lauantai 16. heinäkuuta 2016

Erkki Tuomiojan uusimman bloggauksen innoittamana - Inspirerad av den nyaste bloggdrapan från Erkki Tuomioja

Erkki Tuomioja on ilahduttanut meitä uudella bloggauksella. En puutu sen varsinaiseen sisältöön, mutta yksi kohta siinä sai minut lopultakin keksimään, mikä on se peruskriteeri, johon nojautuen voi erottaa Venäjän trollit vakavasti otettavista keskustelijoista. Ei ole vaikeaa, kun tulee asiaa ajatelleeksi.

Siis: 

Jos kirjoittaja myöntää, että kansainväliset lait velvoittavat Venäjääkin ja että Venäjällä ei ole yksipuolista oikeutta vedellä uusiksi rajojaan naapurimaiden kanssa, hän ei ole Venäjän trolli.

Mutta jos kirjoittaja väittää, että Venäjän toimia tulkittaessa pitää aina muistaa Venäjän historia ja että Venäjää ei sen historian vuoksi voida arvioida samoin kriteerein kuin kaikkia muita maita, hän on Venäjän trolli.

Venäjällä ei voi olla erioikeutta "traagisen historiansa" vuoksi rikkoa rajojen loukkaamattomuuden periaatetta vastaan. Tai jos voi, muillakin tulee olla mahdollisuus hakea samaa oikeutta. Olisi mielenkiintoista tietää, mistä virastosta sitä voi hakea ja millaisella anomuspaperilla. Onko anomus esimerkiksi tehtävä kolmena kappaleena?

Erkki Tuomioja (vår före detta utrikesminister) har glatt oss med en ny bloggdrapa. Jag vill inte kommentera dess egentliga innehåll, men en av poängerna i den fick mig äntligen att formulera grundkriteriet för att skilja på rysksinnade provokatörer och seriösa diskussionsdeltagare. Det är inte så svårt, när man reflekterar över saken.

Alltså: 

Den skribent som utgår från att internationell lag även gäller för Ryssland och att Ryssland inte har någon ensidig rättighet att omdefiniera sina gränser mot grannländerna, är INTE en rysksinnad provokatör.

Men den skribent som vidhåller att man inte får uttala sig om Rysslands utrikespolitiska framfart utan att beakta Rysslands historia och att Ryssland på grund av dess historia inte kan bedömas enligt de kriterier som gäller för alla andra länder - är en rysksinnad provokatör.


Ryssland kan inte på grund av sin "tragiska historia" göra anspråk på något privilegium att kränka andra länders gränser. I motsatt fall bör de andra länderna också kunna ansöka om samma privilegium. Jag är intresserad av att veta, vad det är för ett ämbetsverk som beviljar detta privilegium och vad för ett ansökningsformulär man ska fylla i. Och ska det månne lämnas in tre exemplar av formuläret?

torstai 14. heinäkuuta 2016

Hompanssit kaatoivat itse fooruminsa - Hommaiterna tog ner sin sajt själva

Hommafoorumi oli tässä viikon verran poissa toiminnasta. Hommalaisten oman selityksen mukaan ne heidän mielikuvitusmaailmassaan riehuvat äärivasemmistoterroristit kaatoivat sivuston ns. DDoS-menetelmällä, "dossauksella", eli hajautetulla palvelunestohyökkäyksellä. Minulla on kyyniset epäilykseni siitä, mistä tuossa oikeasti oli kyse. 

Asia on näetsen niin, että foorumi palasi linjoille heti kun hommalaiset olivat saaneet syötettyä lehdille ja julkaistuksi kauhutarinansa netissä vaanivista kommunistihirmuista ja heidän sananvapauden vastaisesta toiminnastaan ("sananvapaus" tarkoittaa hommapiireissä edelleenkin vain heidän omaa vapauttaan terrorisoida ja uhkailla kaikkia muita), eli harhautusmanööveri oli saavuttanut tarkoituksensa. Todella läpinäkyvää, pojat. Olisitte nyt pitäneet Hommaa alhaalla pari päivää sen lehtijutun jälkeen, niin tämä vasemmistomarsilaisten hyökkäys Marx-planeetalta olisi näyttänyt edes vähän uskottavammalta.

