Isänmaan vihollisista viheliäisin, Johan Bäckman, joutuu nyt syytteeseen Jessikka Aron kiusaamisesta. Onkin jo totta vieköön aika. Bäckman on riehunut suomalaisessa julkisuudessa jo hyvinkin yli vuosikymmenen julistamassa lännen pahuutta ja Venäjän ihanuutta sekä syyttelemässä suomalaisia nationalismista ja fasismista. Valitettavasti Bäckman ei ole koskaan suoraan vainonnut minua, vaikka olen kovasti koettanut päästä hänen ahdisteltaviensa listalle - se kun on kunniamerkin veroinen asema.
Den uslaste av fosterlandets fiender, Johan Bäckman, ska nu bli åtalad för den klappjakt han fört mot Jessikka Aro, och det är minsann hög tid. Bäckman har vältrat sig i finsk offentlighet sedan minst tio år tillbaka och förkunnat västerlandets ondska och Rysslands härlighet samt beskyllt finländarna för nationalism och fascism. Tyvärr har jag aldrig blivit personligt förföljd av Bäckman, trots att jag medvetet försökt komma med på listan över hans offer - det är ju nästan som ett förtjänsttecken.
Fasistipuheista huolimatta Bäckmanin suhteet äärioikeistoon ovat olleet viime aikoina lämpimät. Ainakin persuedustaja Teuvo Hakkaraisen kanssa on kaulailtu valokuvissa kuin veljekset-ilvekset ainakin, ja myös Vääksyn lempeä uskovainen James "Džeimppa" Hirvisaari on ainakin puheväleissä Bäckmanin kanssa, päätellen siitä muutaman vuoden takaisesta Twitter-keskustelusta, jossa herrat yhdessä mollasivat silloista arkkipiispaamme "karkkipiispaksi".
Bäckman må ha kallat finländarna i gemen för fascister, men åtminstone på sistone har han upprätthållit varma relationer till den egentliga extremhögern. Han och den sannfinske riksdagsledamoten Teuvo Hakkarainen har fotograferats tillsammans som ena såta stallbröder, och även James "Dzjejmpan" Hirvisaari, vår Herres barmhärtige tjänare från Vääksy, står också på vänskaplig fot med Bäckman, att döma av det Twittersamtal för ett par år sen, då herrarna tillsammans hittade på ett barnsligt öknamn för vår dåvarande ärkebiskop.
Bäckman itse asiassa tuntuu itärajantakaisten ystäviensä mieliksi organisoineen ja yllyttäneen putinistista toimintaa sekä äärivasemmalla että äärioikealla. Toisaalta hän on julistanut, että taistolaiset olivat aikansa Suomen parhaita kulttuurintekijöitä. Toisaalta taas hän on vedonnut äärioikeistoon mm. homovastaisuudella. Ja toki hän on myös omaksunut äärioikeiston vihamielisyyden ruotsin kieltä kohtaan - hänhän tietysti haluaisi Suomeen pakkovenäjän ja epäilemättä venäläissotilaiden opettamana.
Bäckman förefaller faktiskt ha organiserat putinism och uppviglat till den både på vänster- och på högerextremt håll för att göra sina vänner bortom östgränsen till lags. Å ena sidan har han redan hunnit förkunna att sjuttiotalsstalinisterna var de bästa kulturskaparna i sin tids Finland. Å andra sidan har han tilltalat extremhögern bl a genom bögfientlighet. Och naturligtvis har han också anammat extremhögerns fientlighet mot svenska språket - han skulle föredra att ryska soldater kom till Finland för att undervisa i tvångsryska.
Alun perin Bäckman oli useimpien suomalaisten mielestä pelkkä pelle, mutta vuosien mittaan hän on jaksanut jatkaa lähetystehtäväänsä pilkasta järkkymättä. Ilman kunnon tukiryhmää normaali ihminen ei tällaista jaksaisi. On myös ilmeistä, että hänellä on oikeita yhteyksiä venäläisiin takaraivonrikkiampumispalveluihin, ja sellaisella taustalla asianomainen on pieni pakko ottaa vakavasti.
Till att börja med såg de flesta finländare Bäckman som en ren pellejöns, men under åren har han orkat fortsätta med sitt missionerande utan att låta sig röras i ryggen av spottet. Utan ordentliga stödtrupper skulle en normal människa inte orka med sådant. Det är också klart att han har verkliga kontakter med ryska säkerhetsorgan med befogenheter att utdela nackskott. En person med en sådan bakgrund är man illa tvungen att ta på allvar.
