N-sana - Ordet som börjar med N

Sen, että mustista tai ruskeista ihmisistä ei saa käyttää sitä n-alkuista sanaa, opin äidiltäni. Äiti äänesti Kokoomusta koko ikänsä, koska herkässä iässä sodan kokeneena ihmisenä kavahti vasemmistoa, erityisesti kommunisteja, ja halusi jostain turvaa Neuvostoliiton uhkaa vastaan. Hänen mielestään n-sanaa ei sopinut käyttää, koska se oli huonoa, sivistymätöntä ja kasvattamatonta käytöstä.

Att man inte får nämna svarta eller mörkhyade människor n... är någonting jag lärde mig av min mor. Hon röstade alltid på Samlingspartiet, eftersom hon hade upplevt krigsåren i känslig ålder och skydde vänstern, särskilt kommunisterna, och ville ha skydd mot det sovjetiska hotet. Hon tyckte att man inte borde använda ordet som börjar med N, eftersom det helt enkelt var ouppfostrat, obildat och ociviliserat.

Nykyään meillä on sellainen media ja sellainen oikeisto, joka leimaa äärivasemmistolaisuudeksi jo porvarillisiksi itsensä kokeneilta vanhemmiltamme ja isovanhemmiltamme oppimamme arvot ja hyvät käytöstavat. Luonnollisesti englanninkielisiä iskusanoja käyttäen, sillä kulttuuri-isänmaallisuus ei ole nykyoikeiston juttu. Ja kas kummaa, tämä oikeisto ja tämä media myös haluavat Suomeen venäläiset sotilaat kertomaan, mikä on oikeaa heteroseksuaalista meininkiä.

I dag utmålar vår höger och våra medier det som vänsterextremt att upprätthålla de värderingar och iaktta den goda sed och det folkvett vi fått i arv av våra föräldrar och våra föräldrars föräldrar, hur borgerliga dessa än ansett sig vara. Naturligtvis använder de engelska ord, ty kulturpatriotism är ingenting för dagens höger. Och märkligt nog vill denna vänster och dessa medier öppna slussarna för ryska soldater som sen kan förklara för oss vad riktigt heterosexuellt leverne handlar om.

Odotan jo kärsimättömänä sitä päivää kun oikeisto leimaa maanpuolustuksen kommunismiksi ja Suomen armeijan punakaartiksi. Sotaveteraaniliittohan on jo aikapäiviä sitten julistettu muslimijärjestöksi.

Jag väntar redan otåligt på den dag då högern utmålar fosterlandets försvar som kommunism och Finlands armé som röda gardet. Krigsveteranerna har man ju för längesen brännmärkt som en muslimsk organisation, som vi vet.

PS: Ja joo, kutsun suomenkielisiä toimittajia aika ajoin "lehtineekereiksi". Tämä on ainoa oikea tapa käyttää n-sanaa. Ja suomenkieliset toimittajat ovat ainoa porukka, jota halveksin riittävästi käyttääkseni heistä tuollaisia ilmauksia.

PS: Och javisst, jag använder ibland ordet lehtineekeri ("tidningsneger") om finskspråkiga "journalister". Murvlarna är den enda grupp människor jag föraktar tillräckligt för att omtala dem med dylika ord.

Vanhan vitsin uudelleenkierrätystä

USA:ssa fasismin elähdyttämä murhaaja vapautettiin syytteistä läpinäkyvän politisoituneessa, rasistisessa oikeudenkäynnissä. Hommafoorumilla poikien siittimet kumahtivat tämän johdosta pöydän alapintaan niin kivikovina, että pöytä lähti lentoon. Jos näette lentävän pöydän, sille on siis luonnollinen selitys.

Die Finnen und der Nazismus - ein Sonderverhältnis

Ein paar finnische Touristen haben in Deutschland eine KZ-Erinnerungsstätte besucht, um dort mit Hitlergrüssen zu provozieren. Als sie dann von deutschen Behörden festgenommen wurden und zu hören bekamen, dass ihnen schlimmstenfalls eine Gefängnisstrafe von drei Jahren drohte, gaben sie sich überrascht: sie wüssten nicht, dass so etwas strafbar sei. Ich glaube, ich kann mir erlauben, etwas darüber zu schreiben.

In Finnland wird zwar heute viel weniger Deutsch gesprochen und verstanden als zum Beispiel in den siebziger Jahren des vergangenen Jahrhunderts und die landeskundlichen Deutschlandkenntnisse des Volkes sind entsprechend zurückgegangen, aber ich vermute immerhin, dass unseren tapferen Jungs im KZ vollkommen bewusst war, wie verboten das "Hakenkreuzmalen" in Deutschland ist. Sie haben sich eben als verfolgte Märtyrer fühlen wollen und sind jetzt von der Wirklichkeit tief erschüttert, da sie erleben, dass es sich eben für Märtyrer gehört, sich auch ein bisschen martern zu lassen.

Das Verhältnis der Finnen zum Nazismus war schon immer ein Sonderverhältnis. Da Finnland während des Krieges trotz der Allianz mit NS-Deutschland (der Allianz, die natürlich nicht Allianz genannt werden darf, sondern als "Waffenbrüderschaft" bezeichnet wird) eine funktionierende Demokratie geblieben ist, sitzt die Vorstellung tief in der finnischen Seele, dass Faschismus und Demokratie eigentlich miteinander vereinbar sind. 

Wir sind diese Allianz nur eingegangen, weil wir uns gegen den sowjetischen Imperialismus verteidigen mussten und dazu einen starken Verbündeten brauchten. Obwohl wir eher eng mit den Nazis zusammengearbeitet haben, haben wir einen Separatkrieg geführt - heisst es im allgemeinen. Der Terminus Separatkrieg wird natürlich auch in Finnland gern verspottet: dass die finnische Luftwaffe im Zweiten Weltkrieg ein Hakenkreuz als Kennzeichen führte hat Anlass zu Witzen von einem "Separathakenkreuz" gegeben. 

Das Hakenkreuz der finnischen Luftwaffe ist darauf zurückzuführen, dass das erste Militärflugzeug Finnlands von Eric Graf von Rosen, einem schwedischen Adligen, gespendet wurde, und das blaue Hakenkreuz war sein Zeichen. Dies geschah lange vor dem Aufgang des Nationalsozialismus in Deutschland, und deshalb ist ein nazistischer Ursprung des finnischen Hakenkreuzes nicht nachweisbar; es verdient aber eine gewisse Aufmerksamkeit, dass Carin, die erste Frau Hermann Görings, eine Schwester der Frau des Grafen war; dass der Graf selbst als Flieger mit Göring befreundet war (im frühen zwanzigsten Jahrhundert waren die Flieger eine enge internationale Zunft, wo alle miteinander bekannt waren); und dass der Graf selbst in Schweden als Nazisympathisant und Nationalsozialist politisch engagiert war. Es ist übrigens zu bemerken, dass das Hakenkreuz schon lange nicht mehr als Flugzeugkennzeichen der finnischen Luftwaffe zu sehen ist: nach dem Krieg wurde es mit der weiss-blau-weissen Kokarde (einem blauen Kreis mit weissem Hintergrund), die schon früher von den finnischen Landstreitkräften verwendet wurde, ersetzt, und im Jahre 2020 verliess es auch die Geschwaderflaggen, auf denen es bisher zu erkennen war.

Die Abschaffung der letzten Hakenkreuze aber führte zu gewisser Polemik, denn die sogenannten finnischen Nationalisten wollten es als etwas von ignoranten Ausländern Aufgezwungenes sehen. Einerseits verkündeten sie, dass das finnische Hakenkreuz kein nazistisches war, sondern eben ein Separathakenkreuz - was ja, wie ich oben erklärt habe, einigermassen auch stimmt. Andererseits aber war es klar, dass sie den Nazismus verharmlosen wollten. 

