"Kulttuurimarxismi" - "Kulturmarxism"

Kuten muistamme, termi "kulttuurimarxismi" tuli käyttöön suomalaisten ääriuskovaisten ja äärioikeiston kielessä sen jälkeen kun Anders Behring Breivik teki tekosensa Norjassa. Selvemmin ei voisi antaa kannatustaan lapsia ja nuoria dumdumluodeilla tulittavalle hullulle murhaajaterroristille kuin omaksumalla salaliittoteoreettisen termin, jolla hän on epäinhimillistänyt uhrinsa. Mutta Piffiltä löysin seuraavan puheenvuoron, jonka haluan lainata tässä, koska se kiteyttää niin viimeisen päälle oman näkemykseni siitä, mitä äärioikeisto tarkoittaa julistaessaan kaikki toista mieltä olevat "kulttuurimarxisteiksi":

Som vi kommer ihåg dök termen "kulturmarxism" upp på extremt religiösa och högerextrema webbforum snart efter det att Anders Behring Breivik begick sitt massmord i Norge. Klarare kunde man inte uttrycka sitt gillande för en mordlysten terrorist som beskjuter barn och ungdomar med dumdumkulor än genom att börja använda en konspirationsteoretisk term som han avhumaniserat sina offer med. Men på webbforumet Punkinfinland hittade jag följande inlägg som jag här vill citera, eftersom det så perfekt uttrycker min egen uppfattning av vad extremhögern menar med att beskylla alla andra för att vara "kulturmarxister": 

Harva tuota leimakirvestä nykyään käyttävä on mikään hyveellinen kristitty tai kunniallinen sivistysporvari vaan saman vulgarisoituneen ja proletarisoituneen massakulttuurin tuote kuin muutkin, se vaan että pitäisi olla viinaa ja ameriikanrokkia ja pornoa ja kulutusyhteiskunta ja yksilönvapaudet mutta jollain ilveellä samaan aikaan myös traditionalistinen elämäntapa (= akat keittiöön). Se pölhömachoilukaan ei ole oikein semmosta vanhan ajan käytösnormien mukaista vaan jotain hollywood-larppausta. Mutta pakkohan se jenkkiläinen kulttuurisotadiskurssi oli aivan toisenlaiseen kulttuuriin ja yhteiskuntaan tuoda sellaisenaan.

"Få av de som brännmärker andra människor med den där termen är dygdiga kristna eller hederliga bildningsborgare. De flesta är produkter av samma vulgariserade och proletariserade masskultur som alla andra. De vill ha kvar sin sprit och sin amerikanska rockmusik och sin porr och sitt konsumtionssamhälle och sina individuella fri- och rättigheter, men samtidigt vill de genom någon trollkonst också återinföra det traditionalistiska levnadssättet, dvs. kvinnsen bör stanna i köket. De där stolliga machofasonerna är inte heller något försök att återuppliva några beteendenormer från gamla goda tiden, det är bara någon sorts Hollywoodbaserat lajv. Men visst kan man inte låta bli att importera den amerikanska kulturkrigsdiskursen som sådan till en helt annan kultur och ett helt annat samhälle."