Suositut tekstit

lauantai 13. huhtikuuta 2019

Kuinka persut tuhosivat urani mediassa, eli pilottiprojekti ennen Johanna Vehkoota - Hur sannfinnarna förstörde min karriär i medierna, eller: pilotprojektet före fallet med Johanna Vehkoo

(Jetzt auch in deutscher Übersetzung.)

Koska siitä alkaa olla kuusi vuotta täynnä, kun sain potkut mediasta kelpaamatta sen jälkeen julkaistavaksi kirjoittajaksi millekään suomenkieliselle alustalle, olen varmaankin unohtunut useimmilta. Olen siksi päättänyt kirjoittaa siitä, kuinka persut tuhosivat urani mediassa, jos kohta oleellinen osa asiaa on se, että media-alusta, jolle tuolloin työskentelin, nakkasi työsuojelulla täysin vesilintua silloin, kun työrauhaani häiritsivät juuri persut.

Det börjar vara hela sex år sedan jag fick sparken från medierna, och sedan dess har jag inte kunnat publicera någonting på någon finskspråkig plattform. Därför torde de flesta ha glömt mig. Sålunda har jag beslutat skriva om hur sannfinnarna gjorde slut på min karriär inom medierna, låt vara att det är en relevant aspekt av historien att medieplattformen jag då arbetade för gav katten i arbetarskydd när det var just sannfinnarna som störde min arbetsro.

Keväällä 2006 minua lähestyivät erään keskisuuren mediafirman edustajat. Firma oli juuri hankkinut haltuunsa erään suhteellisen näkyvän verkkoportaalin ja haki sinne uusia kirjoittajia (sittemmin tämä firma joutui erään ison mediakonsernin haltuun). Minä olin siihen aikaan herättänyt jonkin verran huomiota ja närkästystäkin feminisminvastaisella provosoinnilla tässä blogissa. 

Våren 2006 kontaktades jag av representanterna för en medelstor mediefirma. Firman hade just köpt en relativt synlig webbportal och letade efter nya skribenter (senare var det en större mediekoncern som tog över firman). På den tiden hade jag väckt en viss uppmärksamhet, för att inte säga förargelse, med antifeministiska provokationer i bloggen du just håller på att läsa.

Sitä olin alkanut harrastaa parinkin hyvin traumatisoivan seurusteluyrityksen jälkeen (toinen oli tapahtunut 1990-luvun puolivälissä, toinen 2000-luvun alkupuolella, ja molemmille tapauksille oli yhteistä, että vastapuoli oli omasta aloitteestaan alkanut lähetellä minulle lähinnä fanipostin luonteisia mielistelykirjeitä, mutta selittämättömällä tavalla kääntänyt kelkkansa ja alkanut vihata minua). Minua oli jopa haastateltu erääseen paperilehteen "öykkäriblogia pitävänä kielitieteilijänä".

Dylika provokationer hade jag ägnat mig åt efter ett par ytterst traumatiserande kärlekshistorier (den ena hade ägt rum i mitten av 1990-talet, den andra tidigt på 2000-talet, och bägge historierna hade inneburit att den motsatta sidan av eget initiativ hade överöst mig med vad som bara kan kallas för beundrarpost, men sedan på ett obegripligt sätt vänt kappan och börjat hata mig). Jag hade t o m intervjuats av en papperstidning som "språkvetaren med bråkmakarbloggen".


Olin kyllä itse tuolloin aika katkera siitä, että toimintani iirin kielen edistäjänä ei ollut herättänyt minkäänlaista huomiota Suomessa, vaikka se Irlannissa olikin ylittänyt uutiskynnyksen. (Yle oli kyllä kiinnostunut ja lähettänyt sähköpostia silloin kun osallistuin pääpuhujana suureen iirinkielisyysmielenosoitukseen Dublinissa keväällä 2004, mutta vaikka olin lupautunut haastateltavaksi, he eivät sittemmin ottaneet yhteyttä uudelleen.) Mutta valtakunnan ylimmäisenä naisvihaajana kyllä kelpasin vaikka kolumnia kirjoittamaan.

Jag var på den tiden rätt bitter över att min verksamhet som språkaktivist, finnen som främjade iriska språket, inte hade väckt någon uppmärksamhet i Finland, trots att jag nog nått över nyhetströskeln på Irland. (Finlands Rundradio blev visserligen intresserad och skickade e-mail när jag hade hållit ett tal på iriska för folkmassorna i Dublin våren 2004, men trots att jag gick med på att ge dem intervju, kontaktade de mig aldrig igen.) Men när jag blev känd som främste kvinnohataren i riket, ja då var det fritt fram att skriva kåserier mot betalning.

Mutta mikäs siinä. Kun kerran työtä tarjottiin, niin minähän en kieltäytynyt. Kuten silloin kun menin apurahaputken katkettua käännöstöihin, myös tuolloin ajattelin, että tällä tavalla voisin rahoittaa pahasti jumittaneen tohtorinväitösprojektini. Itse asiassa kävi tietysti niin, että viimeiset mahdollisuuteni akateemiseen uraan menivät, koska päivätyöni lisäksi jouduin raatamaan kolumnistina. 

Men varför inte - när man kom och erbjöd mig ett jobb, kunde jag inte säga nej därtill. I slutet av nittiotalet hade det blivit slut med stipendier, varför jag då hade börjat jobba som översättare och inbillade mig att det skulle finansiera mitt doktorsarbete, som hur som helst hade hakat upp sig; jag hyste likadana tankar när jag satte igång att skriva kåserier. Egentligen förlorade jag sista chansen att få ihop en riktig akademisk karriär, eftersom jag då inte bara hade ett riktigt jobb, utan också var tvungen att arbeta ihjäl mig som extraknäckande kåsör.

Se ei sinänsä harmita, koska olin aika pitkälti menettänyt mielenkiintoni tutkimusaiheeseeni (se on alkanut kiinnostaa uudelleen vasta viime aikoina) ja keskittynyt iirin kielen tutkimiseen ja edistämiseen, joista ei Suomessa valitettavasti akateemisia arvoja heru. Enemmän suututtaa se, etten voinut paremmin keskittyä silloiseen päivätyöhöni yksityisen puolen kielentutkijana, koska jos olisin voinut, osaisin nyt paria kolmea kieltä, joiden opeteltavuuskaan ei ollut juolahtanut mieleeni aikaisemmin.

Inte för att det hade varit någon katastrof, ty jag hade till största delen förlorat intresset för mitt forskningsobjekt (det är först nyligen jag återfått det) och koncentrerat mig på att studera och främja iriska språket, något som inte riktigt kan omsättas till akademiska meriter i Finland. Mera irriterad är jag över att jag inte kunde ägna mig bättre åt mitt dåvarande första jobb som språkforskare på ett privatföretag, ty hade jag gjort det, skulle jag nu behärska två eller tre språk utöver det jag nu kan - språk det tidigare aldrig ens hade fallit mig in att jag kunde lära mig.