Muistutan taas kerran, mitä suurten totalitarismien aikalaiset George Orwell ja Heinrich Böll toisistaan riippumatta sanoivat: totalitarismin olemukseen kuuluu, että se näyttää naurettavalta, muttei sille uskalla nauraa. Bäckmanin ura havainnollistaa tätä: hänelle ei enää uskalla nauraa.
Jag vill åter påminna om vad George Orwell och Heinrich Böll, samtida med nittonhundratalets stora totalitarismer, kom att säga oberoende av varandra: det är ett av totalitarismens definierande drag att det ser skrattretande ut men att man inte vågar skratta åt det. Bäckmans karriär åskådliggör detta: man vågar inte längre skratta åt honom.
Vaikka Bäckmanin tuominen oikeuden eteen on tärkeä moraalinen voitto, sitä päivää valitettavasti ei ole näköpiirissä, että hän saisi mitä ansaitsisi, ts. että hänet teljettäisiin vankityrmään. Todennäköisempää on, että hän saa jonkin käytännössä symbolisen tuomion ja hyödyntää sitä sitten julistautumalla suureen ääneen poliittisen sorron uhriksi ja fasisti-Suomen poliittiseksi vangiksi ("poliittinen vankeus" tarkoittaa tässä yhteydessä paria rupista päiväsakkoa).
Det är en viktig moralisk seger att Bäckman äntligen åtalas, men den dagen står inte ännu bakom dörren när han får vad han förtjänar, dvs blir inburad för en längre tid framåt. Det är mer sannolikt att han får en i praktiken bara symbolisk dom och utnyttjar den genom att tjuta i högan sky om vilket offer för politiskt förtryck han är och kalla sig själv för en politisk fånge i fascistiska Finland ("politisk fångenskap" betyder i det här fallet några futtiga dagsböter).
Näytetään tekstit, joissa on tunniste molemmat ääripäät Venäjän puolella. Näytä kaikki tekstit
Näytetään tekstit, joissa on tunniste molemmat ääripäät Venäjän puolella. Näytä kaikki tekstit
sunnuntai 1. huhtikuuta 2018
tiistai 25. heinäkuuta 2017
Matti Rossista ja kommunistien russofiliasta - Om Matti Rossi och kommunistisk russofili
Matti Rossi, leppymättömän kommunistin maineessa ollut laulurunoilija, unkarilaisen runoilijan KGB:lle narauttanut ilmiantaja ja latinalaisamerikkalaisen kirjallisuuden kääntäjä, kuoli hiljattain. Nyt en jaksa hirveän syvälle paneutua Rossin henkilöön, mutta totean pari asiaa: ymmärrän että joku alkaa kommunistiksi esim. kapinoidakseen autoritaarista oikeistolaista isukkia vastaan ja hyväksynkin sen tiettyyn rajaan asti, mutta sitä en hyväksy, että kommunisti jatkaa Venäjän juoksupoikana vielä Neuvostoliiton romahdettua.
Matti Rossi, den oförsonliga kommunisten, visdiktaren och översättaren av latinamerikansk litteratur även känd för att ha angivit en ungersk poet till KGB, dog nyligen. Nu orkar jag inte fördjupa mig alltför mycket i Rossis person, men ett par saker konstaterar jag: jag förstår att man blir kommunist för att t ex göra uppror mot sin auktoritäre högervridne far, jag accepterar det t o m, åtminstone i viss mån, men att en kommunist envisas med att agera springpojke åt Ryssland även efter Sovjetunionens fall, det accepterar jag definitivt inte.
Nyt kun Rossin ilmiantokirje on tullut julki, täytyy ihmetellä sen raivoisaa ja hysteeristä sävyä. Tuntuu siltä kuin Rossi olisi loukkaantunut unkarilaisen pikkunokkeluudesta henkilökohtaisesti. Itse asiassa minulla on sellainen kutina, että Rossin kommunismiin hurahtamisen taustalla oli jokin jonninjoutava, mutta asianomaiselle itselleen tärkeä omakohtainen trauma ("se Kelju-Kake joka astui varpailleni kun olin 5-vuotias, kyllä häntä kaduttaa sitten kun neuvostoarmeija tulee ja ampuu hänelle dum-dum-kuulan vatsaan").
Brevet med vilket Rossi angav den ungerska diktaren har nyligen offentliggjorts, och det är skrivet med sådant hysteriskt raseri att man måste förvåna sig. Det förefaller som Rossi känt sig personligen kränkt av ungrarens småkvicka släng. Jag har faktiskt det intrycket att Rossi på sin tid blivit kommunist p g a någon traumatisk personlig upplevelse som för alla andra framstår som bagatell ("den där elake Emil som trädde mig på tårna när jag var fem år gammal, han får minsann ångra sig när sovjetarmén kommer och skjuter honom en dumdumkula i magen").
