Finsk putinism i helhetsbild (nu på svenska)

Det här är en gammal bloggdrapa från juli 2014, som jag tidigare endast gav ut på finska.

Om det ännu finns någon där ute som inte vet så vill jag här framhäva att jag vill se Finland som medlem i Nato eftersom jag uppfattar putinismen som en akut fara för Finland och hela Europa. Dessutom har putinismen visat sig vara rätt utbredd även bland finnar. I den här artikeln analyserar jag en del vanliga putinistiska personlighetstyper.

Kollaboratören. Om den här typen inte får betalt från Ryssland så uppträder han åtminstone som vore han en rysk agent. Ryssland är för honom det godas förkämpe i denna världen och USA en imperialistisk stormakt som klipskt manipulerar och opererar överallt. Kollaboratören tänker som Aleksandr Dugin, den nye ledande ideologen i Ryssland: enligt honom kan ett litet land aldrig på riktigt vara självständigt, utan endast agera schackpjäs åt någon av stormakterna. De clownstater Ryssland ensidigt förklarat självständiga, Abchasien och Sydossetien, är precis sådana schackpjäser, och kollaboratören intalar sig att Natoländerna i Östeuropa på ett likadant sätt bara utgör de facto delstater av USA.

Den gamle centerpartisten. Centerpartiet var under kalla krigets år det parti som fick axla den mer eller mindre genanta plikten att vara det sovjetvänliga borgerliga partiet. Det här var nödvändigt, ty hade inte ett dylikt parti existerat så skulle kommunisterna ha varit ensamma om att sköta samarbetet med Sovjet. Den risken ville ingen ta. Dessvärre började centerpartisterna uppfatta den utrikespolitiska nödvändigheten som en dygd. Därför har vi i dag en massa gamla centerpartister (alla är inte ens så hemskt gamla ännu), som helt internaliserat tanken om Rysslands legitima och berättigade säkerhetsintressen, dvs tanken att Ryssland i sin säkerhets namn får kräva att resten av värden fjäskar och bugar för ryssarna.

Den gamle centerpartisten lever kvar i sovjettiden i att han inbillar sig att Ryssland fortfarande behöver ett fritt och förmöget Finland till sina pr-syften. Det här är hans grundläggande missförstånd. Sovjetunionen var visserligen en terrorstat, men samtidigt var det den internationella kommunistiska religionens eget påvesäte. Den här religionen framställde sig själv som självaste rättvisan i sin politiska inkarnation. Kommunistiska diktaturer brukade dock vara orättvisa och grymma, vilket innebar att Sovjetunionen behövde bättre dragplåster för sin propaganda. Det var vad Finland under vsb-tiden var: ett relativt fritt och förmöget land, trots sitt starka kommunistparti och sina vänskapliga förbindelser med Sovjet.

I dag, som vi vet, representerar Ryssland ingen annan ideologi än rysk imperialism. Poängen med rysk imperialism är helt enkelt att "ditt land är mitt för jag som rysk president och tuff tjekist kan erövra det och ska också göra det". Det är hela historien. Rysk imperialism behöver inte kamoufleras som rättvisa och arbetarsolidaritet eller något annat fint och lajbans som kommunisterna förr i världen påstod sig representera.

Den gamle centerpartisten inbillar sig och förkunnar för andra att man i Finland förstår sig på Ryssland och rysk kultur särskilt bra. Alla som studerat ryska vet att det här är lögn och förbannad dikt. I själva verket befinner sig Rysslandsforskningen i västvärlden på mycket sakkunnig nivå, t o m så att den som intresserar sig för Ryssland inte ens behöver lära sig ryska. På universitetet har jag klarat tentamina i rysk litteratur och kultur med de bästa vitsord utan att särskilt förkovra mig i ryska: all litteratur fanns nämligen att tillgå på svenska, tyska eller engelska. Därför har mina kunskaper i ryska förblivit snöpligt klena.

Den gamle centerpartisten framhäver gärna den ekonomiska nyttan med goda Rysslandsrelationer. Det här är också ett arv från Kekkonen och vsb-tiden. Östhandeln på den tiden innebar dock i praktiken ett ekonomiskt Sovjetberoende, som Finland med vett och vilja ingick. När Sovjet kraschade, var följden depressionen i början av nittiotalet. De spåren borde förskräcka så mycket att man inte på nytt begick samma misstag.

Den gamle centerpartisten säger det inte högt, men förefaller tro, att Ryssland så att säga ligger fullt med guldtackor som man i praktiken får ta med sig om man kan be om dem på ryska. Det här är givetvis smörja. Ryssland är i praktiken ett u-land som bara säljer råämnen och vars ekonomi inte är särskilt betydande i världsskala. Dessvärre är Ryssland ett u-land med kärnvapen, som med sin militära makt kan hota och skrämma mera utvecklade länder.

Både gamla centerpartister och annan sorts putinistiska debattörer ondgör sig över de ekonomiska förluster som EU-sanktionerna mot Ryssland kantänka utgör för Finland. Vad man däremot inte gärna medger är att allt ekonomiskt beroende av en oförutsägbar diktatur kan jämställas med att ha affärsrelationer med en maffiaboss: gudfadern kommer ändå förr eller senare att sättas dit, och då ska även vi sitta på de åtalades bänk som medbrottslingar. Hellre borde man ha tagit avstånd från Ryssland i god tid, då skulle man ha undvikit konsekvenserna.

Mystikern. Om ordet "mystiker" låter alltför upphöjt, kan ni gärna ersätta det med "tokstolle". Mystikern är vanligen en teatermänniska som tagit emot vissa influenser från regissör Jouko Turkka eller hans epigoner, men framför allt är det en konstnär för vilken en mystisk eller mytisk världsförståelse är viktig. Elak som jag är frestas jag misstänka att de här typerna inmundigat lite för mycket flugsvamp, men om sanningen ska fram behöver man inte några olagliga rusmedel för att nå denna nivå av sinnesförvirring, det räcker mycket väl med sprit och Dostojevskij (visserligen är Dostojevskij en stark och farlig drog som man helst borde totalförbjuda). För sådana här figurer är Sverige och västerländsk kultur, inte minst lutheranismen och den kristna tron överhuvudtaget, det som förintat Finlands påstådda forna schamankultur, medan Ryssland står för österländsk mystik och, javisst, schamanism.

Vanligen saknar dessa mystiker allmänbildning hur mycket konstnärer de än är, och deras mystik är av postmodern, synkretistisk sort. Ryssland vet de precis så litet om att de kan använda det som tabula rasa, en vit duk de kan projicera sina egna griller på. Möjligtvis fängslas de av den ortodoxa tron, men då bara som ytligt uppfattad exotism.

Här vill jag åter en gång rekommendera för er Vasilij Aksionovs profetiska roman Ön Krim, som tyvärr p g a Rysslands imperialistiska grymhet på sistone fått ny aktualitet, vilket även många observatörer ute i stora världen lagt märke till. Romanen utspelas i en alternativ världshistoria på Krim, som här blivit en självständig republik dit de vita generalerna tagit sin tillflykt (jfr Taiwans förhållande till det kommunistiska Kina) och där man lever i en översvallande kapitalism med grälla reklamer, nya religiösa rörelser, vänstermoden och alla andra sjuttiotalistiska nycker.

Huvudpersonen i romanen Ön Krim är Andrej Lutjnikov, som bor i en taklägenhet, penthouse, som det anstår en playboy (på originalspråket plejbojskij pentchauz, som är en något billig ordlek - både Playboy och Penthouse är ju välkända mjukporrtidningar), är en intellektuell av det ytliga slaget och vill återansluta Krim till Sovjetunionen. Varför? Det är det gemensamma språket som drar, likaså en tokig mystisk längtan till den förlorade enheten.

I Aksionovs roman blir krimborna, dittills entusiastiska över att ansluta sig till det gamla moderlandet, överrumplade av sovjetiska ockupationstrupper som ger katten i människoliv. Samma besvikelse kommer även våra egna mystiker att uppleva när deras dröm om Finland som rysk autonom republik går i uppfyllelse.