Feminismikriittisiäkin juttuja tietysti kirjoittelin sitten aika ajoin, mutta koska olen saanut vanhan hyvän ajan kulttuuri-isänmaallisen kasvatuksen, minulla oli sanottavaa myös vaikkapa Runebergin tai Topeliuksen kaltaisista kirjallisuusklassikoistamme, ja myös sanoin sen, jos tiedotusvälineissä näkyi jotain asiaan liittyvää. Minuthan oli periaatteessa palkattu kommentoimaan ajankohtaisia tapahtumia.

Av och till skrev jag också kritik av feminismen, men med den gammaldags kulturpatriotiska uppfostran jag fått hade jag mycket mera att säga t ex om vår klassiska litteratur, Runeberg eller Topelius för att nämna ett par namn och sade det också om det råkade stå någonting om dessa herrar i tidningarna. Jag hade faktiskt rekryterats för att kommentera aktuella skeenden.

Koska vanhan koulukunnan kokoomuslainen äitini kuoli samoihin aikoihin kun aloin kirjoittaa ao. portaaliin, otin asiakseni säilyttää jotain hänenkin ajatuksistaan ja pyrin tarkastelemaan esimerkiksi perinteistä isänmaallisuutta ymmärtäväisesti ja eritellen. Epäluulo Venäjää kohtaan oli minullekin luonteenomaista, ja mitä sitten Neuvostoliittoon tulee, pyrin tuomaan lukijoiden ulottuville sitä, mitä Neuvostoliiton vankileireistä tiedettiin esimerkiksi niillä kärsineiden muistelmien perusteella.

Samma år som jag började skriva kåserier dog min mor, en samlingspartist av gamla skolan. Jag kände mig moraliskt förpliktigad att bevara för eftervärlden någonting av henne och hennes värld, vilket fick mig att t ex betrakta traditionell fosterländskhet ur ett förståelsefullt, analytiskt perspektiv. Misstro mot Ryssland var inte precis främmande för mig, och vad sedan angår Sovjetunionen, försökte jag bringa till läsarna det som vi vet om sovjetiska fångläger t ex på grund av de memoarer som före detta straffångar författat.

Joskus jouduin asioihin perehtyessäni muuttamaan siihenastista mielipidettänikin. Esimerkiksi Natoon suhtauduin alun perin ajattelemattoman kielteisesti, mutta kun otin asioista selvää ja pohdin liiton jäsenyyttä käytännön näkökulmasta, jouduin päätymään varovaisen myönteiselle kannalle. Tästä kaikki eivät tietenkään pitäneet, koska suomalaiset ovat automaattisesti Naton vastustajia eivätkä salli valmiiden ajatustensa kyseenalaistamista.

När jag tog reda på saker såg jag mig inte sällan nödd att byta åsikt. Om man nu nämner Nato som ett exempel så var jag till en början oreflekterat negativt inställd till den, men när jag informerade mig och skrev om medlemskapet i Nato ur en praktisk synvinkel kände jag mig föranlåten att inta en försiktigt positiv hållning. Detta gillades av långtifrån alla, för finländarna brukar vara automatiskt Natofientliga och tillåter inte att man ifrågasätter deras färdigköpta åsikter.

Aluksi vaistomaisesti ja sitten yhä tietoisemmin pyrin antamaan perinteiselle isänmaallisuudelle kunnianpalautuksen. Vanhan sivarin naiivista pasifismista siirryin korostamaan, että maanpuolustustahto ei ollut mitenkään ristiriidassa esimerkiksi luonnonsuojelun kanssa. Isoäitini, joka koki henkilökohtaisesti sekä sisällissodan että talvisodan, jaksoi itku silmässä muistella sitä, kuinka suomalaiset eheytyivät sisällissodan riidoista talvisodan aikana. "Talvisodan henki" oli hänen muistoissaan hyvin elävä henki. Aloin nähdä tehtävänäni sen hengen palauttamisen ja vastakkainasettelun jäänteiden hautaamisen.

Jag försökte också rehabilitera traditionell fosterländskhet. Jag lade en gammal vapenvägrares naiva pacifism åt sidan och övergick till att framhålla, att man faktiskt kunde vara t ex både natur- och försvarsvän. Min mormor, som i sin egen hög person upplevde både inbördes- och vinterkriget, hade alltid med tårar i ögonen dragit sig till minnes hur den finska själen efter inbördeskrigets ärr helades under vinterkriget. I hennes tankar var "vinterkrigsandan" en mycket levande anda. Jag började se det som min mission att återställa vinterkrigsandan och begrava resterna av den gamla motsättningen.

Olin nimittäin 2000-luvun alussa pariin otteeseen huomannut, että netin keskustelupalstoilla esiintyvät vanhan polven isänmaalliset eivät olleetkaan aina hulluja natseja. Muutaman kanssa tulin oikeastaan varsin hyvin juttuun, viimeistään silloin kun heille selvisi, että puolaa ja venäjää opiskelleena olin perillä kommunismin julmuuksista Neuvostoliitossa tai Itä-Euroopan kärsimyksistä neuvostoikeen alla. Päädyin uskomaan, että heidänlaisensa olisi mahdollista ymmärtämällä ja järkeilemällä integroida valtavirtayhteiskuntaan.

I början av 2000-talet hade jag nämligen fått uppleva flera gånger att de äldre generationens fosterlandsvänner jag råkade på diskussionsfora på webben ingalunda alla var galna nazister. Med några av dem kom jag alldeles fint tillrätta, särskilt när det visade sig för dem att jag, som studerat polska och ryska, faktiskt var välunderrättad om kommunismens grymheter i Sovjetunionen eller om Östeuropas lidanden under det sovjetiska oket. Jag började tro att de och deras gelikar kunde integreras i samhällets huvudfåra om man bara förstod dem och resonerade med dem.

Aluksi sainkin jonkinlaista menestystä. Kun esimerkiksi otin kantaa Huhtiniemen joukkohautoja koskeneeseen keskusteluun (muistaako kukaan enää niitä aikoja, kun Suomessa jaksettiin vielä keskustella oman maan historiasta?), sain kiitoksia tasapuolisesta ja kaikkia osapuolia ymmärtävästä kirjoituksesta myös siltä suunnalta, joka tavallisesti leimasi suunnilleen kaikki tielleen osuvat taistolaisiksi. Toisin sanoen kansan eheyttämissuunnitelmani tuntui toimivan.

Till en början rönte jag någon sorts framgång. När jag t ex tog ställning till diskussionen kring massgravarna i Huhtiniemi (minns någon ännu den tid då man i Finland ännu orkade diskutera vår historia?), lovades jag för ett inlägg som visade förståelse och empati för alla parter - även av en del folk på det hållet där det var vanligt att kalla alla för stalinister. Det föreföll som om min plan om folkets helande gick i uppfyllelse.

