tiistai 21. marraskuuta 2017

Arwidsson ja vastarintaliike - Adolf Ivar Arwidsson och Nordiska motståndsrörelsen

"Svenskar är vi inte längre, ryssar vill vi inte bli, låt oss sålunda vara finnar." Adolf Ivar Arwidsson
"Från Sverige styrs vi, från Ryssland begär vi truppförstärkningar, finska staten vill vi avskaffa." Nordiska Motståndsrörelsen

maanantai 20. marraskuuta 2017

Suomen itsenäisyys ja venäläiset tappajat - Finlands självständighet och de ryska mördarna

Ns. vaihtoehtoisen oikeiston röyhkeys on kasvanut sellaisiin mittoihin, että suomalaisten uusnatsien ruotsalaiset aateveljet (jotka joka tapauksessa ohjaavat täkäläistenkin touhuja) ovat venäläisillä somesivuillaan villinneet venäläistä äärioikeistoa osallistumaan Suomen itsenäisyyspäivän uusnatsimarssiin. Samoilla marsseilla on takavuosina nähty mm. perussuomalaisten kansanedustaja Olli Immonen.

Fräckheten inom den s k alternativa högern har nått sådana dimensioner, att de svenska idéfränderna till de finska nynazisterna (och de finska sådana styrs hursomhelst från Sverige) på sina ryska sidor i sociala medier uppviglat ryska högerextremister till att delta i den nynazistiska demonstrationsmarschen på Finlands självständighetsdag. På en av dessa marscher har man för ett par år sen sett bl a den sannfinske riksdagsledamoten Olli Immonen.

Kuten lukijoideni pitäisi muistaa, silloin kun vanhan blogini aikoina aloin puhua, silloin tosin vasta varovasti spekuloiden, suomalaisen äärioikeiston venäläisyhteyksistä, se raivostutti niin äärioikeistolaiset kuin muutkin Venäjän ystävät siinä määrin, että minut savustettiin ulos blogialustaltani, enkä sen jälkeen ole saanut julkaistuksi yhtään mitään suomeksi kirjoitettua. 

Mina läsare kommer säkert ihåg att jag, när jag ännu var en betald bloggskribent, försiktigt och trevande började skriva om den finländska extremhögerns förbindelser till Ryssland - och att dessa skriverier gjorde både extremhögern och alla andra Rysslandsvänner så rosenrasande att jag röktes ut från bloggplattformen. Sedan dess har ingen varit beredd att ge ut någonting jag skrivit på finska.

Ehkä asia liittyy jotenkin siihen, että Venäjä hyökkäsi aika pian sen jälkeen Krimille ja Ukrainaan, ja oli tarvis vaientaa kaikki ne julkisuuden äänet (esimerkiksi minun), jotka olisivat paheksuneet kovin voimallisesti Venäjän toimia. Äärioikeistolaisia Ukrainan ystäviä Venäjä ei tietenkään hiljentänyt, koska he toimivat hyvinä todisteina sille kommunistien kautta levitetylle valheelle, että Ukrainassa muka olisi fasistihallitus.

Kanske hela historien hängde ihop med att Ryssland snart därefter invaderade Krim och Ukraina, och att det sålunda gällde att tysta ned alla de röster (t ex min röst) som man kunde räkna med hade protesterat alltför högljutt mot Rysslands operationer. Högerextremistiska vänner till Ukraina hade däremot ingenting att frukta från Ryssland, eftersom de kunde utnyttjas som levande bevis för alla lögner kommunister spred om Ukraina som en fascistisk stat.

Nyt sitten on kiistatonta, että ne kaikkein "isänmaallisimmiksi" ja "kansallismielisimmiksi" itseään kutsuvat voimat tässä maassa ovat valmiita tuomaan maahan venäläisiä äärioikeistolaisia. Venäläiseen nationalismiin kuuluu oleellisesti imperialismi, eli kun Venäjä tehdään suureksi uudestaan (sehän on niin riivatun pieni nykyään, heh heh), se tarkoittaa, että Suomen kaltaiset Venäjään joskus kuuluneet maat liitetään siihen takaisin. Toisin sanoen "kansallismielisten" "isänmaallisuutta" on nyt ihan koetellustikin Suomen myyminen Venäjällä puupennillä. Olisitte kuunnelleet kun kymmenen vuotta sitten varoitin.

Nu är det uppenbart och kan inte ifrågasättas att de krafter i Finland som högljuddast kallar sig "fosterländska" och "nationalistiska" är beredda att importera högerextremister från Ryssland. Imperialismen utgör en oskiljaktig del av rysk nationalism: vill man alltså göra Ryssland stort igen (det är ju så jävla trångt om saligheten där nuförtiden, haha) innebär det att t ex Finland återbördas till Ryssland eftersom vi en gång varit en rysk provins. Det är sålunda bevisat att "nationalistisk" "fosterländskhet" handlar om att sälja fosterlandet till Ryssland för en spottstyver. Ni borde ha lyssnat när jag för tio år sen varnade för det här.

Eikä todellakaan kannata jankata, että äärioikeisto on vain harmiton joukko höpsöjä hyypiöitä julistamassa aikoja sitten hylättyä ja kuollutta aatetta. Aate on aivan helvetin hyvin elossa kun sitä puolustamaan tulee väkivaltaisia roistoja ulkomailta asti.

Och jag vill absolut inte höra någonting om hur extremhögern kantänka bara är en handfull tokstollar och vrickade som förkunnar en för längesen övergiven och utdöd ideologi. En ideologi är nog alldeles livslevande om våldsamma skurkar kommer in från utlandet för att försvara den.

Ja venäläiset uusnatsit ovat tosiaan vaarallisia, koska Venäjä on viime aikoina käynyt hyvin armottomia sotia, joissa sadistinen roskaväki on voinut kunnostautua tappohommissa. Tyypillisesti niissä on käytetty enemmän kurittomia rikollisia ja epämääräisiä puolisotilaallisia pyssyporukoita kuin vakinaista armeijaa. Minulla on tapana käyttää näistä sakeista nimitystä "bassibasuukit", koska se ei ole pelkästään kapteeni Haddockin suosikkihaukkumasana, vaan myös ihan oikeasti kertoo mistä on kyse: vanhassa ottomaanien Turkissa armeijan etujoukon muodostivat juuri epämääräisten ja kurittomien, sotasaalispalkalla värvättyjen roistojen laumat, ja näitä kutsuttiin bassibasuukeiksi (turkinkielinen sana viittaa johtajattomiin tai järjestäytymättömiin, eli sotilaskurin puute oli oleellinen osa näiden porukoiden luonnetta).

Och ryska nynazister är genuint farliga, eftersom Ryssland under de senaste åren fört mycket obarmhärtiga förintelsekrig, där sadistisk pöbel kunnat utmärka sig som mördare. Typiskt har Ryssland föredragit att anlita odisciplinerade kriminella och paramilitära gäng i stället för att låta den stående armén rycka in. Jag brukar kalla dessa ligister för "basjibosuker", ty det ordet är inte bara ett av de skällsord som kapten Haddock älskar att använda, utan också en träffande beteckning för ryska irreguljära trupper. I det gamla osmanska Turkiet var det precis odisciplinerade och ledarlösa skaror av slynglar och skurkar som utgjorde förtruppen till den egentliga armén. Dessa legaliserade brottslingar, som levde på krigsbyte, kallades för basjibosuker. Det turkiska ordet betyder precis "ledarlös" eller "oorganiserad" - det var alltså meningen att de inte skulle vara militäriskt disciplinerade.

On selvää, että merkittävä osa Venäjän nationalisteista ja äärioikeistolaisista on kunnostautunut bassibasuukkeina Venäjän viimeaikaisissa imperialistisissa sodissa. Se tarkoittaa, että meille tulee itsenäisyyttä juhlimaan miehiä, joilla on käytännön kokemusta siviilien raiskaamisesta, rääkkäämisestä ja murhaamisesta ilman rangaistusta. Näille miehille ei ole mikään vaikea moraalikysymys nirhata suomalaista poliisikonstaapelia eikä liioin vastamielenosoittajaa. Ja nyt he tulevat tänne marssimaan, meidän itsenäisyyspäivänämme.

Det är klart att en stor del av de ryska nationalisterna och högerextremisterna utmärkt sig som basjibosuker i de imperialistiska krig som Ryssland på sistone utkämpat. Det betyder att vi på självständighetsdagen får gäster som har praktisk erfarenhet av att våldta, tortera och mörda civila, ostraffat. För dessa män är det ingen stor moralisk fråga att ha ihjäl en finsk poliskonstapel eller en motdemonstrant. Och nu ska de hit och marschera på vår självständighetsdag.


Aleksei Miltšakov, venäläinen nuorukainen, joka karaisi itseään kovaksi soturiksi silpomalla elävältä koiranpentuja ja esittelemälläå näitä urotöitä valokuvissa someprofiileissaan. Tämä on kaikkein vähiten kammottava niistä kuvista - tässä koira on jo kuollut ja sen pää leikattu irti, kuten näkyy.

Aleksej Miltjakov, en rysk yngling som härdade sig för framtida krigsbravader genom att stympa ihjäl hundvalpar, varvid han tog foton av detta för att visa dem på sina sidor i sociala medier. Det här var den minst skräckinjagande av bilderna - här är hunden redan död och dess huvud avklippt, som det syns.

