Äärioikeiston arkisia hölmöyksiä kuluneelta viikolta:
Högerextrema vardagsdumheter från förra veckan:
1) Äärioikeiston suosima ja äärioikeistoa suosinut Kärkkäisen marketketju on tullut myyneeksi viallista erää patruunoita. Siksi on annettu kehotus palauttaa Kärkkäiseltä ostetut patit, ettei sattuisi vahinkoja. Kehotuksen on alun perin julkaissut Kärkkäisen ketju itse, mutta poliisi on levittänyt tiedotetta eteenpäin lehdistön tietoon. Olettaisin, että moinen kuuluu poliisin virkavelvollisuuksiin, ja kyllähän lehdistönkin tärkeitä tehtäviä on varoittaa tämäntyyppisistä riskeistä.
1) Butikskedjan Kärkkäinen, som extremhögern älskar och som besvarar kärleken, har gått och sålt ett parti defekta patroner. Därför har det utfärdats en officiell uppmaning att returnera patronerna till Kärkkäinens för att det inte skulle ske några olyckor. Det är Kärkkäinens egen organisation som ursprungligen utgett uppmaningen, men polisen har spritt meddelandet till pressen. Jag antar att detta ingår i polisens plikter, och det är väl också en av pressens uppgifter att varna om dylika risker.
Miten reagoi äärioikeisto? Reuhaamalla lehtien kommenttipalstoilla, että tämä on Kärkkäiseen kohdistuvaa poliittista ajojahtia. Siis Kärkkäisen itsensä julkaisema tiedote, jonka tarkoitus on estää Kärkkäisen asiakkaita - mm. niitä äärioikeistolaisia itseään - käyttämästä viallisia ammuksia, jotka saattavat räjähtää ja aiheuttaa ampujalle vakavia vammoja, on äärioikeiston mielestä jotenkin väärin.
Hur reagerar extremhögern? Genom att förkunna på kommentarspalterna till tidningarna att det här är politisk klappjakt riktad mot Kärkkäinen. Alltså: ett meddelande som utfärdats av Kärkkäinens firma med avsikten att se till att kunderna - inklusive själva högerextremisterna - inte ådrar sig allvarliga kroppsskador genom att använda patroner som kan explodera är det enligt extremhögern fel och orättvist att sprida.
2) Äärioikeiston väkivaltarikollisempi osasto uhkaa mennä länsirajaa "turvaamaan" (tiedämme hyvin, miksei itärajaa), koska sieltä muka tulee jatkuvasti laittomia siirtolaisia, ja laillisuushan se aina on ollut maahanmuuttokriitikoiden sydäntä lähellä (hehhehhee). Uhkaukset kohdistuvat myös esivaltaan, johon luvataan kohdistaa väkivaltaa, jos se yhtään ryppyilee näille itse itsensä nimittäneille rajanturvaajille.
2) Den mera våldsbrottsliga kontingenten inom extremhögern säger att den ska "försvara västgränsen" (vi vet mycket väl varför inte östgränsen), eftersom det kantänka hela tiden kommer in illegala invandrare från det hållet, och legalitet är någonting invandrarkritikerna alltid varit måna om (hahaha). Hotelser riktas även mot överheten, som dessa självutnämnda gränsförsvarare tänker bekämpa med våld, om den inte låter dem göra vad de vill.
Tämä on todellinen logiikan riemuvoitto: tyypit, jotka väittävät pyrkivänsä suojaamaan Suomen rajojen koskemattomuutta, uhkaavat hyökätä väkivaltaisesti rajavartiolaitoksen edustajien kimppuun. Samaa sarjaa olisi esim., että rikollisuutta haluttaisiin vähentää poliiseja rusikoimalla tai pedofiliaa vastustaa lapsia raiskaamalla. Tosin sitä viimeistä on ns. maahanmuuttokriitikoiden keskuudessa varmasti jo harrastettukin.
Det här är en logikens triumf: killar som påstår sig vilja skydda Finlands gränser hotar med att misshandla representanter för gränsbevakningsväsendet. Ungefär som om de ville bekämpa brottsligheten genom att ge poliser stryk, eller uttrycka sitt ogillande av pedofilin genom att skända barn. Det sistnämnda har visserligen vissa s k invandrarkritiker redan försökt sig på, misstänker jag.
No, rajavartiolaitoksella luulisi olevan muksaukset miestä myöten. Tuossa juuri pari vuotta sitten hakivat rahoitusta parempaan aseistukseen, konepistooleistako oli kyse vai rynnäkkökivääreistä. Eiköhän heikäläisille ole jo järjestetty pelit ja vehkeet, että voivat rykäistä rynkyllä reikärivin runkkariin, jos tarvetta ilmenee. Ja varmasti rajavartijoistakin on mukavaa kokeilla kovapanosammuntaa sellaiseen elävään maaliin, jota ei taatusti kenenkään tule yhtään sääli.
Nåja, man kan väl utgå från att gränsbevakningen kan ta itu med dylika problem. För ett par år sedan ansökte de om mera stålar för att kunna skaffa sig bättre studsare, jag minns nu inte om det handlade om maskinpistoler (kpistar på rikssvenska) eller stormgevär (är det nu automatkarbiner man kallar dem i Sverige). Jag antar att de nu har fina bössar att skjuta på högerextremister med, om det så gäller. Och säkert anser också gränsbevakarna att det är fint och lajbans att träna verkanseld på en levande måltavla som ingen tycker synd om.