Sitten kommenttipalstalle ilmaantuivat uuden polven äärioikeistolaiset, ne Halla-ahon ihailijat. He tuntuivat olevan sitä mieltä, että minullakin oli jonkinlainen velvollisuus olla Halla-ahon ihailija siksi, että suhtauduin kriittisesti feminismiin, puhuin isänmaallisuudesta tai tunsin suomalaista klassista kirjallisuutta (meillä kotona lapsuudessani oli aivan itsestäänselvyys, että esimerkiksi Kalevalaa luettiin). Myöskään rasismia en tietenkään hyväksynyt, ja se heille vasta kova pala olikin. Lopulta Halla-ahoa uskonnollisesti palvovia ja minua solvaavia kommentteja alkoi olla jopa Neil Hardwickin vanhoja televisiosarjoja muistelevien bloggausten kommenttilaatikoissa.

Sedan dök dock den nya generationen av högerextremister i kommentarlådan, dvs Jussi Halla-ahos beundrare. De föreföll anse, att även jag var förpliktigad att avguda Halla-aho därför att jag såg kritiskt på feminismen, tillät mig att tala om fosterländskhet och visste någonting om klassisk finsk litteratur (i min barndom var det en självklarhet hemma hos oss att t ex läsa Kalevala). Rasism accepterade jag inte alls, och det drev dem till raseri. Till slut fylldes kommentarlådan med religiösa hyllningar till avguden Halla-aho och med grova påhopp mot mig även när blogginlägget i fråga bara handlade om någon gammal teveserie av Neil Hardwick.

Merkillepantavaa on, että työnjohto ei puolustanut minua millään tavalla äärioikeiston hyökkäilyjä vastaan, vaan tuntui pikemminkin pitävän minua osasyyllisenä niihin. Näyttää myös siltä, että työnjohto oli valinnut puolensa, eikä se ollut minun puoleni. Kun ensimmäisen kerran vaivauduin kirjoittamaan kokonaisen blogikirjoituksen äärioikeistosta, raivoisa spämmäys täytti kommenttiloodan tuntien sisällä kolmellasadalla kirjoituksella. Kun olin jo sulkenut kommenttiloodan, sinne ilmaantui vielä yksi äärioikeistolaismielinen puheenvuoro - mikä tarkoittaa, että äärioikeistolla oli myyränsä työnjohdossa.

Betecknande nog tog arbetsledningen mig aldrig i försvar mot de högerextremt inspirerade påhoppen, snarare föreföll det att den såg mig som medansvarig. Det tycktes också att förmännen hade valt sin sida och att det inte var min sida. När jag den första gången nedlät mig att skriva en hel drapa om extremhögern, fylldes kommentarlådan under ett par timmar med tre hundra arga inlägg. När jag redan stängt kommentarerna, dök det upp ännu ett högerextremistiskt inlägg - vilket gav vid handen att extremhögern hade infiltrerat arbetsledningen.

Silloin kun kirjoituksistani suivaantuivat esimerkiksi feministit ja alkoivat vaatia minulle potkuja, työnjohto tuki minua läpi tuulen ja tuiskun. Mutta kun asialla oli äärioikeisto, työnjohto syytti minua. Potkuthan siitä lopulta tuli, mutta vasta sitten kun kirjoitusteni taso oli jatkuvaan häiriköintiin ja terroriin leipäännyttyäni vajonnut lehmän häntää alemmaksi.

När det var t ex feministerna som ville få mig sparkad från jobbet stödde arbetsledningen mig i vått och torrt. Men när det var extremhögern som plågade mig, skyllde förmännen på mig. Och till slut fick jag mycket riktigt sparken, men först när trakasserierna och terrorn hade tröttat ut mig så att kvalitén i mina skriverier inte längre var någonting att skryta med.

Tietenkin myös Venäjän trolleilla oli osuutensa asiaan. Olen tiennyt Venäjän olevan äärioikeiston uuden nousun taustalla jo kauan ennen kuin tästä tuli yleisesti hyväksytty käsitys. Silloin kun täysin asiallisin perustein kritisoin Putinin Venäjää, mutta poleemisessa sävyssä, kommenttiraidan trollit julistivat esimerkiksi, että olen "ruotsalaismielinen, joka vihaa rasistisesti venäläisiä". On selvää, että nämä trollit olivat samaa porukkaa kuin perussuomalaiset rasistit, koska venäläismielisyyttä ja muslimikammoa tuli usein samoissa puheenvuoroissa, ruotsin kielen vihaamisesta puhumattakaan.

Naturligtvis spelade också de putinistiska trollen en roll. Jag har varit övertygad om att Ryssland står bakom extremhögerns återuppståndelse långt innan detta blev en allmänt vedertagen uppfattning. När jag på sakliga grunder, men i polemisk ton kritiserade Putins Ryssland, förkunnade trollen i kommentarlådan t ex att jag var "svensksinnad" och att jag därför "rasistiskt hatade ryssarna". Det var klart att dessa troll var av samma skrot och korn som de sannfinska rasisterna, för russofili och islamofobi förekom i samma inlägg, för att inte nämna hatet mot svenska språket.

Asiaan liittyy tietysti episodi, jota voi verrata Johanna Vehkoon oikeudenkäyntiin: vaalipäivänä 2011 tulin somessa käyttäneeksi persuista - vuosien häirinnän jälkeisessä kostonhimossa - aika "rouheita lohkaisuja", kuten muuan sivustaseuraaja asian määritteli. Jouduin siitä valtakunnansyyttäjän tutkittavaksi, mutta toimitin hänelle niin kattavan aineiston todisteeksi minuun kohdistuneesta kiusanteosta, että juttu ei edennyt syyteharkintaa pidemmälle, vaikka minua kyllä roikutettiin puoli vuotta löysässä hirressä.

Det här står i sammanhang med en episod som har ett och annat gemensamt med rättegången mot Johanna Vehkoo: på valdagen 2011 uttryckte jag mig - hämndlysten och bitter efter så många år av trakasserier - om sannfinnarna i ordalag som kunde tolkas som hotelser. Riksåklagaren åtog sig att utreda saken, men jag skickade honom en så omfattande dokumentation av trakasserierna att historien aldrig gick utöver åtalsprövningen, låt vara att jag fick vänta på beslutet i ett halvt år.

Kielikuvani eivät näet vastanneet minkään rikoksen tunnusmerkistöä, Tämän lisäksi valtakunnansyyttäjä totesi toimittamani aineiston todistaneen, että minun ja "eräiden muiden nettikirjoittajien" välillä oli havaittavissa "pitkäaikaista katkeruutta" ja että kirjoitukseni oli nähtävä tämän katkeruuden yhteydessä. Valtakunnansyyttäjä ei ottanut kantaa siihen, kuka oli alkuperäinen syyllinen tähän "pitkäaikaiseen katkeruuteen". Tähän en tietenkään ole itse tyytyväinen, mutta ymmärrän täysin, että valtakunnansyyttäjän oli mahdotonta päättää, kumpi sen aloitti - "katkeruus" oli ollut niin "pitkäaikaista".

Mina uttalanden uppfyllde nämligen inte rekvisiten för något brott. Dessutom konstaterade riksåklagaren att det material jag skickat bevisade att det kunde "observeras långvarig bitterhet" mellan mig och "vissa andra webbskribenter" och att det var nödvändigt att se mina yttranden i detta sammanhang. Riksåklagaren tog inte ställning till vem som bar det yttersta ansvaret för denna "långvariga bitterhet". Det här är jag naturligtvis inte tillfreds med, men jag förstår att en så långvarig bitterhet gjorde det omöjligt för riksåklagaren att välja sida.