Die gleichen Leute wollten ja auch den "guten Ruf" der Wiking-SS-Division verteidigen, als vor ein paar Jahren einige finnische Historiker eine neue Studie über die hiesigen SS-Männer veröffentlichten. (Als hätte die Division noch einen guten Ruf, den man verteidigen könnte...) Die Studie kam nämlich zu dem Schluss, dass manche der finnischen Freiwilligen aus rein militärischen Gründen gegen die antisemitischen Gräueltaten der SS waren: sie hatten sich zur SS gemeldet, um besser Krieg führen zu lernen, und sie erwarteten folglich, dass die SS die Hohe Schule des Krieges wäre, aber stattdessen stellte sich heraus, dass die Nazis vorwiegend jüdische Zivilisten umzingelten und mordeten. Unbewaffnete Leute morden ist nicht Krieg führen - dies verstanden auch die jungen SS-Freiwilligen aus Finnland, und obwohl sie nicht besonders humanitär oder judenfreundlich gesinnt waren, verstanden sie schon etwas von den praktischen Notwendigkeiten der Kriegsführung.

Die Vorstellung vom Separatkrieg ist keineswegs so abstrus, wie sie vielleicht einem politisch gut erzogenen Deutschen von heute vorkommt. Dass die Nazis keine braven Pfadfinder waren, war den Zeitgenossen in Finnland durchaus klar. Finnische Soldaten jüdischen Glaubens am Fluss Swir, wo sie ständigen Kontakt mit deutschen Militärs hatten, haben dort eine eigene Feldsynagoge mit Erlaubnis ihrer Vorgesetzten gehabt, was ideologisch nationalsozialistischen Deutschen natürlich mächtig auf den Wecker gegangen ist. Dennoch haben die finnischen Offiziere darauf bestanden, dass die Synagoge da bleibt, und damit basta. Sie waren mit dem nazistischen Antisemitismus überhaupt nicht einverstanden, und wollten es auch zeigen.

Finnland war auch nicht mit Nazideutschland von Anfang bis Ende des Krieges verbündet. Der sowjetisch-finnische Winterkrieg von 39/40 fand statt, als Deutschland und die Sowjetunion ihren Nichtangriffspakt hatten und somit gemeinsame Sache gegen osteuropäische Kleinstaaten einschliesslich Finnlands machten. Und als die Kriegserfolge der Nazis im Begriff waren auszulaufen, haben wir mit Deutschland gebrochen. Dann galt es, die deutschen Waffenbrüder aus Lappland zu verjagen (der Norden Finnlands, das finnische Lappland, war der Wehrmacht überlassen). Zunächst hiess es, die Wehrmacht wäre willens, sich friedlich nach Norwegen zurückzuziehen, aber als Bedingung für Friedensverhandlungen mit Finnland wollte die Sowjetunion eher Action sehen, und folglich kam es zum Gefecht zwischen finnischen und deutschen Truppen. Die Deutschen haben dabei die zivile Infrastruktur Lapplands ganz zerstört - es wurde die Taktik der verbrannten Erde konsequent in die Tat umgesetzt - was unter Finnen zu echten deutschfeindlichen Gefühlen geführt hat. In der Tat war lapinpolttaja, "Lapplandbrenner", noch in meinen Kinderjahren ein geläufiges Schimpwort für einen Deutschen.

Die Rolle Nazideutschlands im Zweiten Weltkrieg wie er in Finnland erlebt wurde ist somit im Prinzip zweideutig: zunächst mit der Stalin-Sowjetunion verbündet, dann mit Finnland alliiert, und schliesslich der verhasste Okkupant Lapplands, den unsere Soldaten vertreiben mussten. Die populäre Geschichtsauffassung der Finnen ist aber gar nicht so kompliziert wie der eigentliche Kriegsverlauf zu verstehen geben dürfte, denn seit dem Zusammenbruch der Sowjetunion hat sich ein Geschichtsbild in Finnland eingebürgert, das als eindeutig nazifreundlich einzustufen ist.

In der Tat scheint es, dass die "mainstream-bourgeoise" Position in der finnischen Politik und Kultur im Begriff ist zu schwinden. Oder sagen wir nur, dass die Mainstreambourgeoisen den Neonazis, der Alternativen Rechten immer ähnlicher geworden sind. So werden zum Beispiel grüne oder linke PolitikerInnen (meistens Politikerinnen natürlich) ausländischen Hintergrunds nicht mehr nur von Wahren Finnen online gehänselt - sondern auch von Kleinpolitikern der Kokoomus-Partei (der grössten und traditionsreichsten Rechtspartei Finnlands). Die grünen und linken Politikerinnen, die so von den Online-Brigaden der Rechten angemacht und der Islamisierung Finnlands bezichtigt werden, sind nicht einmal irgendwelche trotzige Hidschabträgerinnen, sondern völlig säkularisierte brave Mädchen etwa kosovarischen Ursprungs. Einige von ihnen sind sogar von Islamisten ähnlicherweise gepiesackt und gehänselt worden.

Seuraavaksi on sinun vuorosi

 

Donald Sutherland ulkoavaruuden ihmisväärennöksenä Jack Finneyn scifi-klassikkoromaaniin perustuvassa elokuvassa Invasion of the Body Snatchers - kyseessä on 1970-luvulla tehty uusintaversio, jota on suomeksi esitetty nimellä Ihmispaholaiset, alkuperäinen versio on tunnettu nimillä Varastetut ihmiset ja Ruumiinryöstäjät. Ei ole vaikeaa nähdä Sutherlandin hahmossa suomenkielistä toimittajaa, mediapomoa tai maahanmuuttokriitikkoa - kaikki he ovat yhtä sieluttomia, persoonattomia ja yksilöllisyydettömiä kuin elokuvan papupalkoihmiset.
Lähde/source: Wikipedia, copyright: United Artists

FAIR USE ATTEMPTED

Vuonna 2006 minut värvättiin kirjoittamaan maksua vastaan ajankohtaisblogia erään ison mediafirman sivuille (alun perin kyseessä oli pikkufirma, mutta pian sen jälkeen sen osti muuan alan jättiläinen). Minulle ladeltiin yhdet sokeriset ja toiset hunajaiset siitä, miten hyvä kirjoittaja olin ja miten omintakeisesti osasin käyttää suomen kieltä. Ylläpidon taholta jopa tuli ehdotus, että parhaat kirjoitukseni koottaisiin kirjaksi. Kun kommenttiosastolla mekkaloitiin ja vaadittiin työnantajaa erottamaan minut, työsuojelu toimi kiitettävästi, kunnes mekkaloinnin aloittivat persut. Silloin minua yhtäkkiä syytti työnjohtokin "niiden provosoimisesta" ja kaikki työsuojelun näköinenkin katosi taivaan tuuliin. 

Ja kun sopivalla tuotannollis-taloudellisella tekosyyllä sain potkut, ainoatakaan juttuani ei kukaan enää ollut valmis julkaisemaan. On kuvaavaa, että kun eräs (vieläpä vasemmistolainen) läpyskä julkaisi artikkelin iirin kielestä, minua ei pyydetty edes konsultoimaan, saati kommentoimaan, vaikka Suomen taatusti ainoana iirinkielisenä kirjailijana ja vieläpä Alan Titleyn kaltaiselta irlantilaiselta kirjallisuuspaavilta ylistävät arvostelut saaneena (siitäkin huolimatta että olen Titleyn kanssa taiteellisesti eri linjoilla) olen taatusti Suomen kovin asiantuntija mitä iirin kieleen tulee, ainakin nyt Anders Ahlqvistin kuoltua.

Nyt olen ollut suomeksi tosiasiallisessa julkaisu-, siteeraus- ja haastattelukiellossa kahdeksan vuoden ajan. Toisin kuin äärioikeistolla, joka saa kyllä äänensä kuuluviin silloin kun haluaa esittää nykyisen poliittisen herännäisyyden ("woke") ja väitetyn vaientamisen kulttuurin ("cancel culture") olevan jotenkin rinnastettavissa Neuvostoliittoon, minulla on oikeasti kaikki maailman perusteet verrata omaa asemaani Neuvostoliiton toisinajattelijoihin (joista tunnetusti jotain tiedänkin). Kahdeksan vuoden kuonokoppa oli tyypillinen rangaistus poliittisesti epämukaville kirjoittajille nimenomaan Neuvostoliiton loppuaikoina. Enkä minä ole ainoa, joka on tällaisen vaientamisen uhriksi Suomessa joutunut.

Vaikka olisit kuinka arvostettu mediamielipideautomaatti tai kirjailija, sinutkin voidaan vaientaa heti kun joudut törmäyskurssille uusien herrojemme, äärioikeiston ja persujen, kanssa. Työsuojelua on turha odottaa.

