Miten äärioikeisto ampui itseään jalkaan - Hur extremhögern sköt sig själv i foten

Suomen Vastarintaliike siis surmasi nuoren miehen, jonka katsoi käyttäytyneen loukkaavasti heidän jakaessaan kadulla lennäkkejään. Tämä ei ollut ensimmäinen kerta kun tämä järjestö käy ohikulkijoiden kimppuun, mutta aikaisemmin se ei ole johtanut kuolemantapauksiin. 

Det som har hänt är att Finska Motståndsrörelsen dödade en ung man som de tyckte uppförde sig provocerande när de prackade sina reklamblad på folk som gick förbi. Det här var inte första gången som denna organisation handgripligt attackerade folk på gatan, men förr har det inte lett till dödsfall.

Kaikki, jotka ovat lukeneet liikkeen nettisivuja, tietävät hyvin miten väkivallantekoon päädyttiin. Vastarintaliike nimittäin psyykkaa aktivistinsa näkemään itsensä vainottuina sankareina ja kaikki vastaväittäjät vainoavan salaliiton agentteina, joiden tarkoitus on ylipuhua heidät vihatun Systeemin orjiksi.

Alla som tagit en titt på rörelsens webbsidor kan föreställa sig bakgrunden bakom våldsdådet. Rörelsen hjärntvättar sina aktivister till att se sig själva som förföljda hjältar och martyrer och alla de som kommer med invändningar mot dem som agenter för den stora konspirationen, agenter som försöker övertala dem till underkastelse.

Toisin sanoen kaikki keskustelukontakti liikkeen kanssa voi johtaa sovittelijan tai keskustelijan pahoinpitelyyn tai surmaamiseen. Juuri sitähän äärioikeisto ei halua, että sen omat poliittiset tavoitteet vesittyisivät osaksi sen vihaamaa demokraattista järjestelmää. Se haluaa itse päättää, mistä puhutaan ja miten. Se ei halua valtavirtaan mukaan, vaan se haluaa itse olla ainoa valtavirta. Sitä on totalitarismi.

Tar man kontakt med rörelsen för att få fram en diskussion kan det leda till att man i all sin diskussionsvillighet och försonlighet blir misshandlad eller mördad. Ty vad extremhögern inte vill är precis att dess egna målsättningar skulle upptas av det för den förhatliga demokratiska systemet, urvattnas och kohandlas bort. Den vill själv besluta och bestämma vad man talar om och hur. Den vill inte komma in i huvudfåran, utan ta över hela huvudfåran. Det är vad totalitarism är.

Tapaus ei siis hämmästytä ketään, mutta sitäkin merkillisempää on, miten täydellisesti äärioikeisto epäonnistui sen jälkihoidossa. Kun muistamme, miten ylivoimaisesti äärioikeisto on pyörittänyt ja pompottanut koko julkisuutta viimeisten kymmenen vuoden ajan, heikäläisten kädettömyys tulee suoranaisena yllätyksenä.

Incidenten förvånar alltså ingen, men desto märkligare är det hur komplett extremhögern misslyckades i eftersläckningsarbetet. När vi minns hur suveränt högerextremisterna sedan tie år tillbaka härskat över offentligheten i Finland, är det överraskande att nu se dem falla pladask.

Ensimmäiseksi tietysti ne säälittävät yritykset leimata surmattu narkomaaniksi tai juutalaisvastaisten iskulauseiden viljelijäksi. Äärioikeisto kutsuu rutiininomaisesti kaikkia vastustajiaan narkomaaneiksi, mikä on lähinnä projektiota, ottaen huomioon että pojat itse eivät oikeasti ole mitään raittiusmiehiä. Tästä hyvä esimerkki on, että Jussi Halla-aho koettaa jatkuvasti kiistää oman tupakanpolttonsa, samoin kannattajat väittävät hänen olevan raittiusmiehiä, mihin minä oikeana raittiuden puolestapuhujana en sivumennen sanoen usko pätkääkään. Niin, ja minuakin tosiaan nuo ressukat ovat väittäneet narkomaaniksi.

Det första misslyckandet var det futtiga försöket att utmåla offret som knarkare eller antisemit. Extremhögern kallar rutinmässigt alla sina motståndare för knarkare, vilket i det närmaste är projektion, med tanke på att grabbarna själva inte direkt är några helnykterister. Ett fint exempel på det här är att Jussi Halla-aho hela tiden försöker förneka sin tobaksrökning och att anhängarna påstår att han är nykterist, något som jag såsom genuin nykterhetsvän inte tror ett dugg på. Ja, och mig har dom stackarna också försökt brännmärka som knarkare.

Mitä sitten tulee niihin antisemiittisiin typeryyksiin, panemalla niitä uhrin suuhun äärioikeisto tuli lähinnä vain korostaneeksi, että sen tappava väkivalta on vaaraksi kenelle vain. Sanomahan on sellainen, että tämä maahanmuuttokriitikoiden äärilaita voi maahanmuuttokritisoida hengiltä sellaisenkin, joka joiltakin osin jakaa heidän mielipiteensä. Toisin sanoen tästä voi päätellä, että kuka vaan voi saada surmansa äärioikeiston katuväkivallan uhrina - eivät vain "vastakkaisen ääriryhmän" edustajat.

Det var inte heller så klokt att lägga antisemitiska dumheter i munnen på den mördade killen. På så sätt betonade extremhögern bara att dess dödliga våld kan bli farligt för vem som helst. Budskapet är ju att de här radikala invandringskritikerna kan invandringskritisera ihjäl även någon som i viss mån delar deras åsikter - att vem som helst, inte bara representanter för den såkallade "motsatta extremismen", svävar i livsfara.

Huomattavasti toimivampi propagandajuonne olisi ollut se kauan koeteltu tapa leimata uhri väkivaltaiseksi äärivasemmistolaiseksi, jonka kauhistuttavalta uhalta kansallissosialistiparat joutuivat henkihieverissä puolustautumaan. Ilmeisesti tätä ei kuitenkaan ole samassa määrin yritetty. 

