Maahanmuuttokriitikot selittävät yhtä mittaa olevansa yhteiskunnan nettomaksajia ja ihan niin maan perusteellisen tärkeitä miehiä. No, esimerkiksi erään Oulun marokkolaisvähemmistöön kuuluvan maahanmuuttokriittisen herran kohdalla voisi olla yhtä ja toista huomautettavaa tästä nettomaksajuudesta, mutta Homman porukat ovat jumalansa Halla-ahon heille suomalla vallalla myöntäneet Marokon sauhusankarille aatelisen erioikeudet ja oikeuslaitoksemmekin käytännössä tunnustaa hänen asemansa lakien yläpuolella. Siksi hänellä ei ole sitä nettomaksajuusvelvollisuuttakaan, ja kannabishuumerikoksethan ovat yhä useamman mielestä pelkkiä herrasmiehen hairahduksia - jos lainsäädäntö ei olisi niin suvaitsematon, tämä paroni ja kreivi ja vallasherra voisi elättää itsensä rehellisenä kannabisyrittäjänä.
Invandrarkritikerna påstår sig alltid vara nettobetalare till samhället och jäkla viktiga typer på övriga sätt. Nåja, vad gäller en viss invandringskritisk gentleman som tillhör den marockanska minoriteten i Uleåborg kunde man betvivla det där med att vara nettobetalare, men killarna på webbforumet Homma har med den makt deras gudom Jussi Halla-aho skänkt dem tilldelat den haschluktande hjälten från Marocko adelsprivilegier, och även vårt domstolsväsende medger i praktiken att han befinner sig ovanför all profan lagstiftning. Sålunda åligger det honom inte att vara nettobetalare heller, och vad gäller hans knarkbrott, anser allt flera av våra medborgare att cannabisbrott bara är gentlemannaförseelser - skulle inte lagstiftningen vara så intolerant, så skulle denne baron och greve och högreståndsperson livnära sig som en ärlig företagare inom cannabisbranschen.
Sivumennen sanoen, Marokko-paralla on ollut muitakin arveluttavia edustajia Suomessa. Joskus kasarin ja ysärin vaihteessa Liedossa asusteli muuan Kamal Lahlou, marokkolaistaustainen makeisalan yrittäjä. Lahlou esiintyi persujen edeltäjäpuolueen, SMP:n, listoilla "hyvänä maahanmuuttajana", joka vaati rajoja kiinni ja julisti periaatteessa kaikki muut maahanmuuttajat kuin itsensä ja sukulaisensa onnenonkijoiksi ja retkuiksi.
För övrigt har stackars Marocko inte riktigt haft tur med sina representanter i Finland. I slutet på åttiotalet eller i början av nittiotalet bodde det en marockanskfödd företagare i Lundo, som lystrade till namnet Kamal Lahlou. Då fanns Sannfinnarna ännu icke till, men Lahlou anslöt sig till föregångarna, Landsbygdspartiet, och kandiderade på deras listor som en "god invandrare", en sådan som vill stoppa invandringen och utmålar som lycksökare och odågor alla de invandrare som han inte är personligen släkt med.
Lahlou sai jonkin verran luotuakin poliittista uraa SMP:ssä, mutta pitkään ei mennyt, kun hän jo oli paennut maasta jouduttuaan sekä poliisin, ulosottomiehen että verottajan vainoamaksi. Ilmeisesti liiketoiminta oli osoittautunut liian hankalaksi harjoittaa sääntö-Suomessa. Meillähän ainakin ennen vanhaan riitti ihan omastakin takaa näitä yrittäjiä, jotka sotkivat asiansa, koska eivät yksinkertaisesti osanneet esimerkiksi kirjanpitohommia, ja sitten syyttivät kommunisteja, byrokratiaa ym. siitä, että yrittämisestä oli tehty mahdotonta. Varmaankin Hommalta ja muilta oikeistofoorumeilta riittää sympatiaa Lahlou-paran koettelemuksille. Tai riittäisi, jos hänen ihonvärinsä olisi vaaleampi.