Kulturknutten. Man kan påstå att det här snarare är ett argumenteringssätt än en personlighetstyp, för kulturknutten uppträder ofta i hybridform med mystikern. Med kulturknutten avser jag den som hela tiden framhäver hur fin gammal kultur Ryssland har. Härmed avser han att Ryssland inte får kritiseras av ett så barbariskt land som Finland, hur mycket det än finns att ogilla.

Som man kan gissa är en typisk kulturknutte i den här bemärkelsen rätt ignorant om rysk kultur. Kulturknuttars argument är givetvis såtillvida sanna att alla folkslag har sin egen intressanta kultur som det är lärorikt att studera, helst på deras eget språk Det här ändrar dock ingenting i att Ryssland för närvarande utgör ett hot för oss ur rent säkerhetspolitisk synvinkel, för att inte nämna det faktum att Ukraina just nu invaderas av Ryssland.

Vad gäller Ukraina bör man komma ihåg att t ex ryska journalister åtminstone före det pågående kriget i stora skaror tog sin tillflykt i Ukraina, eftersom pressfriheten där var bättre. På den tiden fick man faktiskt intrycket att det var lättare att utöva och utveckla rysk kultur i Ukraina än i Ryssland, där det pågick och pågår förföljelser av oliktänkande.

De som idealiserar eller idoliserar rysk kultur brukade förr i världen göra ett stort nummer av hur man i Ryssland läser böcker på tunnelbanan (jag antar att ryssarna i dag är mindre bokfrälsta, men ännu på nittiotalet var detta en anledning till naiv entusiasm). Men hade man behärskat ryska och vetat vad det var för böcker som lästes skulle det ha känts betydligt mindre inspirerande: det fanns skräprysare också i Sovjet, underhållningsböcker i vilka hjältarna var tappra KGB-män - i princip alltså sovjetiska motsvarigheter till Jerry Cotton, låt vara att de verkliga Jerry Cottonböckerna var både mera human och mer humoristisk läsning.

Rödingen. Jag använder hellre ordet "röding" än "kommunist"; alla de som ingår i den här kategorin är inte medlemmar i kommunistpartiet, utan en hel del är mera diffust vänstersinnade. (Det är dock skäl att påpeka att jag, sedan jag skrivit originalversionen av den här drapan, övergått till att använda "kommunist" som beteckning för alla vänstermänniskor vars främsta politiska passion är att okritiskt främja Rysslands sak och gå Rysslands ärenden, eftersom det är vad man i praktiken känner igen kommunisterna på.)  Dock bör man medge att inte ens alla "rödingar" i den här bemärkelsen är putinister: då Anna Politkovskaja som förväntat mördades av Putins springpojkar hade hon redan hunnit bli idol även för "rödingar", så att även de vågade kritisera Ryssland och gå på demonstrationståg mot Putin. Det var dock för ett årtionde sedan, och därefter har vinden och kapporna hunnit vändas.

Det är naturligtvis typiskt att "rödingarna" vid tiden för Politkovskajamordet kritiserade Ryssland mycket fränare - då gjorde Ryssland ett svagt intryck och hade ännu inte t ex invaderat Georgien. I dag förefaller Ryssland däremot starkare och farligare, och då har även överraskande många "rödingar" återfunnit sin inre putinist. Man får känslan att George Orwell hade rätt när han sa att en viss sorts vänsteridealism eller pacifism till syvende och sist motiveras av beundran för obarmhärtigt våld och framgångsrik grymhet och att det hela till stor del handlar om att hitta på moraliskt acceptabla motiv att underkasta sig våldsverkaren.

För rödingarna är det antiamerikanismen som gäller, låt vara att den också gjort sig gällande bland högerextremisterna, när de insett att de egentligen inte gillar västerländsk demokrati när allt kommer omkring. Rödingarna ser Förenta staterna som ledaren för ett världskapitalistiskt system som håller hela mänskligheten i sina tentakler, medan Rysslands grymheter är mera slumpmässiga. Sålunda framstår Ryssland som en enstaka småtjyv, medan Förenta staterna är en maffiaboss, och att ansluta sig till Nato är att ansluta sig till maffian.

Rödingarna använder gärna argument typiska för kulturknuttar och gamla centerpartister. Dessutom är rödingarna alltid mycket oroade över russofobi. Även de rödingar som i princip är villiga att kritisera Rysslands utrikespolitik är hysteriskt måna om att skilja på Rysslands ledare och det ryska folket. De rödingar som på principnivå ogillar Putin avfärdar alla andras kritik av Ryssland som russofobi och rasism. Dessutom är det tabu för rödingar att framställa Ryssland som angripare eller att jämföra Rysslands krigsoperationer på det ukrainska hållet med någonting Hitler gjorde, trots att analogierna är uppenbara (jfr ryska femtekolonnare i Ukraina och sudettyskarna i Tjeckoslovakien).

Naturligtvis kan rödingen inte acceptera några försök att använda ryska hotet som ett argument för Natomedlemskap. Att stanna utanför Nato är för rödingen en central identitetsfråga, vilket innebär att Finland aldrig någonsin och under inga omständigheter kan ansluta sig till Nato. Rödingen börjar också må illa av alla försök att ansvarsbelägga vanliga ryssar för den ondska som utmärker Putinregimen, trots att det är ett obekvämt faktum att Putins framgång till stor del beror på hans populistiska talang: han förstår sig på att stryka stora socialgrupper medhårs och tilltala deras fördomar. Rödingen har helt och hållet internaliserat den sovjetiska propagandan om det ryska folket som aldrig kan önska krig, och sålunda kan han inte inse att den ryska imperialismen faktiskt åtnjuter genuint folkligt stöd och att förlusten av imperiet är för många ryssar en narcissistisk förolämpning som de vill ta hämnd för - genom att utplåna hela världen med atombomber om det så gäller.

Högerextremisten. Här ville jag egentligen skriva "sannfinnen", men sen beslutade jag föredra "högerextremisten". En stor del av uttalat sannfinskt sinnade debattörer kan nämligen i min typologi klassas som gamla centerpartister, vad gäller innehållet i deras argument - de kanske uttrycker sig mera brutalt och ociviliserat, men det är ju bara yta.

Det invandrarkritiska självbedrägeriet går ut på att inbilla sig att den s k invandrarkritiska subkulturen försvarar västerländsk frihet mot islam eller mångkultur. De invandrarkritiker som tänker klarast eller är uppriktiga - de öppet högerextremistiska - har dock redan kunnat medge att de egentligen bekämpar västerländska fri- och rättigheter. Det är välkänt att totalitära rörelser skiljer på den exoteriska och den esoteriska läran - den propagandistiska ideologi som tjänar till att rekrytera nya medlemmar och den interna idé som kan stå i total konflikt med den propaganda som riktas utåt.

De invandrarkritiska mördarrobotarnas exoteriska rekryteringslära går ut på att de försvarar den västerländska demokratin mot islam, men den egentliga, esoteriska läran är att  den västerländska demokratin innebär slutet för deras lilla värld, när alla andra finländare föredrar att vara något annat än de. Därför måste alla andra finländare antingen förslavas eller förintas. Finlands självständighet och frihet betyder egentligen ingenting för dem - de är beredda att ansluta sig till vilken utländsk allierad som helst för att ta kål på oss.

Bland de invandrarkritiska finns det ännu en del rysshatare av den traditionella sorten, men som jag även tidigare ofta framhävt, har t ex det högerextrema diskussionsforumet Homma sina mekanismer för att förvandla rysshatande fosterlandsvänner till ivriga Putindyrkare. För James Hirvisaari är all oro över det ryska hotet "lömsk mångkultur", som vi vet. Ännu mer betecknande är det följande utdraget ur en bloggdrapa av pseudonymen "Tragedian synty" ("Tragedins tillkomst"):

"Till slut vill jag ta ställning till Nato, som så mycket upprör sinnena. Det är sant att det enda av våra grannländer som i nära framtid kan tänkas utgöra ett militärt hot för Finland är Ryssland. Å andra sidan har jag just nu känslan att jag hellre skulle stöda Ryssland än Nato. Om det skulle uppstå en kris mellan dessa makter, vad skulle de ideologiskt sett bekämpa? Europa och Förenta Staterna skulle säkert försvara tolerans, mänskliga rättigheter och pluralism. Vad Ryssland än skulle erbjuda i stället för dessa, är jag övertygad att jag skulle föredra det. Därför skulle jag i en sådan kris hellre se Finland på Rysslands sida. Så länge situationen ser så här ut, är jag emot Finlands medlemskap i Nato."

