Purran epäonnistuminen puoluejohtajana - Purras misslyckande som partiordförande

Riikka Purrasta ei sitten tullut persuille kovin pitkäaikaista puheenjohtajaa, jos aluevaalien tuloksista voi jotain päätellä. Kokoomus onnistui omimaan itselleen takaisin sen porukan, joka heiltä oli valunut persuihin - toki pitkälti käyttäen persumaisia likaisia temppuja. Lisäksi syvän päädyn hörhöt alkavat nyt perustaa ja äänestää omia puolueitaan, eli persujen suurin poliittinen onnistuminen - äärioikeistolaisen roskaväen kokoaminen yhteen ainoaan puolueeseen - on murenemassa ja tilanne palaamassa normaaliksi, eli sellaiseksi, että joka niemessä, notkossa ja saarelmassa on oma pikkuführer, joka ei pysty tekemään minkäänlaista yhteistyötä naapurikylän natsijohtajan kanssa.

Riikka Purra blev tydligen inte någon långvarig ordförande för sannfinska partiet, av regionvalsresultaten att döma. Samlingspartiet lyckades återerövra det väljarsegment det tidigare förlorat till sannfinnarna - låt vara att det bara lyckades genom smutsiga tricks av den sort bara sannfinnarna tidigare nedlåtit sig till. Dessutom börjar de värsta stollarna höger om hela politiska spektrumet nu grunda egna partier och rösta på dem. Detta betyder att sannfinnarnas största politiska framgång - att de samlat all högerextrem pöbel i ett enda parti - håller på att smulas sönder: situationen ska sålunda återgå till det normala, vilket innebär att det finns en lokal führer i varje kråkvinkel och skråköping, naturligtvis helt inkapabel att alls samarbeta med kollegan från grannbyn.

Hommafoorumin villit tanssivat tietysti jo lerppahuulibongoa toteemipaalunsa ympäri että penikset velttoina löpsähtelevät reittä vasten ja smegma pirskuu. Pippelitanssiahan siinä tarvitaankin, kun puoluetta johtaa siittimetön henkilö, joka tämän puutteensa vuoksi ei pysty saamaan aikaiseksi yhtään mitään eikä varsinkaan vaalimenestystä. Hommalaiset tietenkin sanovat, että tämä johtuu naisten tunteellisesta luonteesta, kun taas miehet ovat rationaalisia ja miesjohtaja olisi onnistunut paremmin. Hommafoorumin miesten rationaalisuus ilmenee tietysti myös siten, että Purran katsotaan antaneen kaikenlaisten salaliittojen, juutalaisista suomenruotsalaisiin ja vapaarappareista illuminaatteihin, vaikuttaa puolueen toimintatapoihin ja tavoitteisiin. Salaliittoparanoiahan on sellaista miesten rationaalisuutta. Tai jos se on tunteellisuutta, niin se on sitä parempaa tunteellisuutta.

Vildarna på det högerextremistiska diskussionsforumet Homma dansar givetvis redan hängläppsbongo kring sin totempåle så de slappa penisarna slår mot lårens insida och smegman flyger i alla håll. Och visst behövs det en kukdans när partiet leds av en person utan kuk som på grund av denna bristfällighet inte kan åstadkomma någonting, allra minst någon valframgång. Hommaiterna tycker naturligtvis att misslyckandet beror på kvinnornas emotionella natur, män är däremot rationella och en manlig partiledare skulle ha kammat hem en seger. Den rationalitet som utmärker karlakarlarna på Homma kommer givetvis också till uttryck i att de anser att Purra tillåtit allehanda konspirationer, från den judiska till den finlandssvenska och från frimurarna till illuminaterna, ha inflytande på partiets metoder och målsättningar. Konspirationsföreställningar är ju sån där manlig rationalism. Eller kanske det är bättre emotionalism, manlig emotionalism.

Mutta leikki leikkinä. Purralla ei ollut yhtään mitään uutta sanottavaa, vaan hän ainoastaan jatkoi samaa maahanmuutto-maahanmuutto-maahanmuutto-jankkaamista kuin Halla-aho aikoinaan. Halla-ahon kulttilaisia tämä ei kuitenkaan innosta, koska heidän touhussaan on yhtä paljon, ellei enemmän, kyse homoseksuaalisesta himosta Mestariin kuin edes rasismista. Jos Halla-aho kirjoittaisi blogiinsa tai julistaisi eduskunnan puhujapöntöstä jotain sellaista kuin "Pippelii pöppelöö sössönsöö", hänen kannattajansa - lasittunutsilmäiset fanaatikot ja Mestarin tahdottomat raajat, joilla ei ole Mestarista eroavaa älyllistä, emotionaalista eikä seksuaalista intressiä - julistaisivat kuinka suunnattoman älykäs ja ihmeellinen se Mestari onkaan ja aina jauhottaa vihervasemmiston. 

Men skämt åsido. Purra hade ingenting nytt att säga, hon fortsatte bara att väva på Halla-ahos gamla slagdänga om invandring, invandring, invandring. Medlemmarna i Halla-ahos kultister blev dock inte entusiastiska över den här coverversionen, ty kulten handlar inte bara om rasism, utan också om kultisternas homosexuella begär till ledaren. Skulle Halla-aho skriva i sin blogg eller från talarstolen på riksdagen säga något i stil med "Pittepatt pattepitt tralalala", så skulle hans anhängare - dessa fanatiker med glasartad blick, dessa viljelösa kroppsdelar till Mästaren, vars emotioner, sexualitet och intellekt bara återspeglar Mästarens dito - förkunna att den mirakulöse Mästaren en gång till genialiskt bevisat hur fel grönvänstern har i allting.

Kun puolueen epäonnistuminen aluevaaleissa oli ilmiselvä juttu, Mestaria mentiin hakemaan takaisin sairaslomalta ja hänet julistettiin pikapikaa ulkoasiainvaliokunnan puheenjohtajaksi. Mika Niikko, joka oli aikaisemmin kunnostautunut erään kiinalaisen yrityksen, eli siis tosiasiassa Kiinan vakoilujärjestön, kanssa liikeasioita puuhaamalla, möläytti nimittäin suustaan sellaisen putinistisen sammakon, että jopa persut kiirehtivät antamaan hänelle potkut ja värväämään tilalle Halla-ahon, joka sentään osaa melkein uskottavasti teeskennellä Ukrainan ystävää. Ilmapiiri maassa on nimittäin kääntynyt niin nopeasti Ukrainalle myönteiseksi, että jopa Erkki Tuomioja (valiokunnan varapuheenjohtaja muuten) on uskaltautunut myöntämään Venäjän syylliseksi kiristyvään tilanteeseen, sortajaksi ja hyökkääjäksi, toki tuomiojamaisen ylidiplomaattisin sanakääntein. 

När partiets nedgång i regionval hade blivit uppenbar, tvingades den nyligen sjukskrivne Mästaren igen gå i bräschen och utropades hastigt och lustigt till ordförande för riksdagens utrikesutskott. Mika Niikko, också välkänd för sina kontakter till en kinesisk firma som alldeles säkert fungerade som täckorganisation åt kinesiska spionaget, kläckte nämligen ur sig en så ful putinistisk groda att t o m sannfinnarna såg sig tvungna att ge honom sparken och ersätta honom med Halla-aho, som åtminstone klarar av att nästan trovärdigt spela rollen av en vän till Ukraina. Atmosfären i landet har nämligen blivit så Ukrainavänlig så snabbt att självaste Erkki Tuomioja, förresten vice ordförande för utskottet, har vågat medge att det är Ryssland som bär skulden till det allt mera brisanta internationella läget och som är förtryckaren och inkräktaren i Ukraina, låt vara att han givetvis formulerade detta i försiktiga, diplomatiska ordalag, som man kan förvänta av honom.

Halla-ahon ukrainalaismielisyys on toki pelkkää pintakuorrutusta, koska esimerkiksi EU-parlamentissa hän on äänestänyt esimerkiksi Venäjän infosotamenetelmiä suitsivia päätöksiä vastaan. Vaikka suomalaisessa vasemmistossa riittää aatehistorian pitkän vipuvarren venäjämielisiksi pakottamia, siellä on ryhdistäydytty viime aikoina huomattavasti, ja Kansan Uutisissa sanotaan suoraan että Venäjä tahallisesti lietsoo riitaa ja sotaa. Sitä vastoin persut ovat muuttuneet yhä venäläismielisemmiksi, ja sinä aikana kun Halla-aho on ollut poissa puoluejohdosta ja sairaslomalla, puolueen putinistinen osa on käynyt yhä rohkeammaksi, mistä Niikonkin ohi suun puhutut jutut ovat yksi esimerkki.