Lahlou anträdde en anspråkslös politisk karriär i Landsbygdspartiet, som abrupt slutade när han flydde från Finland, eftersökt av polisen, utmätningsmannen och skattmasen. Uppenbarligen fann han det för svårt att bedriva företagsverksamhet i Regel-Finland. Åtminstone förr i världen behövde en företagare i Finland inte vara hemma från Marocko för att trassla till sina affärer eftersom han inte riktigt förstod sig t ex på bokföring, och sedan beskyllde han kommunisterna, byråkratin osv för att ha omöjliggjort allt företagande i Finland. Sålunda kunde man förvänta sig att Homma och liknande högerforum har gott om sympati och förståelse för stackars Lahlou och hans prövningar. Åtminstone om han vore mera ljushyad.
 |
Irwin Goodman (Antti Hammarberg) nuorena iskelmälaulajana vuonna 1966 (vanha PR-kuva, jonka tekijänoikeus rauennut, lähde suomenkielinen Wikipedia).
Irwin Goodman (Antti Hammarberg) som ung schlagersångare år 1966 (ett gammalt PR-foto, vars upphovsrätt inte längre gäller, källa finskspråkiga Wikipedia). |
Saattaa olla jopa että syytöksissä oli jonkin verran perääkin, ainakin silloin ennen vanhaan. Nykyään olen kokenut veroviranomaiset ihan helpoiksi lähestyä ja auttavaisiksi - olen itse freelancekääntäjänä pakkoyrittäjä, kuten monet muutkin alalla toimivat. Mutta kuten vaikkapa Irwin Goodmanin unelmatalon, Ryysyrannan, surullinen tarina osoittaa, ainakin 70-luvulla verottajalla tuntuu olleen sellainen asenne, että omalla lahjakkuudella ei saa äkkirikastua, ainakaan jos on pitkätukkainen rämppämusiikkia tekevä nuorukainen. Eikä ainakaan saa rakentaa ökytaloa, jossa on äidillekin oma huone.
Det kan t o m hända att dessa beskyllningar inte helt saknade verklighetsunderlag, åtminstone förr i världen. I dag har jag upplevt skattemyndigheterna som lätta att anlita och hjälpsamma - som det anstår en frilansöversättare är även jag en tvångsföretagare. Men som historien om Irwin Goodmans drömhus, Ryysyranta, visar, förefaller skattmasen åtminstone på sjuttiotalet ha utgått från att ingen får bli rik på sin egen begåvning, åtminstone inte om man är en ung kille med långt hår som lirar ståltrådsmusik. Och allra minst får man bygga ett lyxhus åt sig och sin mamma.
 |
Irwin Goodmanin rakennuttama Ryysyranta-omakotitalo Parolassa, Hattulan kunnan keskustaajamassa, missä talo on nykyään paikallisen perheen kotina (kuvalähde: suomenkielinen Wikipedia, käyttäjä Khaosaming). Talon nimi tulee Irwinin kappaleesta Ryysyranta, jota innoitti Ilmari Kiannon klassinen köyhälistökuvaus, romaani Ryysyrannan Jooseppi. Irwin ei saanut asua talossa kuin vuoden pari,
Egnahemshuset Ryysyranta, som Irwin Goodman lät bygga i Parola, den centrala tätorten i Hattula kommun, där huset nu ägs och bebos av en lokal familj (bildkälla: finskspråkiga Wikipedia, användaren Khaosaming). Huset har fått sitt namn av Irwinlåten Ryysyranta, som inspirerades av Ilmari Kiantos klassiska proletärroman Ryysyrannan Jooseppi, "Jooseppi från Ryysyranta". Irwin själv fick inte bo i huset längre än ett-två år. |
Tätä ei voi edes leimata miksikään "70-luvun vasemmistolaisuudeksi". Sen voi tulkita myös niin, että verottaja omalta osaltaan pyrki pitämään varakkuuden ja taloudellisen vaikutusvallan kravattikaulaisten setien yksinoikeutena, samalla kun menestyksekkäät viihdetähdet joutuivat kyyläämisen ja suoranaisen vainon kohteiksi. Itse asiassa menneinä vuosikymmeninä veropopulismi oli tyypillisesti juuri keikkamuusikoiden keskuudessa yleinen ilmiö, koska he katsoivat verottajan kiusaavan asiattomasti juuri heidän ammattikuntaansa. Toki taustalla lienee ollut sekin, että verovirastoilla ei ollut lainsäädännössä määriteltyjä keinoja hoitaa keikkamuusikoiden verotusta joustavasti ja oikeudenmukaisesti, kun kaikkien oletettiin ansaitsevan elantonsa kuukausipalkkamuodossa kuten rehellisten työläisten.