Kuten kommunistipuolueen nettisivuilta hiljattain sai lukea, Suomen kommunistit ovat pysytelleet aika uskollisesti Venäjän tukena. Jokin aika sitten pidetyssä "kalotin kommunistien" tapaamisessa oli läsnä delegaatio Donetskin valetasavallan kommunistisesta puolueesta, ja Ukrainan laillisesta hallituksesta puhuttiin silmää räpäyttämättä fasistisena. Herää toki myös kysymys, mitä tekemistä Donetskin kommunisteilla on pohjoiskalotin kanssa. Itä-Ukraina ei nyt ole napapiirillä päinkään.
Som vi nyligen fick läsa på finska kommunistiska partiets webbsidor, stöder finska kommunister fortfarande lojalt den ryska saken. För en kort tid sen anordnades ett möte för Nordkalottens kommunister, där en delegation från kommunistiska partiet i fejkrepubliken Donetsk var närvarande, och den lagliga regeringen i Ukrainska omtalades som fascistisk som om det vore den självklaraste saken i världen. Man känner sig nog också föranledd att fråga, vad Donetskkommunisterna har för ärende till Nordkalotten. Östra Ukraina ligger ju ingenstans nära Polcirkeln.
Itse asiassa sitäkin sietää kysyä, miten vakavasti Donetskin valetasavallan kommunistit voi ottaa edes kommunisteina. Donetskissa on joitakin muka erillisiä ja riippumattomia poliittisia puolueita, mm. juuri nämä kommunistit, mutta mitä ilmeisimmin kyse on sellaisista näennäispuolueista, joita esimerkiksi neuvostoimperiumin aikaisissa alusmaissa toimi - eikä vain siellä: Kiinassa on yhä muodollisesti olemassa esimerkiksi Guomindang-puolueen, Kiinan perinteisen nationalistipuolueen, kommunistien kanssa liittoutunut haara. (Itä-Saksassa oli jopa "edistysmielisten entisten natsien" puolue NDPD; todennäköisesti totuudenmukaisen vitsin mukaan kommunistipuolueessa, anteeksi, "sosialistisessa yhtenäisyyspuolueessa", oli enemmän entisiä natseja kuin NDPD:ssä konsanaan.)
Det är faktiskt mödan värt att ställa frågan, om kommunisterna i fejkrepubliken alls kan tas på allvar ens som kommunister. I Donetsk lär det finnas en del kantänka separata och oberoende politiska partier, bl a de här kommunisterna, men det är uppenbart att det bara handlar om skenpartier av den sort som var vanliga i Sovjetunionens kommunistiska lydriken - och inte bara där: i Kina existerar det fortfarande en med kommunisterna allierad gren av det anrika nationalistpartiet Guomindang. (I Östtyskland fanns de t o m ett parti för "framstegsvänliga" före detta nazister, NDPD; enligt ett skämt, som antagligen låg mycket nära sanningen, hyste kommunistpartiet, pardon, "socialistiska enhetspartiet", fler före detta nazister än NDPD någonsin.)
Ukrainassa - kuten aika yleisesti tiedetään - kommunistipuolueet on lailla kielletty, mitä sekä suomalaiset että donetskilaiset kommunistit pitävät todisteena maan fasistisuudesta. Kuitenkin Ukrainassa on äärivasemmistolaisia järjestöjä, jotka eivät kutsu itseään kommunisteiksi. Jos kommunistimme ovat pääasialliselta identiteetiltään sitä mitä tietosanakirja tarkoittaa kommunistilla, eli marxilaisia vallankumouksellisia sosialisteja, miksi he eivät hakeudu yhteistyöhön ukrainalaisten Venäjästä riippumattomien äärimarxilaissosialistien kanssa, vaan menevät Donetskin "tasavallan" ilmiselvien putinististen yhteistoimintamiesten halpaan? Siksikö, että "kommunismi" ei heillekään enää tarkoita muuta kuin Putinin asian kritiikitöntä ajamista?