3) Hiljattain kurdimielenosoituksessa poliisi käytti voimakeinoja tavalla, jota kurdit ja kurdien ystävät pitivät ylimitoitettuina. Asiasta noussut nettikeskustelu kertoo tarkalleen sen, minkä verran äärioikeistoa - "kansallismielisiä" - kiinnostaa pienten kansojen itsenäisyys. Reaktioissa julistettiin tietysti, että kaikki kurdit pitäisi heti ajaa Suomesta mäkeen, koska yksi heistä oli joutunut konfliktiin lainvalvojien kanssa. Tämä oli odotettavaa, mutta hupaisasti tapaus innoitti myös "kansallismielisiämme" vihjailemaan, että Turkki ehkä sittenkin "on oikeassa" kurdien suhteen.
3) Nyligen tillämpade polisen maktmedel på en kurdisk demonstration på ett sätt som kurderna och deras vänner ansåg gå lite för långt. Den webbdiskussion som detta gav anledning till visade att extremhögern, som säger sig vara "nationalistisk", ger katten i små nationaliteter och deras strävan till självbestämmande. I de typiska genmälen krävdes det klumpdeportation för alla kurder när väl nu en av dem hade hamnat i konflikt med en av lagens väktare. Det här kunde man gissa på förhand, men komiskt nog inspirerades våra "nationellt sinnade" även till att antyda, att Turkiet kanske ändå "har rätt" vad gäller kurderna.
Samanlaisia sävyjä on ilmaantunut myös äärioikeiston suhtautumiseen katalonialaiseen separatismiin. Kun separatistijohtajille mätkäistiin huisit vankilatuomiot, meidän "kansallismielisemme" eivät suinkaan nähneet tätä vapaudenkaipuisen, nationalistisen kansan sortamisena, vaan ihailivat Espanjan valtion kovakätistä menettelyä. Tällä saattaa olla jotain osuutta siihen, että Mikko Kärnä, aiemmin äärioikeiston sympatisoijaksi profiloitunut keskustalaispoliitikko, on nyt siirtynyt kannattamaan kovia otteita äärioikeistoa vastaan ja arvostellut persujen maahanmuuttopolitiikkaa. Kärnä on nimittäin aiemmin osoittanut sympatiaa katalonialaisten itsenäisyyspyrkimyksiä kohtaan, ja ilmeisesti ollut tässä asiassa vakavissaan.
Liknande tongångar hörs från det högerextrema hållet när det handlar om katalansk separatism. När separatistledarna dömdes till stränga fängelsestraff, uppfattade våra "nationalister" detta inte som förtryck av ett frihetsälskande, nationalistiskt sinnat folk, utan uttryckte beundran för spanska statens hårdhänta behandling av katalanerna. Det här må ha bidragit till att Mikko Kärnä, en centerpolitiker som tidigare profilerat sig som en sympatisör till extremhögern, nu gått över till att kräva hårda tag mot högerextremisterna och även fränt kritiserat sannfinnarnas invandringspolitik. Kärnä har nämligen tidigare uttryckt välvilja mot katalanerna och deras självständighetssträvanden, och tydligen på allvar.
Varsinaisessa äärioikeistossa toki on niitäkin, jotka tietävät kuka oli Francisco Franco. Luultavasti he myös tietävät, että Franco vastusti kaikkia kansallisten vähemmistöjen oikeuksia ja pyrki espanjalaistamaan niin baskit kuin katalonialaiset. Eivätkä he tietenkään voi sanoa pahaa sanaa Francon kaltaisesta menestyneestä aateveljestä, joten he ottavat kantaa katalonialaisia vastaan.
Inom den egentliga extremhögern finns det givetvis folk som vet vem Francisco Franco var. Antagligen vet de även att Franco ogillade alla nationella minoriteter i landet och ville tvinga både baskerna och katalanerna till att endast tala spanska. Och högerextremisterna kan ju inte tycka illa om en framgångsrik idéfrände som Franco, så de tar hellre ställning mot katalanerna.
Tietysti äärioikeisto ei koskaan ole oikeasti tarkoittanut olevansa kansojen itsemääräämisoikeuden kannattaja. Se on äärioikeistolle pelkkä rekrytointivetonaula ja tekosyy, jolla yritetään perustella demokratian tuhoaminen ja toisinajattelijoiden terrori. Mutta siellä, missä selkeän oikeistolainen, autoritaarinen hallitus sortaa vähemmistökansoja (tai jopa enemmistöä), se saa äärioikeistoltamme varauksettoman tuen. Tämähän on jo vuosikausia näkynyt heikäläisten asenteissa Singaporea kohtaan.
Men som vi vet har extremhögern alltid menat allvar med sina bedyranden om att vara för folkens självbestämmande. Det är bara ett dragplåster som tjänar till att rekrytera nya anhängare, ett svepskäl för att motivera sabotaget mot demokratin och terrorn av oliktänkare. Men var en entydigt högersinnad och auktoritär regering förtrycker minoriteter (eller t o m majoriteten) skyndar sig våra högerextremister till att ta den i försvar. Det här har ju varit klart i hur de förhåller sig till Singapore.
Singapore edustaa monellakin tavalla kaikkea, mitä äärioikeisto väittää vastustavansa. Paikallinen väestö (malaijit) on siellä joutunut täysin maahanmuuttajien (kiinalaiset ja intialaiset) jyräämäksi, pääkielenä on entisten siirtomaaisäntien kieli (englanti) ja kaikenlaiset etniset separatismipyrkimykset vievät vankilaan. Aselait ovat niin ankarat, että pelkkä aseen laukaiseminen asutulla alueella kellekään vaaraa aiheuttamatta voi viedä kuolemanselliin. Useamman kuin kahden ampuma-aseen hallussapito tulkitaan todisteeksi siitä, että asianomainen on aseiden salakuljettaja, ja tehän arvaatte varmaan jo miten laittomia asekauppiaita rangaistaan Singaporessa. Suuri osa hommafoorumilaisista ja maahanmuuttokriitikoista olisi Singaporessa jo nykyisillä ansioillaan nyhtäisty kaulakiikkuun.