Tämä taas on Miltšakovin henkilötodistus, jonka on myöntänyt Luhanskin leikkitasavalta.

Det här är Miltjakovs identitetsbevis, utfärdat av fejkrepubliken Luhansk.

tiistai 14. marraskuuta 2017

Lyhyesti - I korthet

Nato-keskustelussa kukaan ei oikeasti usko Venäjän rauhantahtoon. Naton kannattajat uskovat, että Venäjä hyökkää, jos emme kuulu Natoon. Naton vastustajat uskovat, että Venäjä hyökkää, jos haemme jäsenyyttä Natossa. Mutta pohjimmiltamme olemme kaikki yhtä mieltä siitä, että Venäjä ei halua rauhaa pienen ja harmittoman naapurinsa kanssa.

Ingen av de som deltar i diskussionen kring vårt medlemskap i Nato tror på Rysslands fredsvilja. Natoanhängarna anser att Ryssland ska invadera om vi inte söker medlemskap i Nato. Natomotståndarna anser att Ryssland ska invadera om vi söker medlemskap i Nato. Men alla är innerst inne eniga om att Ryssland inte vill ha fred med sin lilla, oskadliga granne.

keskiviikko 8. marraskuuta 2017

Miten vallankumouksesta puhutaan Venäjällä - Hur man talar om revolutionen i Ryssland

Otsikon kysymykseen yrittää vastata Maria Lipman Open Democracy -nettisivustolla. Tässä on referaatti hänen kertomastaan.

Frågan i rubriken är det Maria Lipman på sajten Open Democracy som försöker besvara. Det här är en kort översikt över vad hon sagt.

KOMMUNISTIPUOLUE menee täysin neuvostoliittolaisella tulkinnalla. Vallankumous vapautti köyhät ja kipeät sorrosta ja sorsinnasta, ja tähän tyyliin noin yleensä. Työn orjat sorron yöstä nouskaa, maan ääriin kuuluu kutsumus, ihan niin kuin vuotta 1991 ei olisi koskaan ollutkaan.

KOMMUNISTISKA PARTIET kör på den gamla sovjetiska tolkningen. Revolutionen har befriat de fattiga och sjuka från förtryck och förnedring, och så här i allmänhet. Upp trälar uti alla stater som hungern bojor lagt uppå, precis som om det gamla statsskicket aldrig hade kraschat.

ORTODOKSIKIRKKO puolestaan korostaa, että vallankumouksen yhteydessä rakastettu tsaari Nikolai II murhattiin, ja se oli kauhea kuolemansynti. Kirkko on julistanut tsaarin pyhimykseksi ja nostanut hänet arvostelun yläpuolelle.

ORTODOXA KYRKAN framhäver å sin sida, att revolutionen också ledde till mordet på den älskade tsar Nikolaj II, vilket var en hemsk dödssynd. Kyrkan har helgonförklarat honom, något som innebär att han nu är ovanför all kritik.

TURVALLISUUSPALVELU muistuttaa ennen kaikkea olevansa kuuluisan KGB:n ja Tšekan manttelinperijä, ja FSB:n työntekijät kutsuvat itseään ylpeinä tšekisteiksi. Ylpeys koskee myös edeltäjien ja esikuvien tekemää tsaarin murhaa.

SÄKERHETSTJÄNSTEN påminner att den främst är arvtagaren efter så berömda institutioner som KGB och Tjekan, och medarbetarna på FSB kallar sig stolta för tjekister. Stoltheten gäller även mordet på tsaren, som begicks av föregångare och förebilder.  

VLADIMIR PUTIN on ikävässä välikädessä. Hän ei ole mitenkään innostunut minkäänlaisista vallankumouksista, varsinkaan värivallankumouksista, vaikka väri sitten olisikin ollut kommunismin punainen. Venäjän vallankumous ei ollut Putinista mikään hyvä asia, koska se oli seurausta tsaarin ja keskusvallan epäonnistumisesta ja heikkoudesta. Se siis muistuttaa häntä ikävästi kuolevaisuudesta. Putin tarvitsee kuitenkin sekä kommunistien, ortodoksien että vanhojen kollegojensa poliittista tukea ja joutuu olemaan mieliksi kaikille yhtaikaa.

VLADIMIR PUTIN sitter på mellanhand. Han är inte särskilt entusiastisk över någon sorts revolutioner, allra minst över färgade revolutioner, ens när färgen är kommunistiskt röd. Den ryska revolutionen är inte någonting Putin gillar att högtidlighålla, eftersom den i princip var en följd av tsarens och centralmaktens svaghet och misslyckande. Den påminner honom på ett obehagligt sätt om hans egen dödlighet. Putin behöver ändå politiskt stöd från alla håll, både kommunisterna, ortodoxa kyrkan och de gamla kollegerna på FSB, och måste sålunda göra dem alla till lags.

NEUVOSTOLIITON KAUHUT eivät ole täysin kadonneet tutkalta. Tänäkin vuonna on paljastettu parikin muistomerkkiä niiden uhreille keskeisillä paikoilla, toista seremoniaa johti itse Putin.

FASORNA I SOVJETUNIONEN har dock inte helt försvunnit från radarskärmen, för även i år har det invigts ett par monument till offrens minne på centralt belägna orter, en av invigningsceremonierna leddes t o m av självaste Putin.

PUHUA EI KUITENKAAN SAA LIIAN ÄÄNEKKÄÄSTI, siis kommunismin julmuuksista. Tämän koki taannoin paikallishistorioitsija Juri Dmitrijev, joka on Karjalan tasavallassa dokumentoinut massateloitusten uhrien salahautoja. Hänet hoidettiin vankilaan keksityillä pedofiliasyytteillä.

TALAR MAN FÖR HÖGT OM KOMMUNISMENS GRYMHETER kan man dock råka ut för svårigheter. Det här upplevde nyligen Jurij Dmitrijev, en lokalhistoriker från ryska Karelen som dokumenterat hemliga massgravar i hemtrakten. Han utmålades som pedofil och burades in.

KYLLÄ KOMMUNISMIN JULMUUDET saa tuomita ja niiden uhreja itkeä, mutta se on monopolisoitu ortodoksikirkon asiaksi - ortodoksikirkko on Putinille lojaali toimija, joka ei ole kiinnostunut demokratian ("värivallankumouksen") edistämisestä. Mutta vapaa kansalaistoiminta kommunismin uhrien muistamiseksi - hyi olkoon. Se vapaus on sellainen ikävä länsijuttu. 

VISST FÅR MAN FÖRDÖMA DE KOMMUNISTISKA GRYMHETERNA och begråta offren, om man är en ortodox prelat. Ortodoxa kyrkan är en lojal aktör som inte är intresserad av att främja färgade revolutioner, dvs demokrati. Men fri medborgerlig verksamhet för att högtidlighålla minnet av offren - bort det! Det där med friheten, det är en sån där tråkig grej som dom i Väst hittat på.

maanantai 6. marraskuuta 2017

Jussi Halla-aho spelar martyr - Jussi Halla-aho esittää marttyyria

Extremhögern har i åratal ägnat sig åt att beskylla "den våldsamma extremvänstern" för att vara mycket mycket mera hemsk och farlig än extremhögern, som dessutom inte ens existerar, om man frågar extremhögern själv. Nu fick vi denna gamla skåpmat serverad av självaste Jussi Halla-aho, den okritiskt dyrkade ledaren för halvkriminell extremhöger.

Till en början envisades Halla-aho att han på något sätt blivit hotad eller kanske t o m tillknuffad av "våldsbenägna vänsterextremister". Sedan visade det sig att han bara fått frän kritik av folk som inte enades med honom - de hade kallat honom för en fascist eller dylikt. Vad förskräckligt. En internationell känd politisk tänkare som inspirerat självaste Anders Behring Breivik till oförglömliga vikingabragder kan ju inte kallas fascist.

Det här ändrar givetvis ingenting på att anhängarna nu ser sin hjälte attackerad av internationella terrorister och att finskspråkiga borgerliga medier (i praktiken fascistiska medier) okritiskt upprepar Halla-ahos cyniska lögner. Det är ju det enda de kan.
Ett berömt citat av Jussi Halla-aho: "När jag väl tilltalats av en bög i Fabriksparken, undrade jag en stund om jag borde gå och hämta min bössa och skjuta honom i huvudet. Skulle detta inge mig en så stor njutning att det skulle vara värt fängelsestraffet därefter? Att lösa problem med våld är undervärderat nuförtiden."

Kääntäkää vittu itse suomeksi, minäpä en viitsi.
 

sunnuntai 5. marraskuuta 2017

Venäläismielinen äärioikeisto iskee jälleen - Den rysksinnade extremhögern slår till igen

Pertti Nykänen, även känd under öknamnet "Gandalf", klagar att extremhögern fått förbud mot att streama sina videoupptagningar på en del webbsajter. Detta uppfattar han som censur, beskyller "polpo" (polisen) för det - och hotar att gå till ryska ambassaden (av alla ställen!) för att framföra sitt klagomål. 