Det här kan inte ens brännmärkas som "typisk vänstervridning från sjuttiotalet". Det kan också tolkas så, att också skattmasen utgick från att bara gubbar i slips fick vara förmögna och ekonomiskt inflytelserika i samhället, medan skatteverket underkastade framgångsrika underhållningsstjärnor för pedantisk övervakning, t o m förföljelse. På gångna årtionden utmärkte skattepopulistiska attityder särskilt gigmusikerna precis därför att de ansåg sig vara som yrkeskår osakligt punktmarkerade. Visst kan det hela ha berott på att lagstiftningen inte hade möjliggjort skattemyndigheterna att flexibelt och rättvist beskatta gigmusikerna, när alla förväntades tjäna sitt uppehälle i form av månadslön, som det anstår ärliga arbetets söner.
Mitäs Irwinistä, Lahlousta tai hänen korkeudestaan Oulun aatelismiehestä, mutta kuten tiedämme, huomattava osa äärioikeistolaisista julistaa olevansa pitkälle koulutettuja insinöörejä, joita ilman kansantalous pysähtyy ja kaikki menee köppätorville noin yleensä. Paljonkohan tässä on perää?
Strunt i Irwin, Lahlou och hans höghet adelsmannen från Uleåborg, men som vi vet förkunnar en betydlig del av högerextremisterna att de är välutbildade ingenjörer, och att hela statsekonomin och allting går åt helvete och skogen om ingenjören inget gör. Hur mycket sanning ligger det månne i det här?
Aivan aluksi totean, että jos joku tosiaan on kansantaloudelle merkittävä tyyppi, se näkyy suoraan tilinauhassa. Ammatin yhteiskunnalliselle arvostukselle on selkeä ja yksiselitteinen mittari, jonka nimi on raha. Jos Homman väki tosiaan koostuu insinööreistä ja ekonomeista, jotka ovat yhteiskunnalle tärkeitä, heidän pitäisi olla aika hyvätuloisia. Jos he ovat hyvätuloisia, heidän pitäisi olla tyytyväisiä elämäänsä. Hyvillä rahoilla saa mm. nopeita autoja, nopeita veneitä ja värskejä nuoria pilluja. Jos sellaisesta tykkää ja sellaista voi ostaa, ainoa asia johon ei ole varaa on valittaminen.
Allra först vill jag konstatera att det nog syns i lönekuvertet om man verkligen spelar en så viktig roll för hela rikets ekonomi. Det finns en klar och entydig mätare för hur mycket samhället uppskattar ens yrke, och den mätaren kallas pengar. Om folk på det högerextrema åsiktsforumet Homma verkligen består av ingenjörer och ekonomer som är så jäkla viktiga för samhället bör de ha rätt höga inkomster. Om de har så höga inkomster bör de vara nöjda med sitt liv. Höga inkomster kan finansiera bl a snabba bilar, snabba båtar och villiga unga vaginor. Om det är vad man gillar och kan köpa, är det bara en sak man inte kan kosta på sig - att gnälla.