Singapore representerar på många sätt allt vad extremhögern påstår sig vara emot. Den lokala ursprungsbefolkningen (malajerna) har där helt marginaliserats av invandrare (kinesiska och indiska), huvudspråket är de före detta kolonisatörernas språk (engelskan), och sysslar man med etnisk separatism kan man räkna med fängelsestraff. Vapenlagarna är så strikta att det kan bli dödscell om man bara avlossar ett vapen på ett bebott område utan att vålla konkret fara för någon. Innehav av flera än två skjutvapen uppfattas som bevis att vederbörande är vapensmugglare, och ni kan säkert gissa vilket straff som hotar illegala vapenkrämare i Singapore. En stor del av högerextremisterna och invandrarkritikerna i Finland skulle i Singapore redan med sina nuvarande förtjänster ha kvalificerat sig för galgen.
Tarkoittaako tämä, että "kansallismieliset" paheksuisivat Singaporea? Vielä mitä. Koska Singaporen väestönvaihto, pakkomonikulttuuri ja pyssyväen sorto perustuvat brittiläiseen siirtomaavaltaan ja sitä seuranneeseen pidäkkeettömän kapitalismin ja autoritaarisen sisäpolitiikan yhdistelmään, äärioikeisto ei näe niissä mitään paheksuttavaa. Nationalismi ja "kansallisvaltion kannatus" on sille viime kädessä vain keino Singaporen kaltaisen järjestelmän tavoitteluun. Singapore on päässyt haluttuun maaliin toisin keinoin, mutta koska tulos on niin hyvä, "nationalistimme" eivät ulvo väärin sammutettua.
Betyder det här att våra "nationellt sinnade" ogillar Singapore? Ingalunda. Extremhögern har absolut ingenting att anmärka på befolkningsutbyte, påtvingad mångkultur och dödsstraff för vapenälskare, om dessa saker sker under en auktoritär regim i ett land där det härskar otyglad kapitalism och där lagen och statsskicket fortfarande präglas av den brittiska kolonialismens arv. Nationalismen och nationalstaten är för extremhögern bara ett instrument, ett sätt att eftersträva ett Singaporeliknande system. Singapore har uppfyllt målsättningarna på ett annat sätt, men resultatet är så lyckat att våra "nationalister" är helt nöjda med det.
3a) Tapauksessa on tietysti huvittavaa sekin, että äärioikeisto on sen myötä löytänyt itsestään poliisin suuren rakastajan ja vaatinut lainvalvojille lisää pamputus- ja kovilla-ampumisoikeuksia. Muistamme tämän seuraavan kerran kun poliisi tulee vähän tönäisseeksi jotain hasikselta haisevaa äärioikeistolaista työnvälttelyaktiivia (nimiä mainitsematta). Silloin nimittäin koko internetskun äärioikeistolaismyönteinen osa syyttelee poliisia väkivallasta ja julmuudesta ja yleisestä epikseydestä räjähtäen huutamaan POLPO, POLPO, POLPO.
3a) Fallet med den kurdiska demonstrationen förefaller något komiskt också därför att den fått extremhögern att uttrycka sig överraskande kärleksfullt om polisen och krävt mera batongsvängnings- och eldgivningsrättigheter för lagens väktare. Det här ska vi komma ihåg nästa gång när polisen råkar lite skuffa till någon haschluktande högerextrem arbetsskygghetsaktivist (utan att nämna namn), ty då kommer hela den del av webben som har högerextremistiska sympatier att beskylla polisen för våld, grymhet och orättvisa attityder i allmänhet: då ska ordet POLPO, POLPO, POLPO eka på alla håll.
Siltä varalta että sana ei ole kaikille tuttu: polpo ei tässä tapauksessa tarkoita italialaisen keittiön keinoin ruoaksi laitettua mustekalaa, vaan "poliittista poliisia". Tämä lyhenne on keksitty täysin persujen ja äärioikeistolaisten omasta päästä, koska Suomessa ei ole sennimistä poliisiorganisaatiota ollenkaan. Lähin poliittiseksi poliisiksi itseään kutsunut pulju oli Virossa maailmansotien välisenä aikana: Polpol eli Poliitiline politsei. (Viron nykyinen suojelupoliisihan on tunnetusti nimeltään Kaitsepolitseiamet eli Suojelupoliisivirasto.)
Om det ännu är någon som inte är förtrogen med ordet ska jag förklara det här: polpo avser inte bläckfisk lagad till mat på italienskt vis, utan "politisk polis". Både den "politiska polisen" och förkortningen är dock någonting sannfinnarna och extremhögern själva hittat på, ty det finns inte någon polisorganisation med det namnet i Finland. Det närmaste man kan tänka på är Polpol eller Poliitiline politsei i Estland under mellankrigsåren. (Den nuvarande säkerhetspolisen i Estland heter faktiskt Kaitsepolitseiamet, Skyddspolisämbetet.)
Mutta tuollainen lyhenne tietysti kuulostaa samalla tavalla iskevältä kuin kaikenlaiset Gestapot sun muut, ja luo myös mielikuvan siitä, että maassa on jokin salainen kiduttajapoliisi, joka vainoaa erityisesti äärioikeistoa (olisimmepa niin onnekkaita!). Pidän täysin mahdollisena, että myytti Polposta leviää yleisesti uskottuna totuutena ainakin äärioikeistoa aatteellisesti lähellä oleviin valhemedioihin Suomen rajojen ulkopuolelle, kunnes se sitten livahtaa valtavirrankin puolelle. Ei tällainen olisi ensimmäinen kerta.