Pertti Nykänen, joka tunnetaan myös lempinimellä "Gandalf", valittaa että äärioikeisto on saanut eräillä nettisaiteilla videoilleen suoratoistokiellon. Tämän hän mieltää sensuuriksi, syyttää siitä "polpoa" (poliisia) - ja uhkaa viedä valituksensa kaikista mahdollisista paikoista Venäjän suurlähetystön (!) käsiteltäväksi.

lauantai 28. lokakuuta 2017

Onko Herrasmieshistorioitsijasta tullut ryssäläismielinen taho? Har Gentlemannahistorikern blivit rysksinnad?

Mehän kaikki tunnemme erään tamperelaisen miehen, joka on aivan riittävän hyvin identifioitu kutsumalla häntä "Hervannan Herrasmieshistorioitsijaksi". Monien vuosien ajan hän ilahdutti kaikkia mahdollisimman keveinkin kriteerein vasemmistolaisiksi tai vapaamielisiksi miellettävissä olevia henkilöitä leimaamalla heitä kommunisteiksi ja homoseksuaaleiksi ja perustamalla heidän nimellään homoseksuaalista pornoa sisältäviä herjaussivuja nettiin. Hän myös kehitteli kokonaisen oman sanavaraston seksuaalisävytteisiä herjoja, ja tietenkin julisti kaikki vihamiehinä pitämänsä "ryssäläismielisiksi tahoiksi".

Vi alla känner väl till en herre från Tammerfors som vanligen kallas Gentlemannahistorikern från Hervanta. Under många år gladde han alla som han med något svepskäl kunde beteckna som vänster eller liberala genom att utmåla dem som kommunister och homosexuella, varvid han vanligen upprättade webbsidor under deras namn som han sen fyllde med homosexuell porr. Han utvecklade ett helt eget ordförråd sexuellt färgade okvädinsord, och givetvis kallade han alla de som han ansåg vara ovänner för "rysksinnade aktörer".

Siihen aikaan kun Herrasmieshistorioitsija vielä oli omanlaatuisensa kyläoriginelli, monet älyllisesti kunnianhimoisesta ja vakavasti otettavasta äärioikeistoliikkeestä haaveilevat epäilivät häntä vähintäänkin Supon, kommunistien tai pääesikunnan  tiedusteluosaston agentiksi, jonka oli tarkoitus leimata äärioikeisto naurettavaksi ja mielisairaaksi. Sittemminhän tunnetusti kävi niin, että koko suomalainen vaihtoehto-oikeisto omaksui Herrasmieshistorioitsijan törynheittometodit. Herrasmieshistorioitsija ei enää ollutkaan alan miesten maineen pilaava häirikkö, vaan pioneeri, kansantaiteilija ja kunnioitettu vanhus.

När Gentlemannahistorikern ännu uppträdde som ett byoriginal sui generis, misstrodde många högerextremister som drömde om en intellektuellt ambitiös och seriös extremhöger att han var en agent för Skypo, kommunisterna eller generalstabens underrättelseavdelning vars mission det var att utmåla hela extremhögern som skrattretande eller sinnesrubbad. Sedan dess artade det sig så att hela den alternativa högern i Finland tillägnade sig Gentlemannahistorikens metoder i smuts- och pajkastning. Gentlemannahistorikern var inte längre ett plågoris som förstörde alla högerextremisters anseende, utan en pionjär, folkkonstnär och hedrad veteran.

Herrasmieshistorioitsijan ideologia oli kuitenkin hyvin yksiselitteisesti venäläisvastainen, ja yksi hänen itselleen myöntämistään arvonimistä oli "Aluepalauttaja", eli siis Suomen Neuvostoliitolle menettämien alueiden palauttaja. Hän julisti vihaansa ja katkeruuttaan venäläistä miehittäjää kohtaan sen verran raivokkaasti, että oli vaikeaa uskoa hänen koskaan omaksuvan nuoren polven vaihtoehto-oikeiston venäläismielisiä, putinistisia asenteita.

Ideologiskt var gentlemannahistorikern dock mycket entydigt russofobiskt sinnad, och en av de hederstitlar han beviljade sig själv var "Återbördaren", dvs den som ville återbörda de avträdda områdena till Finland. Han förkunnade sitt hat och sin bitterhet mot den ryska ockupationsmakten med sådant raseri att det var mycket svårt att föreställa sig att han någonsin kunde dela den unga alternativa vänsterns Rysslandsvänliga, putinistiska attityder.

Mutta kuten norjalaiset sanovat, teori er det du tror mens praksis er det eg veit - teoria on se mitä sinä luulet, kun taas käytäntö on se mitä minä tiedän. Nyt kun ne kaikkein kovimmat ja väkivaltaisimmat äärioikeistolaiset osoittivat mieltään Tampereella "sananvapauden" (ts. toista mieltä olevien vapaan murhaamisen) puolesta, ja heidän joukossaan marssineen varusmiehen nettikirjoittelut osoittivat hänet täysin putinismilla aivopestyksi, rakastettu herrasmieshistorioitsijamme riensi useamman kuin yhden blogin kommenttiosastoon julistamaan, että ilmeiseen ryssäläismielisyyteen hän ei ota kantaa, mutta ihan varmasti vastamielenosoittajat ne siellä Tampereella uhkailivat väkivallalla...

Men för att tala med norrmännen: teori er det du tror mens praksis er det eg veit, teori är vad du tror medan praktik är vad jag vet. Nyligen demonstrerade de allra tuffaste och mest våldsbenägna högerextremisterna i Tammerfors för "uttrycksfriheten" (dvs. för sin egen frihet att mörda vem som helst de ogillar), och en beväring som marscherade i deras led visade sig vara putinistiskt hjärntvättad: då skyndade sig Gentlemannahistorikern att förkunna (i kommentarlådan till fler än en blogg), att han inte ville ta ställning till de här uppenbart rysslandsvänliga attityderna, men att det alldeles säkert var motdemonstranterna som i Tammerfors kom med hotelser om våld...

Huomatkaa, että ilmeiseen ryssäläismielisyyteen hän ei siis ota kantaa. "Ryssäläismielisyys" ei siis enää ole Herrasmieshistorioitsijan mielestä oleellista eikä tärkeää. Voi sanoa että "vanhan hyvän ajan" isänmaallinen, tai ainakin venäläisvastainen, äärioikeisto on kuollut, kun Herrasmieshistorioitsijallekin kelpaa liittolaiseksi, tai ainakin puolusteltavaksi, uuden aikakauden venäläismielinen äärioikeistolainen.

Märk väl att han inte ville ta ställning till de här uppenbart rysslandsvänliga attityderna. "Rysslandsvänliga attityder" är sålunda inte längre någonting att fästa sig vid för Gentlemannahistorikern. Man kan säga att den gammelmodigt fosterländska, eller åtminstone ryskfientliga, extremhögern nu är död och begravd, när t o m Gentlemannahistorikern är villig att alliera sig med en putinistiskt sinnad högerextremist av den nya tiden, eller åtminstone att ta en sådan i försvar.

Joudumme siis tyrmistyneinä toteamaan, että Herrasmieshistorioitsijasta on näin tullut yksi niistä "ryssäläisistä tahoista", joita hän itse aikoinaan vainosi. 

Det är med bestörtning vi är tvungna att konstatera, att Gentlemannahistorikern nu har blivit en av de "Rysslandsvänliga aktörer" han förr i världen brukade förfölja.

torstai 26. lokakuuta 2017

Äärioikeistolaisuus ja Venäjä, taas kerran - Extremhögern och Ryssland en gång till

Äärioikeistolaisten marssiin osallistunut varusmies julistaa Facebook-sivullaan, että Donbass ei kuulu Ukrainalle - Beväringen som deltog i högerextremisternas demonstrationståg förkunnar på sin Facebooksida att Donbass inte tillhör Ukraina
Äärioikeistolaisten marssiin osallistunut varusmies juhlii venäjäksi Voiton päivää. Beväringen som marscherade med på högerextremisternas demonstrationståg högtidlighåller Segerdagen på ryska.

Äärioikeistolaisten marssiin osallistunut varusmies esittelee venäläisen äärioikeiston tunnusta. Beväringen som var med på högerextremisternas demonstrationståg skyltar med symbolen för de ryska åsiktsfränderna.

Kun laki lakkautetaan, se lakkautetaan kaikilta - När ett brott lagligförklaras så kan alla bli offer

Laura Huhtasaari on Radio Helsingin nettisivuilla vaatinut, että kiihottaminen kansanryhmää vastaan poistetaan rikoslaista. Onkohan hän taaskaan ajatellut asiaa loppuun asti? Kun laki lakkautetaan, se lakkautetaan kaikilta. Kun rikos laillistetaan, kaikista voi tulla uhreja. 

Laura Huhtasaari har på Radio Helsinkis webbsidor krävt att avskaffa brottet "hets mot folkgrupp". Jag undrar om hon alls frågat sig vad detta skulle innebära i praktiken. När man avskaffar en lag, så slutar den gälla - för alla. Om ett brott legaliseras, så kan alla bli offer.

Jos Huhtasaaren haave toteutuu, se tarkoittaa, että kaikki saavat vapaasti kehottaa esimerkiksi väkivaltaan Huhtasaaren omaa viiteryhmää vastaan. Voin vakuuttaa että esimerkiksi tässä blogissa alkaa leppymätön ja lakkaamaton vihanlietsonta heti kun siitä tulee laillista. Olen nimittäin lainkuuliainen mies, mutta jos kiihottaa saa ihan lainsäätäjän luvalla, kyllä minäkin sitten.