Tämä ei tietenkään estänyt äärioikeistoa käyttämästä ao. kielikuvia "todistusaineistona" minua vastaan omassa propagandassaan. Lisäksi he tietenkin keksivät lisää. Esimerkiksi eräs varsin karkea - oletettavasti aito - uhkausviesti, jonka Halla-ahon vaimo joskus tuolloin sai, esiteltiin minun kirjoittamanani, ja varmemmaksi vakuudeksi mukaan liitettiin IP-osoite. Tietenkään kukaan ei tarkistanut, mille paikkakunnalle IP-osoite viittasi - Lappeenrantaan, joka on aika kaukana minun asumapaikastani Turusta. 

Ändå använde extremhögern mina ordalag som "bevismaterial" mot mig i sin egen propaganda. Dessutom hittade de naturligtvis på mera material. Fru Halla-aho hade just mottagit ett brutalt - antagligen autentiskt - hotelsebrev i e-mail, och högerextremisterna påstod att det var jag som skrivit brevet. För att göra det trovärdigare hade de försett brevtexten med en IP-adress. Naturligtvis kollade ingen varifrån brevet enligt IP-adressen hade skickats - Villmanstrand, som ligger rätt långt borta från min hemstad Åbo.

Viesti oli myös kirjoitettu sellaisella oikeakielisyyden vastaisella alatyylillä, jota en itse käytä, mutta sehän ei tietenkään estänyt Halla-ahon tahdottomia raajoja tärkeillen selittämästä sitä minun tyylini mukaiseksi. He ovat vihoviimeinen taho esittämään arvioita kenenkään kirjoitustyylistä, koska heidän suomen kielensä on yleisesti ottaen sekoitus katupoikatörkeyksiä ja latteaa virastokieltä, eivätkä he ilmeisesti ole eläissään lukeneet ensimmäistäkään kotimaisen kaunokirjallisuuden klassikkoa.

Meddelandet ifråga var dessutom avfattat på så dålig, språkriktighetsvidrig finska som jag aldrig i livet kunde använda, men detta hindrade inte Halla-ahos viljelösa lemmar - anhängare - från att påstå att det var i min stil. De har absolut ingen rättighet att avge sakkunniga utlåtanden om någons skrivstil, ty deras egen finska brukar vara en blandning huliganfräckheter och dött pappersspråk, och de har tydligen aldrig i sitt liv läst en enda inhemsk skönlitterär klassiker.

Halla-aholaisten ja muun äärioikeiston minuun suuntaama häirintäkampanja saavutti tavoitteensa, kun sain vuonna 2013 potkut siltä nettiportaalilta, jossa olin kolumnoinut. Tämän jälkeen en ole saanut yhtään mitään julkaistua suomeksi, lukuun ottamatta pientä esseekirjaa, jonka lopulta painoi iirinkielisiä kirjojani kustannellut pikkuputiikki Irlannissa. Senkin esseekirjan oli käytännössä tilannut suomenkielinen kustantaja, josta sitten jälkeen päin en kuullut mitään.

Den hetskampanj som halla-ahoiterna och resten av extremhögern riktade mot mig nådde sitt mål år 2013, då jag sparkades från portalen som jag hade bidragit till. Sedan dess har jag inte kunnat publicera någonting på finska, med undantag av en liten essäsamling som till slut trycktes av samma lilla förlag som också gett ut mina iriskspråkiga böcker. Den essäsamlingen hade faktiskt i praktiken beställts av en finsk förläggare, som dock därefter aldrig kontaktade mig igen.

Eräs aikakauslehti olisi kyllä halunnut uusia bloggaajia sivuilleen, mutta kuulemma "somekirjoitteluni ei ollut heidän brändinsä mukaista". Minulla on oma epäilykseni, mitä tällä "somekirjoittelulla" tarkoitettiin. Seitsemän vuoden kokemus juuri kyseisestä työstä ja seitsemän kielen osaaminen (sekä kyky lukea muutamalla muullakin kirjoitettuja uutislähteitä) ei sitten ollut minkään väärtiä. Persut ovat saaneet erinomaisesti läpi tavoitteensa, eli riistäneet täydellisesti sananvapauteni kaikissa suomenkielisissä viestimissä.

En tidskrift sökte visserligen nya bloggare för sina webbsidor, men sen anmäldes det att det jag skrev på sociala medier "inte motsvarade deras varumärke". Jag har mina egna misstankar beträffande vad de menade med "det jag skrev på sociala medier". Sju års erfarenhet av precis detta arbete och kunskaper i sju språk (eller flera, om man avser passiva kunskaper tillräckligt bra för att läsa nyhetskällor) var alltså ingenting värda. Sannfinnarna har lyckats fint med vad de eftersträvade med sina trakasserier: de har fråntagit mig all yttrandefrihet i finskspråkiga medier.

Joku varmaan tässä kohtaa ehdottaa minua kääntymään vasemmistolaisten viestimien puoleen, jos haluan kirjoittaa. No, maan merkittävin vasemmistolehti julkaisi muutama vuosi sitten jutun iirin kielen nykytilasta, mutta lehdessä ei mainittu minua - Suomen ainoaa iirinkielistä kirjailijaa, joka olen kaiken lisäksi saanut kiitosta hyvinkin merkittäviltä iirinkielisen kulttuurin edustajilta Irlannissa - nimeltäkään, eikä liioin otettu yhteyttä konsultaatiotarkoituksessa. Silloin kun aiheen paras tuntija koko maassa ei saa kirjoittaa juttuja siitä ja hänet sivuutetaan maininnatta sitä käsittelevissä jutuissa, voidaan lähteä siitä, että asianomainen on todellakin sensuroitu olemasta, myös vasemmistopuolella. (Ruotsiksi toki saan juttujani julki.)

Någon föreslår mig säkert att vända mig till vänstermedier, om jag vill skriva. Nåja, den största vänstertidningen i det här landet gav för ett par år sedan ut en artikel om iriska språkets situation i dag, men jag blev varken omnämnd i tidningen - trots att jag är Finlands enda iriskspråkiga författare, redan lovordad av en del celebra representanter för gaelisk kultur på Irland - eller konsulterad som expert. När jag varken får skriva artiklar om det jag är landets bäste expert på eller ens nämns vid namn i de artiklar som andra skrivit, kan man utgå från att jag har förklarats för icke-person också i vänstermedierna. (På svenska har jag visserligen kunnat publicera ett och annat.)

Mutta miettikääpäs vielä kertaalleen seuraavia asioita:

Men reflektera än en gång över följande saker:

- Persut julistavat olevansa isänmaallisia, mutta sensuroivat hiljaiseksi sen, joka koettaa päivittää isänmaallisuuden, maanpuolustustahdon ja talvisodan hengen nykyaikaan ja kaikkien vähemmistöjenkin ulottuville.