Ett betydligt bättre fungerande propagandamotiv skulle ha varit det beprövade sättet att utmåla offret som en våldsbenägen vänsterextremist vars förskräckliga hot stackars nassarna var illa tvungna att med livet som insats avvärja. Extremhögern och dess sympatisörer verkar dock inte ha satsat lika mycket på det här motivet.

Eräs äärioikeiston täti listasi kuitenkin hätäännyksissään pitkän rivin "äärivasemmiston väkivallantekoja", suurimmaksi osaksi jotain omaisuuden turmelemisia, joissa kukaan ei käynyt lähelläkään kuolemaa. Epämiellyttävää ja rikollista touhua tietenkin, mutta epäsuorasti täti tuli myöntäneeksi, että ainakaan nykyään vasemmistoanarkistiset tai vastaavanlaiset ryhmittymät eivät itsetarkoituksellisesti yritä surmata ketään, vaikka harrastavatkin ideologisesti motivoitua ilkivaltaa. 

En högerextremistisk tant kom visserligen med en lång förteckning över "vänsterextremistiska våldsdåd", vilket i praktiken var sabb mot ägodelar utan dödsrisk för någon utomstående. Inte för att jag skulle ta ohägnsmakarna i försvar, men indirekt medgav tanten att vänsteranarkistiska och liknande grupperingar åtmistone i dagens läge inte försöker döda någon, även om de brukar hålla på med ideologiskt motiverat sabb.

Itse asiassa noiden anarkististyyppisten ryhmittymien omilla keskustelufoorumeilla käydään aina ankaraa väittelyä siitä, onko tihutöiden tekeminen järkevää, jos omalle aatteelle halutaan kansan tai myyttisen "työväenluokan" tuki, ja sävy pakkaa olemaan aika lailla kielteinen. Jos joku saisi surmansa vasemmistoanarkistien hillumisen seurauksena, suurin osa aatteen miehistä todennäköisesti pitäisi tätä jo taktisin propagandaperustein suurena virheenä ja tappiona. Sitä vastoin äärioikeiston koko aate perustuu siihen, että alistetaan tai tapetaan toisenväriset tai muulla tavalla huonoiksi julistetut. Kenen vain surmaaminen on heille voitto ja riemun aihe.

Faktum är att det alltid förs bittra dispyter på anarkistiskt anstuckna grupperingars egna webbfora om huruvida det alls är klokt att hålla på med sabb om man vill få folkets eller den mytiska "arbetarklassens" stöd, och svaret brukar vara ett ganska entydigt nej. Skulle någon dö som följd av vänsteranarkisternas framfart så skulle de flesta aktivister redan av taktiska propagandaskäl se detta som ett kardinalfel och en stor förlust i kampen. Däremot handlar hela den högerextrema ideologin om att kuva eller döda de som har annan hudfärg eller på något annat sätt anses mindre värda. Att döda vem som helst är för dem en seger och anledning till jubel.

Muita esimerkkejä kömpelyydestä olivat Timo Vihavaisen säälittävä natsiapologia, jonka tarkoituksena oli ilmeisesti leimata henkilökohtaisesta turvallisuudestaan huolestuneet ihmiset taistolaisiksi (normaali epätaistolainenhan antautuu mieluusti maahanmuuttokriittisten terroristien teurastettavaksi, vai?), ja muutamien äärioikeiston apologeetoiksi ajautuneiden toimittajien antama haastattelu (kolmatta en nyt muista, mutta kaksi muuta olivat Pauli Vahtera ja Marko Hamilo), jonka sanoma oli lähinnä suoraan Fingerpori-sarjakuvasta: jollen asiaa ihan väärin ymmärtänyt, herrat paheksuivat sitä, että koko kansallissosialistinen SVL-järjestö leimattiin natsistiseksi yhden jäsenen väkivallantekojen perusteella.

Ett tafatt intryck gjorde även Timo Vihavainens ynkliga apologi för nazisterna, som uppenbarligen gick ut på att utmåla de som är oroade över sin personliga säkerhet som stalinister. En normal människa som inte är stalinist låter sig ju med glädje och gamman slaktas av invandringskritiska terrorister, antar jag? Ett liknande exempel utgjordes av den intervju som tre numera högerextremistisk-apologetiska journalister (den tredje kommer jag inte ihåg, men de två andra var Pauli Vahtera och Marko Hamilo) gav och vars budskap föreföll höra hemma i skämtserien Fingerpori: om jag inte missförstod det ogillade herrarna att hela den nationalsocialistiska organisationen Finska Motståndsrörelsen utmålades som nazistisk bara på grund av en medlems våldsdåd.

Nythän on niin, että Suomen Vastarintaliike on sivuillaan tehnyt aika selväksi tavoitteensa, joiden perusteella se ei paljoa natseista eroa. Sitä ei voi edes kutsua isänmaalliseksi järjestöksi, koska sen julkilausuttuna pyrkimyksenä on Suomi yhtenä yhteispohjoismaisen kansallissosialistisen valtion provinsseista. Kansallissosialismi tarkoittaa yleisessä tietoisuudessa natsismia. Toisin sanoen kyse ei ole epäoikeudenmukaisesta leimaamisesta.

Situationen är dock nu sådan att Finska Motståndsrörelsen på sina sidor gjort sina målsättningar mycket tydliga, och den slutsats som man kan dra är att det inte är någon större skillnad mellan dem och nazisterna. Rörelsen kan inte ens kallas fosterländsk i någon egentlig mening, ty dess uttalade mål är att grunda en enda nationalsocialistisk stat i Norden, med Finland som provins. Nationalsocialism är i allmänhetens tankar detsamma som nazism. Det är alltså inte orättvist att brännmärka Motståndsrörelsen som nazistisk.