Men en sån där förkortning låter givetvis lika slående som t ex Gestapo och skapar även en föreställning om att det finns en hemlig tortyrpolis i Finland som särskilt förföljer extremhögern (om vi bara vore så lyckliga!). Det är fullt möjligt att myten om Polpo sprids till extremhögern ideellt närstående desinformationskanaler utanför Finland för att sedan uppsnappas av medier i huvudfåran. Det skulle ju inte vara första gången.
4) Ruotsalainen entinen mestariurheilija Patrik Sjöberg kertoi suomalaisen iltapäivälehden haastattelussa joutuneensa suomalaissyntyisen isäpuolensa ja valmentajansa seksuaalisesti hyväksikäyttämäksi. Sjöberg ihmetteli sitä, että kun hän joitakin vuosia sitten oli maininnut asiasta julkisesti, suomalaiset olivat villiintyneet ja raivostuneet hänelle, kun hän oli kehdannutkin sanoa suomalaista homoseksuaaliseksi pedofiiliksi.
4) Den rikssvenska före detta idrottsstjärnan Patrik Sjöberg berättade, intervjuad av en finsk aftontidning, att han på sin tid sexuellt utnyttjats av sin finske styvfader som också var hans tränare. Sjöberg förundrade sig över hur vilt rasande finnar hade blivit när han för en rad år sen för första gången tagit upp saken offentligt - ty de var inte arga på styvfadern, utan honom: hur understod han sig att beskylla en finne för homosexuell pedofili?
No, tässähän oli kyseessä SE PAREMPI LASTENRAISKAAMINEN. Suomalaisessa nationalistisessa katsannossa vain tummaihoiset voivat olla pedofiilejä ja vain ruotsalaiset homoja, joten suomalaisen valkonaaman harjoittama homoseksuaalinen pedofilia täytyy jotenkin selittää PAREMMAKSI HOMOILUKSI ja PAREMMAKSI PEDOFILIAKSI.
Men det här handlade ju om BÄTTRE BARNSKÄNDANDE. Enligt finsk-nationalistisk världsåskådning kan bara mörkhyade vara pedofiler och bara svenskar bögar, så om en ljushyad finne ägnar sig åt homosexuell pedofili, bör detta på något sätt förklaras vara BÄTTRE HOMOSEXUALITET och BÄTTRE PEDOFILI.
5) Entinen toimittaja ja nykyinen konsultti Jari Sarasvuo ei ole äärioikeistolainen, mutta häneltä pääsee möläytyksiä, jotka typeryydessään lyövät laudalta pahimmillaan jopa Homma-foorumin. Ainakin äskettäin, kun hän tuli sanoneeksi, että maahanmuuttajaryhmien tulisi käyttää "heimokontrollia" rikollisiin jäseniinsä.
5) Före detta journalisten och nuvarande konsulten Jari Sarasvuo är inte högerextremist, men ibland talar han förbi munnen och kläcker ur sig dumheter som är etter värre än det man kan läsa på extremhögerns webbsidor. Åtminstone nyligen, när han sa att invandrargrupper borde tillämpa "stamkontroll" på sina kriminella "stambröder".
En väitäkään että tämä olisi kovin omintakeinen ajatus - sama on juolahtanut aika monen Sarasvuota kommentoineen mieleen - mutta merkitsenpä kuitenkin muistiin, että "heimokontrolli", jos tällä uudissanalla on mitään merkitystä, on juuri sitä samaa kontrollia, jolla "heimot" rajoittavat nuorten naistensa seura- ja sukupuolielämää. Ja kun "heimot" sitä tekevät, se aina herättää paheksuntaa, ja maahanmuuttokriitikot pitävät sitä todisteena ao. kulttuurin (lue: ihonvärin) sopeutumiskyvyttömyydestä länsimaiseen kulttuuriin. Emme me kaipaa mitään heimoshariaa, vaan Suomen lain, joka on sama kaikille.
Jag vill inte påstå att det jag säger här är någonting särskilt originellt - många andra som kommenterat Sarasvuo har konstaterat detsamma - men jag vill ändå härmed protokollföra, att "stamkontrollen" Sarasvuo talar om, om ordet alls har någon vettig betydelse, är precis samma sociala kontroll som "stammarna" plågar sina unga kvinnor med, när de drar gränser för deras sällskaps- och sexliv. Och när "stammarna" gör så, väcker det alltid förargelse, och invandrarkritikerna ser det som bevis på att kulturen ifråga (läs: hudfärgen ifråga) inte är förenlig med västerländsk kultur. Vi vill inte ha någon stams shariatolkningar, utan vi vill ha samma finländska lag för alla.
6) Äärioikeiston suuri johtaja ja mestari, Hän jonka Kakkakin on Kultaa, on rohjennut sanoa jotain sen suuntaista, että lentämistä tosiaan pitäisi verottaa. Välittömästi tämän jälkeen useampi kuin yksi hänen kannattajistaan raivostui ja julisti, että Halla-aho oli liittynyt vihreisiin ja pettänyt pyhän asian. Reaktio oli sen verran raju, että mestari kuulemma poisti asiaa koskeneen somepuheenvuoronsa, mutta tämä oli liian myöhäistä: villit olivat jo huomanneet päällikön rikkoneen pyhää tabua.