- Sannfinnarna säger sig vara fosterländska, men tystar ned den som försöker uppdatera fosterländskheten, försvarsviljan och vinterkrigsandan så att de även kunde omfattas av alla minoriteter.

- Persut vaativat, että kommunismin julmuuksista puhuttaisiin enemmän, mutta sensuroivat hiljaiseksi sen, joka on luultavasti kirjoittanut enemmän kuin kukaan muu Suomessa - ehkä Sofi Oksasta lukuun ottamatta - Neuvostoliiton julmuuksien historian popularisoimiseksi. 


- Sannfinnarna kräver mera diskussion av kommunismens grymheter, men tystar ned den som antagligen skrivit mer än någon annan i Finland - kanske med undantag av Sofi Oksanen - för att upplysa folk om de sovjetiska grymheternas historia.

- Persut väittävät edistävänsä kansallista kulttuuria, mutta sensuroivat hiljaiseksi sen, jota on lapsuudesta asti ruokittu Kalevalalla ja Aleksis Kivellä.

- Sannfinnarna säger sig främja nationell kultur, men tystar ned den som vuxit upp med Kalevala och Aleksis Kivi.

- Persut inisevät yhtä mittaa siitä, kuinka heillä muka ei ole sananvapautta, mutta heillä on kyllä kuulijansa ja haastattelijansa mediassa sekä omat mediat, joissa he saavat mustata vastustajiksi mieltämiensä mainetta mielin määrin. Samalla minut on hiljennetty aivan yhtä täydellisesti kuin neuvostoliittolaiset toisinajattelijat Brežnevin aikana (eikä tämä todellakaan ole liioittelua, sillä minä sattumoisin tiedän mistä puhun).

- Sannfinnarna gnäller hela tiden om hur de kantänka inte har uttrycksfrihet, men de intervjuas hela tiden av medierna och har sina lyssnare, dessutom har de sina egna medier för att svärta ned motståndaren så mycket de vill. Samtidigt har jag tystats ned lika fullt som de sovjetiska dissidenterna under Brezjnev (och det här är ingen överdrift, jag vet vad jag talar om).

- Ja kaikkea tätä hiljaiseksi sensurointia tukee suomenkielinen mediajätti, joka heittää kaiken työsuojelun näköisenkin ikkunasta ulos heti kun työsuhteessa olevaa alkavat ahdistella juuri persut ja äärioikeistolaiset (vaikka vasemmistolaisia ja feministisiä häiriköitä vastaan on pidetty johdonmukaisesti puolta).

- Och den här nedtystande censuren får flankstöd av ett finskt mediebolag som skrotar allt vad arbetarskydd heter precis när en anställd börjar trakasseras av sannfinnar och högerextremister (trots att samme anställde alltid tagits i försvar mot feminister och vänstersinnade).

Vetoomus Punkinfinland-foorumille

"Ben Zyskowiczin näköinen nainen" on ehtaa Pif-nimimerkkikamaa. Suorastaan vaadin, että joku teistä ottaa sen käyttöönsä. 

Suomenkielisten porvaripuolueiden moraalirappio - De finskspråkiga borgerliga partiernas moraliska förfall

Aki Lemmetyinen sanoitti juuri omat ajatukseni Facebookissa:

Aki Lemmetyinen har just formulerat mina tankar på Facebook:

"No siis jossain tuolla radikaalimmassa vasemmistossa on pitkään ollut teesinä, että kaikesta arvopuheesta huolimatta konservatiivinen porvaristo hyppää silmää räpäyttämättä fasismin taakse, jos vähänkin on uhkaa ilmassa tasaisemmasta tulonjaosta ja etuoikeuksien kaventamisesta."

"Någonstans långt borta i yttersta vänstern har det länge ansetts att den konservativa borgerligheten, hur mycket den än snackar om värden och värderingar, ansluter sig till fascisterna utan att darra på manschetten, om jämlikare inkomstfördelning och reducerade privilegier hotar."


"Se on vaikuttanut vähän sellaiselta oppikirjamaiselta teesiltä, mutta onhan tämä hämmästyttävää, miten Kokoomuksen ja Kepun ollessa lehmänkauppaköysissään niin niinkin haalea demaripomo kuin Antti Rinne säestettynä harmaalla Haavistolla saa setäporvarit ja -porvarittaret niin totaalisen sekaisin, että nämä kilpaa juoksevat ylistämään pikkusieluista ja saivartelevaa rotuoppifasistia, jonka toimenpide-ehdotukset ovat ristiriidassa paitsi perustuslain myös keskeisten kansainvälisten sopimusten kanssa niin että toteutuessaan menisi paitsi perustuslaki myös se kv-sosiaalinen pääoma, jota tähän asti on pidetty Suomen ylpeydenaiheena."

"Det här har smakat som en utantillpluggad tes från läroboken. Men det är ändå varit förvånande att se hur nu, när Samlingspartiet och Centern trasslat sig in i sin spindelväv av kohandel, en så ljum sosseboss som Antti Rinne, ackompanjerad av den grågröna Haavisto, gör borgerliga gubbar och gummor så totalt handfallna att de överträffar varandra i att lovorda en trångsynt och pedantisk fascist och anhängare av rasläror, vars förslag om konkreta åtgärder inte bara står i konflikt med grundlagen utan också med centrala internationella avtal och, om de förverkligades, inte bara skulle förutsätta avskaffandet av grundlagen, utan också förstöra det internationella sociala kapital som Finland hittills varit så stolt över." 


"Samanlainen totaalinen moraalirappio kuin jenkkien republikaaneilla ja jää nähtäväksi millä tempuilla sieltä koitetaan sitten aikanaan palauttaa jotain kunniallisuuden poseerausta."

"Det här är ett likadant moraliskt totalförfall som republikanerna i USA drabbats av, och det återstår att se hur borgarna en gång i framtiden tänker återställa sin ärbarhet, ens som en pose."

perjantai 12. huhtikuuta 2019

Näin se tehdään - Så här gör man det

Minulla on tapana sanoa, että Venäjän joukot tai Venäjän suomalaiset juoksilaat tulevat vielä ampumaan räjähtävän luodin lapsesi päähän. Minulta kysytään, miten se käytännössä olisi mahdollista. No, nyt olemme nähneet miten se on mahdollista. Marco de Witin tukijoukot tappelevat jo alaikäisiä vastaan Narinkkatorilla, ja Venäjän tarvitsee enää aseistaa heidät konetuliaseilla.

Jag brukar säga att den ryska armén eller Rysslands finska springpojkar ännu kommer och skjuter ditt barn en explosiv kula i huvudet. Ni frågar mig hur det vore möjligt i praktiken. Nu har vi sett hur. Marco de Wits anhängare slåss redan med ungdomar på Narinkkatorget, och det enda Ryssland behöver göra är att dela ut automatvapen till dem.

keskiviikko 10. huhtikuuta 2019

Kaikkia muita paremman rälssisäädyn edustaja - En representant för bättre folk och frälse

Kun aloin kirjoittaa tätä blogimerkintää, käytiin juuri käräjiä siitä, oliko "natsipelle" loukkaus Junes Lokan kunniaa kohtaan. Kunnianloukkaus on paikkaansa pitämättömän väitteen esittäminen toisesta ihmisestä halventavassa tarkoituksessa. Asiaa sietää pohtia.