Halla-ahos påstådda Ukrainavänlighet är naturligtvis bara på låtsas, eftersom han t ex på europaparlamentet röstat emot resolutioner avsedda att stävja rysk informationskrigföring. I finska vänsterkretsar har det varit vanligt med folk som idéhistoriens långa hävstång tvingat till att ta parti för Ryssland, men ändå har Vänstern tagit sig i kragen på sistone: vänstertidningen Kansan Uutiset säger nu öppet att Ryssland medvetet uppviglar till stridigheter och krig. Däremot har sannfinnarna blivit allt mera rysksinnade, och under den tid Halla-aho tillbringat på sjukledighet efter sin avgång som partiledare har partiets putinister blivit allt mera oförvägna, vilket också Niikkos oförsiktiga yttranden är ett exempel på.

Halla-ahon keekoilu muka Ukrainan ystävänä on yksi merkki siitä, että perussuomalaiset pyrkivät riistämään oikeuden Venäjä-kriittisyyteen ja isänmaallisuuteen muilta kuin äärioikeistolta. Minuthan vaiennettiin juuri siksi, että yritin tehdä isänmaallisuudesta koko kansan asiaa, ja vastaavasti Halla-aho kiihotti tahdottomat raajansa kiusaamaan Suomen takuulla ansioituneinta Venäjä-kriitikkoa Jessikka Aroa, koska Aro ei ollut anonut Mestarilta itseltään lupaa Venäjän kritisointiin. Isänmaallisuus on vahva voima, jonka äärioikeisto haluaa säilyttää omana aseenaan ja jota se haluaa käyttää omiin valonarkoihin tarkoituksiinsa.

Att Halla-aho uppträder som en vän till Ukraina är ett tecken på att sannfinnarna försöker frånta alla andra än extremhögern rätten till kritisera Ryssland och främja fosterländskhet. Jag tystades ned därför att jag vill göra fosterländskheten till någonting hela folket kunde omhulda. Likaså uppmuntrade Halla-aho sina viljelösa kroppsdelar till att punktmarkera Finlands allra mest välmeriterade Rysslandkritiker, Jessikka Aro, eftersom Aro aldrig ansökt licens att kritisera Ryssland hos Halla-aho. Fosterländskheten är en väldig kraft som extremhögern vill monopolisera för att utnyttja den till sina ljusskygga mål.

Venäjän tavoitteena on esittää, että vain äärioikeisto, rasistit, fasistit ja revansistit voivat arvostella Venäjää ja ottaa kantaa Ukrainan puolesta. Kun Halla-aho, jota oikeuden päätöksen perusteella saa kutsua "rotutohtoriksi", puolustaa Ukrainaa, Venäjän propagandistit julistavat, että katsokaa nyt, Ukraina on fasistimaa, jota vain surullisen kuuluisat rasistit voivat puolustella. 

Ryssland vill påstå att endast extremhögern, rasister, fascister och revanschister kan kritisera Ryssland och ta ställning för Ukraina. När Halla-aho, som enligt domstolsutslag kan kallas för "rasdoktor", tar Ukraina i försvar, kan de ryska propagandisterna basuna ut: kolla nu, Ukraina är ett fascistiskt land som bara ökända rasister kan försvara.

Tämä ei ole mitenkään ristiriidassa sen kanssa, että Venäjä halutessaan esittelee persujen venäläismielisen siiven lausuntoja (ja persujen venäläismieliseen siipeenhän kuuluvat käytännössä kaikki persut paitsi Halla-aho ja eräät nuorisopoliitikot) todisteena siitä, kuinka Suomen valtavirta on fasistinen ja vainoaa hyvää venäläismielistä rauhanpuoluetta. Aivan samalla tavalla persut ovat Johan Bäckmanille vapaussankareita silloin kun he rähinöivät Natoa vastaan ja natseja silloin kun joku heidän nuorisojärjestönsä jamppa vaatii Karjalaa takaisin. Johdonmukaisuus ja logiikka ovat sekä Putinille että Bäckmanille niitä lännen jumalattomien homojen juttuja.

Det här står ingalunda i någon konflikt med att Ryssland vid behov gör ett stort nummer av uttalanden från sannfinnarnas rysksinnade flygel (och det är praktiskt taget hela partiet med undantag av Halla-aho och sannfinsk ungdom som är rysksinnat) för att kunna påstå att huvudfåran i finländsk politik är fascistisk och förföljer ett ryskvänligt fredsparti. På liknande sätt är sannfinnarna för Johan Bäckman frihetshjältar när de för oväsen mot Nato och nazister när någon kille från partiets ungdomsorganisation kräver Karelen tillbaka. Följdriktighet och logik är både för Putin och för Bäckman någonting de gudlösa bögarna i Väst hittat på.

Halla-ahon poissaolo puolueen johdosta on kyllä saanut jo puolueen ankarimmin venäläismyönteiset äänet kohottamaan itsevarmoina äänensä turboahdetun kekkoslaisuuden ja suoranaisen putinismin puolesta. Näin esimerkiksi Tom Packalén. Hän nautti aikaisemmin järkevän persun mainetta, nähtävästi siksi, että Suomessa kekkoslainen asenne ulkopolitiikkaan käsitetään vieläkin maltillisuudeksi ja järkevyydeksi. Kuten minulla on tapana sanoa, poliittinen muisti ei ole niinkään lyhyt kuin hyvin pitkä ja hyvin dementoitunut.

Att Halla-aho inte längre leder partiet har visserligen fått de mest rysslandvänliga i Sannfinnarna att höja sin självsäkra röst för turbokekkonensk utrikespolitik och oförskämd putinism. Ett fint exempel på detta är Tom Packalén. Tidigare var han känd som en "förnuftig sannfinne", antagligen bara därför att en kekkonensk syn på utrikespolitiken i Finland fortfarande uppfattas som måttlighet och förnuft. Som jag brukar säga, är det politiska minnet inte kort - det är långt och dement.

Packalén on nimittäin profiloitunut suurena Venäjän ystävänä - hän on esimerkiksi tukenut Venäjän levittämiä salaliittoteorioita siitä, että malesialaiskoneen alasampuminen Venäjän valtaaman Itä-Ukrainan yläpuolella oli Ukrainan armeijan, ei venäläisten maahantunkeutujien työtä. Hiljattain hän on blogissaan uskaltautunut haastamaan Halla-ahon venäläisvastaisuuden ja tuntuu olevan tosissaan.

Packalén har nämligen profilerat sig som en såt vän till Ryssland - han har t ex stött de av Ryssland spridda konspirationsteorierna, enligt vilka det inte var ryskstödda inkräktare, utan ukrainska armén som sköt ned det malaysiska flygplanet över östra Ukraina. Nyligen har han i sin blogg allvarligt ifrågasatt det kloka i Halla-ahos antiryska attityd.

Sekä persut että persujen ajatuspaja - Homma-foorumi - ovat ottaneet niin radikaalisti putinistisia kantoja, että Halla-aho on käytännössä ollut Venäjää nöyristelevän puolueen venäläisvastaista esittävä johtaja. Tämä poliittinen skitsofrenia on jatkunut pitkään, mutta näyttää siltä, että loputtomiin se ei voi jatkua. Puolueen on aika tunnustaa putinistista väriä.

Både sannfinska partiet och dess de facto tankesmedja - diskussionsforumet Homma - har så radikalt uttryckt stöd för Putin att Halla-aho i praktiken verkat som den låtsasryssfientlige ledaren för ett parti som bugar och bockar för Ryssland. Denna politiska schizofreni har pågått så länge att sannfinnarna börjar vara mogna att sluta med den och bekänna putinistisk färg.

Silloin kun puheenjohtajakisaa käytiin Halla-ahon ja Sampo Terhon välillä, ehdokkaat eivät erottuneet toisistaan: Terho oli pelkästään Halla-ahon kevytversio. Sitä vastoin olen jo kauan ollut sitä mieltä, että Packalén olisi vakuuttava vastaehdokas niin Halla-aholle kuin Halla-ahon bulvaaneille. Puolueen ohjaaminen selkeästi venäläismyönteiselle linjalle olisi merkittävä muutos verrattuna aiempaan kaksilla rattailla ajamiseen, ja sillä tavalla voitaisiin aloittaa avoin ja saumaton yhteistyö esimerkiksi Bäckmanin kanssa. Myös Donetskin rintamalla käytännön dumdumluotikoulutuksen saaneilla vapaaehtoisilla olisi sitten puolue, johon liittyä ja joka toivottaisi aseenkäytön ja terrorismin osaavat miehet tervetulleiksi.