6) Extremhögerns store ledare och mästare, Han vars Bajs är Guld, har vågat säga någonting i den stilen att flygtrafiken faktiskt borde beskattas. Omedelbart därefter blev fler än en av hans anhängare rosenrasande och förkunnade att Halla-aho hade anslutit sig till de gröna och svikit det allra heligaste. Reaktionen var såtillvida häftig att Mästaren raderade detta yttrande, men det var för sent: vildarna hade redan hunnit uppmärksamma hövdingens tabuöverträdelse.
Pelaan tässä alkajaisiksi Hitler-kortin ja kerron, mitä uutta aikoinani mielestäni opin lukemalla Ian Kershaw'n massiivisen Hitler-elämäkerran: sen, että yksi Hitlerin hallinnon piirteistä oli jatkuva radikalisaatio. Jarrujen päälle lyöminen oli mahdotonta, joten senkin jälkeen kun valtaan oli päästy, Hitler pyrki koko ajan pysyttelemään joukon kärjessä radikalisoitumisen suhteen. Ja niinhän se meni, että siinäkin vaiheessa kun koko hoito sortui, Hitler oli edelleenkin koko porukan kiihkomielisin tyyppi.
Till att börja med tar jag fram Hitlerkortet och konstaterar att en av de nya sakerna jag lärde mig när jag läste Ian Kershaws massiva Hitlerbiografi var att Hitlerregimen karaktäriserades av kontinuerlig radikalisering. Det var omöjligt att bromsa ens efter maktövertagandet, så Hitler försökte hela tiden gå i täten för denna radikalisering. Och så gick det ju att Hitler fortfarande var den största fanatikern i hela gänget när kollapsen började.
Näyttää siltä, että Halla-ahoa ei sentään voi rinnastaa Hitleriin, jos hänen pokkansa nyt alkaa pettää. Hänen johtamassaan liikkeessä koko järjestäytynyt yhteiskunta on se "vihervasemmisto", jota vastustetaan. Ja jopa hänelle tuntuu olevan selvää esimerkiksi se, että hänenkin statuksensa filosofian tohtorina on vaarassa, jos sen hänelle myöntänyt yliopistolaitos romautetaan. Toisin sanoen jopa hänellä on jonkinlainen taju siitä, mitä poliittinen realismi on, ja nyt hänellä alkaa olla kiire hankkiutua sen piiriin.
Det förefaller dock att Halla-aho ändå inte kan jämföras med Hitler, om hans kulisser nu börjar falla. I den av honom ledda rörelsen är det inte längre någon mystisk "grön vänster" som är fienden, utan hela samhällsorganisationen. Och t o m för Halla-aho torde det vara klart att även hans status som filosofie doktor är äventyrad om universitetsväsendet rivs ner. Alltså även han tycks inse vad politisk realism innebär, och nu börjar han skynda sig i dess riktning.
Tämä ei kuitenkaan haittaa äärioikeistolaisten tahtia. Halla-aho tosin on ollut pitkään jumalkuningas, jonka pyhä sana on tie, totuus ja elämä, mutta hänkään ei ole korvaamaton. Hänen liikkeensä on, noh, liikkeessä, matkalla yhä suurempaa radikaalisuutta kohti, ja jos Halla-aho yrittää toppuutella ja jarrutella, liike tallaa hänet jalkoihinsa ja valitsee jonkun vielä fanaattisemman keulakuvakseen. Ehkä ainoa syy, miksi tätä ei vielä ole tapahtunut, on se, että hänen vakavasti otettavin kilpailijansa Riikka Purra on nainen, ja örseltävälle naisvihalle pitkälti perustuva liike ei oikein voi hyväksyä naisjohtajaa.
Det här stoppar dock inte extremhögerns marsch. Visst har Halla-aho länge varit den gudomlige konungen, vars heliga ord och skrift (Scripta) är vägen, sanningen och livet, men inte ens han är oersättlig. Hans rörelse är precis det, en rörelse, stadd i rörelse mot en allt mera radikaliserad framtid, och om Halla-aho försöker bromsa och förhala, kommer rörelsen att trampa ner honom och utse en ännu mer fanatisk galjonsfigur. Kanske den enda orsaken till att detta inte ännu skett är att hans mest seriösa konkurrent Riikka Purra är en kvinna. En rörelse till stor del besjälad av dreglande kvinnohat kan inte riktigt acceptera en kvinnlig ordförande.
Persujen venäläismielisyydestä: https://panunuusiblogi.blogspot.com/2024/02/linkkikokoelma-persujen.html https://panuhog.blogspot.com/2024/08/persut-yrittavat-edelleenkin-sensuroida.html
lauantai 26. lokakuuta 2019
maanantai 21. lokakuuta 2019
Почему мы русских считаем фашистами или коллаборационистами фашистов
Антифашизм, как известно, для русских - сама суть их самобытности. Кто русский, тот антифашист, не правда ли? Русские во Великой Отечественной войне отразили вторжение фашистов-гитлеристов - значит, русские должны быть самим антифашистским народом мира, не правда ли?
К сожалению это уже не правда! Нам на Западе всё чаще кажется, что Кремль - Ватикан нынешнего международного неофашизма и что за сегодняшним расцветом фашистского движения кроется помощь и поддержка, какую оказывается Россия здешным фашистам.
То, что Россия помогает нашим фашистам, видно например в том, что известные защитники русских интересов в Финляндии охотно сотрудничают с политиками партии Истинных Финнов. Истинные Финны сегодня, после смены председателя, уже не являются популистской, а чисто фашистской партией. Йохан Бэкман, так называемый "правозащитник" а скорее всего кремлевский пропагандист и самозваный "друг русских" в Финляндии, сфотографирован в приятельской позе с Теуво Хаккарайненом, пресловутым истиннофинским политиком с манерами гопника; кроме того Бэкман в одной (по крайней мере) интернет-дискуссии высказал согласие и сочувствие Джеймсу Хирвисаари, бывшему истиннофинскому политику, у кого карьера прекратилась, потому что он в своей риторике оказался слишком бесстыдным даже для Истинных Финнов. И это не совпадение.