Älä kuvittele olevasi turvassa. 

Seuraavaksi voi olla sinun vuorosi. 

Venäjän eläimellinen raakuus ja murhanhimo yltyy taas mielipuolisuuteen asti - Rysslands djuriska brutalitet och mordlystnad uppnår igen vansinnesnivåer

Venäjän käskystä Valko-Venäjän ja Puolan rajalle on viety pakolaisia tarkoituksena horjuttaa Euroopan unionia. Pakolaisjoukko ei ole suuri - puolen vuosikymmenen takainen ns. "pakolaistulva", joka ei käytännössä juuri millään tavalla näkynyt esimerkiksi Suomen arjessa, olisi hukuttanut sen alleen moneen kertaan. Mutta koska parantumattoman halju ja läpeensä paha fasistinen Venäjä, moraalittomuudessaan, eläimellisessä raakuudessaan ja murhanhimostaan juopuneena, on valmentanut eurooppalaiset äärioikeistopuolueet myrkyttämään yhteiskuntiaan rasismilla pienimmästäkin tekosyystä, tästä on jo noussut hirveä haloo Venäjän täkäläisten aatetoverien eli fasistiemme keskuudessa.

På Rysslands order har det tagits ett antal flyktingar till den vitrysk-polska gränsen med syftet att sätta Europeiska unionen i gungning. Det rör sig inte om några väldiga människomassor - snarare en handfull som under alla omständigheter skulle drunkna flera gånger om i den "flyktingflod" som för ett halvt årtionde sedan gick att hysa så snabbt att den knappast alls syntes i finländsk vardag. Men som vi vet har det obotligt illvilliga och alltigenom onda Ryssland, omoraliskt, djuriskt brutalt och berusat av mordlystnad som det är, tränat alla europeiska högerextremistpartier till att förgifta samhället med rasism med minsta svepskäl, och sålunda har det här "flyktinghotet" redan fått Rysslands idéfränder härhemma, dvs våra fascister, att tappa fattningen.

Menneinä vuosikymmeninä äärioikeisto haaveili tuhoamissodasta Neuvostoliittoa eli Venäjää vastaan. Vaikka tämäkään ei varsinaisesti fiksua ollut, itänaapuri on todellinen vihollinen - vihamielinen valtio - ja jos he vilpittömästi halusivat uhrata henkensä puolustaessaan Suomea vihamielisen valtion valloitusyrityksiä vastaan, tämä ansaitsee arvostusta. Tietenkään en usko heidän oikeasti halunneen panna omaa nirriään peliin, mutta tässä puhutaankin moraalisesta asetelmasta: onhan se toki ihailtavaa, jos on vilpittömästi valmis uhrautumaan isänmaan puolesta toivottoman ylivoimaisen ja täysin armottoman vihollisen kynsissä.

Under gångna årtionden drömde vår extremhöger om ett förintelsekrig mot Sovjetunionen, alltså Ryssland. Detta var inte nödvändigtvis så klyftigt heller, men faktum är att vår östra granne är en verklig fiende - en fientligt inställd stat - och om våra högerextremister verkligen ville offra sitt liv i en försvarskamp mot en erövringslysten, fientlig stat, är det skäl att ge dem åtminstone lite uppskattning. Naturligtvis tror jag inte att högerextremisterna ifråga verkligen hade varit beredda att riskera livhanken, hur stora de än var i käften, men här avser jag främst den moraliska konstellationen: den som är uppriktigt beredd att offra sig för fosterlandet i kamp mot en hopplöst överlägsen och alltigenom hänsynslös fiende förtjänar faktiskt beundran. 

Sitä vastoin nykyiset Venäjää palvovat ja Venäjän taskussa jo vuodesta miekka ja kivi olleet äärioikeistolaisemme haaveilevat tummaihoisten naisten ja lasten murhaamisesta pelkästään sadistiset himonsa tyydyttääkseen. Oikea ja aito isänmaallisuus on kevyttä kamaa, kun mennään maahanmuuttokriitikon pippelituntemuksien mukaan. Luonnollisestikin tämä ihmiskunnan kurluttava pohjalieju syyttää "maanpettureiksi" kaikkia niitä, joiden mielestä mitään maahanmuuton ongelmia voi ratkaista millään muulla keinolla kuin tummaihoisia lapsia ampumalla, koska se tummaihoisen lapsen kuolinkamppailu tuntuu maahanmuuttokriitikon terskassa niin kivalta. Ja maahanmuuttokriitikon terska on se viisauden aivo, jonka mukaan maahanmuuttopolitiikassa kuuluu mennä, tai ollaan kommunisteja.

Våra nuvarande högerextremister, som dyrkar Ryssland och som sedan flera år tillbaka agerat springpojke åt Ryssland, drömmer däremot om att tillfredsställa sin sadistiska lusta genom att mörda mörkhyade kvinnor och barn. Äkta och genuin fosterländskhet är ingen match till de stora känslor invandrarkritikerna känner med sin kuk. Naturligtvis beskyller denna mänsklighetens gurglande och bubblande bottensats for "fosterlandsförräderi" alla de som tycker att de problem invandring eventuellt ger upphov till helst borde lösas på något annat sätt än genom att skjuta ihjäl mörkhyade barn - barnets dödskamp inger ju invandringskritikern så sköna känslor i ollonet. Och i ollonet på invandringskritikern bor den visdom som invandringspolitiken bör baseras på, om man inte tycker det är man genast kommunist.

En todellakaan sano, että minullakaan olisi hirveän hyvää ehdotusta miten ongelmaan suhtautua. Mutta somen fiksuimmat ovat antaneet yhden aika hyvän: noudatetaan normaalia turvapaikkamenettelyä ja julistetaan uusia boikottitoimia Venäjää (ja sen likaisten temppujen osastoa eli Valko-Venäjää) vastaan. Esimerkiksi se SWIFT-pankkiyhteyksien katkaiseminen olisi kova sana.

Jag vill inte säga att jag har något bra förslag om hur man borde reagera på krisen vid polsk-vitryska gränsen. Men de klokaste på sociala medier har kommit med ett dugligt sådant: vi ska iaktta normala asylprocedurer och förklara nya bojkottsanktioner mot Ryssland och dess filial för smutsiga tricks (dvs Vitryssland). Att klippa av SWIFT-bankkontakterna för Ryssland är till exempel en fin idé.

Venäjä boikottiin. Juokoot öljyään ja syökööt ydinaseitaan. Ja mitä sitten tulee Venäjän täkäläisiin juoksupoikiin, he voisivat edes lopettaa kaikkien muiden syyttelemisen epäisänmaallisiksi ja painua vaikka omalle isänmaalleen itärajan taakse. Voi toki tulla Suomi-äitiä ikävä sitten kun löytävät itsensä vankileirien saaristosta. Koska sinnehän he epäilyttävinä ulkomaisina maahanmuuttajina joutuvat, kun Venäjä Putinin suunnitelman mukaisesti saavuttaa totalitarismin neuvostotason.

Låt oss bojkotta Ryssland. Låt ryssarna dricka olja och äta upp sina kärnvapen. Och vad sedan gäller Rysslands springpojkar härhemma, kunde de äntligen sluta beskylla alla andra för ofosterländskhet och åka till sitt eget fosterland, som ligger bortom östgränsen. Visst kan det hända att de börjar längta hem när de sen återfinner sig i fånglägrens örike. Ty det är precis där de ska hamna, när Ryssland enligt Putins planer igen uppnår totalitarismens sovjetiska nivå.

Äärioikeisto hajoamassa raakaan väkivaltaan - Extremhögerns sönderfall ackompanjeras av extremt brutalt våld

Ennen vanhaan, kun elämä oli parempaa ja minäkin sain kirjoittaa ja julkaista oikein palkkaa vastaan, äärioikeisto pysyi poissa valtavirtapolitiikkaa häiritsemästä, koska sen lukemattomat pikkuführerit olivat jatkuvissa riidoissa keskenään. Lisäksi tietysti linjariidat ja aatteellinen hämmennys vaivasivat poikia yhtä mittaa: tunnettu esimerkki tästä on lahtelaisen Väinö Kuisman Arjalainen germaaniveljeskunta, joka sittemmin omaksui uuden nimen "Suomi nousee - kansa yhdistyy". Nimenvaihtoon liittyi sellainen merkittävä aatemuutos, että "arjalaisen germaaniuden" sijasta porukka koki panostaa suomalaiskansalliseen kulttuuri-isänmaallisuuteen ammentamalla salaperäistä voimaa Kalevalasta, oletettavasti sitä lukematta.

