Suositut tekstit

torstai 27. heinäkuuta 2017

Suomen turvallisuuspoliittiset vaihtoehdot - De säkerhetspolitiska alternativ Finland kan välja emellan

1) Nato-jäsenyys (Nato voi tässä tarkoittaa Naton tilalle astuvaa yhteiseurooppalaista turvallisuusjärjestelyä, jos USA Trumpin johdolla vetäytyy Euroopasta). Mielestäni se takaa parhaiten Suomen pysymisen siedettävän tasoisena länsimaisena demokratiana.

1) Nato-medlemskapet. (Ordet "Nato" avser här även det sameuropeiska säkerhetsarrangemang som eventuellt ersätter Nato, om USA under Trumps ledning drar sig tillbaka från Europa.) Enligt min mening är det här det bästa alternativet, om vi vill behålla en någorlunda dräglig västerländsk demokrati i Finland.

2) Ns. itsenäinen puolustus. Jotta se olisi uskottava, sen täytyy olla niin totaalisella tasolla, että koko maa militarisoidaan esimerkiksi kommunistisen Albanian tyyliin. Se olisi luultavasti lokoisaan vapaaseen eloon tottuneiden ihmisten mielestä niin vastenmielinen rajoittaessaan pyhän minä-minä-minän oikeuksia, että se voitaisiin toteuttaa ainoastaan diktatuurin puitteissa.


2) S k självständigt försvar. För att göra det trovärdigt måste det befinna sig på så total nivå att hela landet i praktiken militariseras som på sin tid kommunistiska Albanien. Detta skulle dock kringskära det heliga jag-jag-jagets rättigheter så mycket att våra samtida, som vant sig vid ett fritt och lätt liv, inte skulle gå med på det, åtminstone inte om de själva kunde bestämma. Någon sorts diktatur skulle sålunda vara nödvändig.


3) Ns. yya-linja (joka toki voitaisiin naamioida kakkoskohdan mukaiseksi "itsenäiseksi puolustukseksi"). Se merkitsisi vahvistuvaa ulkopoliittista riippuvuutta Venäjästä ja useimpien demokraattisten oikeuksien ja periaatteiden murenemista Venäjää mielisteltäessä ja sen aikeita ja haluja ennakoitaessa. Ajan pitkään tämä tietenkin johtaisi Suomen sulautumiseen osaksi Venäjän federaatiota.

3) Det såkallade vsb-alternativet (som dock kunde kamoufleras som "självständigt försvar" enligt paragraf två ovan). Detta skulle innebära tilltagande utrikespolitiskt Rysslandsberoende. Makthavarna skulle i sin policy och sina beslut försöka antecipera Rysslands avsikter och önskemål, och under dessa omständigheter skulle de flesta demokratiska rättigheter och principer murkna och multna bort. På lång sikt skulle Finland givetvis gå upp i ryska federationen.