Hompansseille kuitenkin tuntuu olevan iso ongelma, että on ihmisiä, jotka eivät välttämättä tarvitse niitä isoja rahoja saadakseen elämään sisältöä. Tämä on yksi syy siihen, miksi he aikoinaan niin massiivisella nettihäiriköintikampanjalla hyökkäsivät minun kimppuuni: he paheksuivat äänekkäästi sitä, että (itse omalla työllä yksityisellä sektorilla tienaamistani rahoista) omistaudun vapaa-aikoinani iirin kielen elvyttämiselle. Tähän he suhtautuivat suorastaan moraalisella närkästyksellä.
Hommaiterna förefaller dock uppfatta det som sitt personliga problem att det finns folk som inte behöver stora pengar för att ha ett innehållsrikt liv. Det här syns t ex i den massiva punktmarkeringskampanj de riktat mot mig: att jag som fritidssysselsättning ägnar mig åt att återuppliva iriska språket (något jag finansierar helt ur min egen ficka, och det bör ihågkommas att jag arbetar inom den privata sektorn) är någonting de högljutt ogillar - det förefaller att de är t o m moraliskt indignerade över det.
Tietenkin siihen raivokampanjaan kuului monenlaisia koomisia piirteitä, alkaen siitä, että minä muka "opiskelen kuolleita kieliä veronmaksajien rahoilla". Mitähän kuolleita kieliä he tarkoittavat, saksaako vai venäjää, vai kenties espanjaa? Ottaen huomioon, että heidän alakulttuurissaan palvotaan herrana ja jumalana miestä, joka on tutkinut apurahoilla taatusti kuollutta ja hyödytöntä kirkkoslaavin kieltä, tämä heitto on suurin piirtein yhtä osuva kuin huumerikoksesta tuomion saaneen aatelisvapaaherra Junes von Lokan tapa syytellä arvostelijoitaan työtä vältteleviksi narkkareiksi.
Naturligtvis saknade deras hetskampanj mot mig inte vissa komiska drag. Sålunda beskyllde de mig för att "snylta på skattepengar för att studera döda språk". Vilka döda språk avser de månne - tyska, ryska eller måhända spanska? Med tanke på att hela deras subkultur avgudar en man som tilldelats stipendier för att studera det garanterat döda och onödiga kyrkslaviska språket låter dessa slängar ungefär lika träffande som den för knarkbrott bestraffade adlige friherren Junes Lokka när han kallar sina kritiker för arbetsskygga knarkare.
Mutta nämä insinöörismiehet ovat kieltämättä mielenkiintoinen ilmiö urputtaessaan siitä, kuinka he ihan varmasti osaisivat nyt sujuvasti espanjaa ja ranskaa ja venäjää ja muita "tärkeämpiä" kieliä, jos ei olisi koulussa pakotettu opettelemaan ruotsia yhyy. Ilmeisesti työelämässä on yksi jos toinenkin portti jäänyt kiinni siksi, että herrat ovat olleet liian laiskoja ja saamattomia hankkimaan kielitaitoa omin päin. Eikö Otaniemessä muuten ole mahdollista suorittaa kielikursseja vapaaehtoisina? Jos ei, niin sitten on kyllä suuri vääryys tapahtunut.
Men det är på sätt och vis intressant att läsa vad dessa ingenjörer anser om språkinlärning: de knotar i all evighet om hur de nu alldeles säkert skulle behärska spanska och franska och ryska och liknande "viktigare" språk om de inte tvingats lära sig svenska i skolan, buhu. Antagligen har de sett sig utestängda från ett och annat därför att de varit för lata och loja av sig för att skaffa sig extra språkkunskaper på egen hand. Jag undrar om man inte kan gå på valfria språkkurser i Otnäs. Om inte, så medger jag att en stor orättvisa skett.
Olen itse tuntenut ihan työkavereina insinöörejä, joilla insinööriosaamisen lisäksi on aika monen kielen (mm. ruotsin) taito, ja heitä arvostan kovasti, kuten ammattimies kaltaistaan. Sitä vastoin minulla on vaikeuksia pitää arvossa sellaisia insinöörejä, jotka pitävät itseään suurina herroina, joille ei riitä korkea palkka (ja kai heillä korkea palkka on, koska sillä kehuvat), vaan joita pitäisi myös kumarrella ja nöyristellä ja joilla pitäisi olla jonkinlainen oikeus päättää, mitä me muut teemme omilla vähillä kolikoillamme.