När det var Halla-aho och Sampo Terho som tävlades om att bli ordförande för partiet, framstod Terho bara som en mindre radikal och mera rumsren version av Halla-aho. Däremot har jag redan länge varit av den åsikten att Packalén vore en seriös motkandidat till både Halla-aho och Halla-ahos bulvaner. Att styra partiet i en entydigt rysslandvänlig riktning vore en verklig förändring i jämförelse med det velande och vacklande som hittills karaktäriserat partiet, och det kunde också innebära öppet och friktionsfritt samarbete med t ex Bäckman. De frivilliga som genomgått praktisk skolning i skjutning med dumdumkulor på Donetskfronten skulle då ha ett parti de kunde ansluta sig till, ett parti som skulle välkomna vältränade skyttar och terrorister. 

Persut sensuroimassa Neuvostoliiton julmuuksia koskevaa kirjoittelua - Hur sannfinnarna censurerar det som skrivs om Sovjetunionens grymheter

Muuan somessa hilluva persu itkeskeli, kuinka muka kommunismin julmuudet ovat unohtuneet ja "vihervasemmisto" muka haluaa palauttaa Neuvostoliiton. Tämäntyylisen valehtelun tarkoituksena on tietysti oikeuttaa "vihervasemmistoksi" leimattujen vaientaminen ja murhaaminen nykyfasismin Vatikaanin eli Venäjän tuella. Venäjän karhunkäpälä näkyy selvästi esimerkiksi siinä, kuinka persut ajettiin aikoinaan minun kimppuuni.

En sannfinne jämrade sig i sociala medier över hur kommunismens grymheter kantänka glömts bort och hur "grönvänstern" kantänka vill återupprätta Sovjetunionen. Dylika lögner syftar naturligtvis på att rättfärdiga den terror mot och de mord på så kallade "vänstergröna" som extremhögern nu med ryskt stöd förbereder - Ryssland är ju Vatikanen för vår tids högerextrema religion. Den ryska björntassen syns klart i hur sannfinnarna på sin tid drevs till att angripa mig.

Hyökkäys alkoi nimittäin tarkalleen sillä hetkellä, kun aloin arvostella Venäjän ulkopoliittista piittaamattomuutta ja röyhkeyttä sekä epäilin itänaapurin tukevan äärioikeistoa. Tällöin - juuri tällöin - kommenttiosastolla oikein räjähti äärioikeistolainen apinan raivo. Kyseessä oli se tavallinen "emme me ketään uhkaile tappamisella ja jos muuta väität niin tapamme" -tyylinen rähinä, eli asianomaiset juuri kiihkeällä kiistämisellään todistivat syytteeni oikeaksi.

Angreppet kom nämligen i gång precis när jag började påtala Rysslands utrikespolitiska vårdslöshet och fräckhet och misstänkte att extremhögern fick stöd av vår östra granne. Då exploderade kommentarlådan när de högerextrema schimpanserna brast i raseri. Det var den vanliga slagdängan: "vi mordhotar ingen och om du påstår något annat ska vi ta kål på dig". De vederbörande bevisade alltså att jag hade rätt precis genom att så högljutt förneka vad de tydligt och uppenbart höll på med.

Muistutan, että tämä oli KGB:n taktiikka Neuvostoliiton viimeisinä vuosikymmeninä: sen sijaan että toisinajattelijoita olisi uhkailtu suoraan, heille läheteltiin uhkauskirjeitä joko ihan rikollisina esiintyen, tai sitten "isänmaallisina kansalaisina", jotka paheksuivat toisinajattelijan "epäisänmaallisuutta". Kun teinipoikana lueskelin Solženitsynin muistelmateosta "Puskipa vasikka tammeen", en todellakaan olisi osannut arvata, että itse joudun aikuisena aivan samanlaisen maalittamisen kohteeksi, ja että taustalla on sama KGB, tai ainakin sen suomalaiset juoksupojat, ts. persut ja heitä lähellä olevat.

Jag påminner att det här var precis den taktik som KGB tillämpade under Sovjetunionens sista årtionden: i stället för att direkt hota oliktänkare tillskickades dessa brev som antingen undertecknats av kriminella eller av "fosterländska medborgare" som ogillade oliktänkarens "fosterlandsfientliga" attityder. När jag som tonåring läste Solzjenitsyns memoar "En kalv med eken stångades", kunde jag verkligen inte gissa att jag som vuxen karl skulle komma att punktmarkeras på precis samma sätt och av precis samma KGB, eller dess finska springpojkar, dvs sannfinnarna och dem närstående.

Aikanaan, kuten jo tiedättekin, persut saivat tahtonsa läpi, eli minun kirjoittamiseni sekä kyseisellä sivustolla että ylipäätään suomenkielisessä mediassa loppui kuin seinään. Ruotsiksi toki olen saanut julkaistua yhtä ja toista, ja iirinkielisillä teksteilläni (jotka toki eivät kirjallisuutena kovin ihmeellisiä ole, kielellisesti äärimmilleen hiottuja kylläkin, enkä minä niitä oikein koskaan muuksi ole tarkoittanutkaan kuin oppimateriaaliksi) olen jo päässyt Irlannin kansallisen kirjallisuusmuseon sivuille. Tilanteesta päätellen suomenkielisellä puolella ei ole merkittävää se, osaanko kirjoittaa, vaan se, ovatko juttuni poliittisesti sopivia, ts. eivät ärsytä äärioikeistoa, noita viestimiemme tosiasiallisia päättäjiä, sensoreita ja yliherroja (saati sitten heidän omaa yliherraansa Kremlissä).

Som ni vet lyckades sannfinnarna i sinom tid få sin vilja igenom, så att det blev slut med min journalistiska karriär både på den sajt jag skrev för och i finskspråkiga medier överhuvudtaget. På svenska har jag visserligen fått en hel del tryckt, och med mina iriska texter (som visserligen inte är så märkliga som litteratur, men språkligt finslipade, eftersom jag i princip avsett dem som läromaterial för språket) har jag redan välkomnats på webbsidorna för Irlands nationella litteraturmuseum. Av situationen att döma är det inte viktigt för finska medier om man kan skriva bra, utan om ens skriverier är politiskt korrekta, vilket i det här sammanhanget betyder att de inte retar gallfeber på extremhögern. Ty det är antingen extremhögern eller extremhögerns högste överherre i Moskva som bestämmer vem som får publicera sina alster i finskspråkiga medier.

Anteeksi se (kuten Raumalla sanotaan), mutta päälle päätteeksi persut leimaavat koko "vihervasemmiston" (johon he laskevat tietysti minunlaiseni mitä epäpoliittisimmat oikeusvaltion kannattajatkin) neuvostototalitarismin elvyttäjiksi ja itkevät siitä, kuinka neuvostojulmuudet on unohdettu, kun ihmiset vielä kehtaavatkin äänestää "vihervasemmistoa". No, puhutaanpa siitä, mitä niistä neuvostojulmuuksista saa sanoa, ja kuka.

Strunt i det, men till på köpet utmålar sannfinnarna hela "grönvänstern" (till vilken de även räknar folk som mig, dvs rätt opolitiska anhängare av rättsstaten) som neosovjetiska totalitarister och gråter över hur folk ännu understår sig att rösta på "vänstergröna" och hur de glömt bort de sovjetiska grymheterna. Okej, låt oss tala om vad som får sägas om de sovjetiska grymheterna, och av vem.

Nuorukaisena luin suurin piirtein ulkoa sekä Aleksandr Solženitsynin "Vankileirien saariston" (joka päinvastaisista huhuista ja liioitteluista huolimatta oli saatavissa suomeksi vasemmistolaismaineisen kotikaupunkini kirjastosta kokonaisuudessaan jo minun lukiovuosinani) että Kerttu Nuortevan muistoista kokoonpannun, salanimellä "Irja Niemi" julkaistun niteen "Neuvostokasvatti" (Yrjö Kivimies, joka toimitti teoksen, varusti sen suomalaiskansallista sanomaa julistavalla lopulla, kuten nyt tiedämme). Jo kaksikymppisenä taas hankin itselleni Lev Kopelevin kolme muistelmakirjaa saksaksi käännettyinä (silloin en vielä osannut venäjää), yhteisnimellä Einer von uns, Yksi meistä. (Niteiden nimet ovat Und schuf mir einen Götzen/И сотворил себе  кумира, Aufbewahren für alle Zeit/Хранить вечно ja Tröste meine Trauer/Утоли моя печали.)