Förr i världen, när livet ännu var skönt och även jag fick skriva och publicera mot betalning, höll sig extremhögern mest utanför politikens huvudfåra, eftersom dess otaliga führergestalter låg i evig fejd med varandra. Dessutom visste killarna inte vad de ville eller vad deras ideologi egentligen gick ut på. Ett välkänt exempel på detta var lahtisbon Väinö Kuismas Arjalainen Germaaniveljeskunta, "Arisk-germanska brödraskapet", som senare antog ett nytt namn, Suomi nousee - kansa yhdistyy, "Finland reser sig - folket förenar sig". Namnbytet medförde en ideologisk förändring: i stället för den arisk-germanska rasen ville gänget satsa på finsknationalistisk kulturpatriotism genom att ösa mystisk, magisk kraft ur Kalevala, antagligen utan att läsa boken.

Sitten Venäjä nosti poliittisella teknologiallaan persut ja Halla-ahon "ilmaherruuteen" yhdistäen pienet äärioikeistolaiset ryhmäkunnat, niin että äärioikeisto voitiin valtavirtaistaa ja tuoda vallan kamareihin. Mutta ilmeisestikään tämäkään kannettu vesi ei kaivossa lopullisesti pysynyt, koska nyt kun eläintenkesyttäjä Halla-aho on lähtenyt puoluejohdosta sairaslomalle (syöpäkö lienee iskenyt?), villipedot ovat alkaneet rotuluontonsa mukaisesti käydä toistensa kurkkuihin.

Därefter upphöjde Ryssland med sin politiska teknologi sannfinnarna och Halla-aho till "luftsuveränitet" genom att förena de små högerextremistiska grupperingarna, vilket innebar att extremhögern kunde komma in i huvudfåran och maktens korridorer. Men uppenbarligen har denna operation inte lett till varaktig framgång, ty nu, när domptören Halla-aho lämnat partiledningen och sökt sjukledighet (undrar om det är cancer han lider av?), har de vilda rovdjuren börjat riva strupen av varandra, så som deras rasnatur kräver.

Hommafoorumilla, joka on sellaisten keskiluokkaisempien ja kravattikaulaisempien äärioikeistolaisten keskustelulauta, on jo itkeskelty sitä, että väkivaltaiset ns. hartianatsit ovat alkaneet erottautua heistä uhkaavaan sävyyn ja leimata heitä nynnyiksi. Olen itse varoittanut heitä tästä jo vuosikymmen sitten, kun sain vielä kirjoittaa maksua vastaan. Sanoin silloin, että äärioikeiston kova ydin koostuu ammatti- ja taparikollisista, ja että keskiluokkaiset ihmiset päätyvät ammatti- ja taparikollisten kanssa seurustellessaan aina vasikan, ilmiantajan ja kalvin kirjoihin. Ja sellaisen ammattirikolliset yleensä surmaavat.

På diskussionsforumet Homma, där det är mest högerextremister av medelklass med kostym och slips som samlas, har folk redan börjat snyfta om hur de mera bodybildade och våldsbenägna högerextremisterna börjat distansera sig från dem, tala om dem i hotfull ton och utmåla dem som mesar. När jag ännu fick skriva krönika mot betalning varnade jag dem för det här. Då sade jag att den hårda kärnan i extremhögern alltid består av yrkes- och vanekriminella och att medelklassmänniskor helst inte borde umgås med yrkes- och vanekriminella, ty dessa kommer förr eller senare att uppfatta dem som tjallare och angivare, och vad gör yrkes- och vanekriminella med tjallare och angivare? Tar dem av daga.

Äärioikeiston ammattirikollisemmassa, alaluokkaisessa osassa johtoasemassa oleva nuorehko mies on korostanut, että hänen sotilaansa eivät saa saastuttaa itseään pornolla eivätkä masturbaatiolla. Tälle on naureskeltu laajalti, mutta itse asiassa tämä on hyvin järkevää, jos halutaan luoda väkivaltaisten nuorten sotilaiden joukko. Seksuaalisesti turhautuneet nuorukaiset ovat vaarallisia ja valmiita kauhistuttaviinkin julmuuksiin, kun heille osoitetaan kohde. Kun tiedämme, että ääriryhmäläisille kaikkein pahimpia vihollisia ovat aina naapuriääriryhmän jäsenet, jotka mielletään pettureiksi (vrt. Stalinin kannattajat ja trotskilaiset), voimme lähteä siitä, että ne pojat eivät kaikesta uhkailusta huolimatta hyökkää ensimmäiseksi "vihervasemmistolaisten" koteihin, vaan Hommafoorumille kirjoittelevien keskiluokkaisten äärioikeistolaisten.

En ung man som innehar någon sorts auktoritetsposition i extremhögerns mera yrkeskriminella underklassavdelning har påpekat att hans lojala soldater inte får besudla sig med porr eller masturbation. Det här har väckt allmänt löje, men egentligen är idén helt förnuftig, om det är meningen att skapa en trupp våldsbenägna unga soldater. Sexuellt frustrerade unga män är farliga och beredda till de förskräckligaste grymheter om de bara utpekas ett föremål. Som bekant är extremisterna alltid mest bittra på den närmaste extremistgrupp, som de uppfattar som förrädare (jfr Stalinanhängarna gentemot trotskisterna). Sålunda kan vi utgå från att de trots alla hotelser inte ser det som mest brådskande att anfalla "vänstergröna" i deras hem - det är medelklasshögerextremister av den sort som skriver på Homma som svävar i största fara.

Afrikan tähti - Afrikas stjärna

Puheet siitä pelistä ovat jo laantuneet, mutta koska minut on joka tapauksessa persujen vaatimuksesta suljettu ulos suomenkielisestä kulttuurikeskustelusta silloin kun sitä käydään, mainitaanpa täälläkin Afrikan tähti. Totta kai minäkin olen pikkupoikana pelannut sitä, ja voisin nostalgioissani pelata nytkin, mutta kyllähän on pakko sanoa, että se on nolostuttavan alkeellinen tekele. Jo minun lapsuudessani oli lautapelejä, jotka sekä kiinnostavuudeltaan, jännittävyydeltään että opettavaisuudeltaan pesivät Afrikan tähden heti kättelyssä.

Dispyten kring Afrikas stjärna har redan dalat, men eftersom jag på sannfinnarnas yrkan hur som helst uteslutits från all finskspråkig kulturdebatt när den förs, tar jag upp brädspelet i fråga här i bloggen. Visst har också jag som gossebarn spelat Afrikas stjärna och kunde spela det också i dag p g a nostalgi, men man måste konstatera att det är när allt kommer omkring ett rätt primitivt spel. Redan i min barndom fanns det brädspel som var både mera intressanta, mera spännande och mera lärorika än Afrikas stjärna.

Ensinnäkin se pelilauta: pelin suunnittelija Kari Mannerla on itsekin myöntänyt, että se on lähinnä siirtomaa-aikoihin viittaava ja hyvin ylimalkainen englanninkielinen Afrikan kartta. On kuvaavaa, että siinä on samalle tasolle asetettuina eurooppalaisille tunnettuja kaupunkeja kuten Kairo ja sitten toisaalta maita kuten Mosambik, "Orjarannikko" (ts. Benin) ja "Kultarannikko" (Ghana). Itse asiassa se kartta on eräänlainen brittien siirtomaaimperiumin pöydältä tippunut murunen, jonka päälle suomalaiset muurahaiset ovat rakentaneet kokonaisen keon.

Vad gäller själva spelbrädet, har designern Kari Mannerla i egen hög person medgett att det i princip bara är en mycket oklar, engelskspråkig Afrikakarta från kolonialtiden. Det är typiskt att en del av de röda cirklarna på brädet är städer kända för européer som Kairo och (på samma nivå med städerna) länder eller kolonier som Moçambique, "Slavkusten" (Benin) och "Guldkusten" (Ghana). Kartan framstår som en brödsmula som trillat ner från det brittiska kolonialimperiets bord och som de finska myrorna sedan byggt en hel stack på.