Tšekkien kansallissosialistisen liikkeen tunnus. Sanat tarkoittavat "Tšekkien puolue - kansallisesti sosialistinen". Huomaa, että tässä kielessä "strana" ei tarkoita maata kuten venäjässä, vaan puoluetta. Emblemet för det tjeckiska nationalsocialistiska partiet. Orden betyder "Tjeckiska partiet - nationellt socialistskt." Om du behärskar ryska lägg dig till minnes att "strana" inte betyder "land" utan "parti" på tjeckiska. (Wikipedia/Jiří Vazač)

Toki historiasta tunnetaan vähemmän epämiellyttäviä "kansallissosialistisia" ajatusrakennelmia ja poliittisia aloitteita. Tšekkien kansallisuusliikkeessä oli "kansallissosialistiseksi" itseään kutsunut haara, mutta sillä ei ollut yhtään mitään tekemistä natsien kanssa: se haki itsenäisyyttä tšekeille, joiden kotimaa oli tuohon aikaan vielä Itävalta-Unkarin osa, ja toivoivat itsenäisen valtion pyrkivän sosialistiseen talouspolitiikkaan. Puoluetta yritettiin kommunismin romahdettua perustaa uudestaan, mutta se ei menestynyt, vaan on ollut selvitystilassa yli vuosikymmenen.

Historiskt sett har det givetvis funnits mera attraktiva "nationalsocialistiska" ideologier och politiska initiativ. Den tjeckiska nationalistiska rörelsen hade också en "nationalsocialistisk" gren, men den hade ingenting gemensamt med nazisterna: den ville bilda en självständig tjeckisk stat (på den tiden var det nuvarande Tjeckien ännu bara en region i Österrike-Ungern) och eftersträvade en socialistisk ekonomi för den framtida tjeckiska staten. När kommunismen väl kraschat försökte en del tjeckiska aktivister återuppväcka det gamla nationalsocialistiska partiet, men någon framgång hade de inte: partiet gick i konkurs för mer än tie år sedan.

Yrjö Ruutu (Wikipedia)

Toinen esimerkki ei-natsistisesta "kansallissosialismista" löytyy ihan Suomesta - Yrjö Ruutu, alun perin Ruuth. Hän oli vakavastiotettava valtio-oppinut, joka halusi yhdistää kansallisuusaatteen ja sosialismin, ja sanoutui irti natsismista kun ymmärsi ettei Hitler ollut hänen kanssaan samalla asialla. Sodan jälkeen Ruudun suomalaissosialistinen puolue sulautui enimmäkseen demareihin, mies itse meni niinkin yllättävään paikkaan kuin SKDL:n sosialisteihin.

Ett annat exempel på icke-nazistisk "nationalsocialism" hittar vi i vår egen historia. Yrjö Ruutu, född Ruuth, var en helt seriös statsvetare som ville förena nationalismen och socialismen, men när han insåg hur lite han hade i gemen med Hitler tog han avstånd från nazismen. Efter kriget uppgick Ruutus finsk-socialistiska parti för det mesta i socialdemokraterna, mannen själv sökte sig överraskande nog till den ickekommunistiska flygeln inom DFFF.

Nythän on täysin mahdollista, että jokin pulju alkaisi vääntää uutta ideologiakeitosta esimerkiksi Ruudun tai tšekkiläisten kansallissosialistien ajatusten pohjalta. Tällainen porukka tietäisi kuitenkin hyvin, millä tavalla sana "kansallissosialismi" tulkitaan yleisessä tietoisuudessa, ja panisi luultavasti nettisivuilleen kissankokoisin kirjaimin otsikoidun selitysosan, jossa yksityiskohtaisesti kuvailisi, millä tavalla heidän kansallissosialisminsa eroaa Hitleristä. Mitään sellaista materiaalia ei kuitenkaan löydy Suomen Vastarintaliikkeen nettisivuilta.

Det är helt tänkbart att något politiskt kotteri får för sig att koka ihop en ny ideologi baserad på Ruutus eller de tjeckiska nationalsocialisternas tankar. Men alla aktivisterna i en sådan klubb skulle nog förstå hur ordet "nationalsocialism" uppfattas av allmänheten, och på sina webbsidor skulle de antagligen inkludera ett mycket synligt rubricerat avståndstagande med ingående förklaringar av hur deras nationalsocialism skiljer sig från Hitlers. Sådant material söker man dock förgäves på Finska Motståndsrörelsens webbsidor.

Kirjoitukseni lopuksi minun täytyy antaa tunnustusta Jiri Keroselle. Keronen on jota kuinkin epämiellyttävän oloinen nuorukainen, joka on tullut tunnetuksi lähinnä flirttailemalla vulgaarin rasismin ja muslimikammon kanssa, mutta pikemminkin häiriköinnin halusta kuin varsinaisesta fasistisesta vakaumuksesta - jollain muulla aikakaudella hänen tyyppisensä ihmiset liittyivät esimerkiksi modernistisiin taiteilijaporukoihin keskittyen provosoimaan vanhoillisia, koska eivät itse osanneet tehdä taidetta, eivät edes abstraktia. Mutta nyt Keronen osui maaliin. Kun persut ja muut äärioikeistolaiset taas kerran jossain päin somelandiaa urputtivat, että heitä pidetään natseina, Keronen sanoi jota kuinkin niin, että ei kannata alkaa puolustella ilmiselviä natseja jollei halua itse leimautua natsiksi.

För att avrunda det här blogginlägget vill jag säga ett par uppskattande ord om Jiri Keronen. Keronen är en föga sympativäckande yngling mest känd för att ha flörtat med vulgär rasism och muslimfobi, vilket han dock snarare gjort av provoceringsvilja än av genuin fascistisk övertygelse. Under något annat tidevarv anslöt sig hans gelikar till modernistiska konstnärskretsar för att väcka förargelse hos de konservativa, eftersom de inte var i stånd att producera konstverk, ens abstrakta sådana. Men nu träffade Keronen mitt i prick. När sannfinnar och övriga högerextremister någonstans i sociala medier igen jämrade sig över hur de kallas nazister, invände Keronen någonting i den stilen att det inte lönar sig att ta uppenbara nazister i försvar om man inte vill framstå som lika god kålsupare. 

Ja juuri tässähän on äärioikeistomme perusvirhe. Sen sijaan että olisi oltu hiljaa kuin kusi sukassa, mentiin puolustelemaan Suomen Vastarintaliikettä, jota avoimempia ja ilmeisempiä natseja ei tästä maasta oikein löydy.