I Ukraina är - som allom bekant - kommunistiska partier förbjudna, vilket både finska och donetskiska kommunister ser som ett bevis på att landet är fascistiskt. Det finns dock vänsterextrema organisationer i Ukraina som inte kallar sig kommunistiska. Om våra kommunister till sin huvudsakliga identitet är vad en encyklopediartikel menar med kommunist, dvs marxistiska revolutionära socialister, varför söker de då inte samarbetspartners bland de ukrainska extremmarxister som inte lyder under rysk överhöghet utan låter sig luras av uppenbara putinistiska kollaboratörer i Donetsk-"republiken"? Beror det månne på att "kommunism" inte betyder något annat än kritiklös putinism ens för dem?
Jouduin hiljattain Facebookissa napit vastakkain parinkin nykykommunistin kanssa, ja minun täytyy sanoa, että en osannut erottaa heitä millään oleellisella tavalla äärioikeistolaisista putinisteista.
Nyligen kom jag ihop mig med ett par av våra kommunistiskt sinnade samtida, och ärligt talat skilde sig intrycket inte på något relevant sätt från högerextrema putinister.
Sekä kommunistit että äärioikeistolaiset ovat sitä mieltä, että äärioikeisto ei ole koskaan vainonnut minua ja että olen hullu, jos päinvastaista väitän. Äärioikeistolaisethan tunnetusti kiistävät äärioikeiston olemassaolonkin; kommunistille taas minä olen äärioikeistolainen, eikä ole uskottavaa, että äärioikeistolaiset vainoaisivat äärioikeistolaista.
Både högerextremister och kommunister anser att jag aldrig förföljts av extremhögern och att jag är en galning om jag hävdar det motsatta. Högerextremisterna själva insisterar ju att det inte finns någon extremhöger; för kommunisterna är jag en högerextremist, och för dem är det inte trovärdigt att högerextremister förföljer en högerextremist.
Sekä kommunisteille että äärioikeistolaisille Putin on - jollei sankari, niin ainakin hyödyllinen pragmaattinen liittolainen. Kommunistien mielestä amerikkalainen kapitalismi on vähän niin kuin mafia, mutta venäläinen totalitarismi pelkkä pikkurikollinen, puotinaruvaras, johon huomio suunnataan jotta isot rosvot pääsisivät kuin koirat veräjästä. Äärioikeistossa taas on niitä, jotka ensin pitävät Hommalla pitkän puheenvuoron siitä, kuinka Venäjä periaatteessa tietenkin on vihollinen, mutta jatkavat julistamalla Putinin olevan käytännössä valkoisen rodun viimeinen turva muslimien ja neekereiden maailmanvalloitusta vastaan.
Både kommunister och högerextremister ser i Putin om inte en hjälte så åtminstone en nyttig pragmatisk allierad. Kommunisterna tycker att amerikansk kapitalism är som maffian men rysk totalitarism bara en väskryckande småtjyv som ägnas uppmärksamhet för att de stora bovarna ska komma undan. Högerextremister däremot brukar hålla på sitt webbforum ett långt anförande om hur Ryssland i princip givetvis är en fiende men fortsätter med att prisa Putin som i praktiken den vita rasens sista försvarare mot världserövringslystna muslimer och negrer.
Sekä kommunistit että äärioikeisto uskovat yhä enemmän tarinoihin juutalaisesta salaliitosta, joilla ei Suomessa ole koskaan ollut kovin vahvaa perinteistä jalansijaa edes äärioikeistossa. Venäjä on levittänyt antisemitismiä ohjelmallisesti tsaarin ajoista asti, joten juutalaisvastaisuuden vahvistumista Suomessa voidaan pitää merkkinä Venäjän vaikutuksen vahvistumisesta. (Toki se on myös merkki siitä, kuinka suodattamatta suomalaisen äärioikeiston aatteet tulevat Yhdysvalloista netin kautta. Mutta nyt on jo herätty tietoisuuteen siitä, kuinka riippuvainen amerikkalainenkin äärioikeisto on Venäjästä.)
Det finns allt fler kommunister och högerextremister som tror på legenden om den judiska konspirationen - men antisemitiska konspirationsteorier har inte särskilt långa anor i Finland, inte ens inom extremhögern. Ryssland har programmatiskt spritt antisemitism sedan tsartiden, vilket innebär att starkare judefientlighet i Finland indikerar starkare rysk infiltration. (Visst är det också ett tecken på hur ofiltrerade högerextrema idéer nu strömmar in från Amerika via internet. Men redan nu har man insett hur beroende även den amerikanska extremhögern är av Ryssland.)
Sekä kommunisteille että merkittävälle osalle äärioikeistoa Yhdysvallat on vihollinen, mutta sekä kommunistit että äärioikeisto pitävät Trumpista - kommunistit siksi, että Hillary Clinton oli heille "sota-Hillary" ja Trump on isolationistina ja Putinin ystävänä "rauhan mies". "Rauha" tarkoittaa tietysti heidän sanavarastossaan Venäjän tahdolle alistumista, mitäpä muutakaan.