Afrikan tähden puolustelu jonkinlaisena isänmaallisena velvollisuutena muistuttaa siksi jossain määrin persujen innokkaita pyrkimyksiä puolustella Wiking-SS-divisioonan "kunniaa" tutkijoita vastaan. Kuten tutkijat havaitsivat, monet suomalaiset vapaaehtoiset pettyivät siihen korkeampaan sotataitoon, jota toivoivat oppivansa SS:n riveissä, koska todellisuudessa SS keskittyi siviilien murhaamiseen, joka ei ole mitenkään sotilasrohkeaa touhua. Isänmaallisempaa olisi ollut puolustaa Suomea ihan oman armeijamme sotilaina. Mutta SS-fanituksessa "korkeimpana isänmaallisuutena" näyttäytyy Wiking-divisioonan puolustaminen jopa suomalaisten SS-vapaaehtoisten omalta kritiikiltä, ja vastaavasti äärioikeiston taisto Afrikan tähden puolesta esittää britti-imperialismin jonkinlaisena suomalaisen isänmaallisuuden jalompana muotona. Näin Suomesta tulee jonkinlainen sekä Natsi-Saksan että imperialistisen Britannian henkinen siirtomaa.

Att man sålunda tar i försvar Afrikas stjärna som vore detta en fosterländsk plikt, påminner en därför en hel del om sannfinnarnas ivriga försök att försvara SS-divisionen Wikings "ära" mot forskarna. Såsom forskarna lade märke till, blev många finländska frivilliga besvikna på den högre krigskonst de ville lära sig från SS, ty egentligen koncentrerade sig SS på att dräpa civila, vilket inte vittnar om någon sorts krigsmod. Men i den SS-dyrkan som präglar vår extremhöger är det "fosterländskhet av högsta nivån" att försvara Wikingdivisionen t o m mot de finländska SS-frivilligas egen kritik, och likaså framställer extremhögerns försvarskamp för Afrikas stjärna den brittiska imperialismen som en ädlare form av finsk patriotism. Resultatet är ett Finland som är både Nazitysklands och det imperialistiska Storbritanniens andliga koloni.

Mitä tulee rasismiin, silmiinpistävää on, että Afrikka ei itse asiassa ole pelissä millään tavoin läsnä edes Tarzan-kirjojen klisee-Afrikkana, paitsi pelilaudan kuvituksessa. Pelaaja ei esimerkiksi joudu tilanteeseen, jossa poppamies Mbongon voimallinen loitsu kaksinkertaistaisi nopan silmäluvun, eikä liioin joudu pysähtymään vaikkapa koleraepidemian jarruttaessa matkaa. Voisi luulla, että klisee-Afrikan oloille voitaisiin tällä tavalla rakentaa pelikäänteitä, mutta sitäkään ei tapahdu.

Vad gäller rasism, är det påfallande att Afrika inte är på något sätt närvarande i spelet ens som ett kliché-Afrika från Tarzanböckerna, förutom i spelbrädets illustrationer. Spelaren upplever t ex aldrig en situation där häxdoktorn Mbongos starka magi fördubblar tärningskastets resultat; ännu mindre förlorar han ett tärningskast t ex när en koleraepidemi står i vägen för hans färd. Man kunde inbilla sig att förhållandena i kliché-Afrika så här skulle påverka vändningarna i spelet, men så blir det inte.

Tämän takia pidän Mannerlan anteeksipyytelevää viittausta Tarzan-tarinoihin hiukkasen harhaanjohtavana. Tarzaneistakin löytyy monenlaisia rasistisia asenteita, mutta ainakin siellä myönnetään, että reiluja ja yhteistyökykyisiä afrikkalaisia on eivätkä he välttämättä ole vaikutteiltaan eurooppalaisimpia - pikemminkin Tarzan-kirjoihin kuuluu nähdä alkuvoimaisen aitoina jaloina villeinä juuri sellaiset mustat afrikkalaiset, jotka eivät ole saaneet valkoisia vaikutteita, ja on merkillepantavaa, että kaikkein raaimman kirjoissa esiintyvän ihmissyöjäheimon mainitaan katkeroituneen Belgian Leopold-kuninkaan julmuuksista. Tarzanin seikkailuissakin Afrikan alkuasukkaat ovat läsnä edes jonkin tasoisina itsenäisinä toimijoina.

Därför anser jag att det var något vilseledande när Mannerla ursäktade sig med en hänvisning till Tarzanböckerna. Det finns rasistiska attityder i Tarzanböckerna, men åtminstone medger författaren att det finns rättvisa och samarbetsvilliga afrikaner och att de inte nödvändigtvis är de mest europeiskinfluerade: snarare brukar Tarzanböckerna se just de afrikaner som inte mottagit europeiska influenser som de genuina, äkta ädla vildarna. Och det förtjänar uppmärksamhet att den mest brutala kannibalstam som förekommer i böckerna härleder sin brutalitet från kung Leopolds grymheter i belgiska Kongo. Även i Tarzans äventyr är de afrikanska urinvånarna närvarande som självständiga aktörer, åtminstone i viss mån.

Invandringskritikerna och Singapore (svensk version av ett gammalt finskspråkigt blogginlägg)

Märkligt nog brukar de finska "invandringskritikerna" framställa Singapore som ett fint exempel för Finland, eftersom denna stadsstat veterligen inte släpper in några asylsökande. Det är fler än en på webben aktiv "invandringskritiker" som funnit sin nya hemvist i Singapore, fosterländskt nog, och en av dem har jag på nätet sett ondgöra sig över hur "anhängare av nationalstaten" förföljs i Finland. Det är sålunda motiverat att reflektera över staten Singapore, eftersom invandrarkritikerna så beundrar och idealiserar den.

Singapores befolkningsmängd befinner sig i samma storleksklass med Finland, men ytan är givetvis femhundra gånger mindre, eftersom det ändå är en stadsstat. Ute i världen är staten mest känd som ett centrum för handel och finans. Förr i världen var det en brittisk koloni, vilket ju på den tiden inte var så värst ovanligt. Singapore var en av de kolonier på Malackahalvön som kallades "Straits Settlements", "kolonierna vid sunden".  När Malaysia blev självständigt utgjorde Singapore till en början en del av den nya staten, men sökte snart självständighet, eftersom singaporeborna inte ville bli indragna i det lågintensitetskrig eller konfrontasi (konfrontation) som pågick mellan Malaysia och Indonesien.

I dag är Singapore ett av de mest välmående och framgångsrika länderna i världen. Det är sålunda inget skäl att undra att mångkulturmotståndarna vill förvandla Finland till ett nytt Singapore. Men hur skulle livet gestalta sig i Singapore för en invandrarkritiker?

Singapore är nämligen ett mångkulturellt land. Det finns fyra officiella språk i stadsstaten: mandarinkinesiska, malajiska, engelska och tamil. Offentliga informationsskyltar brukar vara avfattade på alla fyra språk. I praktiken är det engelskan och kinesiskan som är starkast, och bägge är i princip invandrarspråk. Malajiskan är det ursprungliga talspråket i området - som i grannlandet Malaysia - det är ett av de stora språken i regionen och dess utspridning beror mest på handeln: det brukade vara det som köpmännen talade eller förutsattes tala. Malajiskan är släkt med de språk som talas i Polynesien och i Filippinerna, och även det officiella språket i Indonesien är en malajisk dialekt. Under den brittiska kolonialtiden har malajiskan i Singapore dock fått ge vika för större språk, när massor av brittiska tjänstemän bosatte sig i Singapore och ännu större skaror av kineser sökte jobb i staden - industrialismen och kapitalismen utvecklade sig nämligen snabbt under den brittiska tiden. Tamil är det största språket bland Singapores indier: att det finns ett stort indiskt samhälle i stadsstaten bör inte överraska någon med tanke på att det är en före detta brittisk koloni.

I praktiken härskar naturligtvis språkblandning och språkförbistring, och det vanligaste språket på gatan är Singlish, engelska med brittisk accent och starkt inflytande från kinesiskan. Den brittiska accenten är kännspak även hos de singaporebor som inte talar särskilt flytande engelska. För att uttrycka det lite raljerande: alla singaporebor talar inte engelska, men den engelska de inte talar är brittisk engelska. Som Paul Theroux påpekade i sin reseskildring Riding the Iron Rooster (vet inte om den kommit ut i svensk översättning), kan man i Singapore även möta amerikanska affärsman som tagit upp brittiska talspråkliga uttryck i sin engelska.