Om Huhtasaaris dröm går i uppfyllelse, betyder det att det är fritt fram för alla att t ex uppmana till våld mot Huhtasaaris egen referensgrupp. Blir det lagligt att uppvigla folk mot befolkningsgrupper kan jag lova att jag i den här bloggen genast sätter igång med obarmhärtig och oförsonlig hets när det blir lagligt. Jag är en laglydig människa, men får man uppvigla med lagstiftarens goda minne så ska jag minsann inte lägga någon sordin på mig.

En tiedä teeskenteleekö Huhtasaari vain, vai onko hän oikeastikin niin heikkolahjainen, ettei tajua mitä on tullut ehdottaneeksi. Vai onko tässä takana taas kerran viha juuri kaikille samaa lakia, oikeusvaltiota ja yhdenvertaisuusperiaatetta vastaan? Kai se on niin että laista pitäisi Huhtasaaren ja hänenlaistensa mielestä saada yhdenlainen heikäläisille ja toisenlainen meille huonommille ihmisille.

Jag vet inte om Huhtasaari bara låtsas eller om hon verkligen är så dum att hon inte fattar vad hon gått och föreslagit. Eller handlar det här igen om hatet mot lika lag för alla, mot rättsstaten och principen om likaberättigande? Det är väl så att vad Huhtasaari och hennes gelikar vill är en lag för dem och en annan för oss som är mindre värda.

maanantai 23. lokakuuta 2017

Mutta natseja emme ole, emme varmasti - Vi är inte nazister, nejdå

Tällaisia kuvia ihan-varmasti-ei-natsistinen Pohjoismainen Vastarintaliike jätti näkyville Tampereelle "sananvapaus"-mielenosoituksensa jälkeen.

Med såna här bilder signalerade Nordiska Motståndsrörelsen i Tammerfors att den inte är nazistisk, aldrig i livet.






Eikö kommunismin uhreja muistella riittävästi? Minns vi inte kommunismens offer?

Kaja Kunnas nosti hiljattain otsikon kysymyksen esille Hugenberger Zeitungissa, siis Hesarissa. Koska olen vanhana Solženitsynin lukijana pohtinut sitä paljonkin, heitän tässä pari sanaa.

Kaja Kunnas ställde nyligen den i rubriken citerade frågan i vår malligaste morgontidning, dvs Helsingin Sanomat. Jag läste som bekant Solzjenitsyn redan som tolvåring och har reflekterat över denna fråga sedan dess, och sålunda kan jag uttala mig om saken här.

Kunnas mainitsi kreikkalaisen vasemmistopoliitikon, jonka mielestä kommunismia ei voi tuomita samalla tavalla kuin natsismia, koska kommunismista on ollut myös vapauttavia muotoja. Kunnas kuittasi tämän sanomalla, totuudenmukaisesti, että kommunistiset vallankumoukset ovat aina johtaneet diktatuureihin. Nyt sietää miettiä, mitä kreikkalainen vasemmistopoliitikko oikeasti tarkoitti.

Kunnas nämnde en grekisk vänsterpolitiker, enligt vilken man inte kan fördöma kommunismen som man fördömer nazismen, eftersom vissa former av kommunism också varit befriande och frigörande. Kunnas avvärjde detta med det i och för sig sanna påpekandet att kommunistiska revolutioner alltid lett till diktaturer. Men låt oss överväga, vad den grekiske vänsterpolitikern egentligen ville säga.

Kommunistipuolueet ovat vakaan demokratian oloissa ja hillitseminä pystyneet uudistumaan niin, että niistä on tullut köyhälistön yhteiskunnallisten intressien aitoja edistäjiä. Suomen esimerkkiä minun ei tarvitse mainitakaan: siitä aiheesta kannattaa lukea vaikka Lauri Haatajan Demokratian opissa. Toinen merkittävä esimerkki tulee Italiasta, missä kommunistipuolue sai kannatusta sikäläisen sosialistisen (ts. sosiaalidemokraattisen) puolueen läpikorruptoituneisuuden ja mafiosoituneisuuden vuoksi. Siellä kommunistijohtaja Enrico Berlinguer päätyi irrottautumaan neuvostojohtoisuudesta ja vallankumouksellisuudesta ja totesi, että yhteistyö muiden puolueiden kanssa oli välttämätöntä köyhien ja vähäväkisten asioiden ajamiseksi demokraattisen valtion puitteissa.

I stabila demokratier har kommunistiska partier kunnat reformera sig så att de uppträtt som genuina representanter för proletariatet och dess samhälleliga intressen. Jag behöver inte ens nämna exemplet Finland här - jag hänvisar bara till Lauri Haatajas bok Demokratian opissa. Ett annat välkänt exempel är Italien, där kommunisterna fick stöd p g a av att socialistpartiet, dvs de italienska socialdemokraterna, sågs som korrumperade och mafiotiserade. Den kommunistiska partiledaren Enrico Berlinguer beslutade att det var viktigare att samarbeta med andra partier för att främja de fattigas sak inom den demokratiska statens ramar än drömma om revolutionen.


Enrico Berlinguer. Lähde/källa/Bildquelle: Wikipedia.de


Kyllä minä sinänsä hyväksyn ja ymmärränkin sen, että länsieurooppalainen vasemmistolainen haluaa pestä kommunismin nimeä puhtaaksi, koska hänelle se oikea henkilökohtaisesti koettu kommunismi tarkoittaa demokraattisen järjestelmän sisällä ja niiden säännöillä toimineita kommunistisia puolueita, ja Itä-Euroopan kommunistiset tyranniat ovat olleet jossain muualla. Odottaisin kuitenkin, että kyseinen länsieurooppalainen vasemmistolainen sanoisi tämän avoimesti, sen sijaan että kiertelee ja kaartelee.

I och för sig accepterar jag och förstår varför en västeuropeisk vänsterradikal vill rentvå kommunismens namn, ty för honom är kommunismen - så som han upplevt den - likabetydande med kommunistiska partier som fungerat inom det demokratiska systemet och beaktat dess regler, medan de östeuropeiska kommunistiska tyrannierna varit någon annanstans. Jag skulle dock förvänta att denne västeuropeiske vänsterradikal skulle säga det här öppet i st för att slingra sig.

Kommunistiset vallankumoukset ovat aina epäonnistuneet, mutta haave vallankumouksesta elää radikaalissa vasemmistossa eräänlaisena tiedostamattoman uskonnollisena elementtinä, jota voi verrata (ja minua fiksummatkin ajattelijat ovat verranneet) Jeesuksen toiseen tulemiseen, viimeiseen tuomioon ja tuhatvuotiseen valtakuntaan. Kommunistinen vallankumous on eräänlainen politiikan loppu. Ihanteen mukaan poliittisia riitoja ei vallankumouksen jälkeen enää tarvittaisi; käytännössä, kuten tiedämme, politiikka pyritään kommunistisen vallankumouksen jälkeen kieltämään. 

Kommunistiska revolutioner har alltid misslyckats, men revolutionsdrömmen lever vidare inom radikal vänster som en sorts omedvetet religiöst element, som även klokare män än jag jämfört med Kristi återkomst, domedagen och tusenårsriket. Kommunistisk revolution är en sorts slut på all politik. Enligt idealet behövs inga politiska stridigheter längre efter revolutionen; det som sker i praktiken är att den nya makten försöker förbjuda politiska motsättningar.


Vallankumoukseen kuuluu oleellisesti sortavan luokan nujertaminen, mahdollisesti likvidoiminenkin. Tämä ei ole panettelua, sillä porvarillinen tasavaltakin on syntynyt sellaisesta vallankumouksesta - Ranskan vallankumouksesta. Sekin johti tolkuttomaan lahtaamiseen, kun vallankumouksen oletettuja vihollisia piti raivata tieltä.

Revolution handlar om att besegra den härskande klassen, t o m om att förinta den. Det här är inte förtal, ty även den borgerliga demokratin har uppstått ur en sådan revolution - den franska. Och den revolutionen ledde också till vanvettigt slaktande när det gällde att ta kål på påstådda fiender till revolutionen.

Kommunismin pahin ongelma ei siis ole haave sosialistisesta yhteiskunnasta ilman rahaa ja sortajia. Sosialismi sinänsä on pelkkä käytännön järjestely, jota on tarpeen ilmaantuessa sovellettu ihmiskunnan historiassa moneen otteeseen - hyvinvointivaltiotakaan ei keksinyt vasemmisto, vaan Otto von Bismarck vastavedoksi vasemmistolle, ja varsin porvarillisetkin valtiot turvautuvat täysin sosialistisiin yhteiskuntajärjestelyihin aina sodan sattuessa. Kommunismin ongelma on juuri vallankumouksen nostaminen jonkinlaiseksi ihanteeksi. Todellisuudessa vallankumous on, kuten sota, viimeinen keino, johon ajaudutaan, kun yhteiskunnan sisäiset ristiriidat kasvavat liian suuriksi eikä ole neuvottelumekanismia niiden sovittelemiseksi. 