Både för kommunisterna och för en betydlig del av extremhögern är Förenta Staterna en fiende, men båda grupperna gillar också Trump - kommunisterna därför att Hillary Clinton för dem var "krigiska Hillary" medan Trump som isolationist och Putinvän var en "fredens man". "Fred" betyder i deras ordförråd underkastelse under Ryssland, som man vet.
Saa kommunismia minun puolestani (toki lain puitteissa) ajaa, kuten olen muussa yhteydessä jo todennutkin - kansa ratkaisee äänestyskopissa, paljonko kannatusta kommunismilla on. Mutta kommunismin kuuluisi sitten olla oikeaa kommunismia eli radikaalia marxilaista sosialismia. Putin ei edusta radikaalia marxilaista sosialismia, eikä Venäjän etujen puolustaminen ole radikaalia marxilaista sosialismia. Sellainen kommunisti, jolle Venäjän edut ovat tärkeämpiä kuin Suomen muuttaminen sosialistiseksi ihantolaksi, ei ole oikea kommunisti. Sen uskallan sanoa, vaikka en ole itse kommunisti enkä varsinainen kommunismin asiantuntija, enkä ole lukenut Marxin Pääomasta juuri muuta kuin, heh, Solženitsynin arvostelun siitä.
Som jag i ett annat sammanhang konstaterat, är det helt okej att främja kommunism, såvitt man gör det inom lagens ramar - folket får sen avgöra vid valurnorna, vad det anser om kommunism. Men den kommunism man främjar borde sen också vara genuin kommunism, dvs radikal marxistisk socialism. Putin representerar inte någon radikal marxistisk socialism, och det är inte radikal marxistisk socialism att försvara ryska intressen. Den kommunist för vilken det är viktigare att gå Putins ärenden än sträva till att förvandla Finland till en socialistisk utopi är ingen riktig kommunist. Så mycket vågar jag säga, trots att jag varken är kommunist eller expert på kommunism - jag har inte läst Das Kapital av Marx, jag har bara läst Solzjenitsyns kommentar, så att säga.
En pidä suomalaisia kommunisteja niin tyhminä, etteivät ainakin jotkut heistä kykenisi huomaamaan, kuinka fasistinen Venäjä on ja kuinka Putin käyttää heitä hyväkseen. Mutta ne heistä, jotka eivät pysty toistamaan itselleen "mutku USA" riittävän monta kertaa vaientaakseen omantuntonsa kolkutukset, ovat luultavasti liian peloissaan. Iso kysymys on, kuka heitä on uhkaillut ja millä.
Jag tror inte att alla finska kommunister är för dumma för att inse att Ryssland är en fascistisk stat och att Putin utnyttjar dem till sina maktpolitiska ändamål. Men de som inte kan upprepa för sig själva "men USA då" tillräckligt många gånger för att tysta ned sitt samvete är förmodligen för rädda. Den stora frågan är, vem som hotat dem och vad det varit för hotelser.
Matti Rossi, den oförsonliga kommunisten, visdiktaren och översättaren av latinamerikansk litteratur även känd för att ha angivit en ungersk poet till KGB, dog nyligen. Nu orkar jag inte fördjupa mig alltför mycket i Rossis person, men ett par saker konstaterar jag: jag förstår att man blir kommunist för att t ex göra uppror mot sin auktoritäre högervridne far, jag accepterar det t o m, åtminstone i viss mån, men att en kommunist envisas med att agera springpojke åt Ryssland även efter Sovjetunionens fall, det accepterar jag definitivt inte.
Nyt kun Rossin ilmiantokirje on tullut julki, täytyy ihmetellä sen raivoisaa ja hysteeristä sävyä. Tuntuu siltä kuin Rossi olisi loukkaantunut unkarilaisen pikkunokkeluudesta henkilökohtaisesti. Itse asiassa minulla on sellainen kutina, että Rossin kommunismiin hurahtamisen taustalla oli jokin jonninjoutava, mutta asianomaiselle itselleen tärkeä omakohtainen trauma ("se Kelju-Kake joka astui varpailleni kun olin 5-vuotias, kyllä häntä kaduttaa sitten kun neuvostoarmeija tulee ja ampuu hänelle dum-dum-kuulan vatsaan").