Och det här är ju det avgörande felet vår extremhöger begick. I stället för att hålla tyst som en mus fick de för sig att öppet försvara Finska Motståndsrörelsen - de mest uppenbara nazisterna i hela landet, kan man säga.

Poliisi myönsi suosivansa äärioikeistoa - Polisen medger att den favoriserar extremhögern

Kun äärioikeistolaisten ryhmien toiminta otettiin esille Turun valtuuston hiljattaisessa kokouksessa viitaten tuoreeseen Suojelupoliisin raporttiin, jossa ne mainitaan yksiselitteisesti turvallisuusuhkina, poliisin edustaja vastasi, että poliisi pitää näissä asioissa tutkinta- ja syytekynnyksen korkealla sananvapauden vuoksi. (Muuten samainen komisario puhui täysin korrektisti ja asiallisesti turvapaikanhakijoiden rikostutkinnoista ym. käytännön kysymyksistä.)

Toisin sanoen poliisi on nyt myöntänyt olevansa näissä sananvapauskysymyksissä maahanmuuttokriitikoiden taskussa. Minä olen jo kaksi kertaa ollut poliisitutkinnassa maahanmuuttokriitikoiden terroritarkoituksessa tekemien rikosilmoitusten takia, ja molemmilla kerroilla homma meni syyteharkintaan asti. Syytettä ei kuitenkaan tullut kummallakaan kertaa, koska rikosta ei ollut tapahtunut.

Maahanmuuttokriitikoiden propagandatoiminta sitä vastoin ylittää reilusti syyteharkinnan kriteerit muidenkin rikosten kuin sen kansanryhmän vastaisen kiihottamisen osalta, jota heikäläiset eivät edes pidä rikoksena. Silloin kun jengi sosiaalisessa mediassa elämöi verenhimoisesti jonkin yksiselitteisesti määritellyn vastaanottokeskuksen polttamisella ja sen asukkaiden surmaamisella - mitä esimerkiksi Vihamuki-blogissa näkee yhtä mittaa - kyse on jo paljon vakavammista asioista. Mutta kuten poliisi sanoo, "se tukahduttaisi meidätkin", jos äärioikeiston jatkuvaa vihan ja väkivallan lietsontaa yritettäisiin hillitä. Sitä vastoin se, että äärioikeiston ilkivaltaiset ilmiannot todellisista tai luulotelluista vastustajistaan tutkitaan syyteharkintaan asti, ei ilmeisesti poliisin mielestä tukahduta ketään.

Minua syytellään jatkuvasti siitä, että pelottelen vainoharhaisesti. Mutta minkäs teet kun poliisi itsekin myöntää suosivansa äärioikeistoa ja katsovansa sen terroria läpi sormien. 

Ne tulevat ja surmaavat sinun lapsesi, eikä poliisi estä eikä tutki. Tämän on nyt poliisi itsekin myöntänyt: äärioikeistolla on erioikeus tehdä rikoksia, poliisin luvalla. Äärioikeisto on uusi eliittimme, jota lait eivät koske - tulonsiirroilla elävä rälssi, joka kiertää busseilla lietsomassa vihaa ja väkivaltaa mihin vain vastaanottokeskuksia nousee. Olisi mielenkiintoista tietää, minkä maan veronmaksajat muuten heidän bussimatkailunsa maksavat, Suomenko vai Venäjän? 

När högerextremistisk aktivitet nyligen togs upp i ett stadsfullmäktigemöte i Åbo med hänvisning till en färsk Skyporapport, som entydigt framställde högerextremism som hot mot rikets säkerhet, svarade representanten för polisen att det är polispraktik att hålla åtalströskeln hög för att inte kringskära uttrycksfriheten. (Förresten talade samme komissarie helt korrekt och sakligt om brottsutredningar mot asylsökande och om övriga praktiska spörsmål.)

Sålunda har polisen nu medgett att den i praktiken lyder under invandrarkritikerna vad gäller uttrycksfriheten. Jag för min del har redan två gånger varit föremål för polisrannsakning på grund av att jag i terroriserande syfte brottsanmälts av invandrarkritikerna. Bägge anmälningarna åtalsprövdes, men något åtal blev det aldrig, eftersom jag inte begått något brott.

Den propaganda som invandrarkritikerna hela tiden kolporterar på nätet uppfyller och överträffar däremot kriterierna för åtalsprövning, och det här gäller inte bara hets mot folkgrupp, som invandrarkritikerna inte ens anser utgöra ett brott. När pöbeln i sociala medier fantiserar om att tutta eld på något mottagningscentrum och massmörda invånarna - något som man hela tiden ser t ex på Vihamukibloggen - är det frågan om mycket mera allvarliga saker. Men som polisen säger, "skulle det kväsa ned även oss" om man alls försökte stävja den uppvigling till hat och våld som högerextremisterna hela tiden håller på med. Samtidigt tar polisen på allvar och låter åtalspröva alla angivelser som extremhögern riktar mot verkliga eller förmenta motståndare, men det är väl inget hot mot uttrycksfriheten, det.

Folk beskyller mig hela tiden för att skrämma dem med förföljelsemaniska skräckhistorier. Men vad fan kan man göra när själva polisen nu medgett att den favoriserar extremhögern och ser mellan fingrarna på dess terrordåd. 


Där kommer de för att döda ditt barn, och polisen ska varken hindra dem eller utreda brottet. Det här polisen själv medgett: extremhögern har dispens att begå brott med polisens tillåtelse. Extremhögern är vår nya elit som inte förutsätts lyda lagen - ett frälsestånd som åker runt med bussar för att hetsa till hat och våld var det än ryktas att ett flyktingboende ska öppnas. Jag skulle förresten gärna veta vilket lands skattebetalare som består fiolerna för de där bussresorna, Finlands eller Rysslands.

