Meikäläistä huomattavasti paremmin aiheeseen perehtynyt psykologisen sodankäynnin asiantuntija huomautti tässä juuri, että Venäjän ja kotirasistiemme propagandakeinot muistuttavat liiankin paljon toisiaan.
Ensimmäiseksi luodaan uhkanarratiivi, eli suuri kehyskertomus, joka luo vaikutelman uhasta sinne, missä todellisuudessa ei uhkaa ole. Kaduilla ei Suomessa vallitse anarkia, ja väkivaltarikollisuus on minun nuoruuteni jälkeen vähentynyt merkittävästi - itse asiassa väkivaltatilastojen perusteella olisi täysin mahdollista väittää, että maahanmuutto vähentää väkivaltarikoksia, mutta tunnetustihan samantyyppisten kriteerien mukaan jäätelön syönti lisää hukkumisriskiä.
Vastaavasti Ukrainassa ei todellisuudessa ollut minkäänlaista "fasistista uhkaa" paikallista venäläisväestöä eikä sen kulttuurisia tai kielellisiä oikeuksia vastaan. Venäjällä on jo käytännön taloudellisista syistä vahva asema maassa, ja ankaratkaan kielilait eivät todellisuudessa kykene järkyttämään sitä.
Jotta uhkanarratiivi saadaan vaikuttamaan uskottavalta, uutisia valikoidaan, väritetään ja tarvittaessa keksitään omasta päästä niin että ne vahvistavat kertomusta. Tästä on yllin kyllin esimerkkejä sekä suomalaisten maahanmuuttokriitikoiden propagandassa että venäläisissä kauhujutuissa "ukrainalaisista fasisteista". Näille ei ole löytynyt mitään muuta todistetta kuin venäläisten propagandistien oma tulkinta, jonka mukaan esimerkiksi ukrainan kielen opettaminen venäjänkielisille lapsille on itsessään jonkinlainen kulttuurinen kansanmurha. Pelkäävätkö he kenties, että lapset kokevat ukrainan kielen ja ukrainankielisen kulttuurin houkuttelevampina?
Kun uhkanarratiivi on tarpeeksi uskottava, voidaan perustella väkivalta, joka ei ole missään suhteessa alkuperäiseen uhkaan. Ukrainassa venäjän kieltä koskeneet poliittiset ristiriidat eivät johtaneet missään sellaiseen laajamittaiseen kaaokseen ja väkivaltaan kuin Venäjän sijaissotilaiden hyökkäys Itä-Ukrainaan. Vastaavasti Suomessa ei todellisuudessa ole mitään sellaista maahanmuuttajajengien uhkaa, jota pitäisi vapaaehtoisilla katupartioilla vastustaa, ja vaikka olisikin, moninkertaisista rikollisista koostuvat, eetokseltaan avoimen rasistiset ja "suvakkeja" (= käytännössä kaikkia lainkuuliaisia kansalaisia) nettisivuillaan tappamisella ja lahtaamisella uhkailevat rosvojoukot ovat selvästi suurempi uhka yhteiskuntarauhalle.
En bekant till mig som vet mycket mera om psykologisk krigföring än jag påpekade nyligen de grundläggande likheterna mellan de propagandametoder som tillämpas av den ryska desinformationsapparaten och de som våra egna rasister använder.
Allra först skapas ett hotnarrativ, en ramberättelse som går ut på att inbilla oss att det finns ett hot var inget i verkligheten föreligger. På Finlands gator råder inte anarki, och det har skett en avsevärd minskning i våldsbrott sedan mina ungdomsår - i själva verket kunde man faktiskt av statistikerna sluta sig till att ökad invandring leder till minskad brottslighet, men som bekant kan man enligt liknande kriterier postulera att det är större risk att drunkna om man äter mera glass.
På ett liknande sätt fanns det inte något "ryskt hot" mot den lokala ryska befolkningen och dess kulturella och språkliga rättigheter. Ryska språket har redan av praktiska ekonomiska skäl en stark ställning i landet, och inte ens mycket stränga språklagar kan ändra på detta.
För att göra hotnarrativet trovärdigt kan nyheter handplockas, förvrängas och påhittas så att de förstärker ramberättelsen. Det här finns det gott om exempel på både i finska invandringskritikers propaganda och i ryska skräckhistorier om "ukrainska fascister". De sistnämnda finns det inga bevis för utanför ryska propagandisters egen tolkning, enligt vilken det är ett kulturellt folkmord att alls undervisa rysktalande barn i ukrainska. Är de månne rädda för att barnen uppfattar ukrainska språket och kulturen som mera attraktiva??
När ett tillräckligt trovärdigt hotnarrativ uppbyggts, kan man motivera våld i en grad som inte står i någon proportion med det ursprungliga hotet. I Ukraina har politiska konflikter kring ryska språkets ställning aldrig lett till ett sådant omfattande kaos och våld som Rysslands ställföreträdande soldaters invasion i östra Ukraina nu gett upphov till. På ett motsvarande sätt råder i Finland inte något sådant hot av invandrargäng som det behövs frivilliga gatupatruller att bekämpa. Och även om dylika patruller behövdes, skulle det inte falla någon vettig människa in att rekrytera gatugarden av den sorten som vi nu har: det handlar faktiskt om gamla fängelsekunder med öppet rasistiska attityder och målsättningar, som dessutom hela tiden dödshotar de "politiskt korrekta" (dvs i praktiken vem som helst som är någorlunda laglydig) på sina webbsidor. Det är självklart att sådana här ligor utgör ett större hot mot samhällsfriden än tilltänkta "invandrargäng".