Brevet med vilket Rossi angav den ungerska diktaren har nyligen offentliggjorts, och det är skrivet med sådant hysteriskt raseri att man måste förvåna sig. Det förefaller som Rossi känt sig personligen kränkt av ungrarens småkvicka släng. Jag har faktiskt det intrycket att Rossi på sin tid blivit kommunist p g a någon traumatisk personlig upplevelse som för alla andra framstår som bagatell ("den där elake Emil som trädde mig på tårna när jag var fem år gammal, han får minsann ångra sig när sovjetarmén kommer och skjuter honom en dumdumkula i magen").
Kuten kommunistipuolueen nettisivuilta hiljattain sai lukea, Suomen kommunistit ovat pysytelleet aika uskollisesti Venäjän tukena. Jokin aika sitten pidetyssä "kalotin kommunistien" tapaamisessa oli läsnä delegaatio Donetskin valetasavallan kommunistisesta puolueesta, ja Ukrainan laillisesta hallituksesta puhuttiin silmää räpäyttämättä fasistisena. Herää toki myös kysymys, mitä tekemistä Donetskin kommunisteilla on pohjoiskalotin kanssa. Itä-Ukraina ei nyt ole napapiirillä päinkään.
Som vi nyligen fick läsa på finska kommunistiska partiets webbsidor, stöder finska kommunister fortfarande lojalt den ryska saken. För en kort tid sen anordnades ett möte för Nordkalottens kommunister, där en delegation från kommunistiska partiet i fejkrepubliken Donetsk var närvarande, och den lagliga regeringen i Ukrainska omtalades som fascistisk som om det vore den självklaraste saken i världen. Man känner sig nog också föranledd att fråga, vad Donetskkommunisterna har för ärende till Nordkalotten. Östra Ukraina ligger ju ingenstans nära Polcirkeln.
Itse asiassa sitäkin sietää kysyä, miten vakavasti Donetskin valetasavallan kommunistit voi ottaa edes kommunisteina. Donetskissa on joitakin muka erillisiä ja riippumattomia poliittisia puolueita, mm. juuri nämä kommunistit, mutta mitä ilmeisimmin kyse on sellaisista näennäispuolueista, joita esimerkiksi neuvostoimperiumin aikaisissa alusmaissa toimi - eikä vain siellä: Kiinassa on yhä muodollisesti olemassa esimerkiksi Guomindang-puolueen, Kiinan perinteisen nationalistipuolueen, kommunistien kanssa liittoutunut haara. (Itä-Saksassa oli jopa "edistysmielisten entisten natsien" puolue NDPD; todennäköisesti totuudenmukaisen vitsin mukaan kommunistipuolueessa, anteeksi, "sosialistisessa yhtenäisyyspuolueessa", oli enemmän entisiä natseja kuin NDPD:ssä konsanaan.)
 |
| NDPD:n puoluetoimisto. Julkisivussa vaaditaan vapautta Erika Thürmerille, viisitoistavuotiaalle aktivistille, joka joutui vuonna 1950 pidätetyksi lännessa. NDPDs partibyrå. På fasaden krävs det frihet för Erika Thürmer, femtonårig aktivist som år 1950 arresterades i Väst. Kuvalähde/bildkälla/Bildquelle: wikipedia.de/Bundesarchiv |
Det är faktiskt mödan värt att ställa frågan, om kommunisterna i fejkrepubliken alls kan tas på allvar ens som kommunister. I Donetsk lär det finnas en del kantänka separata och oberoende politiska partier, bl a de här kommunisterna, men det är uppenbart att det bara handlar om skenpartier av den sort som var vanliga i Sovjetunionens kommunistiska lydriken - och inte bara där: i Kina existerar det fortfarande en med kommunisterna allierad gren av det anrika nationalistpartiet Guomindang. (I Östtyskland fanns de t o m ett parti för "framstegsvänliga" före detta nazister, NDPD; enligt ett skämt, som antagligen låg mycket nära sanningen, hyste kommunistpartiet, pardon, "socialistiska enhetspartiet", fler före detta nazister än NDPD någonsin.)