Se kauhea raiskaus josta kaikki puhuvat - Den förskräckliga våldtäkt alla talar om

Pääministerin kotiseudulla sattui jonkinlainen seksuaalinen ahdistelutapaus, mahdollisesti raiskaus tai seksuaalinen hyväksikäyttö, jossa uhrina oli neljätoistavuotias neitokainen ja epäillyiksi joutui alkutiedon mukaan kaksi turvapaikanhakijaa. Välittömästi maahanmuuttokriitikoiden keskuudessa alkoi kuhista, ja myös Hugenberg-mediat innostuivat laskeutumaan fasistilehtien tasolle. Syntyi mielikuva, että karvanaamaiset puskamuslimit olivat miesjoukolla käyneet pyhäkoulun jeesuslapsitunnilta kotimatkalla olleen pikkutytön kimppuun.

Kun totuus sitten alkoi tihkua esiin, se oli huomattavasti vähemmän dramaattinen. Toinen epäillyistä pakolaispojista osoittautui syyttömäksi, eikä toinenkaan ollut rynnännyt puskasta tuntematonta tyttöä ahdistelemaan: hän oli ilmeisesti liikkunut tytön kanssa samoissa porukoissa, mahdollisesti myös luullut olevansa tämän poikaystävä. Tekijällä ja uhrilla ei itse asiassa ollut kuin pari vuotta ikäeroa, eli aika kakaroita siellä oltiin puolin ja toisin. Samat persut ja maahanmuuttokriitikot, jotka nyt valmistautuvat hyökkäämään vastaanottokeskuksiin, antaisivat luultavasti armon käydä oikeudesta, jos asialla olisi ollut kotimainen sälli - loppujen lopuksi suomalainen seksuaalikulttuuri on niin monitulkintainen ja täynnä sudenkuoppia, että paljon hyväuskoisia, kilttejä, mihinkään rikokseen syyllistymättömiä ja poikuutensa säilyttäneitäkin miehiä on tässä maassa leimattu raiskaajiksi ja pedofiileiksi, mistä olen itsekin vanhan blogini aikana kirjoittanut paljon.

Ne kirjoittelut muuten saivat silloin aikoinaan osakseen suurta suosiota juuri maahanmuuttokriitikoilta, tai sellaisiksi myöhemmin päätyneiltä. Tästä voidaan tehdä tiettyjä johtopäätöksiä siitä, millaista seksuaalielämässään epäonnistunutta, sosiaalisesti toistaitoista porukkaa maahanmuuttokriitikoiden riveihin ajautuu - mahdollisesti hyvinkin hyväuskoisia ja lapsellisia tyyppejä, jotka sitten kömpelöiden iskuyritystensä vuoksi saavat kähmijän ja raiskaajan maineen. Meikäläinen oli suurin piirtein Halla-ahon veroinen sankari niissä piireissä niin kauan kuin en kertonut, että suhtauduin samalla inhimillisellä ymmärtämyksellä raiskaajiksi leimattuihin maahanmuuttajiin kuin kantaväestönkin edustajiin, ja samoista syistä. Kun tämän sanoin, se sai nuo alkumaahanmuuttokriitikot raivoihinsa.

Feministien retoriikkaan kuuluu suomalaisten raiskaajien esittäminen maanpäällisinä paholaisina, kun taas maahanmuuttajaraiskaajia ollaan valmiita hyvinkin nyansoidusti ymmärtämään. Tällä on toki ideologiset perusteensa. Suomalaiset raiskaajat kuuluvat sukupuolensa ja kansallisuutensa perusteella kaikkia muita sortavaan eliittiin, ts. valkoisiin heteromiehiin. Maahanmuuttajaraiskaajat taas ovat määritelmällisesti sorrettuja, joilla on inhimillisesti ymmärrettäviä motiiveja. En sano ettei tämä olisi kaikilta osin väärinkään, mutta eivät kaikki kotimaiset raiskaajat ole eliittiä. Niinkin "työläismyönteinen" taho kuin Kansan Uutiset julkaisi hiljattain tilaston, jonka mukaan raiskaajat ovat suureksi osaksi työväestöä - siis muutkin raiskaajat kuin persujen "työmies" Putkonen.

Aivan vastaavanlaisen ideologisen kuvion perusteella rasistien retoriikkaan kuuluu suomalaisten raiskaajien ymmärtäminen ja heidän tekojensa suhteuttaminen. Rasistien näkökulmasta suomalainen mies on monikulttuurin uhkaama ja nurkkaan ajama, kun taas ulkomaalainen mies kuuluu maailmanlaajuiseen muslimisalaliittoon, joka ihan just'kohta upottaa lännen.

Kummassakin tapauksessa osa raiskaajista (tai raiskaajiksi leimatuista) hyväksytään yksilöiksi, joilla on henkilökohtaisia, inhimillisesti ymmärrettäviä syitä käyttäytyä sillä tavoin kuin käyttäytyvät. Loput taas nähdään kollektiivisen, organisoidun ja määrätietoisen salaliiton edustajina.

Minun kantani asiaan oli ja on, että kaikenlaiset raiskauksesta epäillyt, niin kotimaiset kuin ulkomaiset, ovat yksilöitä ja oikeushenkilöitä ja sellaisina heille kuuluu normaali oikeusturva ja syyttömyysolettama, ellei oikeus totea heitä syyllisiksi. Tämä on tietenkin oikeusvaltiota ja yhdenvertaisuutta avoimesti vihaavien maahanmuuttokriitikoiden mielestä hirveää kommunismia, koska koko heidän ideologiassaan on kyse siitä, että halutaan yhdet säännöt yksille ja toiset toisille. Mutta yhtä lailla tämä on ideologisimmille feministisille julistajille "konservatiivista juristokratiaa", erään heikäläisen ilmausta lainatakseni. Heidän mielestään nainen on aina oikeassa ja syyttömyysolettamasta pitää luopua silloin kun kyse on raiskaajasta, tai sellaiseksi väitetystä. 

Sanalla sanoen, puolueettoman oikeusvaltion kannattamiseen tarvitaan nykyään erityistä rohkeutta, koska kaikki ideologiapellet haluavat mieluummin kallistaa Themiksen vaakaa itselleen suosiolliseen suuntaan. Kun tiedotusvälineiden lähtökohtana tuntuu olevan erilaisten oikeusvaltiota vihaavien poliittisten kuppikuntien - milloin äärifeministien, milloin maahanmuuttokriitikoiden - miellyttäminen, suosiminen ja imarteleminen, legalismia ja oikeusvaltiota kannattavalle annetaan mieluummin potkut koko mediasta (puhun tietenkin kokemuksesta).