Problemet med kommunismen är alltså inte drömmen om ett socialistiskt samhälle utan pengar och förtryckare. Socialismen i och för sig är ett rent praktiskt arrangemang, som i historien vid behov tillämpats många gånger: det var t ex inte vänstern som hittade på välfärdsstaten, utan Otto von Bismarck, som ville ta vinden ur seglen för socialisterna. Och när det blir krig drar sig borgerliga regeringar inte för socialistiska lösningar heller. Det problematiska med kommunismen är att upphöja revolutionen till ett ideal. I verkligheten är revolutioner alltid nödlösningar som kan jämföras med krig. Man drivs till revolution som sista utväg när de inre konflikterna i samhället växer sig alltför stora och någon försonings- och förhandlingsmekanism inte finns till.


Otto von Bismarck. Lähde/källa/Quelle: Bundesarchiv


Neuvostoliiton julmuuksissa oli kyse vallankumouksellisesta väkivallasta, joka oli nostettu normiksi senkin jälkeen kun itse vallankumous ja kansalaissota olivat ohi. Äärivasemmiston haluttomuuden tuomita Gulagia yhtä pahana kuin natsismia selittää se, että silloinkin kun äärivasemmisto ei pyhitä eikä ihannoi vallankumouksellista väkivaltaa, se haluaa ymmärtää sitä. Fasismin väkivalta johtuu äärivasemmistolaisen mielestä silkasta pahuudesta (enkä todellakaan väitä vastaan), kun taas aidon vallankumouksellisen väkivallan taustalla on todellisia yhteiskunnallisia motiiveja, joita pitää voida ymmärtää. Kommunististen diktatuurien julmuus on ymmärrettävää, koska se on käytännön välttämättömyys pahojen kapitalistien nujertamiseksi ja pitämiseksi nujerrettuina.

I de sovjetiska grymheterna rörde det sig om revolutionärt våld som hade upphöjts till norm även när själva revolutionen och inbördeskriget var förbi. Om radikalvänstern är ovillig att fördöma Gulag som den fördömer nazismen, beror detta mest på att den - även när den gått med på att inte idealisera revolutionärt våld - tenderar att se på det med förståelse. Fascistiskt våld beror enligt vänsterradikalen på ren ondska (och det vill jag inte ifrågasätta), medan genuint och autentiskt revolutionärt våld beror på verkliga sociala motiveringar som man bör kunna förstå. Grymhet i kommunistiska diktaturer är förståeligt eftersom det inte finns något annat sätt att varaktigt få bukt med de onda kapitalisterna.

Tässä näkemyksessä on jotain sellaista rehellisyyttä ja johdonmukaisuutta, joka tekee siitä miltei arvostettavan. Valitettavasti vain tämäkään oikeutus kommunistisille julmuuksille ei oikein toimi. Katsokaapa Kiinaa. Siellä on siirrytty kapitalismiin, mutta kommunistinen puolue hallitsee maata yhä yksinään ja loukkaa ihmisoikeuksia jota kuinkin entiseen tapaan. Kommunistinen yksipuoluevalta ei siis pysty edes siihen ainoaan, millä se oikeuttaa julmuutensa: estämään siirtymistä kapitalismiin. Demokratiaan siirtymisen se sitä vastoin kykenee tehokkaasti pysäyttämään.

Den här synen på saken är såtillvida ärlig och logisk att jag nästan uppskattar den. Dessvärre fungerar inte ens det här berättigandet av kommunistiska grymheter i verkligheten. Se på Kina. Där har man övergått till kapitalism, men kommunistiska partiet fortsätter att härska ensamt över landet och kränker de mänskliga rättigheterna precis som ensamhärskande partier alltid brukar. Kommunistisk enpartimakt kan inte förebygga övergången till kapitalism, men däremot kan den effektivt förebygga övergången till demokrati.

No, tämä meni vähän liian pitkäksi, ja joka tapauksessa kaikki tietävät hyvin, miksi laitavasemmisto ei halua puhua kommunismin julmuuksista. Huomattavasti merkillisempää on se, että äärioikeisto ei sekään ole erityisen mielissään, jos tästä aiheesta puhutaan liikaa.

Nåja, det här blev lite för långrandigt, och i alla fall vet vi mycket väl varför radikala vänstermänniskor inte är så hemskt ivriga att ta upp kommunismens grymheter. Det är mycket konstigare att extremhögern inte heller är så förtjust om man talar alltför mycket om dem.

Silloin ennen, kun en itse ollut joutunut tosiasialliseen julkaisu- ja siteerauskieltoon suomenkielisessä mediassa, kirjoitin Solženitsynistä, neuvostoliittolaisista toisinajattelijoista ja Stalinin julmuuksista varmasti enemmän ja asiantuntevammin kuin kukaan suomalainen kulttuurimölisijä Sofi Oksasta ehkä lukuun ottamatta. Nämä kirjoitukset kuitenkin provosoivat juuri äärioikeistoa tavattomasti, ja eräät sen edustajista olivat niin sekaisin, että kutsuivat minua stalinistiksi juuri näiden kirjoitusten takia. Mikä moisessa saattoi olla takana?

Förr i världen, när jag ännu inte hade skaffat mig de facto utgivnings- och citeringsförbud i finskspråkiga medier, skrev jag - möjligtvis med undantag av Sofi Oksanen - mera och sakkunnigare än någon annan finsk kulturskribent. Mina skriverier provocerade dock extremhögern till den milda grad att en del av dess aktivister fick för sig att kalla mig stalinist på grund av precis dessa skriverier. Vad kunde månne detta bero på?



Siinä oli takana se, että äärioikeisto katsoo itse omistavansa Gulagin. Se on tottunut ajattelemaan, että Gulag ja kommunismin julmuudet ovat moraalinen perustelu aivan kaikille sen omille väkivaltafantasioille. Samalla se on oikeastaan oikein hyvin sopeutunut siihen menneiden vuosikymmenten tilanteeseen, jossa Gulag oli sen oma yksityinen salaisuus.

Det beror på att extremhögern anser sig ha äganderätt till Gulag. Den har vant sig vid att tänka, att Gulag och kommunismens grymheter utgör ett vattentätt berättigande för alla dess egna våldsfantasier. Samtidigt har den egentligen anpassat sig alltför väl till den situation som rådde under gångna årtionden, då Gulag verkligen var dess egen privata hemlighet.

Kun minä rupesin tuomaan Gulagia valtavirtaan, äärioikeisto alkoi esittää minulle vaatimuksia, että minun pitäisi kannattaa kaikkia sen käsityksiä, hurrivihasta rasismiin, jos kerran en kiistänyt kommunismin raakuuksia. Kun en kannattanut, minuun suhtauduttiin ikään kuin Gulagin olemassaolon myöntämällä olisin ilmoittautunut jäseneksi heidän mafiaansa, jossa vallitsivat alamaailman ankarat lait: minua alettiin kohdella vasikkana

När jag försökte införa Gulag i huvudfåran, började extremhögern ställa mig krav på att jag borde omfatta alla dess dogmer från svenskhat till rasism, om jag inte ifrågasatte kommunismens grymheter. När jag vägrade, behandlades jag som om jag genom att medge att Gulag fanns till hade anmält mig som medlem till deras maffia, där det var den undre världens stränga lagar som rådde: de började bemöta mig som en tjallare.

Äärioikeisto tai "vaihtoehtoinen oikeisto" on "vaihtoehto" ennen kaikkea liberaalille, demokraattiselle järjestykselle ylipäätään. Samalla se kuitenkin valehtelee itselleen vastustavansa ennen kaikkea "kommunismia", jonka moraalisen hylättävyyden Gulag on todistanut ikuisiksi ajoiksi. Tämä itsepetos pysyy uskottavana tasan niin kauan kuin valtavirrassa ei puhuta Gulagista - tällöin nimittäin vaihtoehto-oikeisto voi uskotella itselleen, että valtavirran näkökulmasta on jotenkin noloa puhua siitä, ja näin vaihtoehto-oikeisto voi pitäytyä siinä harhassa, että liberaali länsimainen demokratia on jotenkin sama asia kuin kommunismi ja stalinismi.

Extremhögern eller den "alternativa högern" utgör främst ett alternativ till den liberala och demokratiska samhällsordningen överhuvudtaget. Samtidigt inbillar den sig att den framför allt bekämpar "kommunismen", vars moraliska förkastlighet Gulag givetvis bevisat för all tid framåt. Det här självbedrägeriet förblir trovärdigt precis så länge som man inte talar öppet om Gulag - då kan extremhögern nämligen inbilla sig, att huvudfåran på något sätt blygs att tala om det, och på det viset kan alternativa högern envisas med sina vanföreställningar om att liberal västerländsk demokrati på något sätt är samma sak som kommunism och stalinism.

Vaihtoehto-oikeisto ei todellakaan halua, että valtavirrassa puhuttaisiin Gulagista. Se haluaa päinvastaista: sitä, että valtavirta pysyisi siitä hiljaa, jotta se itse voisi pyörittää vanhaa veisuaan siitä, kuinka Gulagista ei puhuta mutta joka ämyri tööttää holokaustijuttuja. Kun Gulagista oikeasti aletaan puhua, vaihtoehto-oikeisto itkee ja rääkyy kuin ainakin pikkuvauva, jolta on riistetty lempilelu.