Som en ung kille läste jag i praktiken utantill både Aleksandr Solzjenitsyns "Gulag-arkipelagen" (i motsats till vad som allmänt påstås var detta verk i sin helhet tillgängligt på biblioteket i min hemstad när jag gick på gymnasiet, trots att både staden och bibban åtnjöt en viss vänsterreputation) och boken "Neuvostokasvatti" ("En produkt av sovjetisk uppfostran"), en memoarbok av Kerttu Nuorteva som gavs ut under pseudonymen "Irja Niemi" (som vi nu vet försåg Yrjö Kivimies, som redigerade boken, den med en finsk-nationalistisk slutkläm). Och jag var bara tjugo år gammal när jag skaffade mig de tre självbiografiska böckerna av Lev Kopelev i tysk översättning: helheten hette Einer von uns, En av oss. (Delarna heter Und schuf mir einen Götzen/И сотворил себе  кумира, Aufbewahren für alle Zeit/Хранить вечно och Tröste meine Trauer/Утоли моя печали. På svenska föreligger mellersta delen under titeln "I evigt förvar".)

Sen jälkeenkin olen jatkanut itseni sivistämistä niin Neuvostoliiton julmuuksista kuin sen kulttuurista ja vaiheista muutenkin. Viimeiset kymmenen vuotta ovat kuluneet kahdennenkymmenennen vuosisadan venäläistä proosakirjallisuutta tutkien ja siitä (ruotsiksi ja iiriksi) joskus jotain julkaistenkin. Tähän proosakirjoitukseen kuuluvat oleellisesti myös Gulag-muistelmat: Kopelevin lisäksi esimerkiksi Jevgenija Ginzburg, Nina Gagen-Torn ja Jevgenija Fjodorova.

Också därefter har jag fortsatt att informera mig både om Sovjetunionens grymheter som dess kultur och historia i övrigt. De senaste tio åren har jag ägnat åt att studera tjugonde århundradets ryska prosalitteratur, om vilken jag även gett ut artiklar och essäer på svenska och iriska. I denna prosalitteratur ingår också Gulagmemoarer - inte bara Solzjenitsyn och Kopelev, utan även Jevgenija Ginzburg, Nina Gagen-Torn och Jevgenija Fjodorova.

Silloin kun vielä sain kirjoittaa suomenkieliseen mediaan, aika suuri osa kirjoittelustani oli näiden lähdeteosten informoimaa. Kommentoin myös esimerkiksi Anne Applebaumin kaltaisten tunnustettujen ja taatusti kommunismia vastustavien historioitsijoiden teoksia neuvostoimperiumista, kun sellaisia markkinoille ilmaantui. Voi sanoa, että niiden seitsemän vuoden ajan, kun sain kirjoittaa, kerroin neuvostodiktatuurin julmuuksista yksityiskohtaisemmin ja valistuneemmin kuin kukaan suomenkielinen julkinen intellektuelli Sofi Oksasta lukuun ottamatta.

När det ännu var tillåtet för mig att skriva i finskspråkiga medier, inhämtade jag bakgrundsinformation för en rätt stor del av mina alster i dylika skrifter. När Anne Applebaum eller någon annan uppskattad (och garanterat antikommunistisk) historiker gav ut en ny bok om det sovjetiska imperiet, kommenterade jag alltid diskussionen kring boken. Under de sju år jag fick skriva mot betalning skildrade jag sovjetdiktaturens grymheter mera detaljerat och upplyst än någon offentlig intellektuell i finska Finland, eventuellt med undantag av Sofi Oksanen.

Mutta ilmeisesti juuri tästä syystä jouduin venäläisrahoitteisen äärioikeiston silmätikuksi. Kyllä Gulagista saa periaatteessa puhua, mutta sen täytyy tapahtua äärioikeistolle eli Putinille mieleisellä tavalla. Gulagia saa käyttää aseena länsimaista demokratiaa vastaan (länsimaista demokratiaa, jonka äärioikeisto tietenkin leimaa "kommunismiksi"), mutta sitä ei saa käyttää perusteluna sille, että länsimainen demokratia on puutteistaan huolimatta helkutin paljon parempi kuin kommunistinen tai natsistinen totalitarismi.

Men det är uppenbarligen precis därför som jag blev en nagel i ögat för den av Ryssland finansierade extremhögern. Visst får man tala om Gulag, men det måste ske på ett sätt som extremhögern, dvs Putin, kan acceptera. Gulag kan användas som ett vapen mot västerländsk demokrati (som extremhögern naturligtvis brännmärker som "kommunism"), men Gulag får inte dryftas av de som anser att västerländsk demokrati trots alla sina brister är jävla mycket bättre än kommunistisk eller nazistisk totalitarism.

Tässä on havaittavissa sama kuvio kuin siinä, että Putin suostuu kyllä pitämään puheita Gulagin julmuutta päivittelevissä tilaisuuksissa, jos tilaisuuden järjestää luotettavan antidemokraattinen, nationalistinen ja taantumuksellinen taho. Putinin Venäjällä pannaan rautoihin esimerkiksi Juri Dmitrijev, joka on tutkinut Sandarmohissa teloitettujen suomalaisten kohtaloita ja jolle on siitä hyvästä väsätty oikein mittatilaustyönä läpinäkyvä valesyytös lapsenraiskaamisesta. Mutta kun kirkko juhlii viimeistä tsaaria kommunistien murhaamana pyhimyksenä, Putin osallistuu mielellään juhlallisuuksiin. Tsaari näet oli a) venäläinen (herrarodun edustaja) ja b) luotettavan demokratianvastainen.

Det här får mig att tänka på hur Putin alltid går med på att hålla ett tal på ett evenemang ägnat åt att fördöma Gulaggrymheterna, om det är en pålitligt antidemokratisk, nationalistisk och reaktionär organisation som arrangerar evenemanget. I Putins Ryssland är det personer som Jurij Dmitrijev som buras in: denne barfotahistoriker forskade i hur de sovjetiska säkerhetsmyndigheterna avrättade finnar i Sandarmoch, och för detta skräddarsyddes det åt honom ett uppenbart förfalskat åtal för sexuellt utnyttjande av barn. Men när det är den ortodoxa kyrkan som hedrar den siste tsaren som martyr mördad av kommunisterna, bidrar Putin gärna till högtidligheterna. Tsaren var nämligen a) ryss (en representant för herrefolket) och b) pålitligt antidemokratiskt sinnad.

Persujen tarkoituksena on vahtia, ettei Gulagista kirjoiteta eikä puhuta heidän piiriensä ulkopuolella, aivan kuten Venäjän salaiset palvelut huolehtivat siitä, että Gulagista puhutaan vain virallisesti hyväksytyllä tavalla. Heidän lempi-iskulauseensa on "miksi Stalinin uhreista ei puhuta yhyy, taidatte kaikki muut olla kommunisteja". Mutta kun joku puhuu Gulagista ja siitä oikeasti jotain tietääkin - kun joku puhuu Gulagista historiallisena ilmiönä, josta voidaan tietääkin jotain ja jota voidaan tutkia, analysoida ja selittää - äärioikeisto joutuu raivoihinsa, koska siltä ollaan riistämässä sen lelu.

Sannfinnarna vill se till att ingen vare sig skriver eller talar om Gulag utanför deras egna kretsar, precis som de ryska säkerhetsorganen ser till att Gulag bara omtalas i officiellt accepterade ordalag. Sannfinnarnas favoritslagord lyder: "varför talar ingen om Stalins offer, buhu, ni verkar alla vara kommunister". Men om någon nämner Gulag och vet någonting om Gulag - om någon nämner Gulag som en historisk företeelse man vet en hel del om och som man kan forska i, analysera och kommentera - då blir extremhögern rosenrasande, eftersom man håller på att frånta den dess leksak.

Miten olisi totuuskomissio suomenkieliselle medialle? Vad skulle ni anse om en sanningskommission för finskspråkiga medier?