Låt oss reflektera över hur detta skulle se ut i Finland: vi skulle i allmänhet tala svenska som ett arv från svenska väldet (jfr den brittiska kolonialtiden i Singapore och den därmed sammanhängande engelskan), men de flesta invånare skulle vara etniska ryssar (jfr kineserna i Singapore), kanske även andra slaviska östeuropéer som t ex polacker (de flesta Singaporekineser har av gammalt talat sydkinesiska dialekter som är tillräckligt olika mandarinkinesiskan för att omtalas som skilda språk). Nationalsången skulle vara på finska (i Singapore på malajiska). Vem skulle motsvara indierna? Nåja, kanske det skulle ha flyttat turkspråkstalande muslimer från Ryssland till Finland: tatarer, azerbajdzjaner och turkmener t ex. De skulle ha lyckats göra tatariskan till ett officiellt språk i vårt land, och eftersom alla turkspråk (med undantag av tjuvasjiskan) är rätt nära släkt med varandra skulle även azerbajdzjanerna och turkmenerna i landet förstå de tatariska skyltarna rätt fint och uppfatta dem som en eftergift till sin etniska särart.

Det mest utbredda språket skulle givetvis vara den beryktade tvångssvenskan, i denna alternativa verklighet skulle den dock i Finland uppvisa influenser från ryskan. Givetvis skulle det officiella Finland ofta arrangera kampanjer för språkriktighet. "Tala ren svenska!" skulle det stå på varje vägg, och detta skulle i princip innebära att man helst bör tala ren rikssvenska som i Sverige. Vår ryska befolkning skulle naturligtvis tala rikssvenska helt skapligt, fast inte alltid felfritt. Offentliga skyltar skulle vara på fyra språk: på svenska, ryska, finska och tatariska, i den här ordningsföljden. Finska språket skulle ha ceremoniell ställning (nationalsången och kommandospråket i armén), men Finskhetsförbundet, som i den här verkligheten skulle vara en ödmjuk och tamt regeringstrogen organisation, skulle ibland framföra hövliga och civiliserade förslag på att ge det traditionella nationalspråket en bättre ställning i samhället. Regeringen skulle besvara varje vädjan med lika hövliga och intetsägande fraser, men livet skulle sedan ostört gå vidare på ryska och svenska.

Singapore utmärker sig med en stabil samhällsordning som erbjuder en bra miljö för affärsmän, men många västerländska fri- och rättigheter är frånvarande eller kringskurna. Unga skadegörare bestraffas med piskrapp - av något skäl ser våra invandrarkritiker detta inte som någonting barbariskt, medan motsvarande straff i de islamska länderna framstår som det yttersta och oemotsägliga beviset på islams ondska och grymhet, tycker de. Men det här är varken den första eller den sista gång rasisterna spelar med två olika uppsättningar av regler.

Som sagt är Singapore ett mångkulturellt land. Där är mångkulturen en gravallvarlig sak, i bokstavlig betydelse. Dödsstraffet tillämpas där fortfarande, utan några skrupler. Vapen är det bara säkerhetsstyrkorna, polisen och armén som får hantera i Singapore, men leker en civilperson med bössor kan det faktiskt bli dödsdom. Församlingsfriheten är i Singapore rätt begränsad, och om det händer att du viftar med en pistol för att beskydda ett illegalt politiskt möte kan du räkna med dödsstraff. Det är också belagt med dödsstraff att avlossa ett skott i ett bebott område, hur mycket du än bedyrar att det inte var farligt för någon.

Att kritisera mångkulturpolitiken blir man i och för sig inte avrättad för, men makthavarna i landet utgår från att några försök att störa den interetniska friden inte accepteras. Skulle en singaporebo yttra sig i ordalag av den sort som man ser på utlänningsfientliga webbsidor i Finland skulle han snart stå inför rätta. I det buddhistiska Orienten tycker man att det är livsviktigt att upprätthålla "harmonin", och den etniska samhällsfreden utgör en central del av denna harmoni i Singapore. Det är även tänkbart att en "mångkulturkritisk" person i Singapore skulle hamna i skyddshäkte, dvs anhållas och fängslas enligt en administrativ bestämmelse, om någon lämplig paragraf inte fanns i lagen.

På det invandringskritiska webbforumet Homma (den finska motsvarigheten till Avpixlat) har det som bekant sedan många år tillbaka varit vanligt med fantasier om inbördeskrig och politiska mord på "rödingar" osv. Hommaiterna har även upprepat framhävt att de har vapen och att det är nödvändigt med vapenkunskaper när man en gång ska ta kål på den elit som kantänka regerar och huserar i landet. I Singapore skulle det nog bli dödsstraff för sådant prat, åtminstone om polisen även hittade bössor och studsare hemma hos den som yttrade sig i sådan ton. Det är sannolikt att inte en enda hommait skulle vara på fri fot i Singapore, och de mest rosenrasande demagogerna skulle definitivt inte ha röstats in på riksdagen: de skulle ha avrättats enligt gällande lag.

Man måste skratta åt att finska expatriater som bosatt sig i Singapore eftersom de uppfattar Finland som ett kommunistiskt helvete gråter över det hemska förtryck som "anhängarna av nationalstaten" kantänka får lida av i Finland. Här hos oss röstar folk på "anhängarna av nationalstaten" så de får snylta på våra skattepengar och fatta oinformerade beslut om våra angelägenheter, medan de i Singapore skulle stå på schavotten.

Det förefaller sålunda helt obegripligt att invandringskritikerna så beundrar Singapore. Man skulle kunna tänka sig att det snarast är deras mardröm: det fruktade "befolkningsbytet" är redan ett faktum när de malajiska urinvånarna helt fått ge vika för den kinesiska invandrarfloden; invandrarnas och kolonialherrarnas språk har bättre status än det historiska nationalspråket; och går man och ifrågasätter mångkulturen genom att t ex slänga svinhuvud in genom moskédörren så tolkas det som ett hot mot nationell säkerhet och bestraffas därefter. De oskyldiga vapenlekar och fantasier om ett berättigat inbördeskrig som våra ack så förföljda "anhängare av nationalstaten" så älskar skulle de i Singapore snart hamna i galgen för. Hur i herrans namn kan hommaiterna vara så entusiastiska över Singapore?

I verkligheten ger hommaiterna blanka fan i att begränsa invandringen, och att beskydda vår nationella kultur förstår de sig inte på. Vad de vill är en öppet repressiv, hjärtlös och grym statsmakt istället för den snälla och kompromissvilliga vi har i dag. Till exempel den singaporeanska statsmakten - trots sin formella rättsstatlighet är det ju en auktoritär och hårdhänt stat, åtminstone ur västerländsk liberal synvinkel. Givetvis är det möjligt att det är andra preferenser som omhuldas i den kinesiska civilisationen, men det skulle vara intellektuellt lättjefullt att ta detta för givet: samhällskulturen och lagstiftningen i Singapore härrör tydligen för det mesta från kolonialtiden, och det är inte helt galet att tolka Singapore som en kolonialstat där lokalbefolkningen bara börjat regera över sig själv som sina egna kolonialherrar.

I stater som Finland sker maktutövningen relativt civiliserat och sakligt, och öppet förtryck lyser med sin frånvaro. Naturligtvis upprätthålls även en sådan här stat av ett tufft och obarmhärtigt våldsmaskineri, som nog skjuter skarpt mot vem som helst som går och ifrågasätter statsmakten med vapen i hand. Det ligger i sakens natur, det är så som en stat definieras. Hos oss har bara civilisationsprocessen gått så långt att det inte rycker någon dumdumkulsskjutande avrättningspluton ut mot vilken haschrökande punkare som helst som påtänd skriker på torget att försvarsmakten är bara skit och att regeringen består av nazister.

Det är precis det här de retar sig på - att statsmakten här hos oss uppnått en viss grad av civilisering. Nationalkulturen kunde de inte ge mera fan i, och även muslimerna, t o m talibanerna skulle de se som schyssta killar och hjältar om Sovjetunionen ännu skulle existera, ockupera Afghanistan och föra krig mot lokala islamistiska grupper i kommunismens namn. Det är statsmaktens humana och snälla fasad invandrarkritikerna inte står ut med.