Skribenten hatar alltså tolerans, mänskliga rättigheter och pluralism och föredrar de alternativ som Ryssland har att erbjuda - sträng censur, misshandel av och mord på avvikare samt förbud mot alla världsåskådningar och värderingar som inte motsvarar Putins. Mera uppriktigt och entydigt kan man knappast erkänna att den egentliga fienden är den västerländska demokratin och att allt exoteriskt propagandasvammel om att försvara den västerländska kulturen lögn och skitprat.

Ganja maistuu äärioikeistolle väkivallantekojen ohessa - Visst röker högerextremisterna brass

Ylen uutissivuilla on julkaistu kiinnostava artikkeli äärioikeiston jyrkimpien järjestöjen rikollisuudesta. Jutun mukaan rikostaustaa on jopa kahdella kolmasosalla Pohjoismaisen Vastarintaliikkeen ja Odinin sotilaiden jäsenistä. Listalta löytyy niin pahoinpitelyitä, raiskauksia, sotilaskarkuruutta kuin huumerikoksiakin, ganjanviljelystä alkaen. Varmaan kannabiksen laillistamiselle on löydettävissä asiallisia perusteita, mutta "rauhanhuumeesta" puhuminen ei sellaiseksi kelpaa, kun aine ei ole rauhoittanut ainakaan tätä käyttäjäsegmenttiä.

På Rundradions nyhetssidor har det kommit ut en intressant artikel om hur kriminella medlemmarna i de radikalaste extremhögerorganisationerna är. Enligt artikeln har t o m två tredjedelar av de "nordiska motståndsmännen" och "Odinsoldaterna" kriminell bakgrund: det handlar om både misshandel, våldtäkter, desertering och knarkbrott, bl a cannabisodling. Kanske det finns sakliga argument för legalisering av cannabis, men skitsnacket om "fredsknark" duger inte, när ämnet inte är tillräckligt fredsstiftande för att lugna ner det här missbrukarsegmentet.

Tunnetustihan nuo porukat haaveilevat laillisen yhteiskuntajärjestyksen kaatamisesta, joten väkivaltarikokset kuuluvat asiaan kuin nenä naamaan. Kun toista mieltä, kieltä tai ihonväriä edustava henkilö hakataan tai hyppypotkitaan raajarikoksi tai kuoliaaksi, kyse on vain valkoisen rodun vapaustaistelusta, ja rikos on rikos vain väärämielisten mielestä. Oikeamieliset tahot taas palkitsevat Järjestön asian puolesta tehdyistä väkivalta- ja henkirikoksista monenlaisin kunnianosoituksin. 

Som bekant drömmer det där gänget om att störta den lagliga samhällsordningen, så våldsbrott är en naturlig del av aktiviteten. När någon som inte har samma åsikter, modersmål eller hudfärg blir nedhuggen eller hoppsparkad och dör av sviterna eller överlever med varaktig invaliditet, handlar det bara om den vita rasens frihetskamp, och det är bara de otrogna som tycker att det är ett brott. De rättrogna dekorerar däremot med mångahanda utmärkelser alla som begått våldsbrott och dödat för Saken.

Mitä sitten seksuaalirikoksiin tulee, mehän tiedämme, että äärioikeistolaisessa katsannossa vain maahanmuuttajat voivat syyllistyä seksuaalirikoksiin. Kun äärioikeistolainen raiskaa elovenatytön, omaansahan hän siinä vain käyttää, koska äärioikeisto omistaa kotimaiset naiset ja heidän seksuaalisuutensa, ainakin omasta mielestään, ja muiltahan ei kysytä, varsinkaan naiselta itseltään. Ja jos äärioikeistolainen sitten raiskaa maahanmuuttajanaisen, se on hänen viiteryhmänsä mielestä taas kerran sankarillista taistelua valkoisen rodun puolesta.

Vad sedan angår sexualbrott, vet vi att det bara är invandrare som ur högerextrem synvinkel kan göra sig skyldiga till sådana. När en högerextremist våldtar en blond finsk flicka är det bara sin äganderätt han utnyttjar, ty extremhögern äger de inhemska kvinnorna och deras sexualitet, åtminstone enligt sin egen åsikt, och andra tillfrågas inte, allra minst kvinnan själv. Våldtar en högerextremist en invandrarkvinna så tycker hans kompisar att det igen är heroisk kamp för den vita rasen.


Sitä vastoin on merkillepantavaa ja hupaisaa, että tuo remmi on syyllistynyt huimaavaan määrään huumerikoksia ja sotilaskarkuruusrikoksia. Äärioikeiston retoriseen perinteeseen on jo hamasta nuoruudestani kuulunut esimerkiksi sivarien luonnehtiminen maanpettureiksi, sotilaskarkureiksi ja narkomaaneiksi. Ilmeisesti kyse on siitä psykologisesta projektiosta, josta niin paljon puhutaan. Ns. maahanmuuttokriitikot sun muut katupartioitsijat ihailevat Venäjää ja toivovat maahan venäläistä miehitystä (maanpettureita), karkaavat armeijasta oletettavasti ryyppäämään (sotilaskarkureita) ja sekä käyttävät että kaupittelevat kiellettyjä päihteitä (narkomaaneja ja huumerikollisia). Sitten he syyttelevät samoista synneistä kaikkia muita.

Vad som förtjänar mera uppmärksamhet och förefaller löjligare är att det där gänget begått en massa knark- och militärbrott. Det har sedan mina späda ungdomsår varit en del av extremhögerns retoriska tradition att t ex kalla civiltjänstgörare för fosterlandsförrädare, desertörer och knarkare. Tydligen handlar det här om psykologisk projektion som man så ofta hör talas om. De s k invandringskritikerna, inklusive självutnämnda gatupatruller, idoliserar Ryssland och vill se Finland ockuperat av ryska soldater (landsförrädare), avviker från armén för att antagligen supa sig fulla (desertörer) och missbrukar och säljer förbjudna narkotika (narkomaner och knarkbrottslingar). Sen beskyller de alla andra för samma synder.

Kaltaistensa tavoin nämäkään sällit eivät kykene hyväksymään olevansa taparikollisia ja yhteiskunnan hylkiöitä. Maahanmuuttokriittinen liturgia on heille onnen omiaan, koska se kertoo heille, että heidän rikoksensa ja ilkityönsä ovat todellisuudessa suurta sankaruutta ja että laki on epäreilu.

Som sig bör kan dessa killar inte acceptera att de är samhällets avskum och vanebrottslingar. Den invandrarkritiska liturgin motsvarar precis deras behov, eftersom den berättar för dem att deras brott och illgärningar egentligen är stora hjältedåd och lagen är orättvis.

Asian vähemmän naurettava puoli on se, että kun nämä rikolliset menevät joukolla uhkailemaan ihmisiä esimerkiksi maahanmuuttajatiheiden (tai heidän keskuudessaan sellaisina pidettyjen) alueiden kauppakeskuksiin, heidän esiintymisensä maahanmuuttokriittisenä poliittisena ryhmänä toimii vapaudut vankilasta -korttina. Poliisi suojelee heidän oikeuksiaan toimia ohikulkijoita provosoivana terroristijoukkona, koska he ovat keksineet rikoksilleen poliittisen etiketin. Jos samat poliisin vanhat tuttavat lähtisivät kadulle mesoamaan pelkkinä epäpoliittisina rikollisina, musta Maija avaisi äkkiä kohtunsa oven koko remmille.