Раз за разом так называмые "защитники русских" в Финляндии служат союзниками неофашистам и неофашисты - союзниками этих (лже-)"друзей России". Значит, в финских глазах фашисты и русские всё чаще - одно и то же.
Как русские хорошо знают, мы - чухонцы - тупые и угрюмые люди без фантазии. Но даже чухонский ум понимает, что "защитники русских в Финляндии" - такие люди, как Бэкман - получают поддержку от русского государства в какой-то форме, может быть даже от русских разведывательных органов. Значит, если такие "друзья" России сотрудничают с фашистами, это делают...
от вашего имени, от имени России, от имени каждого русского человека, от имени русского народа.
Разве это вам угодно, русские? Если вы этого действительно хотите, если это вам действительно угодно - хорошо: тогда мы знаем, что Россия - фашистская страна и что борьба с фашизмом - тоже борьба с русским народом и русским человеком. Но если вам это не угодно,
вы должны восстановить свою хорошую антифашистскую репутацию
и требовать от своих властей, чтобы бросили поддерживать фашистов.
Мы вас не призываем низвергнуть режима Путина. Если вы его действительно предпочитаете как вождя, это ваше дело. Вот это именно называется демократией н волей народа. Но то, чего мы ожидаем от вас -
чтобы вы отстояли свою антифашистскую репутацию, ибо это действительно хорошая репутация.
К сожалению это уже не правда! Нам на Западе всё чаще кажется, что Кремль - Ватикан нынешнего международного неофашизма и что за сегодняшним расцветом фашистского движения кроется помощь и поддержка, какую оказывается Россия здешным фашистам.
То, что Россия помогает нашим фашистам, видно например в том, что известные защитники русских интересов в Финляндии охотно сотрудничают с политиками партии Истинных Финнов. Истинные Финны сегодня, после смены председателя, уже не являются популистской, а чисто фашистской партией. Йохан Бэкман, так называемый "правозащитник" а скорее всего кремлевский пропагандист и самозваный "друг русских" в Финляндии, сфотографирован в приятельской позе с Теуво Хаккарайненом, пресловутым истиннофинским политиком с манерами гопника; кроме того Бэкман в одной (по крайней мере) интернет-дискуссии высказал согласие и сочувствие Джеймсу Хирвисаари, бывшему истиннофинскому политику, у кого карьера прекратилась, потому что он в своей риторике оказался слишком бесстыдным даже для Истинных Финнов. И это не совпадение.
Раз за разом так называмые "защитники русских" в Финляндии служат союзниками неофашистам и неофашисты - союзниками этих (лже-)"друзей России". Значит, в финских глазах фашисты и русские всё чаще - одно и то же.
Как русские хорошо знают, мы - чухонцы - тупые и угрюмые люди без фантазии. Но даже чухонский ум понимает, что "защитники русских в Финляндии" - такие люди, как Бэкман - получают поддержку от русского государства в какой-то форме, может быть даже от русских разведывательных органов. Значит, если такие "друзья" России сотрудничают с фашистами, это делают...
от вашего имени, от имени России, от имени каждого русского человека, от имени русского народа.
Разве это вам угодно, русские? Если вы этого действительно хотите, если это вам действительно угодно - хорошо: тогда мы знаем, что Россия - фашистская страна и что борьба с фашизмом - тоже борьба с русским народом и русским человеком. Но если вам это не угодно,
вы должны восстановить свою хорошую антифашистскую репутацию
и требовать от своих властей, чтобы бросили поддерживать фашистов.
Мы вас не призываем низвергнуть режима Путина. Если вы его действительно предпочитаете как вождя, это ваше дело. Вот это именно называется демократией н волей народа. Но то, чего мы ожидаем от вас -
чтобы вы отстояли свою антифашистскую репутацию, ибо это действительно хорошая репутация.
sunnuntai 20. lokakuuta 2019
Vasemmiston suhteesta Natoon - Om vänsterns förhållande till Nato
Vasemmiston suhtautuminen Natoon muistuttaa lähinnä persujen ja rasistien asennetta maahanmuuttajiin. Kuten tiedämme, persuille mikään kotoutuminen ei koskaan riitä, ainakaan jos maahanmuuttaja on tummaihoinen. Kaikkiin projekteihin, joiden tavoitteena on auttaa maahanmuuttajia kotoutumaan, persuilla on aina sama selkeä kanta: "tuosta nyt ei ainakaan tule ikinä mitään". Vasemmiston mielipide Natosta ja maanpuolustuksesta on samalla tavalla itsetarkoituksellisen negatiivinen: Nato-jäsenyydestä on pelkkää haittaa ja maanpuolustuksesta nyt ei ainakaan tule mitään.
Vänsterns attityd mot Nato får en snarast att tänka på sannfinnarna och deras förhållande till invandrare. Som vi vet är ingen mörkhyad invandrare tillräckligt integrerad för att kunna godkännas av sannfinnarna. Alla projekt som går ut på att hjälpa invandrare etablera sig i samhället kommenteras av sannfinnarna bara med "det där blir det säkert inget av". Vänsterns åsikt om Nato och försvaret överhuvudtaget är negativ på samma självklara sätt: Natomedlemskapet är det ingen nytta av, och försvaret blir det inte heller något av.