Med stor sannolikhet skulle hommaiterna inte ha någonting emot vare sig mångkulturen eller en mindre restriktiv invandringspolitik, om tillämpningen skedde på singaporeanskt vis: antingen gillar du moskén där, eller så kommer det en hövlig kinesisk bödel som lägger dig ett rep kring strupstackaren. När "invandringskritikerna" intalar sig att de mycket rimliga krav på anständigt beteende som samhället ställer för dem är "kommunistiskt åsiktsförtryck", tror jag faktiskt att det är någonting som påminner om en sexuell fantasi: allting skulle vara helt fint och okej och lajbans för dem om samhället tog till hårdhandskarna för att göra dem fogsamma.

När någon hommait, när han väl ägnat flera år åt att fylla nätet med fräckheter som inte tål trycksvärta, äntligen döms till böter för hets mot folkgrupp, blir det ett maraton på flera veckor av självömkan och egenrättfärdighet på Homma. Både den dömde hommaiten och hans kompisar vältrar sig i martyrskap och jämför sina böter - fickpengar - hutlöst och huvudlöst med de grymheter som offren i Sovjet och Nazityskland kunde räkna med (nackskott som i Katyn, gaskamrar som i Auschwitz, utvisning till Sibirien och Komi utan vinterredskap eller farliga och ohälsosamma arbeten utan skydd som i Kolyma).

Enligt min mening är det milt sagt smaklöst att påstå, att det skulle vara lika hemskt att betala till statskassan en summa som ungefär motsvarar priset på en mobiltelefon som att dö av utmattning när man arbetar i urangruvan eller fäller träd, för att nu inte nämna den där Sibirienresan utan vinterredskap (alla "muslimkritiska" hommaiter gläds säkerligen åt att det i Sovjet på Stalintiden var vanligt att våldskjutsa muslimska fångar från sina varma hemrepubliker till tundran utan att ge dem byteskläder).

Dessutom är man givetvis helt ute och cyklar om man likställer fångar och offer i totalitära mördarstater där folk arresteras, tillfångatas och döms utan att de själva vet vad det egentligen beror på, med invandringskritiker som medvetet söker martyrstatus och som antagligen förhandskollat paragrafen om hets mot folkgrupp i lagboken eller på justitieministeriets webbsidor. Hommaiterna och hommaidolerna vet bara alltför bra vad de eller deras hjälte åtalas för, vilket "kaninerna" på de sovjetiska fånglägren definitivt inte visste. Hommaidolen behöver inte vara rädd vare sig för att misshandlas av polisen eller för att torteras och förnedras till att erkänna.

Sen har faktiskt hommaiterna i dag egna ledamöter på riksdagen, alltså de kan ändra på lagar om de vill. Problemet är att politiken handlar om att kompromissa och köpslå: vill de hommaitiskt sinnade politikerna t ex avskaffa paragrafen om hets mot folkgrupp, bör de likaså göra eftergifter och ge avkall på en del av sina krav. Sen bör faktiskt alla förslag om lagändringar förberedas noga på förhand och underbyggas med argument, något som hommaiterna inte ens försökt göra.

De anser nämligen att alla andra är kommunister och att de själva bäst vet vad som är sanningen och folkets och fosterlandets väl. Lagar vill de inte lyda, ty den vite heterosexuelle mannen vet nog med sin hudfärg och sin testikelinstinkt vad som är rätt eller fel. Dessutom har kommunisterna ändå stiftat alla lagar så att de favoriserar bögar och negrer, det har Halla-aho bevisat med sin kyrkslaviska vetenskap. Alla kompromisser med kommunistiska partier (som t ex Centern eller Samlingspartiet) är eftergifter till djävulen.

En sådan här samarbetsovilja är populismen givetvis beroende av. Populisterna kammar in röster genom orealistiska löften till väljarkåren, men eftersom löftena står i logisk motsats mot varandra kan de inte uppfyllas - man kan inte samtidigt höja och sänka på hyran, man kan inte göra såväl hyresvärden och hyresgästen till lags. Kompromisslösheten utgör sålunda en central del av populismens politiska strategi: på det viset kan man undvika regeringsansvar och skylla alla samhällsproblem på de "gamla partierna", som inte beaktar "våra kloka och nydanande idéer".

Det finns dock även andra skäl till att hommaiterna vältrar sig i sina fantasier om totalitärt påtvingad mångkultur och samtidigt drömmer om Singapore, där befolkningen redan bytts ut och en hårdhänt maktmaskin särskilt ömmar om mångkulturen. Hommaiterna skulle antagligen känna sig nöjdare med samhället och tryggare i det, om de visste att de genast kuvas och nedtystas med singaporemetoder om de börjar gnälla, även om invandringen vore mycket större och mångkulturen i landet mycket brokigare än den i vår verklighet är.

Varför är det så? Kanske det beror på att auktoritär stränghet är det enda språk de förstår. För dem framstår välfärdsstaten som en flummigt empatisk tant som ger katten i att upprätthålla försvaret och bekämpa brottslighet. Att staten inte tagit till hårdhandskarna mot dem själva tycker de är ett bevis och belägg på detta. Skulle deras vapenskrammel och fantasier om ett nytt inbördeskrig ha lett till att deras åsiktsledare besökts av en trupp vältränade killar i uniformer och med stormgevär i högsta hugg och skulle den kommenderande officeraren sett honom i vitögat, visat honom sin osäkrade pistol och sagt att det nu ska bli slut med de där bloggdraporna för annars får du stifta närmare bekantskap med min italienske kompis Pietro Beretta här, - då skulle faktiskt invandringskritikerna ha känt sig tryggare och mindre hotade, eftersom de hade övertygat sig om att staten vid behov även kan tala deras språk.

Problemet invandringskritikerna har med vårt samhälle är att det inte finns en sådan här manligt trygg myndighet som skulle underrätta dem om hur man ska bete sig - en mysigt hotfull och pålitligt våldsam myndighet. När de trånar efter dödsstraff och strikt samhällsdisciplin, är det egentligen för sig själva de vill ha det, eftersom de på grund av sitt sinnes- och lynneslag inte inser att samhället i sista hand handlar om monopol på våld och tvång, om man inte gnuggar in denna insikt i fejset på dem.

Jag vill givetvis inte föreslå att vi skulle börja tortera och avrätta invandringskritiker, men jag skulle nog helst se folk sluta svamla om hur man bara skapar martyrer genom att ansvarsbelägga dem för vad de håller på med. Kriminellt ohägn i masskala blir inte ett dugg mera acceptabelt av att det sker av politiska motiv. Snarare tvärtom: om de som kritiserar hommaiterna och sannfinnarna blir föremål för klappjakter så att de inte längre kan tillgodogöra sig sina politiska fri- och rättigheter så är det terrorism även enligt finska strafflagen. Om strafflagen konsekvent tillämpas på dylika brott kommer även hommaiterna i längden att fatta mera förtroende för samhället inklusive invandringspolitiken.

Muhammad-karikatyyrejä sisältävä kirja sensuroitu persujen ihantolassa - En bok som innehåller Muhammadkarikatyrer censurerats i sannfinnarnas idealstat

Singaporessa, joka on kovaotteisen lainkäyttönsä (mm. nuorisohuligaanien pieksämistensä) vuoksi monien persujen ja muiden äärioikeistolaisten ihannevaltio, on kielletty pilapiirtäjien sensurointia käsittelevä kirja - Cherian Georgen ja Sonny Liewin Red Lines: Political Cartoons and the Struggle against Censorship. Arvostelijat, ainakaan näkemäni, eivät ole pitäneet kirjaa erityisen kaksisena, mutta jos joku tuon nyt haluaa lukea, eiköhän se ole saatavissa tavanomaisten kanavien, kuten Amazonin tai Adlibriksen, kautta. Syy siihen, että Singapore on kieltänyt kirjan, on se, että se sisältää näytteitä Charlie Hebdon islamia pilkkaavina pidetyistä karikatyyreistä. Singaporessa, kuten tiedetään, etnis-uskonnollista sopusointua ylläpidetään drakonisilla laeilla, myös sensuurilaeilla, ja myös oletettua islaminvastaisuutta sensuroimalla.