Som översättare har jag haft ingenjörer som arbetskamrater - ingenjörer som inte bara förstått sig på ingenjörsvetenskap, utan som också behärskat många språk, inklusive svenska, och dem respekterar jag, som det anstår en fackman att respektera sin like. Däremot finner jag svårare att uppskatta en ingenjör som anser sig vara en stor herre, som inte kan nöja sig med att ha hög lön (jag antar att ingenjörerna på Homma är högavlönade, eftersom de hela tiden skryter med sina stora stålar), utan som vi mindre vällottade borde buga och bocka för och som dessutom vill bestämma vad vi får göra med våra småslantar.
Perusinsinöörille varmaan maksetaan ihan hyvin, mutta kai siinä elämässä sitten on jotain vialla ja vajaana kun pitää soittaa suuta muiden ihmisten elämänvalinnoista. Ehkä kyse on vain siitä että perusinsinööri ei nykymaailmassa enää ole Herra Insinööri, jolle pitäisi pokkuroida. Kuka ties työllistyminenkään ei enää ole niin varmaa kuin ennen vanhaan, alan edellisten sukupolvien aikana. Ja ketäpä muuta siitä syyttäisikään kuin maahanmuuttajia.
En medelmåttig ingenjör får kanske helt bra betalt, men jag antar att hans vardag saknar någonting väsentligt om han måste ondgöra sig över hur andra människor lever sitt liv. Kanske det hela bara handlar om att en vanlig ingenjör nuförtiden inte längre är Herr Ingenjör som man borde fjäska för. Måhända är det t o m svårare att finna sysselsättning som ingenjör i dag än som i tidigare generationer. Och vem ska man beskylla för det om inte invandrarna?
Tulee mieleen Raamatun se kohta, jossa Jeesus moittii fariseuksia siitä, että he kehuvat olevansa Aabrahamin lapsia, sillä "Jumala voi herättää vaikka nämä kivet lapsiksi Aabrahamille". Vastaavasti, kun hommalaiset insinöörit julistavat olevansa "sentään insinöörejä", heille voi vastata, että täällä Suomessa kaikki pyritään joka tapauksessa järjestelmällisesti kouluttamaan henkihieveriin ja että Suomi-neito voi käden käänteessä kurssittaa maahanmuuttajien lapsetkin perusinsinööreiksi.
Man blir påmind om den passus i Bibeln där Jesus förebrår fariséerna för att de skryter med att vara barn till Abraham, för "sannerligen säger jag er: Gud kan väcka upp till och med stenarna här till barn åt Abraham". På ett motsvarande sätt, när ingenjörerna på högerextremistforumet Homma förkunnar att de "ändå är ingenjörer", så kan man bara svara dem att folk här i Finland ändå yrkesutbildas tills de knappast orkar stå längre och att Finlands mö vid behov kan i en handvändning utbilda invandrarbarn till bulkvaruingenjörer.
Ja sehän on se ongelma. Maahanmuuttokriittiset perusinsinöörit eivät todellisuudessa ole sellaisia käveleviä yhteiskunnan välttämättömyystarvikkeita kuin luulevat olevansa. He ovat aika lailla bulkkitavaraa nyt kun Suomessa koulutusta, myös teknisen alan koulutusta, on tarjolla kaikille. Heidän kaltaisiaan on helppo kouluttaa lisää, vaikka maahanmuuttajien lapsista, jotka usein ovatkin innokkaita hankkimaan arvostetun ammatin. Esimerkiksi nuori somalinainen lääkärinä ei ole mikään harvinainen ilmiö Suomessa.