Esimerkiksi nyt, kun Trump jätti kurdit Turkin hirmuvaltiaan jyrättäviksi kuin nallit kalliolle, aika monen näkyvän vasemmistolaisen (en mainitse edes nimiä) ensimmäinen reaktio tuntuu olleen vahingonilo, ja nimenomaan vahingonilo siitä, että kaikki Nato-jäsenyyden tavoittelijat saivat nenilleen. Ylipäätään Trumpin toilailut sopimusperustaisen maailmanjärjestyksen tuhoajana ovat herättäneet aika suuressa osassa vasemmistoa nimenomaan käsittämätöntä hilpeyttä, sen sijaan että oltaisiin huolissaan tulevaisuudesta tilanteessa, jossa USA:han ei enää voi liittolaisena luottaa. Ihanko oikeasti pidätte Venäjää ja Kiinaa pienempinä pahoina?
President Trump lämnade nyligen kurderna åt sitt öde i den turkiske tyrannens händer, och det är rätt många synliga vänstermänniskor (jag nämner dem inte vid namn) som reagerade på detta med skadeglädje: de gladdes åt att alla Natovänner fick tji. Överhuvudtaget förefaller Trumps framfart som den fördragsbaserade världsordningens värsta fiende ha väckt obegriplig upprymdhet - inte någon oro över att USA inte längre framstår som en pålitlig allierad. Tycker de verkligen att Ryssland och Kina är ett mindre ont?
Jos vasemmistolla oikeasti olisi parempi vaihtoehto - tai edes kohtuullisen hyvin perusteltu vaihtoehto - Natolle...tai sanotaan vaikka: jos vasemmisto oikeasti vaivautuisi pohtimaan puolustuspolitiikkaa jostain positiivisesta näkökulmasta, en vaivautuisi närkästymään asiasta. On kuitenkin selvää, että vasemmiston kannat näihin asioihin ovat pelkkää jälkikäteistä rationalisointia lähtökohtaisen Nato-vastaiselle kannalle, jota on alun perin osattu perustella vain tyhjällä retoriikalla tai valheilla esim. siitä, kuinka suomalaiset solttupojat muka joutuvat kaatumaan USA:n imperialistisissa maailmanpoliisioperaatioissa.
Om vänstern verkligen hade ett bättre - eller ett någorlunda överlagt - alternativ till Nato, eller låt oss t ex säga: om vänstern verkligen bemödade sig om att fundera över försvarspolitiken utifrån någon positiv synvinkel, skulle jag inte bli så här irriterad. Det är dock klart att vänsterns ställningstaganden bara är efterrationaliseringar för en självklar Natofientlighet, som alltid bara motiverats med tom retorik och lögner om hur finska soldater kantänka kommer att stupa i amerikanernas imperialistiska krig om vi blir medlemsstat i Nato.
En toki usko, että vasemmiston nynnyilyyn on niinkään syynä mikään suora venäläisvaikutus. Vasemmistolainen puolustuspolitiikka on pään piilottamista puskaan ja toivomista, että mörkö menee ohi (tätä kutsutaan teknisellä termillä myös pasifismiksi). Siis pelkuruutta. Mutta koska on keljua tunnustaa olevansa pelkuri, pitää esittää se oma pelkuruus moraalisena ylevyytenä.
Jag tror inte att vänsterns mesighet i dag beror på något direkt ryskt inflytande. Vänsterns försvarspolitik är rena strutspolitiken: man sticker huvudet i sanden och hoppas att faran går över (med en fin teknisk term kallas detta för pacifism). Alltså feghet. Men det är inte kul att medge att man är feg, man måste alltid marknadsföra sin feghet som moralisk överlägsenhet.
Tympeintä vasemmistolaisessa turvallisuus- ja puolustuspoliittisessa nynnyilyssä on mielestäni edelleenkin se, että omassa nuoruudessani vasemmistoa lähellä olevat intellektuellitahot vastustivat pyssyäksiisiä vetoamalla juuri siihen, että uudet uhkat voivat tulla tietoverkkojen kautta. Tämä kuulosti mielestäni uskottavalta, tulevaisuuden huomioon ottavalta ajattelulta. Nyt vasemmiston pasifistit harjoittavat jo aikoja sitten etikaksi hapantunutta etiikkaansa äänestämällä tyhjää jopa silloin, kun kyse on niiden tietoverkkojen uhista. Pistää arvelemaan, että ne tietoverkkouhat eivät silloin kasarilla olleet vasemmistolle muuta kuin tekosyy vastustaa maanpuolustusta sinänsä.
Det mest förargliga i den vänstervridna säkerhets- och försvarspolitiska mesigheten är enligt min mening fortfarande det här: När jag var ung var det allehanda vänstern närstående intellektuella som motsatte sig bössexercisen därför att de påstod sig anse, att attacker genom datanäten vore det nya hotet. På den tiden tyckte jag att det här var trovärdigt, framtidsbetonat tänkande. I dag har den pacifistiska vänsteretiken för länge sen surnat till ättika, vilket återspeglar sig i att vänsterpacifister inte är beredda att ens rösta för motåtgärder mot hoten från Internet. Uppenbarligen menade vänstern inte allvar med det där snacket om cyberhot ens på åttiotalet, utan att de bara var ett svepskäl att motverka försvaret som sådant.
Vänsterns attityd mot Nato får en snarast att tänka på sannfinnarna och deras förhållande till invandrare. Som vi vet är ingen mörkhyad invandrare tillräckligt integrerad för att kunna godkännas av sannfinnarna. Alla projekt som går ut på att hjälpa invandrare etablera sig i samhället kommenteras av sannfinnarna bara med "det där blir det säkert inget av". Vänsterns åsikt om Nato och försvaret överhuvudtaget är negativ på samma självklara sätt: Natomedlemskapet är det ingen nytta av, och försvaret blir det inte heller något av.