Det som är mindre skrattretande är att det är fritt fram för dessa kriminella att i en sluten skara antasta folk med hotelser t ex på inköpscentra i områden de anser vara invandrartäta, eftersom de tack vare sina politiska förtecken är immuna mot alla disciplineringsåtgärder. Poliserna försvarar deras rätt att uppträda som en terroristliga som provocerar alla som de har inom räckhåll, eftersom ligan hittat på en politisk etikett de kan klistra på samma brott. Om dessa polisens gamla bekanta skulle gå ut och väsnas men inte påstå att de är något annat än helt vanliga opolitiska brottslingar, skulle svarta Maja genast öppna sitt sköte för dem.

Wschodnia i zachodnia Europa. Niektóre notatki.

Spojenie dwóch Europ do jednej wspólnoty, jak wygląda, jeszcze nie udało się. Jedną z przyczyn jest niezgoda co do komunizmu, bo w Zachodniej Europie wschodni antykomunizm często jest odczuwany jako profaszyzm. Z drugiej stronie Wschodnioeuropejczycy nie chcą zrozumieć, że partie albo jawnie komunistyczne, albo mające historyczne korzenie w komunizmie na Zachodzie mogły się cieszyć znacznym poparciem według elektoratu dlatego, że reprezentowały autentyczne interesy w społeczeństwie. Na pewno we Włoszech, o ile wiem, komuniści byli jedynym stronnictwem antymafijnym, bo i socjaliści, i chrześcijańscy demokraci byli poddani mafii. Z wschodnioeuropejskiego punktu widzenia Zachód był więc skorumpowany przez komunizm (z oczywistym wyjątkiem Stanów Zjednoczonych), a na Zachodzie wschodnich sąsiadów uważano za barbarzyńców i wrogów wszelkich swobód nowoczesnych, jakich dosiągnięto na Zachodzie w niemałym stopniu dzięki komunistom i lewackim aktywistom.

Wynikiem tego wszystkiego jest, że samo pojęcie wolności jest rozumiano fundamentalnie różno na obu stronach obalonej w 1989 roku Żelaznej Kurtyny. Solidaryzować się ze sobą wzajemnie Europa wschodnia i zachodnia nie umieją. Czy ta sytuacja była do uniknięcia?

Osobiście chcę się przyznać do mojej własnej winy. Zaczynając się uczyć polskiego jeszcze byłem bardzo krytyczny wobec wszelkiej rusofobii i nie uznawałem głębokiej moralnej różnicy między rusofobią wschodnioeuropejską i wszelkimi formami rasizmu zachodnioeuropejskiego wobec ciemnoskórych. Nigdy nie było żadnego wielkiego mocarstwa ludzi ciemnoskórych wyzyskujących białych na podstawie barwy. Wręcz przeciwnie, nienawiść do ciemnoskórych polega na pogardzie wobec słabszych – jest to pogarda gnębiciela wobec gnębionych. Z drugiej strony rusofobia Wschodnioeuropejczyków polega na tym, iż państwo rosyjskie – Związek Radziecki – w końcu drugiej wojny światowej ostentacyjnie występowało jako wyzwoliciel krajów wschodnioeuropejskich spod jarzma nazistowsko-niemieckiego, a samo je ujarzmiło na pół stulecia. Sowieckie organy represyjne „bezpieczeństwa” zaaresztowały niezliczonych bohaterów antyniemieckiego i antyfaszystowskiego ruchu oporu, którzy już zwałczali Niemców, kiedy między Stalinem i Hitlerem jeszcze obowiązywała umowa Ribbentrop-Mołotow. Nienawiść (na przykład) Polaków do ZSRR jest więc zjawiskiem porównywalnym z goryczą Afrykanów i innych gnębionych przedtem przez białych imperialistów z Europy. Dlatego lewica zachodnia powinna udzielać Polakom tego samego współczucia i zrozumienia, jakim obdaruje wcześniejsze ofiary zachodniego imperializmu. Oprócz tego powinna wymagać podobnego wystawienia samokrytycznego od Rosji co do jej roli, albo co do roli ZSRR, w Europie Wschodniej.

Samba Josafat Pirandello Honolulusta, eli maahanmuuttokriittiset "nuubialaiset neekerit" - Samba Josafat Pirandello Frånhonolulu, eller: de invandringskritiska "negrerna från Nubien"

Pakinoitsijaklassikko Olli, eli oikeastaan Väinö Nuorteva, kirjoitti aikoinaan pakinan nimeltä Honolulusta, jonka päähenkilö halusi nimekseen Samba Josafat Pirandello Honolulusta. Hän oli nimittäin ravintolamuusikko, joka paheksui yleisön eksotiikannälkää - kotimainen rämpyttäjä ei enää voinut työllistyä, koska väki halusi kuunnella vain kaukomaista tulleita soittoniekkoja. Niinpä hän halusi muuttaa nimensä ulkomaalaisen näköiseksi. Sukunimeksi piti panna Honolulusta, joka mainosjulisteisiin painettuna hämäisi kansan uskomaan, että kyseinen artisti olisi oikeastikin kotoisin Havaijilta.

Det finska kåseriets okrönta konung och mästare Väinö Nuorteva, bättre känd under pseudonymen Olli, skrev på sin tid ett kåseri under titeln Honolulusta ("Från Honolulu", eller i det här sammanhanget kanske "Frånhonolulu"). Huvudpersonen i kåseriet ville ändra sitt finska namn till Samba Josafat Pirandello Honolulusta. Han var nämligen restaurangmusiker, som ansåg att det blivit svårare att få arbete som inhemsk spelman, när publiken bara ville höra exotiska musiker från Tjottahejtan, eller kanske just från Honolulu. Sålunda ville han ha ett namn som lät utländskt. Efternamnet skulle bli Honolulusta, så att han hädanefter kunde uppträda som en artist från Hawaii utan att bli åtalad för bedrägeri.

Maahanmuuttokriitikoiden, myös niiden karkeimmin uusnatsististen ja törkeimmin rasististen, keskuudessa vilisee ironista kyllä ulkomaalaisperäisiä nimiä ja maahanmuuttajataustaista väkeä. Muuan nimeä Miki käyttävä kaveri on oikeasti Miguel Elisio etunimiltään. James "Džeimppa vaan moi" Hirvisaarelle ei kelvannut suomalainen etunimi Erkki-Kalevi, vaan piti olla ameriikanherkkua. Sitten siellä on jos jonkinlaista Marco Argentaa ja Geurt de Witiä. Olli Immosen vaimo taasen on muslimi Bosniasta. Jos julkisuuteen tulisi joku Abdullah bin Seyfullah bin Saddam at-Tikriti -niminen muslimivihaaja ja maahanmuuttokriitikko, en olisi vähääkään hämmästynyt.

Ironiskt nog vimlar det av utländska namn och folk med invandrarbakgrund bland invandringskritiker, även sådana som uppträder grovt rasistiskt och öppet nynazistiskt. En kille som kallar sig Miki har egentligen förnamnen Miguel Elisio. James "Dzjejmpan" Hirvisaari är inte av utländsk härstamning, men kallar sig hellre James än Erkki-Kalevi, som han egentligen brukade heta. Olli Immonen är gift med en muslimsk tjej från Bosnien. Skulle en Abdullah bin Seyfullah bin Saddam at-Tikriti plötsligt dyka upp i offentligheten som muslimhatare och invandrarkritiker, skulle jag inte bli det minsta förvånad.

Ollin pakina kaipaa siis päivitystä. Samba Josafat Pirandello Honolulusta olisi edelleen tarpeellinen peitenimi nyky-Suomessa. Tänään Samba Josafat ei kuitenkaan muuttaisi nimeään tuohon muotoon saadakseen katu-uskottavuutta soittajana, vaan soluttautuakseen tiedustelutehtävissä maahanmuuttokriitikoiden riveihin. Jussi Virtasena tai Timo Korhosena esiintyvä herättäisi heti epäilykset.