Äärioikeisto on jatkuvasti ehdotellut "totuuskomissiota", joka tuomitsisi heidän kanssaan erimieliset suomalaiset heidän keksimistään olemattomista rikoksista. Mutta miten olisi totuuskomissio suomenkieliselle medialle, joka on jo yli vuosikymmenen ajan tehnyt käytännössä yhteistyötä äärioikeiston kanssa, pyrkinyt nostamaan sitä valtavirtaan ja pokkuroinut sitä kuin Weimarin tasavallan surullisenkuuluisa mediamagnaatti Alfred Hugenberg aikoinaan ylisti ja myötäili Hitleriä?

Extremhögern har sedan länge snackat i nattmössan om en "sanningskommission" man borde upprätta för att döma oliktänkande finländare för förmenta förbrytelser extremhögern själv hittat på. Men skulle det inte behövas en sanningskommission för finskspråkiga medier? Sedan ett årtionde tillbaka har finska medier stått i praktiken i maskopi med extremhögern, hjälpt den att komma in i huvudfåran och fjäskat för den precis som den beryktade mediemagnaten Alfred Hugenberg på sin tid fjäskade för Adolf Hitler i Weimarrepubliken.

Niihin aikoihin kun minut pestattiin kirjoittamaan mediaan ilmeisesti pelkästään siitä syystä, että Hugenbergit luulivat minua silloisen feminisminvastaisen kirjoitteluni vuoksi luotettavaksi äärioikeistolaiseksi, viestinmaailmassa oli havaittavissa laajempikin käänne äärioikeistomyönteisyyteen, ja minun palkkaamiseni oli osa tätä. Samoihin aikoihin äärioikeisto muutti tavaramerkikseen "roturealismin" sijasta "maahanmuuttokriittisyys", ja välittömästi samat tyypit, jotka oli tuon ikävän sanan "rotu" takia naurettu pihalle mediasta (kaikki muistavat kyynelen Teemu Lahtisen poskella televisioväittelyssä, jonka hän hävisi), otettiin yhtäkkiä vakavasti ja heidän arvostelijansa (kuten minut) vaiennettiin sen jälkeen kun oli jonkin aikaa painostettu. Tai ainakin jätettiin täysin ilman työsuojelua äärioikeiston hyökätessä, siinä toivossa että älyäisivät (älyäisimme) irtisanoutua itse.

På den tid då jag rekryterades till att skriva för medierna, tydligen av det enda skälet att Hugenbergarna inbillade sig på grund av de antifeministiska skriverier jag då var beryktad för att jag vore en pålitlig högerextremist - ja på den tiden kunde man iaktta en mera omfattande vändning till extremhögervänlighet i finska medier, och att jag anställdes var en del av denna vändning. Det var ungefär samtidigt som extremhögern slutade kalla sig för "rasrealistisk" och införde i stället termen "invandringskritisk", och precis samma killar som tidigare blivit utskrattade från medierna därför att de talade om "ras" (alla kommer ihåg tåren på Teemu Lahtinens kind när han kvarstod som förloraren i en tevedebatt år 2007) togs plötsligt på allvar och deras kritiker (som mig) tystades ner efter några års påtryckning från det högerextrema hållet. Eller åtminstone fråntogs vi allt arbetarskydd, varvid målet var att vi skulle begära avsked av eget initiativ.

Eikä tämä ole suinkaan loppunut. Eräs tuttu kolumnisti, joka arvostelee usein persuja, on saanut kuulla uudelta päätoimittajaltaan, että "tasapuolisuuden" vuoksi pitäisi arvostella muitakin puolueita, ikään kuin ne syyllistyisivät yhtä suuriin törkeyksiin kuin persut ja näiden ympärillä liepeilevä roskaväki. Persuilu on valtavirtaistunut ja hugenbergit vaativat kohtelemaan persuja kuten valtavirran puolueita, vaikka persut ja näiden kanssa yhteistyössä olevat nettilynkkaajasakit eivät käyttäydy kuten normaali puolue, vaan ahdistelevat epäpoliittisia kansalaisia, eli siis sitä porukkaa jota niiden pitäisi pikemminkin mielistellä ääniä saadakseen. Se, että poliitikot vainoavat tavallisia kansalaisia, on ihan määritelmän mukaan totalitarismia.

Det här är ingalunda förbi heller. En mediekrönikör jag känner personligen som ofta kritiserar sannfinnarna fick höra av sin nye chefredaktör att han borde angripa andra partier också för att göra ett "balanserat" intryck - precis som om något annat parti skulle göra sig skyldigt till liknande fräckheter som sannfinnarna och den pöbel som sällar sig till sannfinnarna. Sannfinskeriet har kommit in i huvudfåran och hugenbergarna ställer krav på att bemöta sannfinnarna som om de vore ett mainstreamparti, trots att sannfinnarna och de online-lynchningsmobbar de samarbetar med inte beter sig som ett normalt parti. De trakasserar opolitiska medborgare, dvs precis de människor ett politiskt parti hellre borde ställa sig in hos för att fiska efter röster. Att politiker förföljer vanliga medborgare är totalitarism enligt ordboksdefinitionen.

Valtavirtamedian äärioikeistomielisyys on viime aikoina näkynyt siinäkin, että vakavastiotettavien lehtien kolumnistit ja päätoimittajat ovat sekä somessa että palstoillaan toistelleet aivan pahimman sortin äärioikeistolaista salaliittoparanoiaa ja paheksuneet samalla sitä, että mistään äärioikeistosta ylipäätään kehdataankin puhua uhkana. Tässä blogissakin olen siteerannut Kauppalehden toimittajaa ja kolumnistia Olli Herralaa, joka kirjoitti tästä jälkimmäisestä aiheesta.

Mainstreammediernas tillgivenhet gentemot extremhögern har också kommit till uttryck i att kåsörer och chefredaktörer på seriösa tidningar både i sociala nätverk och på tidningsspalter upprepat högerextrema konspirationsteorier av den mest paranoida sort och samtidigt ogillat att man alls understår sig att frambesvärja hotbilder om extremhögern. I den här bloggen har jag citerat Olli Herrala från handelstidningen Kauppalehti som skrivit texter av den andra sorten.

Herrala siis kiisti äärioikeiston uhan, ja pari sanaa vain puuttui, että hän olisi avoimesti vaatinut hiljennettäviksi niitä, jotka siitä ylipäätään puhuvat. Tämä oli aika härski veto tilanteessa, jossa turvallisuuspoliisimme on tehnyt yksiselitteisen selväksi, että äärioikeisto todellakin on uhka. Mitä sitten siihen äärioikeiston uhasta puhuneiden vaientamiseen medioissa tulee, siitä minulla on kohta yhdeksän vuoden kokemus. Taitaa olla jo muutamalla muullakin.

Herrala förnekade alltså att det alls fanns något hot från extremhögern, och hade han gått ett par ord vidare i tangentens riktning skulle han ha ställt krav på att tysta ned de som alls talade om temat. Det här var ett fräckt drag i en situation där också vår säkerhetspolis gjort det entydigt klart att extremhögern verkligen utgör ett hot. Vad sen gäller tystnandet av de som alls vågar nämna det högerextrema hotet i medierna har jag nästan nio års erfarenhet av det, och jag är minsann inte den ende.

Ennen vanhaan ns. porvarillisen median keskeisiä määrittäviä piirteitä oli, että se pyrki tukemaan ja ylläpitämään yhteiskuntarauhaa säilyttämään luotuja instituutioita, joihin Suojelupoliisi kiistämättä kuuluu. Nyt valtavirrankin suomenkielinen oikeistolaisuus on ajautunut niin kauas oikealle, että Suojelupoliisin raportitkin ovat sille vihattavaa kommunismia. Ja suomenkielisen valtavirtaoikeiston hallinnassa oleva valtavirtalehdistö noudattelee näitä linjauksia.

Förr i världen utmärkte sig s k borgerliga medier med att de försökte stötta och upprätthålla institutioner skapade för att skydda samhällsfreden - institutioner som Skyddspolisen. I dag har den finskspråkiga högern drivits så långt till höger att t o m rapporterna från Skyddspolisen framstår i dess ögon som förhatlig kommunistisk propaganda. Och mainstreampressen lyder under mainstreamhögern.

Suomenkielinen lehdistö on siis äärioikeiston ohjaamana ryhtynyt sekä äärioikeistolaiseksi että maanpetokselliseksi. Suuret viestinyritykset halveksivat omia työntekijöitään. Tästä esimerkkinä voimme pitää sitä, että hiljattaisessa rekkasaattuemielenosoituksessa Helsingissä äärioikeistolaiset hulinoitsijat kävivät joukkotiedotusvälineiden edustajien kimppuun pahoinpidellen, mahdollisesti mielessään jopa murha.

