Jag väntar otåligt att de högljudda Rysslandvännerna och Rysslandblidkarna accepterar [att man kan kritisera Ryssland utan att vara CIA-agent]. Vad gäller kritiken av Väst, är det uppenbart att en person som reagerar på Rysslandkritik med "men USA då" agerar springpojke åt Ryssland, och det är så här KGB-hantlangarna sedan kalla krigets dagar uppfört sig.
USA:n sotaseikkailut kolmannen maailman maissa eivät ole hyväksyttäviä, mutta kannattaa muistaa, että ihan muodollisesti, kansainvälisen lain näkökulmasta, Venäjän menettely on huomattavasti raskauttavampaa. Krimin valtaus ja Itä-Ukrainaan pystytetyt Terijoen hallitukset ovat sellainen ilmiö, johon USA:n hilluminen Afganistanissa ja Irakissa ei yksinkertaisesti rinnastu ihan formaalisin, juridisin perustein. USA ei ole käynyt valloitussotaa Irakissa eikä Afganistanissa, ja myös puheet USA:n öljyvalloituksista ovat propagandaa, koska Irakin öljyn parissa puuhaavat mm. kiinalaiset ja malesialaiset, ja Afganistanin öljyala päätyi avoimessa tarjouskilpailussa kiinalaisten kehitettäväksi.
De amerikanska krigsäventyren i tredje världen är inte acceptabla, men det är värt att komma ihåg att det som Ryssland håller på med helt formellt, enligt internationell lag, är etter värre. Erövringen av Krim och de Terijokiregeringar Ryssland grundat i östra Ukraina är en företeelse som Förenta Staternas framfart i Afghanistan och Irak av rent formella, juridiska skäl inte kan jämställas med. USA har inte fört erövringskrig vare sig i Irak eller Afghanistan, och även snacket om USA som oljetjuv är propaganda: det är bl a kineserna och malaysierna som nu borrar olja i Irak, och oljan i Afghanistan såldes i öppet anbudsförfarande till kineserna.
USA on pahasti rappeutunut demokratia, joka hilluu kolmannen maailman maissa maailmanpoliisina, mutta Venäjä on fasistinen, imperialistinen maa, jonka menettely esimerkiksi Ukrainassa rinnastuu täysin Natsi-Saksaan (Tšekkoslovakian sudeettialueiden tapaus). Tri Tuomiojan pyrkimys puolueettomuuteen synnyttää mielikuvan henkilöstä, joka ei toden tullen halua ottaa antifasistista ja antinatsistista kantaa yksiselitteisesti fasistisesti menettelevää Venäjää kohtaan. Tällainen asenne on ehdottomasti tuomittava, eikä Venäjän fasismia ja imperialismia voida mitenkään puolustella viittaamalla esimerkiksi Ukrainan demokratian korruptoituneisuuteen. Myös Ukrainan äärioikeistolaisiin viittaaminen tuntuu syvästi tekopyhältä, kun Venäjällä on omat äärioikeistolaiset, erittäin raakaotteiset puolisotilaalliset järjestönsä, jotka ovat osallistuneet sotaan Ukrainaa vastaan ja joita Putinin hallitus käytännössä suvaitsee.
USA är en korrumperad demokrati som uppträder som världspolis i tredje världen, men Ryssland är en fascistisk, imperialistisk stat, som t ex i Ukraina uppför sig precis som Nazityskland (det är fallet med sudettyskarna i Tjeckoslovakien jag tänker på). Dr Tuomiojas strävan till neutralitet får honom att framstå som en person som i en allvarlig situation inte vill ta ställning mot fascism och nazism, dvs mot ett Ryssland som uppträder entydigt fascistiskt. En sådan här attityd bör definitivt förkastas, när vi minns att Ryssland har sina egna högerextrema, ytterst brutala paramilitära organisationer som varit med om att föra krig mot Ukraina och som Putins regim i praktiken tolererar.
Ukrainan nationalismin paheksumisen yhteydessä pitäisi myös muistaa, että se on sellaisen maan nationalismia, joka on ollut pitkään kulttuurisen sorron ja siirtomaavallan alla. Venäjän nationalismi on sortajan ja imperialistin nationalismia, joka suhtautuu pienten maiden ja entisten siirtomaiden itsenäisyyspyrkimyksiin pilkaten. Kaikkia ukrainalaisen nationalismin ilmenemismuotoja ei toki voi hyväksyä, mutta ei se tarkoita sitä, että Venäjän imperialistista nationalismia pitäisi pitää vähemmän paheksuttavana. Jos ukrainalaiset olisivat mustaihoisia ja venäläiset valkoihoisia, luulenpa, että tri Tuomioja olisi samaa mieltä kanssani.
Ogillar man ukrainsk nationalism bör man påminna sig om att den uppstått i ett land som länge försmäktat under kulturellt förtryck och kolonialism. Rysk nationalism är en förtryckares och imperialists nationalism som hånar små länders och tidigare koloniers strävan till självständighet. Alla de uttryck ukrainsk nationalism tar sig kan inte accepteras, men detta betyder inte att rysk imperialistisk nationalism skulle förtjäna mindre ogillande. Skulle ukrainarna vara svarthyade och ryssarna vithyade, skulle dr Tuomioja antagligen dela min åsikt.
Lopuksi muistutan, että olen opiskellut venäjän kieltä ja kulttuuria ja että olen jo vuosia tehnyt vapaa-aikanani tutkimustyötä laatiakseni kattavan venäläisen 1900-luvun proosakirjallisuuden historian. En siis ota vakavasti mitään kehotuksia tutustua syvällisemmin Venäjän hienoon vanhaan kulttuuriin nyansoidumman mielipiteen luomiseksi. Pikemminkin asiantuntemus on syventänyt tietojani ja vakaumustani siitä, miten suuri osasyyllisyys Venäjälle kuuluu mm. 1900-luvun fasismista ja natsismista (Dostojevski oli Goebbelsin lempikirjailija, mustasotnialaisuus Venäjällä oli fasismin ja natsismin ensimmäinen itu, venäläisillä valkoemigranteilla oli merkittävä rooli natsismin luomisessa). Antifasismia ja antinatsismia ei voi erottaa Venäjän vastustamisesta, ja hyvitellessään ja "ymmärtäessään" Venäjää tri Tuomioja on käytännössä appeasement-politiikan edustaja suhteessa fasismin käynnissä olevaan uuteen nousuun.
Till slut vill jag påpeka, att jag studerat ryska språket och kulturen och att jag sedan flera år tillbaka i min fritid idkat forskning med målet att utarbeta en omfattande historia av rysk prosalitteratur på 1900-talet. Därför tar jag inte på allvar några uppmaningar till att fördjupa mig i Rysslands fina gamla kultur för att utveckla en mera nyanserad syn. Snarare har min sakkunnighet bidragit sitt till mina kunskaper om Rysslands moraliska medansvar bl a för fascismen och nazismen på nittonhundratalet och min övertygelse att ett sådant medansvar finns (Dostojevskij var Goebbels' favoritförfattare, de svarta sotnjerna i Ryssland utgjorde första grodden till fascismen och nazismen, vita ryska emigranter spelade en viktig roll i nazismens tillkomst). Antifascism och antinazism kan inte skiljas från motstånd mot rysk imperialism, och genom att visa "förståelse" för Ryssland idkar dr Tuomioja i praktiken appeasement-politik gentemot den fascism som nu håller på att återuppstå.
