Seuraus oli, että äärioikeisto riensi omissa verkkoyhteisöissään mässäilemään ajatuksella presidentin puolison raiskaamisesta ja nimittelemään presidenttiä maanpetturiksi. Presidentti sai siis niskaansa annoksen tasan samaa sontaa, jota minua päin on viskelty jo kymmenen vuotta ja johon kaikki äärioikeiston syystä tai toisesta paheksumat kansalaiset ovat viime vuosina joutuneet tottumaan.
Yhdessä asiassa olen miltei samaa mieltä noiden häiriköiden kanssa. Nimimerkki "Jt Heikkilä" (sovitaan nyt vaikka niin, että kaikki nuo nimet, joilla häiriköt esiintyvät, ovat nimimerkkejä kunnes toisin todistetaan) sanoo tuossa, että presidentin puolisolla on turvamiehet ja että tavallisen rahvaan murheet eivät koske eliittiä. No, me tuollaisten häiriköiden ahdistelemiksi joutuneet tavallisen rahvaan edustajat olemme tosiaankin saaneet huomata, että poliisi ei tutki äärioikeistolaisten harjoittamaa häiriköintiä, koska maassa on sananvapaus. (Pikkulinnut ovat laulaneet, että tämä on ihan virallinen ohjeistus eikä siis välttämättä seurausta mistään poliisin keskuudessa vaikuttavasta äärioikeistomyönteisestä ilmapiiristä. Voi jopa olla, että kaikki poliisissa eivät suinkaan ole tästä linjanvedosta erityisen hyvillään.)
Mutta onhan siinä kieltämättä oma hupaisa ironiansa, että itse tasavallan presidentti on joutunut nyt samanlaiseen tilanteeseen kuin minä joskus vuosia sitten. Tähän mennessä kaikki meidät äärioikeistolaisen terrorin uhrit on aktiivisesti jätetty oman onnemme nojaan ja leimattu "vastakkaisen ääripään", "äärivasemmiston", "anarkomarkojen" ym. poliisin suojelua ansaitsemattoman ali-ihmistön edustajiksi. Itse asiassa esimerkiksi kokoomuspoliitikoiden keskuudessa on täysin rutiinia leimata lähtökohdiltaan ja näkemyksiltään verraten konservatiivisetkin ihmiset "äärivasemmistolaisiksi" heti kun he joutuvat maahanmuuttokriittisen roskaväen hampaisiin.
Olisi siis aivan loogista ja johdonmukaista, jos presidentin oma puolue syyttelisi häntä nyt äärivasemmistolaiseksi, joka on saanut mitä on tilannut. Itse asiassa sanoisinpa jopa, että se osoittaisi kokoomuslaisilta jonkinlaista aatteellista selkärankaa. Ja saisi presidenttikin tietää, miksi tässä maassa ihmiset ajautuvat vasemmistoon. Siksi, että suomenkielisissä porvaripuolueissa on ovet auki fasismiin, ja jos joku porvari sitä arvostelee, hänet leimataan heti kommariksi, äärivasemmistolaiseksi tai anarkomarkoksi.
Sen takiahan minustakin teini-iässä tuli (omasta mielestäni) vasemmistolainen - siksi ja pelkästään siksi, että koko ajan haukuttiin kommariksi, vaikka itse oletin edustavani isovanhempieni porvarillista fennomaanista kansansivistysidealismia. (Nyt sentään voin identifioitua porvariksi, koska olen huomannut, että maassa on minunlaisilleni sopiva porvaripuolue eli RKP, joka edustaa maassa ainoana puolueena sitä samaa fennomaanista kansansivistysidealismia.)
Presidenten har i sitt nyårstal vågat kritisera extremhögern, visserligen bara i mycket försiktiga ordalag, eftersom Samlingspartiet av gammalt (som jag alltid påmint om) alltid utnyttjat den nationalistiska högern som dragdjur för affärshögern, vilket innebär att även presidenten i princip ser extremhögern som en potentiell allierad att ställa sig in hos. Han har dock entydigt ogillat brandstiftningarna på flyktingboenden, t o m kallat dem för mordbrander (ett ord som i dagens Finland är polemiskt och emotionsladdat, medan den officiella termen i strafflagen lyder "grovt sabotage"). Det här uppfattade extremhögern dock som en öppen provokation och lämnade den inte obesvarad.
Följden var att extremhögern i sina egna webbsamhällen genast började vältra sig i fantasier om att våldta presidentens fru och började skälla ut själva statsöverhuvudet som fosterlandsförrädare. Presidenten smutskastades alltså på precis samma sätt som jag fått stå ut med sedan tie år tillbaka och som alla medborgare som av ett eller annat skäl blivit föremål för extremhögerns ogillande under de senaste åren fått vänja sig vid.
Sauli Niinistö i webblänken: "Att kasta in en molotovcocktail i en byggnad, det kallar jag fortfarande en mordbrand."