Den alternativa högern vill verkligen inte någon alltför offentlig eller öppen diskussion om Gulag. Det är det precis det motsatta den vill: att huvudfåran skulle hålla tyst om Gulag, så att den själv kunde veva sin utnötta slagdänga om hur det inte talas om Gulag i huvudfåran medan medierna och mediemurvlarna bara mal på om Förintelsen. När man verkligen börjar tala om Gulag så hör vi den alternativa högern lipa och gråta som ett barn när det berövats sin favoritleksak.

Ja kun mielipideterrori saa riittävän massiiviset mitat, totta kai valtavirta alkaa välttää aihetta. Jos kaikki tietävät, että puolen sanankin sanominen Gulagista johtaa äärioikeiston loanheittoon, kukaan ei tietenkään halua puuttua aiheeseen. Itse asiassa ns. poliittisessa korrektiudessa on kyse juuri tästä: ei siitä, että jokin mielipidesensuuri olisi kieltänyt puhumasta äärioikeiston lempiaiheista, vaan siitä, että äärioikeisto itse on varannut ne itselleen eikä salli, että vihkiytymättömät niistä puhuisivat.

Och när åsiktsterrorn får tillräckligt massiva dimensioner är det naturligt att folk börjar undvika temat. Om alla vet att man blir föremål för en smutskastningskampanj om man bara nämner Gulag med ett halvt ord, då föredrar folk att inte alls yttra sig om saken. Om det finns en "åsiktskorridor" eller "politisk korrekthet" så beror det på precis det här: inte på att någon åsiktscensur förbjudit oss att diskutera om extremhögerns favoritteman, utan på att själva extremhögern lagt beslag på dem och tillåter inte oss oinvigda att dryfta dem.

keskiviikko 18. lokakuuta 2017

Om politisk provinsialism - On political provincialism


Jag har aldrig studerat statsvetenskap, och sålunda är jag ofta tvungen att hitta på mina egna ord för begrepp som riktiga statsvetare säkert redan definierat. Sålunda vill jag här plita ned ett par ord om en företeelse som jag i brist av bättre termer vill kalla politisk provinsialism. Härmed avser jag oförmågan att lösgöra sig från den idétradition och de fördomar som gäller i ens egen referensgrupp eller "politiska provins" och ens som tankeexperiment reflektera över vad begreppet "fosterlandets väl" kunde innebära utifrån alla i fosterlandet bosattas synvinkel. Politisk provinsialism förekommer naturligtvis i alla politiska grupperingar i varierande grad, men i dag är den särskilt iögonenfallande inom tokhögern och tokvänstern.

I never studied pol sci, so I often resort to my own terms to describe concepts for which real political scientists sure have their own names and definitions. So, I am going to write down a couple of words about what I call "political provincialism", although I know it is misleading. I mean, the incapability to think outside the ideas and tradition of your own reference group or "political province" and to think of what the concept of "national interest", seen from the viewpoint of all people living in our country, might mean. Political provincialism is of course found in all political factions to some extent, but today it is especially salient in loony left and loony right.

Med tokvänstern avser jag ingalunda de unga politikerna i Vänsterförbundet. Jag delar inte precis Li Anderssons åsikter om allting, men jag anser att högerns huvudfåra begår ett allvarligt politisk-provinsialistikt fel genom att demonisera Andersson. Hon koncentrerar sig på att ta upp konkreta välfärdsfrågor som ligger inom ramarna för det politiskt förhandlingsbara i stället för att satsa på ideologiskt svammel eller förfölja hatobjekt, som tokhögern gör.

When I am speaking about loony left, I am definitely not referring to young politicians of the Left Alliance. I do not agree on everything with Li Andersson, but I do think one of the politically provincialist blunders of the mainstream Right in our country is to demonize Li Andersson. She concentrates upon tangible, negotiable issues of livelihood instead of ideological lah-di-dah or the kind of persecution of bêtes noires loony right is so fond of.

Vem är de politiskt provinsiella vänstertokarna då? Främst åldriga gubbar som mest ägnar sig åt ideologiskt motiverad helig indignation, men det finns även en del yngre. Det är precis de här typerna som ofta är till förväxling lika tokhögern. Det fina i den vänstertokiga kråksången kan man beundra t ex på webbsajten Varastoduunarit (Lagerjobbarna).

Who are the politically provincial loony leftists then? Typically, they are elderly men who for the most part just fulminate against a world which does not conform to their ideological beliefs, but there are many younger ones too. Precisely those young ones are often very difficult to tell from loony leftists. The finesses of their outlook can be studied, for instance, at the Varastoduunarit ("Storage Workers") website.

Det förefaller röra sig om en i princip legitim fackförening (på deras diskussionsforum håller sig en del av dem helt tillämnes om intressebevakning och arbetarskydd), men en stor del av skriverierna på sajten är helt korkade konspirationshistorier av precis samma sort man kan läsa på det fascistiska webbforumet Homma och i såkallade "invandrarkritiska" bloggar. Naturligtvis finns där också en viss gentleman som redan rönt uppmärksamhet som en av den rysksinnade propagandisten Johan Bäckmans gamla webballierade, av sitt tillgjort humanistiska svammel att döma en gammal kommunist. Han är faktiskt en av de där indignerade tokvänstergubbarna och förefaller ha hittat en mottaglig publik bland de unga lagerjobbarna.

It is basically a legitimate trade union (their online forum does have a lot of discussion about real unions stuff such as promotion of their interests as well as security at work), but much of what you find on the site amounts to completely crazy conspiracy theories of the very same sort you can read on the Fascist online forum Homma and in blogs "critical of immigrants". Of course, one of the writers providing this material for the site is a certain online ally of Finland's leading Russophile troll Johan Bäckman, whose name I decline to mention. His faux-humanitarian cant strongly suggests that he is an old Communist. He is actually one of those old-school tankies and seems to have found an impressionable audience among those young storage workers.

När jag var en ung idealistisk vänsterradikal ogillade jag det påståendet att extremhögern och extremvänstern liknade varandra. Visst medgav jag att Stalin inte var bättre än Hitler, snarare tvärtom, men samtidigt tyckte jag att den nya vänstervåg som uppkommit på sextiotalet och vars senfödda anhängare jag på många sätt var (låt vara att jag på grund av min uppfostran givetvis också ogillade många aspekter av den, inte minst drogmissbruket) inte kunde jämställas med stalinismen. Den ungdomliga stalinismen i Finland under sjuttio-åttiotalet avfärdade jag hur som helst som någonting som pågick inom etablissemanget. Kommunisterna om någon representerade för mig etablissemanget, dvs precis det det för mig och mina eventuella gelikar gällde att bekämpa. 

Back when I was a young leftist idealist myself, I strongly disliked any suggestion that extreme Left and extreme Right were similar to each other. Of course I did admit that Stalin was little better than Hitler, more probably even worse, but at the same time I thought that the new, sixties wave of leftism that I belatedly embraced in many ways (although I never accepted it uncritically, being, due to my upbringing, quite firmly against many aspects of it, such as drug use) could not be seen as Stalinism-related in any way. Under all circumstances I fully rejected the Stalinism of the seventies radicals in Finland, but that was mainly because I saw those radicals as part of the Establishment and the noise they were making as an irrelevant internal conflict among the Establishment.

torstai 12. lokakuuta 2017

Lenin, puisto ja tekopyhyys - Lenin, parken och skenheligheten

Äärioikeistomme kellokkaat ovat nyt ottaneet silmätikukseen Helsingin Alppilassa sijaitsevan Lenininpuiston, jonka nimi pitäisi heidän mielestään vaihtaa, koska Lenin oli bolševistinen hirmuhallitsija, jonka ei pitäisi olla suomalaisen puiston nimikummi. Sinänsähän tässä vaatimuksessa ei ole mitään moitittavaa, sillä asiallisesti ottaen pojat ovat oikeassa: Lenin tosiaan oli bolševistinen hirmuhallitsija, jonka ei pitäisi olla suomalaisen puiston nimikummi.


Vladimir Iljitš Lenin, Neuvosto-Venäjän ensimmäinen diktaattori.

Vladimir Iljitj Lenin, den förste diktatorn över Sovjetryssland.

(Kuvalähde/bildkälla/Quelle: Bundesarchiv)


Extremhögerns koryféer har nu fått för sig att offentligt ogilla Leninparken i Alphyddan i Helsingfors och ställt krav på att ge parken ett nytt namn, eftersom Lenin var en bolsjevik och tyrann, som finländska parker inte borde uppkallas efter. I och för sig är dessa krav alldeles berättigade, ty sakligt sett har killarna rätt: Lenin var faktiskt en bolsjevik och tyrann, som finländska parker inte borde uppkallas efter.


Ioseb Džughašvili eli Josif Stalin, Neuvostoliiton pitkäaikaisin ja julmin diktaattori.