Kåseriet behöver sålunda uppdateras. Samba Josafat Pirandello Honolulusta skulle fortfarande vara ett nyttigt täcknamn i dagens Finland. I dag skulle Samba Josafat dock inte kalla sig så för att få bättre kredd som musiker, utan för att infiltrera den invandrarkritiska subkulturen och spionera. Skulle han heta Jussi Virtanen eller Timo Korhonen så skulle invandringskritikerna genast bli misstänksamma.

Tässä tulee kuitenkin mieleen Jussi Halla-ahon klassinen kirjoitus, jossa hän piti pilkkanaan Ranskan tummapintaista jalkapallojoukkuetta ja haki sille vertauskohtaa muinaisesta Roomasta: hän manasi esille mielikuvan roomalaisista senaattoreista, joilla oli afrikkalaisia orjia edustusurheilijoinaan ja jotka sitten uhosivat toisilleen: "Minun nuubialainen*) neekerini päihittää varmasti sinun nuubialaisen neekerisi!" (Pakkohan hänen oli päästä puhumaan "neekereistä", koska sananvapaus sänämväpäys tänämmäpäyt ättä täntän tää. Tämän sananvapauden nimissä hän aikoinaan komensi tahdottomien raajojen tavoin käyttäytyvät käskyläisensä tuhoamaan sen blogini, johon kirjoittamisesta sain palkkaakin. Tietenkin käskyllä "spam and destroy", koska maahanmuuttokriitikoille on ylivoimaista olla käyttämättä turhaa englantia.)


Men här blir jag påmind om Jussi Halla-ahos klassiska bloggdrapa, där han gjorde sig lustig över Frankrikes svarthyade fotbollslag och hänvisade till gamla romerska riket: han frambesvärjde en föreställning om romerska senatorer som sponsrar var sin afrikanska idrottsslav och som skröt för varandra: "Min nubiska*) neger ska nog besegra din nubiska neger!" (Han kunde ju inte låta bli att tala om negrer, ty det ingår i hans yttrandefrihet yttlanneflihet yttyttyflijet jollran lallan la. I denna yttrandefrihets namn kommenderade han sina anhängare, sina viljelösa lemmar, en gång i tiden till att förstöra den blogg jag fick betalt för att skriva. Naturligtvis med kommandot "spam and destroy", ty för en invandringskritiker är det omöjligt att inte använda engelska fraser i onödan.)

Nyt kun maahanmuuttokriitikoiden riveissä tuntuu olevan yliedustus maahanmuuttajataustaisia henkilöitä ja ulkomaisten kulttuurien avoimia ihannoitsijoita (esimerkiksi James Hirvisaaren nimenvaihdos liittyy ymmärtääkseni läheisesti hänen amerikkalaisen mustan hartausmusiikin harrastukseensa), sietäisi kysyä Halla-aholta, ovatko hänen "nuubialaiset neekerinsä", hänen kannattajakuntansa maahanmuuttajavahvistukset, jotenkin parempia "nuubialaisia neekereitä".

I dag, då det vimlar av folk med invandrarbakgrund bland invandrarkritikerna, för att inte nämna inhemska infödingar som öppet idealiserar främmande kulturer (James Hirvisaari till exempel lär ha bytt förnamn av skäl som har att göra med hans kärlek till svart amerikansk andaktsmusik), borde någon fråga Halla-aho, om hans "nubiska negrer", dvs utlänningarna i hans egen subkultur, är såna där "bättre nubiska negrer".

*) Nuubia muuten on alue Egyptin ja Sudanin rajalla, jossa oli kirjallinen kulttuuri keskiajalla. Siellä kirjoitettiin koptilaisilla aakkosilla muinaisnuubiaa, josta kehittynyttä nykynuubian eli nobiinin kieltä puhutaan vieläkin.

*) Nubien är förresten en historisk region i gränslandet mellan Egypten och Sudan, som på medeltiden hade egen skriftlig kultur. Det skrevs, med koptiska bokstäver, fornnubiska, ett språk vars sena släkting, nynubiska eller nobiin, fortfarande talas i regionen.

Muinaisnuubian kieltä - Fornnubiska

PS: Muuan suomalainen nainen paheksui sosiaalisessa mediassa hiljattain aika näkyvästi sitä, että maahanmuuttokriitikoiden propaganda ja väkivalta pilaa hänen tummaihoisen lapsensa elämän. Maahanmuuttokriitikot tietenkin pitivät naisen hätää pilkkanaan ja ilkkuivat tavalliseen tapaansa, että tällaisiin seuraavan sukupolven "identiteettikriiseihin" se "äidin eksotiikannälkä" sitten johtaa (itsehän he eivät tietenkään ottaneet mitään vastuuta rasismin lietsonnastaan). Mutta päätellen siitä, miten paljon sambajosafatpirandelloja heidän alakulttuurissaan viihtyy, he puhuvat todellisella kokemusasiantuntijan syvällä rintaäänellä. Jonkin sortin identiteettikriisistähän siinä on kyse, kun ulkomaalaistaustaisen ihmisen pitää todistaa "suomalaisuutensa" liittymällä rasisteihin.

PS: En finländsk kvinna uttryckte nyligen sitt ogillande i sociala medier av hur invandringskritikernas propaganda och våld förstör livet för hennes mörkhyade barn. Invandrarkritikerna gjorde sig som vanligt lustiga över kvinnans nöd och frossade i sin välbekanta stil i hur finländska kvinnor "i sin lust för exotiska sexpartners" föder barn "av blandras, med inbyggd identitetskris" (själva tog de naturligtvis inget ansvar för hur de upprätthåller rasfördomar). Men av alla de Samba Josafat Pirandellotyper att döma som sällat sig till deras led talar de med erfarenhetsexpertens djupa bröstton. Någon sorts identitetskris beror det väl på när en person med utländsk bakgrund måste bevisa sin "finskhet" genom att ansluta sig till rasister.

Тимофеј Сојнијев осојтти лојаалисууттаан һерраллеен Сергеј Лавровилле - Timofej Sojnijev bedyrade lojalitet till överherren Sergej Lavrov

Суомен аутономисен тасаваллан кувернөөри Тимофеј Сојнијев он таас керран осојттанут усколлисуутенса һерраллеен Сергеј Лавровилле мм. луоннеһтималла тәтә "һүвәкси үстәвәксеен". Самалла Венәјән рәјәһтәвәт луодит нијттәвәт лапсиа Украинасса.

Timofej Sojnijev, guvernör för finländska autonoma republiken, har åter förklarat sig lojal gentemot sin överherre Sergej Lavrov bl a genom att beteckna honom som "en god vän". Samtidigt mejar Rysslands explosiva kulor ned barn i Ukraina.

Mika Niikon ystävät vapauteen - Mika Niikkos vänner återfick friheten

Mika Niikon amatöörilähetyssaarnaajina kunnostautuneet ystävät pääsevät odotetusti kotiin Malesiasta pelkällä säikähdyksellä. Niikko pyrkii toki hyödyntämään tapauksen mahdollisimman tarkkaan äänestäjien kalastelemiseksi.

Som man kunde gissa sig får Mika Niikkos vänner, amatörmissionärerna, komma hem från Malaysia oskadda. Niikko håller redan på att utnyttja incidenten för att locka väljare. 

Läpeensä paha Venäjä haluaa ydinsodan, osa tieskuinkamonta - Det alltigenom onda Ryssland vill ha kärnvapenkrig, del hurmångasomhelst

Venäjä ihmisjärjelle käsittämättömässä pahuudessaan ja murhanhimoisuudessaan on vienyt maailman taas kukonaskelen verran lähemmäksi ydinsotaa sulkemalla Kertšinsalmen ukrainalaisilta kauppalaivoilta. Tämä on ihan määritelmällisesti sotatoimi.

Ryssland har i sin för det mänskliga förnuftet obegripliga ondska och mordlystnad fört världen ett tuppfjät närmare kärnvapenkriget genom att stänga Kertjsundet för ukrainska handelsfartyg. Det här är praktiskt taget definitionen för en krigshandling. 