 |
| Sun Yat-sen (Sun Zhongshang), Kiinan demokraattisen vallankumousliikkeen perustaja ja kansallissankari. Sekä kommunistit, Taiwanin guomingdang-puolue että mannerkiinalainen guomingdang-puolue pitävät itseään sankarin perinnön oikeina jatkajina. Sun Yat-sen (Sun Zhongshan), som grundade den demokratiska revolutionsrörelsen i Kina och som kineserna ser som en nationalhjälte. Både kommunisterna, det taiwanska guomingdang-partiet och det kontinentalkinesiska guomingdangpartiet anser sig vara de rätta arvingarna till hjälten. Kuva/bild: wikipedia.org. |
Ukrainassa - kuten aika yleisesti tiedetään - kommunistipuolueet on lailla kielletty, mitä sekä suomalaiset että donetskilaiset kommunistit pitävät todisteena maan fasistisuudesta. Kuitenkin Ukrainassa on äärivasemmistolaisia järjestöjä, jotka eivät kutsu itseään kommunisteiksi. Jos kommunistimme ovat pääasialliselta identiteetiltään sitä mitä tietosanakirja tarkoittaa kommunistilla, eli marxilaisia vallankumouksellisia sosialisteja, miksi he eivät hakeudu yhteistyöhön ukrainalaisten Venäjästä riippumattomien äärimarxilaissosialistien kanssa, vaan menevät Donetskin "tasavallan" ilmiselvien putinististen yhteistoimintamiesten halpaan? Siksikö, että "kommunismi" ei heillekään enää tarkoita muuta kuin Putinin asian kritiikitöntä ajamista?
I Ukraina är - som allom bekant - kommunistiska partier förbjudna, vilket både finska och donetskiska kommunister ser som ett bevis på att landet är fascistiskt. Det finns dock vänsterextrema organisationer i Ukraina som inte kallar sig kommunistiska. Om våra kommunister till sin huvudsakliga identitet är vad en encyklopediartikel menar med kommunist, dvs marxistiska revolutionära socialister, varför söker de då inte samarbetspartners bland de ukrainska extremmarxister som inte lyder under rysk överhöghet utan låter sig luras av uppenbara putinistiska kollaboratörer i Donetsk-"republiken"? Beror det månne på att "kommunism" inte betyder något annat än kritiklös putinism ens för dem?
Jouduin hiljattain Facebookissa napit vastakkain parinkin nykykommunistin kanssa, ja minun täytyy sanoa, että en osannut erottaa heitä millään oleellisella tavalla äärioikeistolaisista putinisteista.
Nyligen kom jag ihop mig med ett par av våra kommunistiskt sinnade samtida, och ärligt talat skilde sig intrycket inte på något relevant sätt från högerextrema putinister.
Sekä kommunistit että äärioikeistolaiset ovat sitä mieltä, että äärioikeisto ei ole koskaan vainonnut minua ja että olen hullu, jos päinvastaista väitän. Äärioikeistolaisethan tunnetusti kiistävät äärioikeiston olemassaolonkin; kommunistille taas minä olen äärioikeistolainen, eikä ole uskottavaa, että äärioikeistolaiset vainoaisivat äärioikeistolaista.
Både högerextremister och kommunister anser att jag aldrig förföljts av extremhögern och att jag är en galning om jag hävdar det motsatta. Högerextremisterna själva insisterar ju att det inte finns någon extremhöger; för kommunisterna är jag en högerextremist, och för dem är det inte trovärdigt att högerextremister förföljer en högerextremist.
Sekä kommunisteille että äärioikeistolaisille Putin on - jollei sankari, niin ainakin hyödyllinen pragmaattinen liittolainen. Kommunistien mielestä amerikkalainen kapitalismi on vähän niin kuin mafia, mutta venäläinen totalitarismi pelkkä pikkurikollinen, puotinaruvaras, johon huomio suunnataan jotta isot rosvot pääsisivät kuin koirat veräjästä. Äärioikeistossa taas on niitä, jotka ensin pitävät Hommalla pitkän puheenvuoron siitä, kuinka Venäjä periaatteessa tietenkin on vihollinen, mutta jatkavat julistamalla Putinin olevan käytännössä valkoisen rodun viimeinen turva muslimien ja neekereiden maailmanvalloitusta vastaan.
Både kommunister och högerextremister ser i Putin om inte en hjälte så åtminstone en nyttig pragmatisk allierad. Kommunisterna tycker att amerikansk kapitalism är som maffian men rysk totalitarism bara en väskryckande småtjyv som ägnas uppmärksamhet för att de stora bovarna ska komma undan. Högerextremister däremot brukar hålla på sitt webbforum ett långt anförande om hur Ryssland i princip givetvis är en fiende men fortsätter med att prisa Putin som i praktiken den vita rasens sista försvarare mot världserövringslystna muslimer och negrer.