Keskustelussa on noussut esille muun muassa erään neljätoistavuotiaana raiskatun ja sittemmin aikuistuneen naisen puheenvuoro: tämä täti nimittäin sanoi, että teiniraiskauksen uhrin on mahdollista selvitä ja että toipumista vain haittaa, jos uhrille jatkuvasti toistellaan, miten parantumaton hänen tilansa on. Tämä nainen joutui välittömästi reposteltavaksi fasistisessa MV-nettilehdessä, ja joukko Suomen naisten puolustajina esiintyneitä sällejä julisti, että hänet pitäisi raiskata uudestaan. Feministit eivät ole yhtä karkeita kuin äärioikeisto, mutta muistan kyllä viime vuosikymmeneltä, että heikäläiset olivat hyvin tylyjä sellaisia raiskattuja naisia kohtaan, jotka vastaavalla tavalla yrittivät varoittaa liiasta dramatisoinnista nimenomaan uhrin näkökulmasta. Poliittisille ryhmille raiskauksen uhri on nimittäin ennen kaikkea hyväksikäytettävä vetonaula, jonka omat mielipiteet eivät kiinnosta.

Muuten, se, että ulkomaalaiset sällit uskovat olevansa viehätysvoimaltaan vastustamattomia, alkavat pitää itseään satunnaisen naistuttavan poikakavereina ja päätyvät sitten tavalla tai toisella ahdistelemaan tyttöä, ei liity mitenkään islamiin, arabikulttuuriin eikä Lähi-itään. Muistan omasta tuttavapiiristäni ysärivuosilta tapauksia, joissa häiritsevä henkilö oli itäeurooppalainen - puolalainen, venäläinen, virolainen tai ukrainalainen. Raiskauksista ei onneksi ollut kyse, vaan lievemmästä häirinnästä tai epämukavista tilanteista.

En katso tämän johtuneen edes asianomaisten itäeurooppalaisesta taustasta. Pikemminkin kyse on siitä, että ihminen on sosiaalinen eläin ja epänormaalissa tilassa silloin kun hän on irrallaan sosiaalisista verkostoistaan - tällöin hän saattaa käyttäytyä asiattomalla tai vaarallisella tavalla. Tässä mielessä turistit ja vaihto-opiskelijat ovat itse asiassa vaarallisempia kuin maahanmuuttajat. Jälkimmäisten tavoitteena on nimittäin päästä sisälle yhteiskuntaan, ensinmainitut kaksi lähtevät täältä mäkeen viimeistään muutaman kuukauden päästä.

Mutta eikö islamilaisella kulttuurilla sitten ole mitään vaikutusta raiskauksiin? Kyllä varmasti. Esimerkiksi sellainen, että kun Arska, Reiska ja Jarska miehissä raiskaavat Zeynabin, Zeynab ei ehkä uskalla kertoa perheelleen eikä poliisille rikoksesta. Jos perheen arvot ovat kovin vanhanaikaiset ja patriarkaaliset, Zeynab saatetaan heittää kotoa mäkeen, pahoinpidellä ja pahimmassa tapauksessa kunniamurhata, ja vaikka tällaiseen huoleen ei aihetta olisikaan, oikeustie on pitkä ja nöyryyttävä, huonosti paikallista kieltä osaaville maahanmuuttajille ylivoimainen. 

Hiljattaisen tutkimuksen mukaan maahanmuuttajalapsiin kohdistuu enemmän seksuaalista väkivaltaa kuin kantaväestön kakaroihin. Älkää yhtään selittäkö, että siinä vain muslimi-isät raiskaavat omia lapsiaan. On päivänselvää, että asialla ovat merkittävässä määrin kantapeikot. Mutta tästä ei tietenkään puhuta, koska pääministerillä on liian kiire järjestää hätäkokouksia kun maahanmuuttajasällit erehtyvät kopeloimaan kantakansan tyttäriä.


I byn premiärministern är hemma ifrån skedde det någon sorts sexuellt ofredande, möjligtvis en våldtäkt eller ett fall av sexuellt utnyttjande. Offret var en fjortonårig flicka och de misstänkta var två asylsökande enligt de första uppgifterna. Genast blev det ståhej i de invandrarkritiska kretsarna, och även Hugenberg-medierna nedlät sig till propaganda som i övrigt bara skulle ses i de fascistiska webbtidningarna. Det uppstod ett intryck att en skara skäggiga buskmuslimer angripit en småflicka på väg hem från söndagsskolan där hon sjungit sånger om barnet Jesus.

När sanningen sen kom fram, var det en betydligt mindre dramatisk historia som låg bakom. En av de misstänkta flyktingkillarna visade sig vara helt oskyldig, och den andre hade inte heller gömt sig i buskarna för att antasta en okänd flicka: han hade tydligen rört sig i samma gäng som tjejen, kanske till och med inbillat sig vara hennes pojkvän. Den misstänkte och offret hade faktiskt inte mer en ett par år åldersskillnad, bristen av mognad på ömse sidor förklarar alltså en hel del. De sannfinnar och invandrarkritiker som nu gör sig beredda att invadera mottagningscentra skulle antagligen låta nåd gå före rätt om det hade varit en inhemsk kille. Sist och slutligen är den finländska sexualkulturen så svårtolkad och full med fallgropar, att många välmenande, snälla, oskyldiga och t o m sexuellt helt oerfarna män i det här landet brännmärkts som våldtäktsmän och pedofila, något jag i min gamla blogg skrivit en hel del om.