Och det är precis det som är problemet. Invandrarkritiska medelmåttiga ingenjörer är i verkligheten inte de samhällets nödvändigheter i människohamn de inbillar sig de är. De är bulkvara i ett Finland som erbjuder alla utbildning, inklusive teknisk utbildning. Det är lekande lätt att utbilda t ex invandrarbarn till deras gelikar, och invandrarbarn är faktiskt ofta ivriga att skaffa sig ett uppskattat yrke. Det är t ex inte alls så ovanligt med en ung kvinnlig läkare av somalisk härstamning här i Finland.
Muuten olen ollut haistavinani sellaistakin asennetta noissa bulkki-insseissä, että he pitävät itseään suurinakin tiedemiehinä (paino sanalla -miehinä), koska osaavat tehdä sitä rutiini-insinöörityötä. Samalla he tietenkin julistavat halveksuntaansa humanisteja kohtaan, jotka opiskelevat tai tutkivat heidän mielestään ihan turhia juttuja. (Paitsi tietysti, heheheh, kirkkoslaavin tutkijat, koska kirkkoslaavi on tärkeä maailmankieli, ja tuohus- ja suitsukekauppa Kirkko-Slaavian kanssa on tärkeä osa Suomen taloutta.)
De där bulkvaruingenjörerna förefaller också se sig som stora vetenskapsmän (vetenskapsmän!) därför att de klarar av rutinarbete som ingenjörer. Samtidigt föraktar de högljutt alla humanioravetare, som enligt dem studerar eller forskar i helt onödiga saker. (Naturligtvis med undantag av kyrkslaviskan, eftersom de tycker att kyrkslaviskan är ett viktigt världsspråk, och den handel med böneljus och rökelse som Finland riktar till Kyrko-Slavien är ett viktigt bidrag till vår ekonomi.)
Tosiasia on kuitenkin, että insinööritieteet ovat soveltavia tieteitä eikä rivi-insinööri ole mikään suuri tiedemies, yhtään sen enempää kuin teknisten tekstien kääntäjä (kuten minä) on mikään suuri kielitieteilijä. Mentaliteettitasolla insinööritieteidenkin oikeilla tutkijoilla on paljon enemmän yhteistä kielentutkijoiden kuin rivi-insinöörien tasolla. Vakavasti otettavat insinööritiedemiehet ja kielentutkijat löytävät helposti yhteisen sävelen ja osaavat arvostaa toistensa ammattiosaamista ja kykyjä. Tieteidenvälisyys ei onnistuisi ilman tällaista avointa asennetta.
Faktum är dock att ingenjörsvetenskap är en tillämpande vetenskap och att en medelmåttig ingenjör inte är en stor vetenskapsman, lika litet som en översättare av tekniska texter (som jag) är en stor språkvetare. På mentalitetsnivå har seriösa forskare också inom ingenjörsvetenskap mycket mera i gemen med seriösa språkforskare än de har med bulkingenjörer. Seriösa forskare i bägge disciplinerna finner lätt en gemensam ton och kan uppskatta varandras yrkesskicklighet och begåvning. Utan en dylik öppenhjärtad attityd skulle det aldrig bli något av tvärvetenskaplighet.
Minulla on itse asiassa sellainen mielikuva, että bulkki-insinöörille sellainen uusia uria avaava tutkimus on yhtä vastenmielistä turhuutta myös matematiikan ja luonnontieteiden alalla. Hänen työnsä nimittäin on sitä, että käytetään jo valmiita käsikirjoja ja jo olemassa olevia matemaattisia käsitteitä. Jos joku sitten vaikka lisää matematiikkaan uusia käsitteitä ja käsitejärjestelmiä, se vain häiritsee häntä hänen rutiinityössään.
Min föreställning är faktiskt att en medelmåttig ingenjör ogillar all banbrytande forskning och avvisar den som någonting fåfängt, också när det rör sig om matematisk eller naturvetenskaplig forskning. Hans arbete består i att tillämpa färdiga handböcker och redan existerande matematiska begrepp. Om sen någon tillför t ex matematiken nya begrepp och begreppssystem, stör det bara honom i hans rutinarbete.