När jag började skriva på det här blogginlägget, pågick en rättegång om huruvida det var en ärekränkning mot Junes Lokka att kalla honom för en "nazistisk pellejöns". Ärekränkning är att säga någonting osant om en annan människa i förnedrande syfte. Det är värt mödan att reflektera över denna fråga.

Ensinnäkin tuo natsi. Natsi tarkoittaa yleisessä tietoisuudessa lähinnä kurinalaista, univormupukuista äärioikeistolaista, joka marssii muodostelmassa toisten samanlaisten kanssa. On vaikea kuvitellakaan Junes Lokkaa sellaiseksi. Eri asia on sitten, että sotilaallisesti järjestäytynyttä uusnatsismia tyyliltään ja mentaliteetiltaan koko lailla lähelle tuleva Vastarintaliike on kuulemma hiljattain julistanut tukeaan Lokalle lähinnä taktisen liittolaisuuden näkökulmasta. Mutta itse Junes ei ole natsi.

Sedan det där med nazist. En nazist är, som man i allmänhet uppfattar det, en väldisciplinerad, uniformerad högerextremist som marscherar i formation med sina gelikar. Det är svårt att alls föreställa sig Junes Lokka som en sådan. En helt annan sak är att Motståndsrörelsen, som kommer rätt nära militäriskt disciplinerad nynazism vad gäller stil och mentalitet, nyligen lär ha förkunnat stöd till Lokka mest av taktiska skäl. Men Junes själv är inte någon nazist i egentlig betydelse.


Catzo, maanmoucka, Herraasi Junesta, sillä hänet on JUMALA totisesti ylendänyt Cuningax ja Keisarix sinun ylitzeis - ja JUMALA anda Swomalaijsele sellasen Herran, quin Swomalainen ansaitzepi.
Þin bondtölp! Se här þin Herre Junes, som GUD sannerligen upphöjdt till Conung och Keijsare öfwer þig - och GUD setter öfwer Finnen bara såådhana Herrar, som Finnen förtjenar. Amen.


Toiseksi sitten pelle. Pelle tarkoittaa hullunkurisia asioita touhuavaa henkilöä, jolle ei voi olla nauramatta. Monet niistä asioista, joita Junes Lokka tekee, herättäisivät toisissa oloissa suurta huvittuneisuutta. Mutta kuten useampi kuin yksi suurten totalitarismien aikalainen on kertonut, totalitarismiin kuuluu oleellisesti se, että ilmiselvälle naurettavuudelle ei uskalleta nauraa. Pelleily ei enää ole pelleilyä, se on otettava vakavasti eikä siitä saa huvittua.

Sen det där om pellejöns. En pellejöns håller på med löjliga saker så man måste skratta åt honom. Mycket av det som Junes Lokka gör skulle under andra omständigheter väcka obegränsat åtlöje. Men som många av de som var samtida med de stora totalitära diktaturerna på 1900-talet har rapporterat var det en viktig aspekt av totalitarismen att folk inte vågade skratta åt uppenbara löjligheter. Fasoner som förr i världen var typiska för pellejönsar är inte längre roliga. I dag måste de tas på blodigt allvar.

Junes Lokka ei siis ole natsipelle. Päin vastoin: hän on meitä muita paremman rälssisäädyn edustaja, aatelinen, jolle meidän on kumarrettava syvään ja jota meidän velvollisuutemme on elättää. Hän ehkä käyttää huumeita, mutta paremmalla ihmisellä on siihen oikeus; hän on ehkä laiminlyönyt opiskelunsa ja koulutuksensa, mutta se on hänen aatelisen etuoikeutensa; hän ehkä välttelee työtä, mutta parempana ihmisenä häntä ei millään raadannalla kuulukaan raskauttaa; hän ehkä huorittelee suomalaisia naisia, mutta rälssimiehellä on siihen oikeus, tiedä vaikka hänellä olisi ensi yön oikeus kaikkiin nuoriin naisiin. 

Junes Lokka är sålunda ingen nazistisk pellejöns. Han är raka motsatsen: han representerar ett frälsestånd som är förmer än vi andra, en adelsman som vi bugar djupt för och som det är vår plikt att garantera uppehälle för. Han tar kanske droger, men det är bättre folks privilegium; han har kanske försummat sina studier och sin utbildning, men det är en adelsmans privilegium; han är kanske arbetsskygg, men han är en bättre människa som inte bör belastas med arbete; han kallar kanske finska kvinnor för horor, men han är en man av frälse som bör få göra så, kanske han t o m har droit de seigneur att ligga med alla unga kvinnor.

Junes Lokka ei ole vain synnynnäisesti meitä parempi, hän on hellä rakastaja, jonka ritarillisuus suhteessa naisiin herättää yleistä ihastusta ja kunnioitusta. Kuvassa maestron tyylinäyte. Junes Lokka är inte bara mer högboren än alla vi andra, han är också en öm älskare, vars chevalereska tag gentemot kvinnor väcker allmän beundran och vördnad. Bilden visar ett stilprov av maestron.



Junes Lokka on maahanmuuttajataustainen, mutta suomalaisten rasistien alakulttuuri on hyväksynyt hänet sankarikseen. Tämä jos mikä osoittaa, että hän on epätavallinen, meitä muita parempi mies. Hän tekee jatkuvasti sellaisia asioita, jotka jonkun muun maahanmuuttajataustaisen miehen tekeminä olisivat maahanmuuttokriitikoiden mielestä hyvin paheksuttavia. Mutta hänellä on oikeus. Erioikeus. Säätyerioikeus. Hän on yksinkertaisesti parempaa säätyä, siniverinen, rälssiä, aatelinen, supermies, yli-ihminen.

Junes Lokka är av invandrarbakgrund, men finska rasisters subkultur har accepterat honom som sin hjälte. Detta om något visar att han är en ovanlig man, överlägsen oss vanliga dödliga. Det han håller på med är saker som invandringskritikerna hos någon annan man av invandrarbakgrund skulle ogilla skarpt. Men han har företrädesrätt, ensamrätt, privilegium. Han är av bättre stånd, av blått blod, frälse, adel. Han är en superman, en övermänniska.

Nuori, joka etsit suuntaa elämällesi. Kouluttaudu ammattiin. Hanki työtä. Näin pääset rahoittamaan Junes Lokkaa ja muita parempia ihmisiä. Tämä on sinulle suuri kunnia, sillä parempi on parempi, aatelinen on aatelinen ja rahvas - kuten sinä - on rahvasta. Tyydy osaasi Junes Lokan palvelijana. Ja jos satut olemaan naishenkilö, jota Junes suuressa armollisuudessaan suvaitsee kutsua huoraksi, ole siitä kiitollinen. Hänhän on sentään Junes, maahanmuuttokriittisyytensä armosta kaikkia rahvaanomaisia työtätekeviä parempi mies.