Det var förresten precis de skriverier som på sin tid väckte positiva reaktioner bland killar som senare blev invandrarkritiker. I och för sig bevisar detta att det är sexuellt oerfaret och misslyckat folk som återfinner sig i den skaran - av allt att döma är det mycket naiva, välmenande och barnsliga killar, som sen p g a sina tafatta försök att närma sig tjejer de är förtjusta i blir bemötade som om de vore antastare och våldtäktsmän. De kretsarna uppskattade mig nästan lika mycket som de nu beundrar Halla-aho sålänge de inte kom underfund med att jag hyste samma mänskliga förståelse och sympati för alla oskyldiga människor som utmålats som våldtäktsmän, oberoende av om det var invandrare eller stamkunder vid samhällets krogbord, och av samma skäl. När jag sade det här öppet, blev proto-invandrarkritikerna rasande.

I feministisk retorik ingår det att framställa infödda finska våldtäktsmän som djävlar i människohamn, medan invandrare som begått våldtäkt är man beredda att visa nyanserad förståelse för. Det här är givetvis ideologiskt motiverat. Finska våldtäktsmän ingår p g a sitt kön och sin nationalitet i en elit som förtrycker alla andra, dvs de vita heterosexuella männen. Invandrare däremot är per definitionen förtryckta, och när de begår våldtäkter ligger det mänskligt förståeliga motiv bakom brottet. Jag vill inte säga att idén är helt fel, men faktum kvarstår att finskfödda våldtäktsmän inte alltid är "elit" heller. T o m vänstertidningen Kansan Uutiset, som väl inte är arbetarfientlig, gav nyligen ut en statistik som visade att våldtäktsmännen till största delen är arbetarklass - den sannfinska partibyråns "arbetskarl" Putkonen är alltså inget undantag.

Av liknande ideologiska skäl hyser rasister stor förståelse och empati för inhemska våldtäktsmän. Ur rasistisk synvinkel är den finske mannen hotad och omringad av mångkulturen, medan utlänningen är fotsoldat i en världsomfattande muslimkonspiration som just håller på att ta över västerlandet.

I bägge fallen accepteras en del av våldtäktsmännen, eller av de som brännmärkts som våldtäktsmän, som individer med personliga, mänskligt förståeliga motiv att uppföra sig som de gör. Resten däremot anses representera en kollektiv, organiserad och målmedveten sammansvärjning.

Min åsikt är som den alltid var: alla som misstänks för våldtäkt, både utlänningar och inlänningar, är individuella juridiska personer och att de som sådana bör åtnjuta normal rättssäkerhet och oskuldspresumtion, om inte rätten förklarar dem skyldiga. För invandrarkritiker, som öppet hatar rättsstaten och likaberättigandet, är det här givetvis fruktansvärd kommunism, eftersom hela deras ideologi går ut på att införa en uppsättning regler för en del folk och en annan för resten. Men precis lika mycket är detta för de mest ideologiska feministiska förkunnarna vad en av dem kallade "konservativ juristokrati". Enligt dem har kvinnan alltid rätt och oskuldspresumtionen inte behöver iakttagas om det är frågan om en (påstådd) våldtäktsman. 

Kort sagt, för att dra en lans för en opartisk rättsstat bör man i dag vara särskilt oförvägen av sig, eftersom alla ideologiska pellejönsar hellre vill få Themis' våg att luta åt sitt håll. När medierna verkar utgå från att stryka medhårs alla möjliga politiska kotterier som hatar rättsstaten - oberoende av om det är extremfeminister eller invandrarkritiker - får legalister och rättsstatsanhängare sparken, eftersom deras krav känns så obekväma (som ni vet är det erfarenheten som talar här).

Ett diskussionsinlägg har väckt särskild uppmärksamhet: en i dag fullvuxen kvinna som själv blivit våldtagen i fjorton års ålder konstaterade nämligen att våldtäkt i tonåren går att överleva och att offret inte mår bättre av att höra från alla håll vilken obotlig skada hon åsamkats. Den här kvinnan blev genast föremål för en klappjakt i den fascistiskt anstuckna webbtidningen MV-Lehti, och en skara finska män, som ansåg sig vara ridderliga försvarare av Finlands kvinnor, förklarade att hon borde våldtas på nytt. Feminister är inte lika brutala som extremhögern, men jag minns nog från förra decenniet att de var mycket ovänliga mot de kvinnor som varnade för överdramatisering ur offrets synvinkel. För politiska grupperingar är våldtäktsoffret framom allt ett dragplåster, vars egna synpunkter inte intresserar.

Det där med utländska killar som tror sig vara oemotståeligt attraktiva, inbillar sig att en flyktig kvinnlig bekant är deras flickvän och till slut börjar antasta henne på något sätt, är inte specifikt arabiskt eller österländskt. Tjejer jag kände på nittiotalet råkade ut för likadan ovälkommen uppmärksamhet från östeuropeiska killar - polacker, ryssar, ester, ukrainare. Våldtäkt blev det inte, utan mildare former av påflugenhet och obekväma situationer.

Jag anser inte ens att det var någon östeuropeisk bakgrund som det berodde på. Snarare är det frågan om att människan är ett socialt djur, och utanför sina egna sociala nätverk kan hon uppföra sig på ett osakligt och farligt sätt. I denna bemärkelse är faktiskt turister och utbytesstudenter farligare än invandrare. De sistnämnda vill nämligen komma in i samhället, de två förstnämnda grupperna ska hur som helst lämna landet inom några korta månader.

Men har inte den islamska kulturen någon inverkan på våldtäkter? Säkert. Tänk dig till exempel tre finska fyllon som t ex heter Arska, Jarska och Reiska. Om denna trio tilsammans våldtar en invandrarflicka som heter t ex Zeynab, kan det hända att Zeynab varken vågar underrätta sin familj eller polisen om brottet som ägt rum. Om familjen omhuldar gammaldags patriarkala värderingar, kan Zeynab sparkas ur föraldrahemmet, misshandlas och i värsta fall bli offer för hedersmord. Även om någon sådan fara inte vore å färde, är rättsvägen lång, tung och förnedrande att vandra, - för mycket så för en invandrarfamilj med klena språkkunskaper. 