Ioseb Dzjughasjvili eller Josif Stalin, Sovjetunionens långvarigaste och grymmaste diktator

Kuvalähde/bildkälla: Wikipedia


Mutta äärioikeistopomomme unohtavat, kuka Suomessa viimeksi on äänekkäimmin ylistänyt bolševikkihallituksen hirmutöitä. On aika ottaa jälleen kerran esiin seuraava sitaatti:

Men våra högerextremistledare glömmar, vem som senast och högljuddast i vårt land prisat bolsjevikernas skräckdåd. Det är dags att åter ta upp följande citat:

"Enemmän kuin Hitler oppi-isiäni olivat Platon ja Lenin ja tietenkin Toynbee, Nietzsche, Machiavelli ja... jopa Stalin! [...] Tulevat ajat eivät tarvitse romanttisia kansallismielisiä vaan aivan jotain muuta! Tarvitaan miehiä ja naisia, jotka ymmärtävät historian lainalaisudet ja kykenevät toimimaan niiden mukaan eivätkä salli minkään estää itseään.Hätä on äärimmäinen ja mm. mutavyöryn pysäyttäminen ja neutraloiminen vaatii henkilöitä, joiden rinnalla jopa Dzerzinskin väki tai keisarillisen Japanin Kempetai olivat lähinnä rippikoululeirin isoisia!"

"Mer än Hitler var det Platon och Lenin som var mina lärofäder, och givetvis även Toynbee, Nietzsche, Machiavelli och... t o m Stalin! [...] Framtiden behöver inga romantiska nationalister utan något helt annat! Det behövs män och kvinnor som förstår sig på historiska lagbundenheter och inte låter sig stoppas av någonting. Nöden är extrem och för att t ex stoppa och neutralisera gyttjefloden [av invandrare] behövs det sådana figurer i jämförelse med vilka t o m Dzerzinskis medarbetare och Kempetai i kejserliga Japan framstår som gruppledare från skriftskolan!"

"Dzerzinski" - oikeammin Dzeržinski tai vielä oikeammin Dzierżyński puolalaisen oikeinkirjoituksen mukaan - tarkoittaa tässä Tšekan, Leninin salaisen murhapoliisin, johtajaa Feliks Dzierżyńskiä. Kempetai taas tarkoittaa Kenpeitaita, Japanin armeijan yhdistettyä santarmikuntaa ja turvallisuuspalvelua. Sen raakuudet ovat vähintäänkin samaa luokkaa kuin SS:n, Gestapon ja Tšekan, mutta me emme tiedä niistä kovin paljoa, koska niiden uhriksi joutui ennen kaikkea kiinalaisia.

"Dzerzinski" borde hellre skrivas Dzerzjinskij, eller helst Dzierżyński enligt polsk rättskrivning, avser här Feliks Dzierżyński, som förestod Tjekan, dvs Lenins hemliga mördarpolis. Kempetai står för Kenpeitai, som var den japanska arméns gendarmekår och säkerhetstjänst. Dess grymheter tål jämförelse med de nazistiska och de stalinistiska, men vi vet inte så hemskt mycket om dem, eftersom den för det mesta mördade och torterade kineser.


Feliks Dzierżyński. Kuvalähde/bildkälla: Wikipedia.


Sitaatti on turkulaiselta äärioikeistolaiselta Esa Tabermanilta, jota Jussi Halla-aho kehotti turkulaisia kannattajiaan äänestämään vuoden 2007 eduskuntavaaleissa. Siis miestä, joka ihannoi Leniniä, Stalinia, Dzierżyńskiä ja Kenpeitaita.

Citatet härstammar från Esa Taberman, en högerextremist från Åbo, som Jussi Halla-aho inför riksdagsvalet år 2007 rekommenderade för sina anhängare här att rösta på. Alltså en man som dyrkade Lenin, Stalin, Dzierżyński och Kenpeitai.

Minähän nyt en tunnetusti mistään tiedä mitään, mutta eikös se antikommunismi ollut sitä varten, että vastustetaan Leninin ja Stalinin julmuuksia?

Som bekant vet jag inte någonting om någonting, men gick inte antikommunismen ut på att ogilla de grymheter Lenin och Stalin begick?


Pol Potin uhrien pääkalloja. Eräät nuoret äärioikeistointellektuellimme ovat ilmaisseet ihailua myös Pol Potin hallitusta kohtaan.

Skallar till Pol Potoffer. En del unga högerextremistiska intellektuella i Finland har uttryckt beundran även för Pol Potregimen.

Kuvalähde/bildkälla: Wikipedia

keskiviikko 4. lokakuuta 2017

Petteri Orpo putinistinatsien kynsissä - När Petteri Orpo höjde rösten mot putinazisterna

Valtiovarainministeri Petteri Orpo on joutunut netin roskaväen ahdistelemaksi - itse asiassa hyökkäys kohdistui hänen vaimoonsa, joka on jonkinmoinen juristi. Sakinhivuttajat esittivät väitteen, että rouva Orpo oli ammattinsa kautta jossakin tekemisissä pakolaisten auttamisen kanssa, ja tämähän tietenkin on vaihtoehtoisen oikeiston uskonnossa kuolemansynti.

Finansminister Petteri Orpo har blivit ansatt av webbpöbeln - för att vara exakt så riktade sig angreppet mot hans hustru, som är någon sorts jurist. Lynchningsmobben påstod att fru Orpo genom sitt yrke hade någonting att göra med flyktinghjälp, vilket ju är en dödssynd i den alternativa högerns religion.

Orpo teki heti kättelyssä sen alkeisvirheen, johon kenenkään vaihtoehtoisen oikeiston hyökkäyksen kohteeksi joutuneen ei ikinä pitäisi syyllistyä. Hän alkoi nimittäin selitellä, että syytteet ovat virheellisiä ja että hänen vaimonsa ei takuulla koskaan missään ole auttanut ensimmäistäkään pakolaismummua edes kadun yli (no hyvä, minä panen vähän omiani, mutta tässä hengessä Orpo puhui). Täysin riippumatta siitä, mitä mieltä minä tai Orpo olemme maahanmuutosta, tämä oli väärä puolustus.

Orpo begick i första början det elementära fel som ingen människa borde tillåta sig när hon blir föremål för den alternativa högerns webbterror. Han började nämligen bortförklara sig: han påstod att beskyllningarna var felaktiga och att hans fru alldeles säkert aldrig hade ens hjälpt en enda gammal flyktingtant över gatan (okej, formuleringen är min egen, men det var i den här andan Orpo talade). Oberoende av vad vare sig jag eller Orpo anser om invandring var det här ett felaktigt försvar.

Tällaisella puolustautumisella nimittäin Orpo myöntää netin lynkkaajasakille moraalisen vallan itsensä yli. Se, mitä hänen olisi pitänyt tehdä, olisi ollut vastata, että hänen vaimonsa ammattiasiat eivät todellakaan kuulu millekään netin anonyymille roskaväelle eikä hänen tarvitse pyydellä yhtään mitään anteeksi öykkäreiltä, jotka sanovat olevansa isänmaallisia ja nostavat samalla Kremlin maksamaa toimeentulotukea, ja jos öykkärit yrittävät isotella, hänellä suurena herrana on rahkeet ja röyhkeys heitättää heidät tyrmään ja lyödä rautoihin. Valitettavasti tällaiset hyökkäykset tulevat uhreille aina täydellisinä yllätyksinä, ja syytökset tuntuvat aina yhtä absurdeilta. Siksi ensimmäinen tapa reagoida niihin on selittely, ikään kuin vastapuoli olisi vilpittömästi erehtynyt.


Med det här försvaret låter Orpo nämligen lynchningsmobben inbilla sig att den har moralisk makt över honom. I stället borde han ha sagt att det faktiskt inte angår den anonyma webbpöbeln ett dugg vad hans fruga tjänar sitt levebröd på, och att han inte har någon anledning att ursäkta sig inför råskinn som kallar sig fosterländska men lever på Kremlpengar, och, om råskinnen blir för fräcka för sitt eget bästa, att han som stor herre kan låta slå dem i bojor och låsa in dem. Dessvärre kommer sådana här angrepp alltid som överraskning för offret, och beskyllningarna förefaller alltid lika absurda. Därför är den första reaktionen på dem att bortförklara sig, som om motparten bara hade begått ett uppriktigt misstag.

Orpon ongelma tietysti on myös Kokoomuksen perinteinen positio suomalaisessa politiikassa. Kokoomuksen rooli on aina ollut esittää juuri ja juuri riittävän uskottavaa kansallismielistä ja autoritaarista oikeistoa, jotta se on saanut äänet kerättyä liberaalin liikemiesoikeiston kannattamien asioiden ajamiseen. Olen aina ennenkin sanonut, että tämä on ollut suomalaisen demokratian ja yhteiskuntarauhan kannalta Kokoomuksen parasta poliittista osaamista. Samoin olen sanonut, että se osaaminen saattaa olla nyt vanhentunutta tavaraa, koska se kypäräpappioikeisto on nyttemmin omaksunut vasemmistolta epäilevän suhtautumisen juuri bisnesliberaalia oikeistoa kohtaan.

Ett av Orpos problem är givetvis att han är samlingspartist. Samlingspartiets roll i finsk politik har alltid gått ut på att framstå som tillräckligt nationalistisk och auktoritär för att samla röster till att främja saker som det är den liberala affärshögern som gillar. Jag har alltid sagt att det här har varit Samlingspartiets bästa politiska know how och att Samlingspartiet därigenom bidragit en massa till att upprätthålla demokratin och samhällsfriden i Finland. Likaså har jag alltid sagt att detta know how nu håller på att föräldras, eftersom den auktoritära högern nu - kanhända p g a vänsterinfluenser! - blivit misstänksam mot affärshögern.