Kommentar: "Vad månne ska den här toleransentusiasten säga när Jenni [presidentens gemål] våldtas av en svartskalle?"
Ville Niiranen: "Jukka...[hon] är utan tvivel av annan åsikt om det där."
Markku Halttunen: "Hur vet vi? Kanske Jenny [sic!] gillar det och vem vet om inte hon redan har en egen mockafärgad kuk att ty sig till?"
Johannes Däner: "Sant. Sauli börjar redan bli gammal och om han röker som förr hjälper det inte."
Markku Halttunen: "Ja, en ung brud vill något annat än att bara bli påklappad."
Johannes Däner: "In i röven med kuken, om jag får säga så. Kanske Jennis poetiska ådra skulle ge upphov till en ny blomma av en aldrig skådad sort" (sic).
Johannes Däner: "För att inte nämna Jennis poetiska mun [det här uttrycket förefaller avse vagina] och analöppning, som, när de väl fått en specialbehandling med den sjukdomssmittade, var-, smegma- och slemdrypande förhudslösa kuken av ett skelögt, förståndshandikappat och dräglande kräk alldeles säkert aldrig kommer att vara som förr."
Susanna Kaukinen: "En landsförrädare är för mig fortfarande en landsförrädare även om han invalts som president."
Eija Mari: "Den här gubben ska bort från makten - han är ålderdomssvag."
Jarkko Vähäkuopus: "Gruppsex."
Jarkko Vähäkuopus: "Välj in Susanna som president."
Samuli Juntunen: "För mig är det fortfarande ett landsförräderi att släppa in asylturister."
Jarmo Paavola: "Sauli är en erfaren landsförrädare vad gäller anslutningen till EU och eurozonen och värdslandsavtalet med Nato."
Arto O Palojärvi: "En korkad trashank." [Sic! Ordet betyder entydigt "trashank", men det är lika entydigt att han avser presidenten.]
Matti Haajanen: "Man vet ju aldrig - kanske en muslim kunde lyckas ändå."
Jarmo Laatikainen: "Skit i ansiktet på mångkultursvinet!"
Jt Heikkilä: "Jenni har också säkerhetsvakter. Eliten ger fan i det vanliga folkets problem."
Thomas Mäenpää: "Att kasta in en molotovcocktail i ett näste av landsförstörare [sic!] är fosterlandsförsvar!"
Sanna Onkamo: "Den som inte är rädd ska våldta Jenni!"
En sak tycker jag har de där skurkarna rätt i. Pseudonymen "Jt Heikkilä" (låt oss utgå från att ingen av dem uppträder under sitt riktiga namn, sålänge det inte bevisats) säger att presidentgemålen har säkerhetsvakter och att det vittnar om att eliten struntar i de problem vanliga människor har. Javisst, vi vanliga dödliga som blivit trakasserade av sådana där grobianer har faktiskt fått uppleva att polisen inte utreder trakasserierna, eftersom landet har uttrycksfrihet. (Det har ryktats att det här är officiella order ovanifrån, inte en följd av någon högerextremistvänlig atmosfär inom polisen. Det är t o m tänkbart att alla poliser inte nödvändigtvis är nöjda med denna linjedragning.)
Naturligtvis ligger det en viss tragikomisk ironi att självaste republikens president nu befinner sig i samma situation som jag för ett antal år sen. Hittills har vi alla som är offer för högerextremistisk terror lämnats åt vårt öde och utmålats som representanter för "motsatt extremism", "vänsterextremister", "anarkister" eller någon annan sorts mindre mänskligt slödder som inte förtjänar polisskydd. I själva verket är det bl a bland samlingspartistiska politiker ren rutin att smutskasta även relativt konservativa människor som "vänsterextremister" genast när den invandringskritiska pöbeln får för sig att angripa dem.
Det skulle sålunda vara helt logiskt och följdriktigt om presidentens eget parti nu skulle kalla honom för en vänsterextremist som fått vad han förtjänar. Jag tycker faktiskt att det skulle vittna om en viss ideologisk ryggrad hos samlingspartisterna. Och då skulle presidenten också erfara varför folk i det här landet drivs åt vänsterhållet. Därför att finskspråkiga borgerliga partier alltid håller dörrarna öppna till fascismen, och om någon borgare kritiserar detta brännmärks han som kommunist, vänsterextremist och anarkist.
Det är precis därför jag också i tonåren började inbilla mig att jag var vänster - därför och bara därför att jag hela tiden utskälldes som kommunist, även om jag trodde att jag företrädde mina morföräldrars fennomana folkbildningsidealism. (I dag kan jag dock identifiera mig som borgare, eftersom jag lagt märke till att det finns ett borgerligt parti i landet som är lämpligt för mig, dvs Sfp, som i dagens Finland ligger närmast den fennomana folkbildningsidealismen.)