Du unga människa som söker en sak att leva för: Skaffa dig utbildning och arbete. Då får du vara med om att finansiera livet för Junes Lokka och liknande bättre folk. Det här är en stor ära för dig, ty bättre är bättre, adel och adel och pöbel - som du - är pöbel. Förlika dig med din lott som en av Junes Lokkas tjänare. Och är du en kvinna som Junes Lokka nådigt behagar kalla en hora, var tacksam. Han är ju Junes, tack vare sin invandringskritiska inställning förmer än alla vulgära tölpar som har arbete.

maanantai 8. huhtikuuta 2019

Persunuorten uusi pomo osaa hommansa - Nye chefen för sannfinsk ungdom är minsann bra på sitt jobb

Asseri Kinnunen: "Romer som begått brott bör tas i häkte och beläggas med arbetsplikt." 


Asseri Kinnunen, joka on seurannut Samuli Voutilaa persunuorten puheenjohtajaksi, osaa totisesti hommansa. Tämä yllä oleva puheenvuoro saattaa kiinnostaa oikeuslaitostakin, sillä sitä on vaikeaa tulkita muuten kuin että rikokseen syyllistyneitä romaneja pitäisi hänen mielestään kohdella muulla tavalla kuin valtaväestöön kuuluvia rikollisia. Käsittääkseni se on syrjintään kehottamista ja saattaa olla laitonta. Asia sietäisi ainakin tutkia oikeudessa.

Asseri Kinnunen, den nye ordföranden för sannfinsk ungdom efter Samuli Voutila, är minsann bra på sitt jobb. Inlägget här kan väcka intresse även inom rättsväsendet, ty det är svårt att tolka det på annat sätt än att han anser att romer som begår förbrytelser borde behandlas annorlunda än brottslingar från majoritetsbefolkningen. Vad jag förstår uppviglar han här till diskriminering, vilket kan vara olagligt. Saken borde utredas juridiskt.

PS. Koska oikeudenmukaisuus on toinen nimeni, haluan todeta, että Kinnusen twitteristä löytyy rasistisen loan ja liejun seasta myös jalokiviä, eli Venäjää kritisoivia lausuntoja. Mutta tämä kielii siitä, että hänen urastaan persunuorten puheenjohtajana ei tule pitkä. Varmaan jossain jo irrotetaan varmistin, ja tarkk'ampuja röhäyttää mahorkkasyljen punaisen lasertäplän hakiessa kohdettaan, äänenvaimennin yskäisee ja dumdumluoti lähtee kohtalokkaalle lentomatkalleen... No, leikki leikkinä. Eiköhän tuollaisesta seuraa vain, että puheenjohtajaa vaihdetaan pian uudelleen, venäläismielisempään.

PS. Som ni vet är jag en rättvis man som ingen annan, och därför vill jag påpeka, att Kinnunens twittersida förutom rasistisk dy och dynga också innehåller en del juveler, dvs Rysslandkritiska uttalanden. Men detta ger vid handen att hans karriär som sannfinsk ungdomschef inte nödvändigtvis blir lång. Någonstans avsäkras redan ett gevär, skarpskytten spottar ut en machorkaluktande loska, och en liten röd laserpunkt söker sig till sitt mål, ljuddämparen ger ifrån sig en hostning och dumdumkulan inleder sin ödesbringande flygfärd...Nåja, skämt åsido. Jag antar att han bara snart får lämna ifrån sig ordförandeskapet till en mera rysksinnad efterträdare.

Valkonaamaiset suomalaiset tuottaneet lapsipornoa teollisessa mitassa - Ett gäng ljushyade finnar producerade barnporr i industriell utsträckning

(PÄIVITYS 10.4.2019: Uusi esimerkki äärioikeistolaisesta, joka osoittautui pedofiiliksi: Jack Renshaw, joka suunnitteli erään labour-puolueen kansanedustajan murhaa, oli myös tarjoillut pikkupojille isoja rahoja seksistä. Tietenkin hän oli esiintynyt homovihaajana ja "perinteisen perheen" kannattajana.)

(UPPDATERING DEN 10 APRIL 2019: Ett nytt exempel på en högerextremist som visade sig vara pedofil: Jack Renshaw, som hyste planer på att mörda en parlamentsledamot från brittiska arbetarpartiet, hade också erbjudit små pojkar stora pengar för sex. Naturligtvis hade han uppträtt som anhängare av "traditionella familjer" och som böghatare.)


Uutisissa on kerrottu, että joukko valkonaamaisia suomalaisia on jäänyt kiinni lapsipornon tuottamisesta teollisessa mittakaavassa. Väkivaltaiseksikin mainittua lapsipornoa on tehtailtu vuosikausia ja suoratoistettu nettiin. Oletettavasti tähän liittyy lapsikaappauksiakin. Samaan kansainväliseen verkostoon kuuluvat roistot ovat myös kuvanneet videon siitä, kuinka lapsi oikeasti murhataan.

Nyhetsmedierna har rapporterat att en liga ljushyade finnar åkt fast för att ha producerat barnporr i industriell utsträckning. Enligt nyheterna har de hållit på i åratal och spelat in barnporr eller streamat den på nätet. Antagligen har de även kidnappat barn för att utnyttja dem. Sluskarna sägs t o m ha filmat ett videoklipp där ett barn på riktigt mördas.

Lapsipornorinki on toiminut huomattavasti pitempään ja organisoidummin kuin väitetyt ulkomaalaisten "groomausjengit", jotka ovat yleensä osoittautuneet suomalaisen roskaväen (pitkälti muuten persuja äänestävän) seksuaalitavat omaksuneiden nuorten aikuisten miesten ja tupakkaa kiskovien teinityttöjen seksitouhuiksi. Nämä kotimaiset lapsipornomaakarit ovat ihan oikeasti aikuisia korstoja, jotka käyttävät hyväkseen kadulta ryöstämiään alaikäisiä.

Barnporrligan har fungerat längre och mera organiserat än påstådda utländska "gromningsgäng", som vanligen visat sig handla om sex mellan unga invandrarkillar som lärt sig sexvanor av den finsktalande underklass som också röstar på sannfinnarna, och tobaksrökande tonårstjejer. De inhemska barnporrmakarna är däremot vuxna män som utnyttjar barn de hittar på gatan.

Poliisin mukaan tapaukseen liittyisi "saatananpalvontaa ja uusnatsismia". (Päätekijä on tiettävästi päästellyt aika ajoin uusfasistisia mölähdyksiä, mahdollisesti myös remeltänyt netin natsilaudoilla, muttei ilmeisesti kuulunut mihinkään järjestöön.) Saatananpalvonnasta en tiedä paljon mitään, mutta tunnetusti viimeisten puolentoista vuosikymmenen aikana uusnatsimme ovat paneutuneet häiriköimään minua sen verran, että aion sanoa asiasta pari sanaa.