Erityisesti Ben Zyskowicz on tämän taktiikan virtuoosi. Zyskowicz on poliitikkotallinsa kautta vaivihkaa kouluttanut Kokoomukselle nuoria maahanmuuttajataustaisia naispoliitikkoja, ja se, että maltillisen oikeiston riveissä on nuoria maahanmuuttajataustaisia naispoliitikkoja, ei todellakaan ole kaikilta osin huono asia. Samalla Zyskowicz on kuitenkin päästänyt julkisuudessa juuri niin tarkasti harkittuja brutaalioikeistolaisia äännähdyksiä, että ne ovat saaneet vasemmiston raivostumaan - ja antaneet Benille oikeistolaista uskottavuutta autoritaarisen brutaalioikeiston silmissä. Itse asiassa yksi syistä, miksi vasemmistoa on niin vaikeaa ottaa vakavasti, on sen kykenemättömyys tajuta, miten Zyskowicz vedättää sitä. Vasemmiston kuuluisi vastata hänen trollauksiinsa vain toteamalla, että Benillä on taas tuo aika kuukaudesta, mutta olisiko hänellä oikeaakin asiaa?

Det är särskilt Ben Zyskowicz som visat sig behärska den här taktiken med virtuositet. Zyskowicz har genom sitt eget politikerteam i all stillhet utbildat en rad unga kvinnliga politiker med invandrarbakgrund för Samlingspartiet, vilket definitivt inte är någonting att ogilla. Samtidigt har Zyskowicz offentligt yttrat sig i precis sådana välkalkulerade högerbrutalistiska ordalag som alltid framkallat förutsägbart rasande reaktioner på vänsterhållet - och därigenom bidragit till Bens trovärdighet som pålitlig representant för det auktoritärt högersinnade väljarsegmentet. En av orsakerna varför man har så svårt att ta vänstern på allvar är att vänstern alltid låter sig provoceras av Zyskowicz utan att inse att det är precis vad han vill. I stället borde vänstern ta hans trollande med jämnmod: jasså Ben, du verkar igen lida av din vanliga politiska menstruation, men har du månne också någonting relevant att säga?

Kun vaihtoehtoinen oikeisto hyökkää kokoomuspoliitikkoa vastaan, puolueen perinteetkin vaativat, että poliitikko katsoo näiden hyökkääjien edustavan hänen omaa vaalikarjaansa, jota hänen täytyy rauhoitella: sitä kuusta kuuleminen, jonka juurella asunto. Mutta juuri tässä hän erehtyykin. Vaihtoehtoista oikeistoa nimittäin ei turhaan kutsuta vaihtoehtoiseksi. Se on vaihtoehto lainkuuliaiselle ja demokraattisia periaatteita noudattavalle nynnyoikeistolle. Se on vaihtoehto Petteri Orpon kaltaiselle poliitikolle itselleen.

När den alternativa högern angriper en samlingspartistisk politiker, inbillar sig politikern, inte minst p g a partiets traditioner, att denna lynchningsmobb utgör en del av hans potentiella väljare och att det sålunda ligger i hans intresse att försöka lugna den och ställa sig in hos den. Men det är precis här han misstar sig. Det är inte förgäves man kallar alternativa högern så. Det är ett alternativ till den moderna, laglydiga högern som iakttar demokratiska principer. Det är ett alternativ till en politiker som Petteri Orpo.

Kannattaa muistaa taas kerran, miten minulle itselleni kävi silloin kun kirjoittelin kolumneja, joissa ymmärtelin eräitä oikeistolaisiksi ja jopa äärioikeistolaisiksi katsottuja yhden asian porukoita. Eräs vanhan koulukunnan isänmaallisuusmies jopa kehui Huhtiniemen joukkohaudasta kirjoittamaani juttua, jossa kehotin sekä punaisten että valkoisten perillisiä olemaan käyttämättä hautaa poliittisena lyömäaseena. Mutta annas olla kun vaihtoehtoinen oikeisto sai rivinsä kokoon kirkkoslaavia pomiloivan pomonsa jyhkeän, leveähartiaisen ja kookkaan hahmon taakse. Silloin käytännöllisesti katsoen kokonaisen poliittisen puolueen voimavarat mobilisoitiin vaientamaan yhtä melko epäpoliittista miestä.

Det är värt mödan att komma ihåg, hur det gick för mig när jag skrev webbkolumner där jag visade förståelse för vissa ensaksrörelser som av gammalt ansetts vara högerextrema. En patriot av gamla skolan gillade t o m en drapa som jag skrev om massgravarna i Huhtiniemi: texten gick ut på att uppmana både de vitas och de rödas arvingar att inte utnyttja gravarna som politiskt tillhygge. Men när alternativa högern samlat sina led bakom sin kyrkslaviskpladdrande mästares breda axlar, blev det helt andra tongångar. Då mobiliserades i praktiken ett helt politiskt partis resurser till att tysta ned en enda relativt opolitisk människa.

Ja syy siihen, miksi häiriköinti kohdistettiin juuri minuun (vasemmistolaiset kirjoittajat ja bloggaajat saivat siihen aikaan, kymmenen vuotta sitten, olla pitkälti rauhassa) oli oikeastaan sama kuin syy siihen, että nyt hyökätään Petteri Orpoa vastaan. "Vaihtoehtoinen oikeisto" ei salli muita vaihtoehtoja. Ei varsinkaan sitä, että kukaan ajaisi sen kannattamia asioita perustuslain ja laillisen menon puitteissa, koska se nimenomaan pyrkii olemaan vaihtoehto ei vain maltilliselle oikeistolle, vaan lailliselle ja sivistyneelle menolle ylipäätään.

Att denna klappjakt riktade sig mot mig av alla människor (vänstersinnade skribenter och bloggare fick på den tiden, för tie år sen, vara ifred) berodde egentligen på samma orsak som angreppen på Petteri Orpo idag: "alternativa högern" tillåter inga andra alternativ. Allra minst det alternativet att någon annan skulle föra de saker den säger sig förespråka och därvid iaktta grundlagen och lagliga former. Ty alternativa högern vill framom allt utgöra ett alternativ inte bara till den moderata högern utan till legalism och civiliserat liv i allmänhet.

Tätähän havainnollistaa mainiosti karjalatakaisin.blogspot.com-blogin kohtalo. Kyseinen blogi alkoi yrityksenä tuoda järkeä ja malttia Karjalan palautuksesta käytävään keskusteluun, ja tämä tapahtui muun muassa laatimalla yksityiskohtainen ja realistinen suunnitelma siitä, miten Karjalan voisi saada takaisin Suomelle kaikkien sidosryhmien - myös nykyisten asukkaiden - oikeuksia kunnioittaen. Käytännössä blogi joutui raivokkaimpien kareliaanien silmätikuksi ja sitä syytettiin jopa kommunismista. Blogin kirjoittajat joutuivat - epäilemättä uhkailujen ja hyökkäilyjen pelossa - suojautumaan nimimerkkien taakse, samalla kun raivokareliaanit kirjoittivat avoimesti ja röyhkeästi omalla nimellä.

Det här blir åskådligare när man reflekterar över hur det gick med bloggen karjalatakaisin.blogspot.com. Bloggen uppstod som ett försök att göra diskussionen kring Karelenfrågan förnuftigare och mera sansad, och detta skedde bland annat genom att utarbeta en realistisk och detaljerad plan på hur Karelen kunde återbördas till Finland utan att kränka någons rättigheter, inklusive de nuvarande innevånarna. I praktiken blev bloggen utmålad som kommunistisk (!) av de mest extrema nykarelianerna. Bloggskribenterna såg sig tvungna att gömma sig bakom anonymitet, medan Karelenextremisterna skrev öppet och fräckt med eget namn.

Miksi? Siksi, että raivokareliaaneja ei todellisuudessa vähääkään kiinnosta Karjalan palautus. Se, mikä heitä kiinnostaa, on Karjalan asian väärinkäyttäminen koko demokraattisen oikeusvaltion (jota he tietenkin kutsuvat "kommunismiksi") mustaamiseen. Se, että Karjalan kysymys nousisi valtavirtaan - puhumattakaan siitä, että Karjala oikeasti saataisiin takaisin - olisi viimeinen asia, minkä he haluaisivat tapahtuvan. Hehän menettäisivät siinä propagandavetonaulansa.

Varför? Därför att Karelenextremisterna inte är på riktigt intresserade av Karelens återbördande. Vad de är intresserade av är att missbruka Karelensaken till att svartmåla hela den demokratiska rättsstaten (för dem "kommunismen"). Det sista de vill är att Karelenfrågan blir diskutabel i huvudfåran, eller att Karelen verkligen återställs till Finland. De skulle ju förlora sitt propagandistiska dragplåster.

Nykyisin toki Karjalan palautus on lakannut kiinnostamasta aikaisempia raivokareliaaneja edes vetonaulana. Sen sijaan he haluavat yhdessä muun vaihtoehtoisen oikeiston kanssa palauttaa Suomen Venäjän osaksi. Siinähän päästäisiin edes Karjalan kanssa samaan valtioon.

I dag har visserligen de tidigare Karelenextremisterna för det mesta slutat intressera sig för Karelen. I stället vill de tillsammans med resten av alternativa högern returnera Finland till Ryssland. Då skulle vi åtminstone bli ett med Karelen.