Sekä kommunistit että äärioikeisto uskovat yhä enemmän tarinoihin juutalaisesta salaliitosta, joilla ei Suomessa ole koskaan ollut kovin vahvaa perinteistä jalansijaa edes äärioikeistossa. Venäjä on levittänyt antisemitismiä ohjelmallisesti tsaarin ajoista asti, joten juutalaisvastaisuuden vahvistumista Suomessa voidaan pitää merkkinä Venäjän vaikutuksen vahvistumisesta. (Toki se on myös merkki siitä, kuinka suodattamatta suomalaisen äärioikeiston aatteet tulevat Yhdysvalloista netin kautta. Mutta nyt on jo herätty tietoisuuteen siitä, kuinka riippuvainen amerikkalainenkin äärioikeisto on Venäjästä.)
Det finns allt fler kommunister och högerextremister som tror på legenden om den judiska konspirationen - men antisemitiska konspirationsteorier har inte särskilt långa anor i Finland, inte ens inom extremhögern. Ryssland har programmatiskt spritt antisemitism sedan tsartiden, vilket innebär att starkare judefientlighet i Finland indikerar starkare rysk infiltration. (Visst är det också ett tecken på hur ofiltrerade högerextrema idéer nu strömmar in från Amerika via internet. Men redan nu har man insett hur beroende även den amerikanska extremhögern är av Ryssland.)
Sekä kommunisteille että merkittävälle osalle äärioikeistoa Yhdysvallat on vihollinen, mutta sekä kommunistit että äärioikeisto pitävät Trumpista - kommunistit siksi, että Hillary Clinton oli heille "sota-Hillary" ja Trump on isolationistina ja Putinin ystävänä "rauhan mies". "Rauha" tarkoittaa tietysti heidän sanavarastossaan Venäjän tahdolle alistumista, mitäpä muutakaan.
Både för kommunisterna och för en betydlig del av extremhögern är Förenta Staterna en fiende, men båda grupperna gillar också Trump - kommunisterna därför att Hillary Clinton för dem var "krigiska Hillary" medan Trump som isolationist och Putinvän var en "fredens man". "Fred" betyder i deras ordförråd underkastelse under Ryssland, som man vet.
Saa kommunismia minun puolestani (toki lain puitteissa) ajaa, kuten olen muussa yhteydessä jo todennutkin - kansa ratkaisee äänestyskopissa, paljonko kannatusta kommunismilla on. Mutta kommunismin kuuluisi sitten olla oikeaa kommunismia eli radikaalia marxilaista sosialismia. Putin ei edusta radikaalia marxilaista sosialismia, eikä Venäjän etujen puolustaminen ole radikaalia marxilaista sosialismia. Sellainen kommunisti, jolle Venäjän edut ovat tärkeämpiä kuin Suomen muuttaminen sosialistiseksi ihantolaksi, ei ole oikea kommunisti. Sen uskallan sanoa, vaikka en ole itse kommunisti enkä varsinainen kommunismin asiantuntija, enkä ole lukenut Marxin Pääomasta juuri muuta kuin, heh, Solženitsynin arvostelun siitä.
Som jag i ett annat sammanhang konstaterat, är det helt okej att främja kommunism, såvitt man gör det inom lagens ramar - folket får sen avgöra vid valurnorna, vad det anser om kommunism. Men den kommunism man främjar borde sen också vara genuin kommunism, dvs radikal marxistisk socialism. Putin representerar inte någon radikal marxistisk socialism, och det är inte radikal marxistisk socialism att försvara ryska intressen. Den kommunist för vilken det är viktigare att gå Putins ärenden än sträva till att förvandla Finland till en socialistisk utopi är ingen riktig kommunist. Så mycket vågar jag säga, trots att jag varken är kommunist eller expert på kommunism - jag har inte läst Das Kapital av Marx, jag har bara läst Solzjenitsyns kommentar, så att säga.
En pidä suomalaisia kommunisteja niin tyhminä, etteivät ainakin jotkut heistä kykenisi huomaamaan, kuinka fasistinen Venäjä on ja kuinka Putin käyttää heitä hyväkseen. Mutta ne heistä, jotka eivät pysty toistamaan itselleen "mutku USA" riittävän monta kertaa vaientaakseen omantuntonsa kolkutukset, ovat luultavasti liian peloissaan. Iso kysymys on, kuka heitä on uhkaillut ja millä.
Jag tror inte att alla finska kommunister är för dumma för att inse att Ryssland är en fascistisk stat och att Putin utnyttjar dem till sina maktpolitiska ändamål. Men de som inte kan upprepa för sig själva "men USA då" tillräckligt många gånger för att tysta ned sitt samvete är förmodligen för rädda. Den stora frågan är, vem som hotat dem och vad det varit för hotelser.
Tilaa:
Blogitekstit (Atom)