Enligt polisen innebär det här kriminalfallet "djävulsdyrkan och nynazism". (Huvudgärningsmannen lär ibland ha gjort nyfascistiskt oväsen, kanske även varit med på nazistiska webbforum, men han har tydligen inte engagerat sig i högerextrema organisationer.) Om djävulsdyrkan har jag ingen aning, men som bekant har våra nynazister trakasserat mig i ett och ett halvt årtionde, vilket gör mig kompetent att yttra mig om det här.

Olen jo pitkään toistellut sitä evankeliumiani, että uusnatsismi, maahanmuuttokritiikki ym. on yhdeltä ulottuvuudeltaan ammattirikollisten yritys soluttautua poliittiseen päätöksentekoon. Valkonaamaiset rikolliset koettavat aina kääntää yleisen huomion tummaihoisiin, jotta pääsevät tekemään itse paljon pahempia ja sikamaisempia rikoksia, ja paljon enemmän.

Jag har för länge sedan konstaterat att nynazism, invandringskritik eller vad man nu kallar det delvis är yrkesbrottslingars försök att infiltrera politiskt beslutsfattande. Ljushyade kriminella gör ett väldigt väsen av mörkhyade dito för att själva begå värre och mera svinaktiga brott, och i mycket större antal och utsträckning.


Ne kaikkein äänekkäimmin maahanmuuttajia seksirikoksista syyllistävät löytyvät äärioikeistolaisilta propagandalaudoilta. Johtopäätös on, että esimerkiksi Hommalla on enemmän lastenraiskaajia kuin väestössä keskimäärin.

De som mest högljutt skuldbelägger invandrare för sexbrott finns givetvis på högerextremistiska propagandasajter. En logisk slutsats är att det finns fler barnskändare på Hommafoorumi än bland befolkningen i genomsnitt.

Myös humanitaarisen suojelun poistaminen pelaa pedofiilien ja seksuaalisaalistajien pussiin. Uutisista tiedetään, että monet oleskeluluvan menetettyään tyhjän päälle joutuneet maahanmuuttajanuorukaiset ovat päätyneet myymään peräsuoltaan Helsingin salaisissa homobordelleissa. On myös raportoitu, että lapsiperheet ovat joutuneet hyväksikäytetyiksi, kun oleskelulupa on menetetty.

Att uppehållstillstånd inte längre beviljas p g a humanitärt skydd hjälper också pedofiler och sexuella predatorer. I nyheterna har vi hört att många invandrarkillar som fråntagits uppehållstillstånd och hamnat utanför samhället har sett sig tvungna att sälja sin ändtarm på hemliga bögbordeller i Helsingfors. Det har också rapporterats att barnfamiljer blivit utnyttjade när de gått miste om uppehållstillstånd.

Hommafoorumilla pahoiteltiin aikoinaan puolileikillään sitä, että joukko "piukkakroppaisia teinityttöjä" Venäjältä (kaksitoistavuotiaita voimistelijatyttöjä, liian nuoria ja laihoja kiinnostaakseen seksuaalisesti muita kuin pedofiilejä) käännytettiin rajalta - sitä vastoin kulttuurin tai politiikan piirissä näkyvät nuoret, mutta aikuiset maahanmuuttajanaiset saavat hompanssit aina raivostumaan - ja kumma kyllä, he harvemmin kuitenkaan puhuvat näistä maahanmuuttajanaisista seksuaalikarkeassa sävyssä. 

På det högerextremistiska och rasistiska diskussionsforumet Homma beklagades det i raljant ton en gång, att en grupp ryska "tonårsflickor med tajta kroppar" (tolvåriga gymnastikflickor, för unga och magra för att väcka sexuellt intresse hos någon vuxen karl som inte är pedofil) vägrades inresa i Finland. Däremot får unga, men vuxna invandrarkvinnor synliga inom kulturen eller politiken hommaiterna alltid att bli rosenrasande - och intressant nog tar sig raseriet sällan sexuellt grova uttryck.

19-vuotiaskin nainen (kuten muuan puoliksi kiinalainen abiturientti, jonka kirjoituksista Hesarissa hommalaiset takavuosina raivosivat) on pedofiiliselle äärioikeistolaiselle liian vanha herättämään seksuaalista kiinnostusta: hän on pelkän vihan kohde. Sitä vastoin homoseksuaaliset nöyryytysfantasiat miespuolisista poliittisista vastustajista ovat Hommalla valtavirtaa. On vaikea olla päätymättä ajatukseen, että omaa heteroseksuaalisuuttaan äänekkäästi julistavien äärioikeistolaisten keskuudessa pedofilia ja pederastia ovat levinneimmät seksuaalisuuden muodot.

För den pedofila extremhögern är t o m en nittonårig kvinna (som den halvkinesiska abiturient vars skriverier i Helsingin Sanomat hommaiterna för ett antal år sedan ondgjorde sig över) för gammal för att väcka något sexuellt intresse: hon är uteslutande ett hatobjekt. Däremot är homosexuella förnedringsfantasier om manliga politiska motståndare mainstream på Hommafoorumi. Det är svårt att inte dra slutsatsen att pedofili och pederasti är mainstream hos den extremhöger som med falsettstämma förkunnar sin heterosexualitet.

Alkaakin näyttää ilmeiseltä, että "maahanmuuttokriitikot" ovat todellisuudessa särkeneet maahanmuuttopolitiikan vain saadakseen avuttomia lapsia ja nuoria poikia lain suojan ulkopuolelle, seksuaalisesti hyväksikäytettävään tilaan. Äärioikeisto ei ole ainoastaan rikollisten ja korruptoivien tie politiikkaan. Se on myös pedofiilien tapa suurentaa uhripooliaan.

Det börjar bli uppenbart att "invandringskritikerna" i verkligheten har slagit sönder invandringspolitiken bara för att utesluta hjälplösa barn och ynglingar ur samhället, där de kan utnyttjas sexuellt. Extremhögern är inte bara brottslingars och mutkolvars sätt att infiltrera politiken. Det är också ett knep pedofiler tillgriper för att öka sin offerpool.

sunnuntai 7. huhtikuuta 2019

РУССКИЕ!

РУССКИЕ!

ОТ ВАШЕГО ИМЕНИ ПУТИН СПОСОБСТВУЕТ ФАШИСТСКИМ ПАРТИЯМ В МАЛЫХ МИРОЛЮБИВЫХ СТРАНАХ. 

ИМЯ ВАШЕЙ СТРАНЫ ВО ВЕКИ ВЕКОВ БУДЕТ СВЯЗАНО С ФАШИЗМОМ, ТЕРРОРОМ, ВРАНЬЕМ.

РАЗВЕ ЭТО ВАМ УДОБНО? 

ХОТИТЕ ЛИ, ЧТО "РОССИЯ" БУДЕТ ЗНАЧИТЬ "ВАТИКАН ВСЕМИРНОГО ФАШИЗМА" НА ВСЕХ ЯЗЫКАХ?



.

РУССКИЕ!

РУССКИЕ!
ВАША СТРАНА ОКАЗЫВАЕТ ПОСОБНИЧЕСТВО ФАШИСТСКИМ ГРУППИРОВКАМ НА ЗАПАДЕ. РАЗВЕ ЭТО ВАМ УГОДНО?