Nyligen kom det fram att invandrarbarn enligt ett forskningsresultat får stå ut med mera sexuellt våld än barnen till ursprungsbefolkningen. Kom inte med något svammel om att det bara är frågan om muslimska pappor som våldtar sina egna barn. Det är klart som korvspad att en stor del av dessa brott begås av inhemska nidingar. Men det här får man inte tala om, eftersom premiärministern har för mycket bråttom att sammankalla krismöten när någon invandrarkille får för sig att hångla med en infödd tjej.

Johan Bäckman ja suomalainen äärioikeisto - Johan Bäckman och finsk extremhöger

 "...katastrofalt. Bara högeraktiviteter kan rädda Finland. [den högernationalistiska organisationen] Suomen Sisu bör registrera sig som parti så snart som möjligt. Finland bör också avstå från ekonomiska sanktioner mot Ryssland så snart som möjligt, eftersom de bara skadar Finland och inte har någon verkan på Ryssland."

Mitäs minä sanoin? Vad var det jag sa?

Joel Hallikainen on huolissaan/Joel Hallikainen är bekymrad

Menneiden vuosien iskelmätähti Joel Hallikainen ilahdutti meitä sosiaalisessa mediassa seuraavalla vuodatuksella:

Olenko rasisti kun monet ihmiset tulevat kertomaan minulle huolensa kasvavista pakolaismääristä ja turvattomuudesta jota he tuntevat ja itse tunnen samoin ?
Olenko rasisti kun olen huolissani kasvavista sosiaalisista ongelmista, työttömyydestä ja turvattomuudesta ?
Olenko rasisti kun joskus minusta tuntuu että vastuunkantajat ovat vastuuttomia kaataessaan ongelmat lähiöihin ja kaduillemme Itse kuitenkaan asumatta ja elämättä siellä ?

En suostu siihen että minua syytetään rasistiksi siksi että tunnen huolta !

Roni Kantola vastasi hänelle:

Tuskin olet nähnytkään näitä pakolaisia tai kokenut turvattomuutta. Luette lehdistä ja pelkäätte, koska ette tunne. Sosiaaliset ongelmat taas eivät ole yhteydessä pakolaisiin tai maahanmuuttajiin. Kannattaa keskittyä niihin moninaisesti, ei jäädä tunneliin.

Ja tähän Joel:

Roni. Hyvä näkökulma. Haluaisin olla kanssasi samaa mieltä mutta ihmettelen miksi turvattomuutta ja ongelmia sitten on pakolais kysymyksen ympärillä ?

Suorat kysymykset ansaitsevat suorat vastaukset. Ensinnäkin: kun jengi lähtee pakoon niinkin turvatonta ja sekasortoista tilannetta kuin se, joka vallitsee Syyriassa, heillä on konkreettinen huoli omasta ja lastensa hengestä. Se hengenvaara tulee ihan paukkuen ja räjähtäen ja lihaan iskeytyen. Sitä vastoin se ”huoli”, jota Jokke katsoo asiakseen ”tuntea”, on sellaista epämääräistä ja muodotonta huolta, joka ei ole missään mielekkäässä suhteessa todelliseen aiheeseen – huolta, joka on pitkälti kyynisten agitaattorien tietoisella lietsonnalla aikaan saamaa. Jos tällainen aika vakaassa ja turvallisessa maassa elävien ihmisten pseudohuoli on sinulle jotenkin tärkeämpi ja tähdellisempi kuin sellainen huoli, jota sodan jalkoihin joutuneet ihmiset tuntevat omasta ja läheistensä hengestä, ja jos pääasiallinen syy tähän on, että ne jälkimmäiset ovat vähän tummaihoisempia, niin olet tosiaankin rasisti.

Mitä sitten tulee Joken kysymykseen, miksi ”pakolais kysymyksen ympärillä” on ”turvattomuutta ja ongelmia”, siihen on helppo vastata. Siksi, että rasistit ovat tietoisesti lietsoneet turvattomuutta ja ongelmien pelkoa koko viime vuosikymmenen ajan ja järjestäytyneellä nettiterrorilla.

Den före detta berömde schlagersångaren Joel Hallikainen gladde oss med följande yttring i sociala medier:

Är jag rasist när många människor kommer och berättar för mig den oro de känner inför allt större flyktingskaror och jag delar deras oro?

Är jag rasist när jag är bekymrad över tilltagande sociala problem, arbetslöshet och otrygghet?

Är jag rasist när jag ibland har känslan att de ansvariga handlar ansvarslöst när de dumpar problemen på våra förorter och gator långt borta från var de själva är bosatta?

Jag går inte med på att kallas rasist bara för att jag är bekymrad!

Roni Kantola svarade honom:

Du har knappast ens sett en skymt av de här flyktingarna eller upplevt någon otrygghet. Ni läser saker i tidningarna och är rädda för den ni inte känner. Sociala problem å andra sidan beror inte på flyktningar och invandrare. Ni bör reflektera över dem mångsidigt i stället för att sitta kvar i tunneln.

Joel kommenterade:

Roni. Ett fint perspektiv. Jag skulle gärna vilja dela din åsikt men jag undrar varför det finns så mycket otrygghet och problem kring flyktingfrågan.

Sådana här direkta frågor förtjänar lika direkta svar. För det första: när folk flyr från så otrygga och kaotiska förhållanden som i Syrien är de på ett konkret sätt bekymrade över sitt eget och sina barns liv. Den livsfaran utgörs av skott och bomber. Den oro som Jocke anser sig föranledd att känna är en obestämd och formlös oro som inte står i någon förnuftig proportion till sin anledning – en oro som för det mesta piskats fram av cyniska agitatorer. Om en sådan här pseudooro hos människor som bor i ett rätt stabilt och tryggt land är viktigare och mera motiverad än den som folk i en krigszon hyser över sitt eget och sina närmastes liv, och om det viktigaste skälet till det här är att de sistnämnda är lite mera mörkhyade, så är du faktiskt rasist.

Vad sedan gäller Jockes fråga, varför det finns ”otrygghet och problem kring flyktingfrågan”, är det lätt att besvara. Därför att organiserade rasister genom webbterror sedan tie år tillbaka medvetet skapat en känsla av otrygghet och skrämt folk med problem.