Finskspråkiga tidningar har sålunda, de facto styrda av extremhögern som de är, fått för sig att främja både högerextremism och fosterlandsförräderi. Stora medieföretag föraktar sina egna anställda. Det här återspeglas av hur högerextremistiska bråkstakar nyligen på konvojdemonstrationen i Helsingfors anföll medierepresentanter och misshandlade dem - kanske de var t o m beredda att begå mord.

Miksi roskaväki uskalsi tehdä näin? Siksi, että toimittajien työsuojelu on tietoisesti lyöty laimin. Silloin kun minut potkittiin pellolle hommistani ja pantiin koko suomenkielisessä mediassa mustalle listalle, annettiin räyhäävälle äärioikeistolle selkeä viesti: te isänmaan herrat ja ylhäisyydet, te uusi valtaeliittimme, te tahrautumattomat sankarit, te täällä päätätte siitä, kuka saa suomeksi kirjoittaa palkkaa ja palkkiota vastaan, ja kun te osoitatte meille vihollisenne, me annamme hänelle lopulliset potkut, vaikka hänet olisi kuinka suurella riemulla ja hulabaloolla huudettu sankariksi ja palkattu kolumnistiksi.

Varför vågade pöbeln göra så? Därför att arbetarskyddet för journalisterna medvetet försummats. När jag fick sparken som onlinekåsör och svartlistades i alla finskspråkiga medier var det en klar signal till den oväsenförande extremhögern: o ni fosterlandets herrar och härskare, ni nya maktelit, ni fläckfria hjältar, det är ni som här bestämmer vem som får skriva mot lön och betalning, och när ni pekar ut er fiende för oss, ger vi honom sparken och rekryteringsförbud, oberoende av den jubel med vilken han ursprungligen anställts som krönikör.

Ei silleen etteikö syytä olisi ollut toimittajissakin. Siltä taholta oli turha odottaa solidaarisuutta silloin kun Halla-ahon koko robottiarmeija oli minun kimpussani. Olisi kannattanut tajuta, että mikä voidaan tehdä yhdelle, se voidaan pian tehdä aika monellekin. Kuten suomalaisen sananvapauskirjallisuuden suuri mies Kalevi Haikara aikoinaan sanoi, jos yhtäkin saa lyödä vapaasti, kaikki ovat vaarassa. Sen jälkeen seurasikin mm. Johanna Vehkoon tapaus. Mutta pää oli auki ja äärioikeistolaiselle räyhäväelle annettu signaali, eikä Pandora saanut vitsausta suljettua takaisin lippaaseensa. Nyt äärioikeistolaisessa mielenosoituksessa saa sitten vaikka pahoinpidellä toimittajia.

Inte för att jag inte skulle se åtskilligt att kritisera hos själva journalisterna. Från det hållet var det inte lönt att vänta sig någon solidaritet när Halla-ahos hela armé av maskinmänniskor höll på att hacka mig i stycken. De borde ha insett att det man kan göra med en kan göras med resten. Som Kalevi Haikara, som har skrivit mera och bättre om finska tryckfrihetsfrågor än någon, på sin tid konstaterade: får man ostraffat slå en, svävar alla andra i fara. Efter mig var det Johanna Vehkoo som extremhögern försökte tysta. Men hur som helst hade signalen nått de högerextremistiska skränfockarna, och Pandora kunde inte stänga in gisslet på nytt. Resultatet är att det är fritt fram att t o m misshandla journalister på en högerextrem demonstration.

Vaihteeksi vasemmistolaisen Naton vastustajan tyhmyyttä - För omväxlings skull en drapa om korkade anti-Nato-attityder inom vänstern

Tässä hiljattain minulla oli taas nettiyhteenotto vasemmistolaisen Naton vastustajan kanssa. Hän julisti, ettei hän suostu hyväksymään Natoa, koska sen kannattajissa on naisvihaajia, ja tällä kertaa hän ei tarkoittanut minua, vaan jotain päivystäviä nettihäiriköitä, jotka olivat raivonneet Sanna Marinille siitä, että tämä oli toistanut taas kerran Suomen lattean Nato-optiopolitiikan peruslinjat.

Nyligen kom jag på webben ihop mig med en vänstersinnad Natomotståndare. Han förkunnade att han inte kommer att acceptera Nato därför att det finns kvinnohatare bland Natoanhängarna. Den här gången menade han inte mig, utan den skara jourhavande onlineprovokatörer, som hade ondgjort sig över Sanna Marin därför att hon upprepat de gamla plattityderna om Finlands Natooptionspolitik.

Tämä mielipide on läpihölmö siksikin, että persut ja heidän liepeillään vellova äärioikeisto se vasta Natoa vastustaakin, jopa vaatii Venäjää miehittämään Suomen. Ja mistähän karkeimmat ja asiattomimmat naisvihaajat löytyvät, ellei äärioikeiston riveistä?

Den här åsikten är grundkorkad redan därför, att sannf och extremhögern i sannfinnarnas politiska grannskap ogillar Nato starkast av alla - de har t o m medgett att de hellre ville ha en rysk ockupation av Finland än Natomedlemskap. Och var hittar man de brutalaste kvinnohatarna om inte bland högerextremisterna?

Sam Peckinpah elää! Sam Peckinpah lever och har hälsan!

 "Looks like we got us a convoy!"

Näillä kuolemattomilla sanoilla alkaa Sam Peckinpah'n klassikkoelokuva Convoy, jota on Suomessa esitetty nimellä Raivopäät ja videokasetilla myös Turvasaattue. Elokuva sai inspiraationsa country-kappaleesta, joka sen alkuminuutteja säestää, sekä 1970-luvun lyhytaaltopuhelininnostuksesta - radiopuhelimet olivat senaikainen kännyköiden edeltäjä. Amerikkalaisen slangin tutkijoiden mielestä elokuva on ollut kielitieteellisesti merkittävä tallentaessaan aikakautensa rekkamiesten ja LA-radioharrastajien kieltä. Rekkasaattueen kärjessä ajaa Kris Kristoffersonin esittämä "Kumiankka", Rubberduck, ja ymmärtääkseni rekkasaattuetta johtavaa kuskia on jo ennen Raivopäitä kutsuttu tuolla nimellä alan miesten puheessa.

"Looks like we got us a convoy!"

Med de här odödliga orden inleds Sam Peckinpahs klassiska film Convoy, på svenska Konvoj. Filmen inspirerades av samma countrylåt som ackompanjerar dess första minuter och av det intresse som kortvågsradiotelefoner på sjuttitalet väckte - radiotelefoner användes när vi inte ännu hade några mobiltelefoner. Enligt amerikanska slangforskare har filmen varit språkvetenskapligt signifikant i att den dokumenterat samtida språkbruk bland långtradarförare och kortvågsentusiaster. Konvojen leds av "Gummiankan", Rubberduck, vars roll spelas av Kris Kristofferson, och vad jag förstått har "rubberduck" redan före filmen varit slanguttrycket för föraren som leder en långtradarkonvoj.

Sam Peckinpah tunnetusti pyrki elokuvissaan pakkomielteisesti kuvaamaan käsistä riistäytyvää järjetöntä väkivaltaa suorastaan itsenäisenä, erillisenä voimana tai olentona. Esimerkiksi sellaiset mestariteokset kuin Hurja joukko ja Tuokaa minulle Alfredo Garcían pää ovat tästä turhankin loisteliaita esimerkkejä. Raivopäissä tällainen sentään vältettiin, mutta olisikohan tämä johtunut siitä, että Peckinpah, tunnettu päihdyttävien juomien ja kokaiinin ystävä, oli elokuvansa tekovaiheissa niin tillintallin, että näyttelijänä kunnostautuneempi James Coburn sai apulaisohjaajana käytännössä tehdä suuren osan ohjaajankin hommista. Ilkeämielinen voisi uumoilla, että Raivopäistä tuli juuri siksi kaupallisesti kannattavin Peckinpah'n elokuvista.

