Erkki Tuomioja on ilahduttanut meitä uudella bloggauksella. En puutu sen varsinaiseen sisältöön, mutta yksi kohta siinä sai minut lopultakin keksimään, mikä on se peruskriteeri, johon nojautuen voi erottaa Venäjän trollit vakavasti otettavista keskustelijoista. Ei ole vaikeaa, kun tulee asiaa ajatelleeksi.
Siis:
Jos kirjoittaja myöntää, että kansainväliset lait velvoittavat Venäjääkin ja että Venäjällä ei ole yksipuolista oikeutta vedellä uusiksi rajojaan naapurimaiden kanssa, hän ei ole Venäjän trolli.
Mutta jos kirjoittaja väittää, että Venäjän toimia tulkittaessa pitää aina muistaa Venäjän historia ja että Venäjää ei sen historian vuoksi voida arvioida samoin kriteerein kuin kaikkia muita maita, hän on Venäjän trolli.
Venäjällä ei voi olla erioikeutta "traagisen historiansa" vuoksi rikkoa rajojen loukkaamattomuuden periaatetta vastaan. Tai jos voi, muillakin tulee olla mahdollisuus hakea samaa oikeutta. Olisi mielenkiintoista tietää, mistä virastosta sitä voi hakea ja millaisella anomuspaperilla. Onko anomus esimerkiksi tehtävä kolmena kappaleena?
Erkki Tuomioja (vår före detta utrikesminister) har glatt oss med en ny bloggdrapa. Jag vill inte kommentera dess egentliga innehåll, men en av poängerna i den fick mig äntligen att formulera grundkriteriet för att skilja på rysksinnade provokatörer och seriösa diskussionsdeltagare. Det är inte så svårt, när man reflekterar över saken.
Alltså:
Den skribent som utgår från att internationell lag även gäller för Ryssland och att Ryssland inte har någon ensidig rättighet att omdefiniera sina gränser mot grannländerna, är INTE en rysksinnad provokatör.
Men den skribent som vidhåller att man inte får uttala sig om Rysslands utrikespolitiska framfart utan att beakta Rysslands historia och att Ryssland på grund av dess historia inte kan bedömas enligt de kriterier som gäller för alla andra länder - är en rysksinnad provokatör.
Ryssland kan inte på grund av sin "tragiska historia" göra anspråk på något privilegium att kränka andra länders gränser. I motsatt fall bör de andra länderna också kunna ansöka om samma privilegium. Jag är intresserad av att veta, vad det är för ett ämbetsverk som beviljar detta privilegium och vad för ett ansökningsformulär man ska fylla i. Och ska det månne lämnas in tre exemplar av formuläret?