Oletan, että Hommafoorumilla ja muissa äärioikeistolaisissa piireissä riemuitaan. Niiden mielestähän ydinsota on helvetin hyvä idea, koska se vituttaa vihervasemmistoa. Sitä paitsi fasistinen Venäjähän on heidän strateginen liittolaisensa.

Jag antar att extremhögern bl a på diskussionsforumet Homma mottar nyheten jublande. De tycker ju att kärnvapenkriget är en jättefin ide, eftersom det ogillas av grönvänstern. Dessutom är ju det fascistiska Ryssland deras strategiska allierade.

Köyhän miehen marttyyrit - Fattigmansmartyrerna

Suomenkielisen median into paijata äärioikeistoa myötäkarvaan tuli taas ilmeiseksi, kun helluntailaispersu Mika Niikko nosti hirveän metakan joidenkin kaveriensa pidätyksestä Malesiassa. Lehdet nielivät kritiikittä Niikon näkemyksen kavereistaan jonkinlaisen uskonvainon uhreina eivätkä edes ihmetelleet tarinan yksityiskohtia.

De finska mediernas iver att stryka extremhögern medhårs visade sig igen, när pingstvännen-sannfinnen Mika Niikko gjorde ett nummer av hur hans kompisar arresterats i Malaysia. Niikko framställde sina vänner som offer för någon sorts religiös förföljelse, och tidningarna svalde betet utan att alls gå in på detaljerna.

Malesia on enemmistöltään islamilainen maa ja vähemmistöuskonnot ovat aika ajoin konfliktissa maan viranomaisten tai islamilaisten yhteisöjen kanssa, mutta vakiintuneet kristilliset kirkkokunnat saavat olla aika vapaasti, kunhan muslimeja ei yritetä käännyttää (ilmeisesti hinduilla on vaikeampaa, koska heidän uskontonsa tulkitaan monijumalaisuudeksi). Nimenomaan käännytystyö on se mikä on kiellettyä, ja sen takia Niikon uskonveljet joutuivat putkaan.

Malaysia har muslimsk majoritet, och minoritetsreligionerna har haft konflikter med lokala myndigheter och islamsamfund, men etablerade kristna kyrkor åtnjuter en relativ frihet, bara de inte försöker omvända muslimer till sin tro (det verkar att hinduerna har det mindre lätt, ty deras religion tolkas som polyteism). Det är omvändandet som inte tillåts, och det är därför Niikkos trosfränder arresterades.

Kristillisestä lähetystyöstä ja sen toivottavuudesta voi olla monta mieltä. Kaikenlaiset mustat legendat ovat jo kauan esittäneet lähetystyön paikalliskulttuureja tuhoavana imperialismina, mutta tämä on yksipuolista yksinkertaistamista: esimerkiksi Latinalaisessa Amerikassa katolinen kirkko oli moninkin paikoin ja monissa historian vaiheissa alkuperäisväestön ainoa suoja raainta imperialistista hyväksikäyttöä vastaan (googlettakaapa vaikka nimellä Bartolomé de Las Casas), ja paikalliset kielet saivat tukea jesuiitoilta. Suomalaisten lähetystyöntekijöiden roolin ovambon kielen kirjakielistämisessä ja Ambomaan koululaitoksen luomisessa taas tuntevat kaikki uskontotunneilla hereillä olleet.

Kristlig missionärsverksamhet i och för sig gillas ju inte av alla. Det finns en hel del svarta legender om missionärer som förstör fina lokalkulturer i samarbete med imperialisterna, men det här är en ensidig och förenklad syn. I Latinamerika uppträdde katolska kyrkan ofta som infödingarnas enda beskyddare mot det värsta av imperialistiskt utnyttjande (kolla namnet Bartolomé de Las Casas på Google), och även lokala språk stöddes t ex av jesuiterna. Och att finska missionärer gjorde ett skriftspråk av ovambo och skapade ett modernt skolväsende för Ovamboland vet alla som inte sovit på religionstimmarna.

Niikon kaverit sitä vastoin eivät ilmeisesti osaa sen enempää malaijia (joka ei todellakaan ole maailman vaikein kieli - siinä on niin vähän taivutusta ja muoto-oppia, että sitä voi kommunikaatioksi asti solkata pelkän sanakirjan avulla) kuin englantiakaan. On käännytystyönä täysin epäuskottavaa ja tehotonta, että tällaiset ummikot tyrkyttävät ohikulkijoille jotain raamatunlausetraktaatteja. Esimerkiksi joku Don Richardson, jonka Rauhan lapsen olen lukenut aika nuorena, on lähetystyöntekijänä aivan toisella vakavastiotettavuuden tasolla kuin nämä amatöörit.

Niikkos kompisar behärskar däremot tydligen varken malajiska (som faktiskt inte är världens svåraste språk - det finns så lite böjningsformer i malajiskan att det går att kommunicera med bara ordboken) eller engelska. Om sådana här representanter för enspråkig enfald prackar traktater med bibelfragment på förbipasserande är det ineffektivt och löjligt även ur religionens synvinkel. De här amatörerna kan inte alls jämföras med t ex Don Richardson (författaren till boken Fredsbarnet, som jag läste när jag var mycket ung).

Lupaan ottaa Niikon ja kumppanien lähetystyön vakavasti heti kun he opettelevat vaikkapa paštun kieltä ja menevät Afganistaniin käännyttämään paikallisia asukkaita kristinuskoon. Malesia on paljon vähäriskisempi lähetyskenttä, ja kun se on myös trooppinen lomaparatiisi täynnä vapaa-ajan mahdollisuuksia, ei vaadi kovin syvällistä kristillistä vakaumusta matkustaa sinne toisten rahoilla leikkimään lähetystyöntekijää. (On kyllä syytä todeta, että Afganistanissakin luultavasti on turvallisempaa kuin ennakkoluuloinen kuvittelisi, sillä monet afganistanilaiset ovat vieraanvaraisia ja huolehtivaisia ihmisiä, jotka eivät todellakaan teloittaisi Niikon ystäviä vääräuskoisina, vaan koettaisivat suojella moisia höyrypäitä satuttamasta itseään Afganistanin vaarallisissa oloissa.) 

Jag lovar att jag tar Niikkos och hans kompisars missionärsverksamhet på allvar den dag de lär sig t ex pashto och åker till Afghanistan för att predika kristen tro för folk där. Malaysia är ett mycket mindre riskfyllt missionsfält, och när man kommer ihåg att det också är ett tropiskt turistparadis med välutvecklade fritidsmöjligheter, behöver man inte ha särskilt djup kristlig övertygelse för att åka dit på andras pengar och inbilla sig att man är missionär. (Det är dock även skäl att påpeka, att det antagligen vore mindre farligt att missionera i Afghanistan än man med sina fördomar föreställer sig, ty många afghaner är gästfria och omtänksamma människor, som aldrig i livet skulle avrätta Niikkos vänner som otrogna: snarare skulle de göra sitt bästa för att ta hand om dessa stackars tokar och se till att de inte skulle göra sig illa i Afghanistans farliga förhållanden.)

Tietenkään en hyväksy sitä, että nämä lähettiläät pidätettiin. Sitä paitsi Malesian viranomaistenkin olisi pitänyt nähdä, että tuollainen porukka ei pysty käännyttämään ketään yhtään mihinkään, joten Malesiankaan lakia ei ole rikottu. Mutta se, että mennään lokoisaan lomapaikkaan teeskentelemään työntekoa (vakavasti otettava lähetystyö on oikeaa työtä) ilman kyseisessä työssä vaadittavaa perustason osaamista, on ihan toisista syistä moraalisesti epäilyttävää.

Naturligtvis är det inte acceptabelt att arrestera missionärer. Dessutom borde t o m de malaysiska myndigheterna ha insett att ett sådant där gäng inte kan omvända en enda människa, så man kan utgå från att inte ens den malaysiska lagen har brutits. Men att bege sig till en semesterort för latmaskar och simulera att man arbetar (seriöst missionärsarbete är seriöst arbete) medan man saknar den lägsta tänkbara kompetens till sagt arbete - det väcker moraliska misstankar på helt andra grunder.