Som vi alla vet var det för Peckinpah nästan en tvångshandling att framställa våldet som en särskild naturkraft, en varelse med självständig existens som alltid sliter sig loss. Det här illustreras alltför lysande av mästerverk som Det vilda gänget och Jakten på Alfredo Garcías huvud. I Konvoj undveks detta till största delen, men jag antar att detta berodde på att Peckinpah, med sin välkända kärlek till rusdrycker och kokain, under inspelningstiden var så rund under fötterna att hans assistent James Coburn, mera känd som skådespelare, fick axla det mesta av regissörsansvaret. Den elake kan misstänka att det var precis därför som Konvoj ur kommersiell synvinkel blev den mest lyckade av Peckinpahfilmerna.

Mitäs Peckinpah'sta muuten, mutta nyt alkaa vahvasti näyttää siltä, että hänen elokuvansa on innoittanut äärioikeiston seuraavaa tempausta: tarkoitus on ajaa kokonainen rekkasaattue Helsingin keskustaan tukkimaan tiet ja oletettavasti myös käyttämään huumaavalla äänenvoimakkuudella moottoreita protestina - niin mille? Ilmeisesti koronavirukselle. Tai siis ei itse virukselle, vaan sille, että sen leviämistä yritetään hillitä liikkumiskielloin ja rokotuksin.

Strunt i Peckinpah, men nu börjar det se så ut att hans film i icke ringa utsträckning ligger bakom extremhögerns nästa jippo: det är meningen att en hel konvoj långtradare ska blockera gatorna i Helsingfors centrum och antagligen också protestera med rungande motorbuller mot - vad? Antagligen coronaviruset. Eller inte mot själva viruset, utan mot de rörelseförbud och vaccinationer man tillämpar för att stävja epidemin.

Tämäkin turvasaattueaate on tietysti muullakin tavoin lainaidea rapakon takaa, ei kuitenkaan Yhdysvalloista, vaan Kanadasta. Sen taustalla on Maverick Party -niminen äärioikeistopuolue, jonka juuret ovat Albertan provinssin separatismipyrkimyksissä. Ilmeisesti Alberta, ja eräät muutkin Kanadan länsiosat, haluaisivat irrottautua Ottawan vallasta eli liittyä Yhdysvaltoihin. Itse kukin voi arvella, millaisia mentaalisia piirteitä ja poliittisia aatteita näin pölhöön haluun liittyy. Mutta onhan se hauskaa että Suomessa asti pannaan pystyyn rekkakapinaa siksi että jokin peräkylä haluaa irti Kanadan valtiosta.

Den här konvojidén är givetvis också på andra sätt en inlånad idé från den västliga världshälften, den här gången dock inte så mycket från Förenta Staterna som från Kanada. Primus motor är Maverick Party, ett högerextremistiskt parti som egentligen uppstått som ett resultat av separatismen i provinsen Alberta. Det förefaller att Alberta och en del andra trakter i västra Kanada vill lösgöra sig från makthavarna i Ottawa för att ansluta sig till Förenta Staterna. Man får fråga sig hurdana mentala drag och politiska idéer som gett upphov till en så urkorkad målsättning. Men det är givetvis komiskt att man organiserar ett långtradaruppror i Finland därför att någon kråkvinkel i Kanada vill bli en del av USA.

Tuskinpa tällä tapauksella on muuta merkitystä kuin että poliisin lojaalius lailliselle esivallalle ja oikeusvaltiolle asetetaan taas julkisesti koetukselle. Poliisin kovat otteet Elokapinan täysin väkivallatonta istumalakkoa vastaan ovat olleet omiaan herättämään keskustelua, kun kaikenlaisia paljon häiritsevämpiä joutokäyntikokoontumisajoja on katsottu sormien läpi. Liikkeellä olleiden kokoontumiskutsujen perusteella tämänkertainen autoilijakokous vaikuttaisi olevan monellakin tapaa lainvastainen, mutta onko poliisista hajottamaan tätä mellakkaa ja panemaan häiriköitä putkaan?

Det enda som gör den här incidenten intressant är att polisens lojalitet till den lagliga överheten och rättsstaten åter offentligt ställs på prov. Polisens hårda tag mot Extinction Rebellion Finlands helt våldfria demonstrationer har väckt en viss kritisk diskussion medan allehanda mycket mer störande tomgångsbilträffar tolererats. De möteskallelser man har fått läsa på nätet ger vid handen att det bilistmöte man den här gången håller på att organisera kommer att bryta lagar på många sätt, men ska polisen vara karl nog att skingra denna kravall och bura in fridsstörarna? 

Jarno Venäjänkaipuu - Jarno Vähäkainu längtar till Ryssland

 

"Finland bör snabbt förbereda sig till att utträda ur EU. Det skulle ligga i Finlands intresse att genast annullera värdlandsavtalet med Nato, om vi inte vill bli indragna i ett av Nato framprovocerat krig i Europa #neutralitet #självständighet"

"Jag fick presenter från Ryssland. Tack Sofia. Finland och Ryssland har länge haft goda handelsrelationer, men sedan införde EU sanktionerna som globalisterna i Finland samvetsgrant iakttagit. Finland och Ryssland har också ingått grannskapsavtal. Detta avtal handlar om territoriell integritet och statligt samarbete. Avtalet ratifierades den 26 juni och det trädde i kraft den 11 juli 1992. När avtalet utfärdades, framförde Finland en önskan om att i avtalet omnämna Finlands rätt att utveckla och upprätthålla relationer med finsk-ugriska folk i Ryssland. På ett motsvarande sätt skulle Ryssland vara berättigat att försvara den ryskättade befolkningens nationella särart i Finland. Det här är någonting globalister inte vill tala om. Partiet Makten tillhör folket vill återställa handelsrelationerna och övriga goda grannrelationer, det motsvarar allas intresse i Finland både när det gäller jordbruket, ekonomin och fredsbevarandet."

Jarno Vähäkainu on alkujaan perussuomalainen kunnallispoliitikko Vetelistä, joka nyt on jättämässä persut ja liittymässä Ano Turtiaisen uuteen Valta kuuluu kansalle -puolueeseen. Kansan (sen, jolle valta kuuluu) suussa puolueyritelmä on jo saanut liikanimen Valta kuuluu Kremlille. Miksiköhän?

Jarno Vähäkainu, tidigare aktiv som sannfinsk kommunalpolitiker i Vetil, håller nu på att ta avsked från sannfinnarna för att ansluta sig till Ano Turtiainens nya parti Makten tillhör folket. Folket (som makten tillhör) har redan gett detta parti smeknamnet Makten tillhör Kreml. Varför, undrar man?

Johan Bäckman, persujen ja Venäjän ystävä - Johan Bäckman, vän till sannfinnarna och Ryssland

Johan Bäckman tunnetaan suurena Venäjän imperialististen tavoitteiden ystävänä. Välttämättä ei ole kaikkien tiedossa, että hän on myös suuri persujen ystävä.

Johan Bäckman är känd som en varm anhängare av rysk imperialism och dess målsättningar. Det är inte nödvändigtvis allom bekant att han också är en stor vän till sannfinnarna.

"Vad jag tycker bör uppmärksammas är att det finns ytterst lite rysslandfientlighet i finska patriotiska eller nationellt sinnade kretsar, som i sannfinnarna och i alla nationellt sinnade och patriotiska rörelser (sic), jämfört med den hysteriska och patologiska rysslandfientlighet och hatuppvigling mot Putin som karaktäriserar finska mainstreammedier, vetenskap och konst. Det ser helt olika ut i andra grannländer till Ryssland, som Ukraina, Polen och de baltiska länderna, där det precis är de patriotiska och nationalistiska rörelserna som är emot Ryssland."

"I skolorna förbereder man valförfalskning genom att beskylla sannf för nazism. Sannfinnarna kommer aldrig att segra i några val, eftersom resultaten alltid förfalskas. Jag hoppas att folket reser sig och gör uppror!"

"Under [justitieminister Anna-Maja] Henrikssons ledning förbereds det i Finland antingen en vitt utbredd valförfalskning genom poströstning (förhandsröstning) eller annullering av valresultaten. Alltså antingen valsvek a la Biden eller nedkörning av demokratin överhuvudtaget. Den finska lagstiftningen försvarar medborgarna inte på något sätt mot valsvek, dessutom har det aldrig funnits några som helst valobservatörer i Finland. Det rör sig om stödet till sannf, som kommer att överskrida 35 %, vilket innebär säker seger i kommunalvalen. Det innebär också slutet på Henrikssons karriär, när Svenska folkpartiet, demokratins skamfläck, körs ned. Dessutom ser det mycket illa ut för [Sanna] Marins fortsatta karriär. Kommunalvalen kommer givetvis bara utgöra en språngbräda för sannfinnarnas slutliga maktövertagande. Även de Blåsvarta, som just håller på att bli ett registrerat parti, kommer att åtnjuta signifikant stöd. Sannfinnarnas valseger kommer nu att hindras på vilket sätt som helst, inklusive annullering av valresultaten, valsvek. Det rör sig om ett maktövertagande som leds av Henriksson och Marin. Just nu håller de rödgröna på att måla hakkors på sina egna byråer för att brännmärka sannfinnarna som nazister. Terrordåd mot sannf är inte heller uteslutna. Det pågår redan en rannsakning om ett mordförsök." 

