Vasemmiston suhtautuminen Natoon muistuttaa lähinnä persujen ja rasistien asennetta maahanmuuttajiin. Kuten tiedämme, persuille mikään kotoutuminen ei koskaan riitä, ainakaan jos maahanmuuttaja on tummaihoinen. Kaikkiin projekteihin, joiden tavoitteena on auttaa maahanmuuttajia kotoutumaan, persuilla on aina sama selkeä kanta: "tuosta nyt ei ainakaan tule ikinä mitään". Vasemmiston mielipide Natosta ja maanpuolustuksesta on samalla tavalla itsetarkoituksellisen negatiivinen: Nato-jäsenyydestä on pelkkää haittaa ja maanpuolustuksesta nyt ei ainakaan tule mitään.
Vänsterns attityd mot Nato får en snarast att tänka på sannfinnarna och deras förhållande till invandrare. Som vi vet är ingen mörkhyad invandrare tillräckligt integrerad för att kunna godkännas av sannfinnarna. Alla projekt som går ut på att hjälpa invandrare etablera sig i samhället kommenteras av sannfinnarna bara med "det där blir det säkert inget av". Vänsterns åsikt om Nato och försvaret överhuvudtaget är negativ på samma självklara sätt: Natomedlemskapet är det ingen nytta av, och försvaret blir det inte heller något av.
Esimerkiksi nyt, kun Trump jätti kurdit Turkin hirmuvaltiaan jyrättäviksi kuin nallit kalliolle, aika monen näkyvän vasemmistolaisen (en mainitse edes nimiä) ensimmäinen reaktio tuntuu olleen vahingonilo, ja nimenomaan vahingonilo siitä, että kaikki Nato-jäsenyyden tavoittelijat saivat nenilleen. Ylipäätään Trumpin toilailut sopimusperustaisen maailmanjärjestyksen tuhoajana ovat herättäneet aika suuressa osassa vasemmistoa nimenomaan käsittämätöntä hilpeyttä, sen sijaan että oltaisiin huolissaan tulevaisuudesta tilanteessa, jossa USA:han ei enää voi liittolaisena luottaa. Ihanko oikeasti pidätte Venäjää ja Kiinaa pienempinä pahoina?
President Trump lämnade nyligen kurderna åt sitt öde i den turkiske tyrannens händer, och det är rätt många synliga vänstermänniskor (jag nämner dem inte vid namn) som reagerade på detta med skadeglädje: de gladdes åt att alla Natovänner fick tji. Överhuvudtaget förefaller Trumps framfart som den fördragsbaserade världsordningens värsta fiende ha väckt obegriplig upprymdhet - inte någon oro över att USA inte längre framstår som en pålitlig allierad. Tycker de verkligen att Ryssland och Kina är ett mindre ont?
Jos vasemmistolla oikeasti olisi parempi vaihtoehto - tai edes kohtuullisen hyvin perusteltu vaihtoehto - Natolle...tai sanotaan vaikka: jos vasemmisto oikeasti vaivautuisi pohtimaan puolustuspolitiikkaa jostain positiivisesta näkökulmasta, en vaivautuisi närkästymään asiasta. On kuitenkin selvää, että vasemmiston kannat näihin asioihin ovat pelkkää jälkikäteistä rationalisointia lähtökohtaisen Nato-vastaiselle kannalle, jota on alun perin osattu perustella vain tyhjällä retoriikalla tai valheilla esim. siitä, kuinka suomalaiset solttupojat muka joutuvat kaatumaan USA:n imperialistisissa maailmanpoliisioperaatioissa.
Om vänstern verkligen hade ett bättre - eller ett någorlunda överlagt - alternativ till Nato, eller låt oss t ex säga: om vänstern verkligen bemödade sig om att fundera över försvarspolitiken utifrån någon positiv synvinkel, skulle jag inte bli så här irriterad. Det är dock klart att vänsterns ställningstaganden bara är efterrationaliseringar för en självklar Natofientlighet, som alltid bara motiverats med tom retorik och lögner om hur finska soldater kantänka kommer att stupa i amerikanernas imperialistiska krig om vi blir medlemsstat i Nato.
En toki usko, että vasemmiston nynnyilyyn on niinkään syynä mikään suora venäläisvaikutus. Vasemmistolainen puolustuspolitiikka on pään piilottamista puskaan ja toivomista, että mörkö menee ohi (tätä kutsutaan teknisellä termillä myös pasifismiksi). Siis pelkuruutta. Mutta koska on keljua tunnustaa olevansa pelkuri, pitää esittää se oma pelkuruus moraalisena ylevyytenä.
Jag tror inte att vänsterns mesighet i dag beror på något direkt ryskt inflytande. Vänsterns försvarspolitik är rena strutspolitiken: man sticker huvudet i sanden och hoppas att faran går över (med en fin teknisk term kallas detta för pacifism). Alltså feghet. Men det är inte kul att medge att man är feg, man måste alltid marknadsföra sin feghet som moralisk överlägsenhet.
Tympeintä vasemmistolaisessa turvallisuus- ja puolustuspoliittisessa nynnyilyssä on mielestäni edelleenkin se, että omassa nuoruudessani vasemmistoa lähellä olevat intellektuellitahot vastustivat pyssyäksiisiä vetoamalla juuri siihen, että uudet uhkat voivat tulla tietoverkkojen kautta. Tämä kuulosti mielestäni uskottavalta, tulevaisuuden huomioon ottavalta ajattelulta. Nyt vasemmiston pasifistit harjoittavat jo aikoja sitten etikaksi hapantunutta etiikkaansa äänestämällä tyhjää jopa silloin, kun kyse on niiden tietoverkkojen uhista. Pistää arvelemaan, että ne tietoverkkouhat eivät silloin kasarilla olleet vasemmistolle muuta kuin tekosyy vastustaa maanpuolustusta sinänsä.
Det mest förargliga i den vänstervridna säkerhets- och försvarspolitiska mesigheten är enligt min mening fortfarande det här: När jag var ung var det allehanda vänstern närstående intellektuella som motsatte sig bössexercisen därför att de påstod sig anse, att attacker genom datanäten vore det nya hotet. På den tiden tyckte jag att det här var trovärdigt, framtidsbetonat tänkande. I dag har den pacifistiska vänsteretiken för länge sen surnat till ättika, vilket återspeglar sig i att vänsterpacifister inte är beredda att ens rösta för motåtgärder mot hoten från Internet. Uppenbarligen menade vänstern inte allvar med det där snacket om cyberhot ens på åttiotalet, utan att de bara var ett svepskäl att motverka försvaret som sådant.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti
Kommentit on suljettu. Jos ajattelit kirjoittaa tänne jotain paskaa, niin tiedoksesi: siitä ei tule mitään nyt eikä koskaan.
Huomaa: vain tämän blogin jäsen voi lisätä kommentin.