Persunuoret pelaavat Putinin pussiin - Sannfinsk ungdom spelar Putin i händerna

Kuten olen eräitäkin kertoja korostanut, en ole Karjalan palautuksen kannattaja, mutta arvostan karjalatakaisin.blogspot.fi-blogin realistista ja humaania asennetta Karjalan palauttamiseen, jota bloggaajat siis lähtökohtaisesti vaativat. Kuvaavaa kyllä on, että blogin kirjoittajat ovat koko sen olemassaolon ajan joutuneet lymyämään anonymiteetin takana samalla kun karkeat ja raa'at, usein äärioikeistolaisen murhanhimon ja väkivaltaisten vallankumoushaaveiden sävyttämät mielipiteet ovat rehottaneet aivan omilla nimillä esitettyinä varsinaisten Karjalan palautusjärjestöjen foorumeilla. Usein juuri kyseinen blogi on ollut niiden kaikkein törkeimpien ja brutaaleimpien uhkailujen ja kommunismisyytösten kohteena.

Som jag flera gånger påpekat är jag inte intresserad av att få Karelen återbördat till Finland, men jag uppskattar de anonyma skribenterna bakom bloggen karjalatakaisin.blogspot.fi: de vill ha Karelen, men uppvisar en human och realistisk attityd. Det är dock typiskt att skribenterna alltid sett sig tvungna att förbli anonyma, medan brutala och råa åsikter, ofta färgade av högerextrem mordlystnad och våldsamma revolutionsdrömmar, grasserat på de webbforum som de egentliga Karelenvännernas organisationer upprätthåller. Det är ofta precis den ovannämnda bloggen som varit föremål för de mest fräcka och brutala hotelserna och beskyllningarna för kommunism.

Muistutan taas kerran, että tämä kertoo, mistä "mielipidekäytävässä" ja "poliittisessa korrektiudessa" oikeasti on kyse. Monet äärioikeiston lempiteemoista olisivat kyllä käsiteltävissä ja pohdittavissa demokratian ja oikeusvaltion sääntöjen puitteissa, tekemättä niistä asetta esimerkiksi vähemmistöjen vainoamiseen ja ihmisoikeuksien riistämiseen, mutta äärioikeisto itse ei sitä salli, koska se on korvamerkinnyt nämä teemat omikseen. Jokainen sen omiin riveihin kuulumaton, joka tarttuu näihin aiheisiin suostumatta hyväksymään äärioikeiston koko asennepakettia, vaiennetaan massamittaisella häirinnällä. Minähän sen tiedän kaikkein parhaiten, mutta niin tietävät myös edellä mainitsemani Karjala takaisin -blogin kirjoittajat ja pysyvät siksi viisaasti anonyymeina.

Jag påminner en gång till att det här visar vad "åsiktskorridoren" och "politisk korrekthet" egentligen handlar om. Många av extremhögerns favoritteman kunde nog dryftas och diskuteras inom demokratiska ramar och regler, utan att utnyttja dem som vapen i extremhögerns eviga krig mot minoriteters och avvikares mänskliga rättigheter, men det är extremhögern själv som inte tillåter detta, eftersom den öronmärkt dessa teman för sig själv. Varenda icke-högerextremist som tar upp dessa teman men inte går med på att acceptera extremhögerns hela attitydpaket tystas genom massiv klappjakt. Det vet jag ju själv bättre än någon annan, men det vet även skribenterna till den ovannämnda bloggen, varför de framsynt framhärdar i sin anonymitet. 

Tämän esittelyn jälkeen otan puheeksi persunuorten keskuudessa esitetyn vaatimuksen, että Karjalan palauttamista tulisi ryhtyä ajamaan Suomen ulkopolitiikan virallisena vaatimuksena. Nythän epäilemättä joku alkaa esittää, että olisin ollut väärässä sanoessani perussuomalaisten ajavan Venäjän asiaa, koska on selvää, että Venäjä ei halua antaa palaakaan maata naapurimailleen. Venäjän tiedotusvälineet nappasivat kuitenkin innokkaina kopin tästä pallosta ja kertoivat heti kaikille venäläisille, kuinka Suomessa ihan justhetikohta pannaan pystyyn retkikunta hyökkäämään Venäjälle.

Härefter vill jag ta upp det krav på Karelens återbördande som en officiell målsättning för Finlands utrikespolitik som sannfinsk ungdom ställt. Nu vill någon säkert påstå att jag haft fel när jag sagt att sannfinnarna går Rysslands ärenden, för det är ju klart att Ryssland inte vill avstå en nog så liten fläck mark till ett enda grannland. De ryska medierna tog dock noga vara på denna läckerbit och basunerade ut i hela landet att finnarna kantänka just nu håller på att utrusta en expeditionskår för att invadera Ryssland.

On siis päivänselvää, että persunuoret tässä tapauksessa toimivat pelkkinä propagandamaakareina, joiden tuote on suunnattu Venäjän sisämarkkinoille. Aivan samalla tavalla Johan Bäckman on ladellut typeryyksiään ennen muuta Venäjän omia asukkaita varten, osana sitä Venäjän suurta kertomusta, jossa Venäjän ystävät lännessä ovat valistuneita, "Nato-fasististen" hallitusten vainoamia "ihmisoikeusaktivisteja". Nyt tarvittiin uskottavan näköinen tarina pönkittämään venäläisten pelkoja siitä, kuinka naapurimaat pyrkivät hyväksikäyttämään "Venäjän heikkoutta" liittämällä sen alueita itseensä. Todellisuudessahan se on lähinnä Venäjä, joka on pyrkinyt valtaamaan naapurimailta alueita, mutta ei nyt anneta faktojen tulla hyvän vainoharhan tielle - näin nämä asiat koetaan.

Det är sålunda klart som korvspad att sannfinsk ungdom här fungerar som en propagandafabrik vars produkt direktexporteras till den ryska marknaden. På samma sätt har Johan Bäckman svamlat på främst med tanke på Rysslands egna invånare, för att bidra sitt till Rysslands stora berättelse om hur Rysslands vänner i väst är upplysta "mänskorättsaktivister" förföljda av "Natofascistiska" regeringar. Nu behövde Ryssland en trovärdig propagandahistoria om hur grannländerna försöker utnyttja "Rysslands svaghet" och annektera ryskt territorium. Egentligen är det ju främst Ryssland som försökt erövra främmande mark, men en anständig paranoia rubbas ju inte av fakta - verkligt är ju vad man så upplever.

Pitkällä tähtäimellä tässä on toki kyse siitä, että Venäjä valmistelee hyökkäystä Suomeen. Tai siis Venäjän näkökulmasta kyse tietenkin on siitä, että venäläisten on "pakko tehdä puolustushyökkäys" "fasistisen" Suomen alueelle. Luonnollisestikaan persunuoret eivät tämän puolustushyökkäyksen yhteydessä ole vaarassa, heidän joukostaanhan värvätään riittävän raa'at ja armottomat johtajat miehitetyn maan nukkehallitukseen.

På lång sikt handlar det här givetvis om att Ryssland förbereder en invasion av Finland. Eller ur rysk synvinkel kommer det att handla om att Ryssland "ser sig tvunget att genomföra en offensiv försvarsoperation" på finsk mark. Naturligtvis kommer detta offensiva försvar inte att äventyra de sannfinska snorvalparnas personliga säkerhet, ty det är bland dem som Ryssland ska rekrytera tillräckligt brutala och grymma ledare för Finlands marionettregering.

Persujen kulttuuripatriotismi on valetta ja ne myöntävät sen itsekin - Den sannfinska kulturpatriotismen är lögn och de medger det t o m själva

Peräaukkopuolueen nuorisojärjestössä toimiva teatterimies (onko sattumaa, että bäckmanilaisissakin riittää teatteriväkeä?) Tommi Pälve tuli tuossa myöntäneeksi erään asian, jonka itse olen nähnyt jo aikoja sitten: puolueen kulttuuripatriotismissa on kyse pelkästä rituaalista ja teeskentelystä, ja todellisuudessa puolueen ainoa kulttuuri on ylikansallinen roskakulttuuri. Tommi Pälve otsikoi erään blogikirjoituksensa sanoilla: "Suomen kieli joutaa roskiin".

