Johan Bäckman oikeuteen - Johan Bäckman inför rätta

Isänmaan vihollisista viheliäisin, Johan Bäckman, joutuu nyt syytteeseen Jessikka Aron kiusaamisesta. Onkin jo totta vieköön aika. Bäckman on riehunut suomalaisessa julkisuudessa jo hyvinkin yli vuosikymmenen julistamassa lännen pahuutta ja Venäjän ihanuutta sekä syyttelemässä suomalaisia nationalismista ja fasismista. Valitettavasti Bäckman ei ole koskaan suoraan vainonnut minua, vaikka olen kovasti koettanut päästä hänen ahdisteltaviensa listalle - se kun on kunniamerkin veroinen asema.

Den uslaste av fosterlandets fiender, Johan Bäckman, ska nu bli åtalad för den klappjakt han fört mot Jessikka Aro, och det är minsann hög tid. Bäckman har vältrat sig i finsk offentlighet sedan minst tio år tillbaka och förkunnat västerlandets ondska och Rysslands härlighet samt beskyllt finländarna för nationalism och fascism. Tyvärr har jag aldrig blivit personligt förföljd av Bäckman, trots att jag medvetet försökt komma med på listan över hans offer - det är ju nästan som ett förtjänsttecken.

Fasistipuheista huolimatta Bäckmanin suhteet äärioikeistoon ovat olleet viime aikoina lämpimät. Ainakin persuedustaja Teuvo Hakkaraisen kanssa on kaulailtu valokuvissa kuin veljekset-ilvekset ainakin, ja myös Vääksyn lempeä uskovainen James "Džeimppa" Hirvisaari on ainakin puheväleissä Bäckmanin kanssa, päätellen siitä muutaman vuoden takaisesta Twitter-keskustelusta, jossa herrat yhdessä mollasivat silloista arkkipiispaamme "karkkipiispaksi".

Bäckman må ha kallat finländarna i gemen för fascister, men åtminstone på sistone har han upprätthållit varma relationer till den egentliga extremhögern. Han och den sannfinske riksdagsledamoten Teuvo Hakkarainen har fotograferats tillsammans som ena såta stallbröder, och även James "Dzjejmpan" Hirvisaari, vår Herres barmhärtige tjänare från Vääksy, står också på vänskaplig fot med Bäckman, att döma av det Twittersamtal för ett par år sen, då herrarna tillsammans hittade på ett barnsligt öknamn för vår dåvarande ärkebiskop.

Bäckman itse asiassa tuntuu itärajantakaisten ystäviensä mieliksi organisoineen ja yllyttäneen putinistista toimintaa sekä äärivasemmalla että äärioikealla. Toisaalta hän on julistanut, että taistolaiset olivat aikansa Suomen parhaita kulttuurintekijöitä. Toisaalta taas hän on vedonnut äärioikeistoon mm. homovastaisuudella. Ja toki hän on myös omaksunut äärioikeiston vihamielisyyden ruotsin kieltä kohtaan - hänhän tietysti haluaisi Suomeen pakkovenäjän ja epäilemättä venäläissotilaiden opettamana.

Bäckman förefaller faktiskt ha organiserat putinism och uppviglat till den både på vänster- och på högerextremt håll för att göra sina vänner bortom östgränsen till lags. Å ena sidan har han redan hunnit förkunna att sjuttiotalsstalinisterna var de bästa kulturskaparna i sin tids Finland. Å andra sidan har han tilltalat extremhögern bl a genom bögfientlighet. Och naturligtvis har han också anammat extremhögerns fientlighet mot svenska språket - han skulle föredra att ryska soldater kom till Finland för att undervisa i tvångsryska.

Alun perin Bäckman oli useimpien suomalaisten mielestä pelkkä pelle, mutta vuosien mittaan hän on jaksanut jatkaa lähetystehtäväänsä pilkasta järkkymättä. Ilman kunnon tukiryhmää normaali ihminen ei tällaista jaksaisi. On myös ilmeistä, että hänellä on oikeita yhteyksiä venäläisiin takaraivonrikkiampumispalveluihin, ja sellaisella taustalla asianomainen on pieni pakko ottaa vakavasti.

Till att börja med såg de flesta finländare Bäckman som en ren pellejöns, men under åren har han orkat fortsätta med sitt missionerande utan att låta sig röras i ryggen av spottet. Utan ordentliga stödtrupper skulle en normal människa inte orka med sådant. Det är också klart att han har verkliga kontakter med ryska säkerhetsorgan med befogenheter att utdela nackskott. En person med en sådan bakgrund är man illa tvungen att ta på allvar. 

Muistutan taas kerran, mitä suurten totalitarismien aikalaiset George Orwell ja Heinrich Böll toisistaan riippumatta sanoivat: totalitarismin olemukseen kuuluu, että se näyttää naurettavalta, muttei sille uskalla nauraa. Bäckmanin ura havainnollistaa tätä: hänelle ei enää uskalla nauraa.

Jag vill åter påminna om vad George Orwell och Heinrich Böll, samtida med nittonhundratalets stora totalitarister, kom att säga oberoende av varandra: det är ett av totalitarismens definierande drag att det ser skrattretande ut men att man inte vågar skratta åt det. Bäckmans karriär åskådliggör detta: man vågar inte längre skratta åt honom. 

Vaikka Bäckmanin tuominen oikeuden eteen on tärkeä moraalinen voitto, sitä päivää valitettavasti ei ole näköpiirissä, että hän saisi mitä ansaitsisi, ts. että hänet teljettäisiin vankityrmään. Todennäköisempää on, että hän saa jonkin käytännössä symbolisen tuomion ja hyödyntää sitä sitten julistautumalla suureen ääneen poliittisen sorron uhriksi ja fasisti-Suomen poliittiseksi vangiksi ("poliittinen vankeus" tarkoittaa tässä yhteydessä paria rupista päiväsakkoa). 

Det är en viktig moralisk seger att Bäckman äntligen åtalas, men den dagen står inte ännu bakom dörren när han får vad han förtjänar, dvs blir inburad för en längre tid framåt. Det är mer sannolikt att han får en i praktiken bara symbolisk dom och utnyttjar den genom att tjuta i högan sky om vilket offer för politiskt förtryck han är och kalla sig själv för en politisk fånge i fascistiska Finland ("politisk fångenskap" betyder i det här fallet några futtiga dagsböter).