Ei silleen, etten ymmärtäisi mikä tämänkin julkisuustempauksen takana on. Huomiota kaipaillaan, mutta Hommafoorumi ei oikeasti kiinnosta enää ketään. Matias Turkkila on kuitannut ulos kaiken siitä saatavan henkilökohtaisen hyödyn, ja hänelle koko roska on enää vain pallo jalassa. Ohi ovat ne ajat kun Homma pyöritti Suomen medioita Hesarin pääkirjoitussivua myöten. Minunkin "vihersuvakkikuplassani" tieto Homman sulkeutumisesta levisi vasta kolme neljä päivää jälkikäteen, eikä sitä kommentoitu muuten kuin parilla vahingoniloisella huomautuksella. 

Isot väännöt osapuolten välillä käydään nykyään ihan muilla tahoilla, ja esimerkiksi Facebookissa saa seksuaalisävytteisesti mässäillä kuolleiden tummaihoisten lasten kuvilla ihan niin paljon kuin sielu sietää. Hommalla ei siis enää ole minkäänlaista merkittävää funktiota, paitsi ehkä muistelufoorumina nettisotien rasistiveteraaneille, jotka eivät koko touhusta ole mitään kostuneet, paitsi menettäneet kallisarvoisen vuosikymmenen elämästään. 

Det rasistiska webbforumet Homma, den finska motsvarigheten till Avpixlat i Sverige, låg en vecka nere. Hommaiterna själva påstår att de imaginära vänsterextremistiska terrorister som de brukar se i sina deliriumsyner fick sajten att krascha genom DDoS, alltså en distribuerad överbelastningsattack. Jag har mina egna cyniska misstankar om vad det egentligen handlade om.

Saken ligger nämligen så till att forumet genast återuppvaknade från de döda när hommaiterna lyckades skaffa publicitet åt sin skräckhistoria om förskräckliga kommunister på webben som inte tål uttrycksfrihet ("uttrycksfrihet" är i Hommakretsarna givetvis ett kodord för deras egen frihet att terrorisera och komma med hotelser mot alla andra), vilket innebär att avledningsmanövern uppfyllt sitt syfte. Verkligen självklart, mina gossar. Ni borde ha fortsatt med att hålla sajten nere i ett par dagar så skulle den här vänsterattacken från planeten Mars (eller kanske Marx?) ha känts åtminstone lite mera trovärdigt.

Inte för att jag inte skulle förstå vad som ligger bakom det här publicitetsjippot. Hommaiterna vill ha uppmärksamhet i medierna, men deras forum intresserar inte längre någon levande själ. Grundarpatriarken Matias Turkkila har kvitterat ut all personlig nytta som han kunde dra av projektet, nu är det bara en black om foten för honom. En gång i tiden kunde Homma linda hela den finskspråkiga medievärlden kring lillfingret, men nu är det slut på gamla tider och nu ska hela rasket bort. Även i min "vänstergröna bubbla" blev folk medvetna om situationen med Homma först när sajten redan legat nere i tre fyra dagar, och man kommenterade det bara med ett par skadeglada ord.

När rasister och rättsstatsanhängare i dag drabbar samman sker det på helt andra håll, och t ex på Facebook är det fullt tillåtet att frossa i bilder på döda mörkhyade barn. Homma har alltså ingen funktion längre att uppfylla, förutom kanske som ett ställe där veteranerna från rasistkrigen på nätet kan dra sig till minnes sina virtuella äventyr och mysprata om hur de offrade tie dyra år av sitt liv åt att skräna och väsnas på nätet.