"Ossi Tiihonen är den moraliske segraren i sannfinnarnas ordförandeval med sina tvåhundra röster. De röster är mera värda än [Riikka] Purras, eftersom de är ärligt vunna. Alla vet det, och ingen kan längre förbigå Ossi. Purras spröda mandat och misslyckade uppförande leder till ingenting."

Korkeimman oikeuden päätös - Högsta domstolens beslut

Corchein Oijckeus ombi armolisel Petöxelläns andanut meile oijckeuden cutzua Uleåborgilaist paijckalis=polijtickoa ja ganjalais=actiwistia, Junes Lokkaa, Natzi=Pellex. Mwta muckawana miehenä aighon itze edhellen arwosta Lokkaa Cuningana, Cheijsarina, Adhels-miehene ja Ridderillisene Naijsten=Cwnioitajana, engä aigho hente suin swrmincan Natzi=Pellex carachterata. Nijn muckawa mies mine olen.

Hööghsta Dombstohlen hafwer medh sit Nådheliga Besluut tildeladt os alla retten att calla den uleåborgske lockal=politickern och ganja=rööckaren Junes Lokka medh beteckningen Nazistisck Pelle=Jöns. Men som then trewliga Menischa jag ähr, ämnar jag alt framgent uppscatta Lokka som Conung, Kejsare, Adhels=mann och Ridderlig Respecterare af Quinnor, i stelet föör at carachterisera honom som Nazistisck Pelle=Jöns. En thylik trewlig Kille ähr Jag.

Tuomas Enbusken munaus - Hur Tuomas Enbuske gjorde bort sig

Äärioikeistoa ymmärtelemällä aika ajoin ns. reunaruhtinaallista uskottavuutta provokaattorina ja epateeraajana haeskeleva journalisti Tuomas Enbuske avasi nettiradionsa ovet rälssimies, kreivi ja paroni Junes Lokalle sekä tämän äärioikeistomme marokkolaisvahvistuksen kuvankauniille (ainakin vielä pari vuotta sitten) rakastajattarelle. Ilmeisesti vallasherra ja hänen naisensa ovat kuitenkin jo aika syvällä antisemitismin sakeassa päässä eivätkä kyenneet ilmaisemaan itseään möläyttelemättä lainvastaiseksi kiihotukseksi laskettavia lausuntoja.

Tuomas Enbuske, en journalist som av och till sökt kredd som edgelord och provokatör genom att demonstrera sin humana förståelse för högerextremister fick nu för sig att öppna sin poddradio för frälseman, greve och baron Junes Lokka och den (ännu nyligen) bildsköna fröken som har äran att fungera som älskarinna åt denna marockanska förstärkning i vår extremhögers led. Tydligen har dock frälsemannen och hans kvinna försjunkit så djupt i det antisemitiska träsket att de bara kunde uttrycka sig i ordalag som uppfyllde rekvisitet för brottet hets mot folkgrupp.

Enbusken itsesuojeluvaisto kai sitten heräsi eikä hän ilmeisesti tuonutkaan rälssipariskunnan hirmutärkeitä ja tuikitähdellisiä mielipiteitä sionismista ja viisasten pöytäkirjoista suuren yleisön tietoon, koska ymmärsi voivansa itse joutua leivättömän pöydän ääreen kiihotusrikoksen suosimisesta. Oulun marokkolaisen aatelisherran kaunis rakastajatar ei tietenkään antanut tämän tapahtua panematta hanttiin, vaan julkaisi vastineensa sille sopivalla foorumilla eli sen kaikkein kansallissosialistisimman äärioikeistojärjestön nettisivuilla. Sisältö vastasikin viimeisen päälle ao. puljun edustamaa aatemaailmaa.

Vid det laget vaknade Enbuskes självbevarelsedrift, och sen verkar det att han beslutade att ändå inte sprida frälseparets superviktiga åsikter om sionism och de vises protokoll till publiken, eftersom han insåg att också han kunde återfinna sig inför rätta som medbrottsling. Den uleåborgsmarockanske adelsherrens vackra älskarinna kunde givetvis inte acceptera detta, utan offentliggjorde sitt genmäle på det lämpligaste tänkbara forumet, dvs den mest öppet nationalsocialistiska högerextrema organisationens webbsidor. Innehållet motsvarade också alldeles fint den idévärld som organisationen står för. 

Äärioikeisto on rellestänyt meillä jo yli vuosikymmenen, ja järkevien ihmisten pitäisi mediassakin ymmärtää, että siihen liejuun ei ole syytä millään tavalla koskea eikä kuvitella voivansa maltillistaa sitä tarjoamalla sille esiintymisfoorumia. Asia on nimittäin, että kun löysäät äärioikeiston liekaa yhtään, kun ymmärrät sitä ja otat puheeksi sen hulluttelun takana mahdollisesti olevia "aitoja huolenaiheita", se ei rauhoitu osaksi valtavirtayhteiskuntaa, kuten kuvittelet. Se pitää siitä hetkestä sinua osana omaa porukkaansa, ja jos sitten huomaat ettei tästä mitään tulekaan ja yrität lopettaa äärioikeiston kanssa flirttailun, se julistaa sinut petturiksi ja vasikaksi ja kalviksi ja soveltaa sinuun oman porukkansa sisäisiä kurinpitokeinoja. Ja sitten soveltaakin vaikka maailman tappiin asti. Olet ilmoittautunut jäseneksi mafiaan, ja mafiasta ei voi erota.

Extremhögern har hos oss grasserat sedan mer än ett årtionde tillbaka, och förnuftiga människor även i medierna borde inse att det inte är klokt att alls röra vid den sörjan. Ännu mindre kan det rekommenderas att erbjuda den någon plattform att uppträda på. Det förhåller sig nämligen så, att alla eftergifter till extremhögern, alla försök att förståelsefullt kommentera dess "genuina orosämnen" - att allt detta inte kommer att tämja extremhögern. När du visar minsta förståelse för extremhögern, börjar denna se dig som en av de sina, och om du sen inser att det där med förståelse ändå inte leder till konstruktiva resultat och slutar flörta med högerextremisterna, kommer extremhögern att se dig som förrädare, kalv och tjallare och bemöta dig som sådan. Du har nämligen ovetandes lämnat in medlemsansökan till maffian, och när man en gång är medlem i maffian går det inte att ta avsked.

Taustalla tietysti on se, miten pitkälle ns. liberaali valtavirtaoikeisto (suomenkielinen toki, ei ruotsinkielinen) on liukunut äärioikeiston puolelle, jolloin kaikenlaiset Tuomas Enbusket katsovat velvollisuudekseen olla sille oikealle äärioikeistolle mielin kielin. Naurettava äärioikeiston maneeri luonnehtia käytännössä kaikkia ei-äärioikeistolaisia "kommunisteiksi" ja vähemmän naurettava tapa vainota toista mieltä olevia esimerkiksi somessa ovat tarttuneet valtavirtaoikeistoonkin. Valtavirtaoikeisto on livennyt pois laillisuusrintamasta ja pitää oulunmarokkolaisen aatelisherran kaltaisia netti-ilmiöitä itselleen sosiaalisesti läheisempinä kuin maltillisintakaan vasemmistoa. 

I bakgrunden skymtar naturligtvis den s k liberala mainstreamhögerns (den finskspråkiga givetvis, inte den finlandssvenska) drift till högerextrema positioner. Därför ser kvasiliberala journalister som Tuomas Enbuske sig föranledda att göra den egentliga extremhögern till lags. Extremhögerns löjliga manér att karaktärisera alla icke-högerextremister som "kommunister" och det mindre skrattretande sättet på vilket de punktmarkerar och förföljer oliktänkande t ex på sociala nätverk har smittat också mainstreamhögern. Mainstreamhögern har svikit laglighetsfronten och anser sig vara socialt mera närstående webbfenomen som den uleåborgsmarockanske adelsherren än den mest moderata vänster.