I Singapore, som p g a sin hårdhänta rättskipning (t ex spöstraff för ungdomshuliganer) idealiseras av många sannfinnar och övriga högerextremister, har det förhängts förbud mot en bok som handlar om censur mot karikatyrister - Red Lines: Political Cartoons and the Struggle against Censorship. Boken har inte rönt särskilt lovordande recensioner vad jag sett, men vill man läsa den så torde den vara åtkomlig genom Amazon, Adlibris eller övriga övliga distribueringskanaler. Att Singapore förbjudit boken beror på att den innehåller prover på de påstått islamfientliga karikatyrer som på sin tid kom ut i tidskriften Charlie Hebdo. I Singapore, som bekant, upprätthålls harmonin mellan de etniska och religiösa grupperingarna genom drakoniska lagar, inklusive censurlagar, och censuren används också mot de som kritiserar islam.

Olen tästä ennenkin kirjoittanut, mutta totean kertauksen vuoksi, että äärioikeistolaisten Singaporeen kohdistama ihailu todistaa heidän olevan pohjimmiltaan vain omaa taipumustaan tunnistamattomia sadomasokisteja, joille väkivaltainen ja autoritäärinen vallankäyttö on fetissi ja tavoite itsessään. Singaporea on kehuttu Hommafoorumilla jo vuosia sitten tavoittelemisen arvoiseksi utopiaksi, vaikka se on käytännön politiikassaan monella tavalla sovittamattomassa ristiriidassa äärioikeiston kanssa. Vastaavasti Venäjää pidetään Putinin diktatoristen otteiden vuoksi ihailtavana maana, vaikka sen tilanne esimerkiksi maahanmuuttoasioissa on aivan kaoottinen: Venäjälle lappaa väkeä esimerkiksi keskiaasialaisista entisistä neuvostotasavalloista täysin hallitsemattomasti.

Jag har redan tidigare skrivit om det här, men låt det vara än en gång repeterat att extremhögern beundrar Singapore därför att den består av sadomasochister som inte känner igen eller erkänner sin egen böjelse: auktoritär och våldsbenägen makt är för dem en fetisch och ett egenvärde. På det högerextrema diskussionsforumet Homma framställdes Singapore för länge sen som en utopi värd att imitera, trots att det i sin praktiska politik på många sätt går stick i stäv mot extremhögern. På ett liknande sätt uppfattar hommaiterna Ryssland som en förebild p g a Putins diktatoriska fasoner, trots att t ex invandringen i Ryssland sker helt kaotiskt och okontrollerat, åtminstone vad gäller centralasiatiska f d sovjetrepubliker.

Tuorein uutinen Unkarista on, että maa on työvoimapulan vuoksi (eli siksi, että nuoret ja tulevaisuudenuskoiset muuttavat pois maasta sen poliittiseen järjestelmään tuskastuneina) helpottamassa maahanmuuttoa EU:n ulkopuolisista maista. Eli siis äärioikeiston toista ihantolaa, Unkaria, mustaihoistetaan ja islamisoidaan juuri sillä tavalla - ylhäältä autoritaarisesti komentaen - kuin maahanmuuttokriitikot väittävät meidän maassamme tehtävän. Mutta koska asialla on heidän ihannoimansa puolidiktatuuri, tämä on sellaista parempaa mustaihoistamista ja islamisointia.

Den senaste nyheten från Ungern lyder att landet p g a arbetskraftsbristen (dvs därför att unga och framsynta människor lämnar landet, frustrerade över dess politiska system) håller på att underlätta immigration från icke-EU-länder. Alltså: extremhögerns andra idealland, Ungern, negeriseras och islamiseras precis på det sättet - genom auktoritära påbjudelser ovanifrån - som invandrarkritiker påstår man gör i vårt land. Men eftersom det är den av invandrarkritikerna beundrade halvdiktaturen Ungern som gör så, handlar det om sån där bättre negerisering och islamisering.

Taas kerran: Jos Jammu-setä olisi elossa, hän olisi persujen sankari - En gång till: Skulle den beryktade pedofilen "farbror Jammu" vara vid liv, så skulle han hedras som hjälte av sannfinnarna

Nyt huomiota on herättänyt muuan David Trent, oikealta nimeltään David Todeschini, joka on vuosikausia villinnyt nettiväkeä USA:n demokraattista puoluetta vastaan syyttäen näitä pizzerian kellarissa saatanallisia kokouksiaan pitäviksi lastenraiskaajiksi. Tunnetusti näiden huhujen keskipisteessä olevalla pizzerialla ei ole kellaria. Trent on itse osoittautunut tuomituksi lastenraiskaajaksi: vuonna 1999 hänelle leivottiin viiden vuoden kakku hänen käytettyään seksuaalisesti hyväksi kahdeksanvuotiasta poikaa. Muiden QAnon-salaliittoteorioita levittelevien tavoin Trent-Todeschini oli myös paikalla ja läsnä silloin kun Trumpin kannattajat koettivat estää Bidenin valtaannousun tekemällä massiivisen terrori-iskun Capitolille.

En person som nu ådragit sig en viss uppmärksamhet är David Trent med det rätta namnet David Todeschini, som i åratal uppviglat webbfolk mot demokratiska partiet i USA och beskyllt demokrater för att vara barnskändare som håller sataniska samkväm i källaren på en pizzeria, som i verkligheten saknar en källare. Trent-Todeschini har själv visat sig vara en barnskändare - år 1999 fick han en fem års fängelsedom när han begått ett sexuellt övergrepp mot en åttaårig gosse. Som så många andra som kolporterar QAnon-konspirationsteorier var även Trent-Todeschini närvarande när Trumpanhängarna med ett massivt terrorangrepp mot Capitol försökte hindra Bidens makttillträde.

Tässähän nähdään taas hyvä esimerkki siitä, kuinka äärioikeisto, "maahanmuuttokritiikki" jne. on vain rikollisen alaluokan yritys saada poliittista valtaa. Samoin se kuvaa mainiosti äärioikeistolaisten taipumusta harjoittaa ns. projektiota eli heijastaa omat vastenmieliset piirteensä kaikkiin muihin. Meiltähän löytyy vastaavalla tavalla vaikkapa äärioikeistolaisia narkkari- ja pulipariskuntia, jotka julistavat edustavansa jonkinlaista perinteistä perheihannetta eivätkä ole mitään vihervasemmistolaisia sateenkaaripareja. Siihen sanon vain että puli puli ja hasi hasi.

Här ser vi en gång till ett exempel på hur högerextremism, "invandrarkritik" osv bara är den kriminella underklassens försök att få politisk makt. På ett liknande sätt återspeglar det träffande hur extremhögern projicerar sina egna motbjudande drag på alla andra. På ett motsvarande sätt har vi i vårt eget land t ex högerextrema äkta och oäkta par av alkoholister och knarkare som förkunnar att de representerar någon sorts traditionellt familjeideal i motsats till vänstergröna regnbågsmänniskor. Det kommenterar jag bara med orden klunk-klunk och hasch-hasch.

Kuten olen ennenkin sanonut: jos pahamaineinen pedofiili ja kahden pikkutytön kuoliaaksi polttaja Jammu Siltavuori, jonka rikokset herättivät yleistä kauhistusta 90-luvun alussa, olisi elossa tänään, hän olisi persujen sankari. Luultavasti hän istuisi persuna ainakin kuntansa valtuustossa, kukaties myös esiintyisi persujen puoluekokouksessa isänmaallisena sankarina, jota feministit tms. ovat sortaneet - ja tietenkään häntä ei peräsuolinkaisporukoissa pidettäisi syyllisenä yhteenkään niistä rikoksista, joista hänet on tuomittu.

Som jag redan tidigare sagt: skulle den ökände pedofilen Jammu Siltavuori, som i början av nittiotalet väckte allmän skräck och fasa när han kidnappade och brände ihjäl två småflickor, vara vid liv idag, så skulle han vara en sannfinsk hjälte. Antagligen skulle han sitta i sin kommuns fullmäktige, kanhända också uppträda på sannfinska partimöten som en fosterländsk hjälte förtryckt av feminister - och naturligtvis skulle hans sannfinska kompisar inte se honom som skyldig till en enda av de förbrytelser han dömts för.