Tommi Pälve, någon sorts teatermänniska aktiv i sannfinnarna (är det bara en tillfällighet att det inte råder brist på teatermänniskor i putinisternas led heller?), råkade nyligen medge en sak jag för länge sen insett: partiets kulturpatriotiska floskler är bara floskler, och den enda kultur dess medlemmar i verkligheten förstår sig på är den multinationella skräpkulturen. Pälve rubricerade en av sina bloggdrapor med orden "Finska språket bör helst slopas."

"SUOMEN KIELI JOUTAA ROSKIIN." - Tommi Pälve, Perussuomalaiset nuoret.

"FINSKA SPRÅKET BÖR HELST SLOPAS." - Tommi Pälve från sannfinska ungdomsorganisationen.

Olen jo kauan sanonut, että persut käyttävät kulttuuri-isänmaallisia iskulauseita pelkästään rituaalisesti ja tarkoittamatta mitä sanovat, ja että persujen esiintyminen suomen kielen edistäjinä on läpinäkyvää valhetta. Persut eivät vastusta ruotsin kieltä siksi, että suomenruotsalainen kulttuuri ei olisi suomalaista kulttuuria, vaan juuri siksi, että se on. Aivan vastaavasti he ovat suomenkielistä kulttuuria vastaan ja ilmeisesti pitävät sitä epäcoolina ja junttina. Kalevalaa he ainakin tuntuvat (päinvastaisista väitteistään huolimatta) kunnioittavan lähinnä kiertämällä sen kaukaa. Heitä kiinnostaa ainoastaan ylikansallinen kulttuuripuuro ja sen kieli, englanti.

Jag har för länge sedan konstaterat att sannfinnarna endast använder kulturpatriotiska slagord i rituellt syfte och utan att mena vad de säger, och att det är en uppenbar lögn när sannfinnarna påstår sig främja finskan. Sannfinnarna bekämpar inte svenskan därför att finlandssvenskhet inte är någonting finländskt som de påstår, utan därför att det faktiskt är en del av den gemensamma kulturen i Finland. På samma sätt ogillar de finsk kultur som för dem uppenbarligen är ocool bonnkultur. Kalevala respekterar de, men tydligen bara på långt avstånd. Den enda kultur de känner är den internationella masskulturen och det enda språk de uppskattar är dess språk engelskan.

Tässä ei olisi yhtään mitään väärää, jos sitä tehtäisiin avoimesti - olenhan minäkin menettänyt uskoni suomen kieleen jouduttuani suomeksi tosiasialliseen julkaisukieltoon ja keskityn nyttemmin pilaamaan kaikilla osaamillani kielillä suomenkielisen kulttuurin mainetta. Se, mikä siinä on väärää, on se, että sitä tehdään teeskentelemällä suomen kieltä arvostavaa kulttuuripatrioottia. Samalla tavalla on väärin, että persut ja heitä lähellä olevat ryhmät kutsuvat itseään isänmaallisiksi ja ajavat Suomea tosiasiassa fasistisen Venäjän osavaltioksi.

Jag skulle definitivt inte se någonting fel på det här om sannfinnarna öppet och ärligt bekände sig till antifinskhet. Jag har ju också själv förlorat min tro på finska språket när jag i praktiken fått utgivnings- och citeringsförbud i alla finska medier, vilket lett till att jag numera koncentrerar mig på att på alla de språk jag kan misskreditera finska språket och finskspråkig kultur. Det som är fel med vad sannfinnarna gör är att de främjar en antifinsk agenda medan de påstår sig vara kulturpatrioter och uppskatta finska språket. På ett liknande sätt är det fel att sannfinnarna och grupper som står dem nära kallar sig fosterländska och i praktiken vill göra Finland till en delstat i det fascistiska Ryssland.

Ryhmä, joka käyttää suomen kieltä ja suomalaista isänmaallisuutta väärin tällaisiin suomalaisuudelle vihamielisiin tarkoituksiin ja ajaa Suomen kielestä, kirjallisuudesta ja kulttuurista jotain tietävätkin tahot ulos julkisesta keskustelusta esiintymällä kaikkia muita suomalaisempana - eikö tässä olekin kyse siitä kulttuurisesta omimisesta, josta niin paljon puhutaan?

En politisk gruppering som missbrukar finska språket och finsk kulturpatriotism till sådana här antifinska syften och som utesluter alla som verkligen vet någonting om finska språket, finsk litteratur och finsk kultur ur offentlig diskussion genom att uppträda som höjden av all finskhet - är det inte ett exempel på den kulturella appropriering man talar så mycket om?

Tommi Pälve kuitenkin ansaitsee kiitokset rehellisyydestään. Juureton roskaväki on ratsastanut "suomalaisuuden" asialla vähän liian kauan. Sen on lopultakin aika myöntää oma juurettomuutensa. Me tarvitsemme politiikkaan avoimesti suomalaisen kulttuurin vastaisen juurettomien peräkylärokkarien puolueen. Sitten oikeilla kulttuuripatriooteilla on selkeä vihollinen, jota vastaan taistella.

Tommi Pälve bör dock tackas för sin ärlighet. Den kulturellt rotlösa pöbeln har alltför länge utnyttjat "finskhet" till sina syften. Den bör äntligen bekänna sig till rotlöshet. Vi behöver ett öppet antifinskt parti för kulturellt rotlösa bonnrockare. Sen ska riktiga kulturpatrioter ha en klar fiende att bekämpa. 

PS. Olen kyllä aika väsynyt kaikenlaisten intellektuellien hyväntahtoisiin yrityksiin nähdä jotain vilpitöntä kulttuurinationalismia äärioikeistolaisuudessa. Analyyseistä tulisi heti paljon vakavastiotettavampia, jos ymmärrettäisiin, millaista valetta se lätinä on ollut alusta saakka. Persujen suomen kielestäkin näkee, etteivät heitä ainakaan kotimaisen kaunokirjallisuuden klassikot ole kiinnostaneet. Jopa ruotsidemokraattien naurettava tapa pukeutua operettikansallispukuihin on uskottavampi.

PS. Jag är faktiskt rätt trött på intellektuellas välmenande försök att se högerextremismen som genuin och uppriktig kulturnationalism. Deras analyser vore mycket lättare att ta på allvar om de förstod vilken lögn det där pladdret från början varit. Man ser i sannfinnarnas finska genast att de inte precis är belästa i klassisk finsk skönlitteratur. Här bör man konstatera att sverigedemokraterna med sina löjliga, operettaktiga nationaldräkter gör ett gatukreddigare intryck.

Sota tulee, koska Venäjä sitä haluaa - Det ska bli krig, för det är vad Ryssland vill

Fasistisen Venäjän rikollinen hallitus osoitti taas terroristisen, sodanhimoisen luonteensa häiritsemällä siviili-ilmailun signaaleja. Onneksi koneita ei putoillut eikä kukaan kuollut, mutta on selvää, että itänaapuri ilkkuen otti riskin, että niin olisi käynyt.

Det fascistiska Rysslands kriminella regering demonstrerade än en gång sin terroristiska, krigslystna karaktär genom att störa civilflygets signaler. Till all lycka föll inga plan så det blev inga dödsoffer, men det är klart att vår östra granne hångrinande tog den risken.

Tämä on sotaa. Venäjä haluaa sodan lännen kanssa. Ehkäpä olisi paras ryhtyä vastatoimiin. Aloitetaan vaikka siitä, että katkaistaan Venäjän SWIFT-pankkiyhteydet. Saa nähdä, pysyvätkö hengissä syömällä ydinaseitaan ja juomalla öljyään.

Det här är krig. Ryssland vill ha krig med Väst. Kanske det är dags med vedergällningsåtgärder. Till att börja med kunde man t ex klippa av Rysslands SWIFT-bankförbindelser. Låt jävlarna gnaga på sina kärnvapen och dricka sin olja.

Hehän ovat kuin kaksi marjaa