Esimerkiksi nyt, kun Trump jätti kurdit Turkin hirmuvaltiaan jyrättäviksi kuin nallit kalliolle, aika monen näkyvän vasemmistolaisen (en mainitse edes nimiä) ensimmäinen reaktio tuntuu olleen vahingonilo, ja nimenomaan vahingonilo siitä, että kaikki Nato-jäsenyyden tavoittelijat saivat nenilleen. Ylipäätään Trumpin toilailut sopimusperustaisen maailmanjärjestyksen tuhoajana ovat herättäneet aika suuressa osassa vasemmistoa nimenomaan käsittämätöntä hilpeyttä, sen sijaan että oltaisiin huolissaan tulevaisuudesta tilanteessa, jossa USA:han ei enää voi liittolaisena luottaa. Ihanko oikeasti pidätte Venäjää ja Kiinaa pienempinä pahoina?
President Trump lämnade nyligen kurderna åt sitt öde i den turkiske tyrannens händer, och det är rätt många synliga vänstermänniskor (jag nämner dem inte vid namn) som reagerade på detta med skadeglädje: de gladdes åt att alla Natovänner fick tji. Överhuvudtaget förefaller Trumps framfart som den fördragsbaserade världsordningens värsta fiende ha väckt obegriplig upprymdhet - inte någon oro över att USA inte längre framstår som en pålitlig allierad. Tycker de verkligen att Ryssland och Kina är ett mindre ont?
Jos vasemmistolla oikeasti olisi parempi vaihtoehto - tai edes kohtuullisen hyvin perusteltu vaihtoehto - Natolle...tai sanotaan vaikka: jos vasemmisto oikeasti vaivautuisi pohtimaan puolustuspolitiikkaa jostain positiivisesta näkökulmasta, en vaivautuisi närkästymään asiasta. On kuitenkin selvää, että vasemmiston kannat näihin asioihin ovat pelkkää jälkikäteistä rationalisointia lähtökohtaisen Nato-vastaiselle kannalle, jota on alun perin osattu perustella vain tyhjällä retoriikalla tai valheilla esim. siitä, kuinka suomalaiset solttupojat muka joutuvat kaatumaan USA:n imperialistisissa maailmanpoliisioperaatioissa.
Om vänstern verkligen hade ett bättre - eller ett någorlunda överlagt - alternativ till Nato, eller låt oss t ex säga: om vänstern verkligen bemödade sig om att fundera över försvarspolitiken utifrån någon positiv synvinkel, skulle jag inte bli så här irriterad. Det är dock klart att vänsterns ställningstaganden bara är efterrationaliseringar för en självklar Natofientlighet, som alltid bara motiverats med tom retorik och lögner om hur finska soldater kantänka kommer att stupa i amerikanernas imperialistiska krig om vi blir medlemsstat i Nato.
En toki usko, että vasemmiston nynnyilyyn on niinkään syynä mikään suora venäläisvaikutus. Vasemmistolainen puolustuspolitiikka on pään piilottamista puskaan ja toivomista, että mörkö menee ohi (tätä kutsutaan teknisellä termillä myös pasifismiksi). Siis pelkuruutta. Mutta koska on keljua tunnustaa olevansa pelkuri, pitää esittää se oma pelkuruus moraalisena ylevyytenä.
Jag tror inte att vänsterns mesighet i dag beror på något direkt ryskt inflytande. Vänsterns försvarspolitik är rena strutspolitiken: man sticker huvudet i sanden och hoppas att faran går över (med en fin teknisk term kallas detta för pacifism). Alltså feghet. Men det är inte kul att medge att man är feg, man måste alltid marknadsföra sin feghet som moralisk överlägsenhet.
Tympeintä vasemmistolaisessa turvallisuus- ja puolustuspoliittisessa nynnyilyssä on mielestäni edelleenkin se, että omassa nuoruudessani vasemmistoa lähellä olevat intellektuellitahot vastustivat pyssyäksiisiä vetoamalla juuri siihen, että uudet uhkat voivat tulla tietoverkkojen kautta. Tämä kuulosti mielestäni uskottavalta, tulevaisuuden huomioon ottavalta ajattelulta. Nyt vasemmiston pasifistit harjoittavat jo aikoja sitten etikaksi hapantunutta etiikkaansa äänestämällä tyhjää jopa silloin, kun kyse on niiden tietoverkkojen uhista. Pistää arvelemaan, että ne tietoverkkouhat eivät silloin kasarilla olleet vasemmistolle muuta kuin tekosyy vastustaa maanpuolustusta sinänsä.
Det mest förargliga i den vänstervridna säkerhets- och försvarspolitiska mesigheten är enligt min mening fortfarande det här: När jag var ung var det allehanda vänstern närstående intellektuella som motsatte sig bössexercisen därför att de påstod sig anse, att attacker genom datanäten vore det nya hotet. På den tiden tyckte jag att det här var trovärdigt, framtidsbetonat tänkande. I dag har den pacifistiska vänsteretiken för länge sen surnat till ättika, vilket återspeglar sig i att vänsterpacifister inte är beredda att ens rösta för motåtgärder mot hoten från Internet. Uppenbarligen menade vänstern inte allvar med det där snacket om cyberhot ens på åttiotalet, utan att de bara var ett svepskäl att motverka försvaret som sådant.
Tilaa:
Blogitekstit (Atom)