On
ehkä liioiteltua arvella, että persut pyrkivät
orwellilais-hitleriläiseen totalitarismiin kaasukammioineen. Kuten
tiedämme, heikäläiset ovat useaankin otteeseen ilmaisseet
ihailunsa Singaporea ja Venäjää kohtaan. Kumpikaan maa ei huonosta
ihmisoikeustilanteestaan ja sortavasta sisäpolitiikastaan huolimatta
ole totalitaarinen sanan varsinaisessa merkityksessä. Molemmissa on
jonkinlaiset demokraattiset instituutiot, joiden on kuitenkin
tietoisesti annettu rappeutua tai niitä ei ole kehitetty kulisseja
kummemmiksi. Sortojärjestelmänä tällainen näennäisdemokratia on
kuitenkin tehokkaampi kuin kova ja brutaali diktatuuri.
Näennäisdemokratiassa oppositiohenkiset on masennettu eivätkä he
usko itseensä, koska demokratian ulkoiset puitteet on säilytetty:
mikään ei muutu äänestämällä.
Tuleva
näennäisdemokraattinen, autoritaarinen Suomi on tietenkin
kiinteässä vasallisuhteessa Venäjään. Tällä hetkellä sekä
persut, kokoomuslaiset että vanha yhteistoimintapuolue kepu ovat
polvillaan Venäjän edessä, minkä huomaa esimerkiksi
Fennovoima-asiassa. Fennovoimassa ei ole kyse mistään muusta kuin
itänaapurin hankkeesta, Suomen edusta, Suomen luonnosta ja suomalaisten kansanterveydestä
viis veisaavan itänaapurin hankkeesta, jonka tarkoituksena on tehdä
Suomesta taloudellisesti riippuvainen alusmaa.
Ei
kuitenkaan pidä kuvitella, että vasemmisto olisi mitenkään
riippumaton Venäjästä. Hiljattaisen suurmielenosoituksen
organisointia seuranneena voin todeta, että venäläismieliset
soluttautujat yrittivät koko ajan saada propagandaansa julki
järjestäjien sivuilla, ja Facebook-ryhmän valvojien suurin ongelma
oli saada nämä heitettyä pellolle julistamasta Putinin asiaa. Kun
mielenosoitusta ei saatu kaapattua, Venäjä meni toista kautta ja
syötti medioihin tarinan kommunisteista ja anarkisteista
mielenosoituksen pystyynpanijoina. Joka tapauksessa tämäkin tapaus
osoittaa, että Venäjä painostaa kaikkia poliittisia tahoja ja
kostaa, jollei saa tahtoaan läpi.
Ja
läpi se sen myös saa. Vasemmistoliitossahan on omat
venäläismieliset kellokkaat – mieleen tulee tässä lähinnä
Antero Eerola, joka tietysti koettaa sitä vanhaa vasemmiston keinoa
eli selittää Venäjän syyllistämisen liian helppona ja
epäintellektuaalisena tapana tulkita Ukrainan konfliktia. Sillä
tavallahan vedotaan kaikkiin mielestään hyvinkin älykkäisiin ja
älyllisiin ihmisiin. Myös talonvaltaaja-anarkistipiireissä on
Venäjän etäispäätteitä, jotka pitävät Ukrainaa fasistisena
maana ja tukevat Venäjää, vaikka esiintyvät mielellään
epädogmaattisina ja omilla aivoillaan ajattelevina
vasemmistolaisina. Olipa kyseessä sitten Venäjän evankeliumi tai
Halla-ahon englannista huonolle suomelle kääntämät rasistiset
kliseet, molemmille löytyy ulkoaopettelijoita, jotka luulottelevat
olevansa hyvin itsenäisiä ajattelijoita.
Kun
jo tiedämme, että Venäjää äänekkäästi kannatetaan ja
ihannoidaan Hommalla, voimme todeta, että itänaapurilla on jo nyt
edustuksensa kaikissa poliittisissa ryhmissä, äärioikealta
äärivasemmalle. Luotettavimman länsimielinen puolue eli RKP, jonka
piirissä Natoa on uskallettu avoimesti kannattaa jo ties kuinka
kauan, on ajettu ulos hallituksesta. Samalla tavalla vihreitä on
rangaistu Heidi Hautalan avoimen Putin-kriittisestä asenteesta.
Tämä
kertoo jo siitä, mikä tulevaisuus meitä odottaa persujen ja heidän
apupuolueittensa keskustan ja kokoomuksen vallan alla. Kaikki Venäjän
alaisuuteen paimennettavissa olevat poliittiset ryhmät voivat
rauhassa kilpailla keskenään siitä, mikä niistä toteuttaa
Venäjän Suomelle asettamia vaatimuksia kuuliaisimmin. Näin
luodaan mielikuva moniarvoisesta demokratiasta, jossa on
vaihtoehtoja.
Julkisuus
huudetaan tietysti täyteen kansallismielistä, ”isänmaallista”
retoriikkaa. Näin Venäjän vallitsema Suomen avtonomnaja
respublika voidaan esittää
itsenäisenä ja riippumattomana, omaa kansallista kohtaloaan
seuraavana maana. Samalla maan luonnonvarat myydään
ulosheittohintaan Venäjälle ja luonto pilataan uusilla
Talvivaaroilla ja Fennovoimilla, ja näitä vastustavat
kansanliikkeet voidaan leimata epäisänmaallisiksi rentuiksi,
kommunisteiksi ja vaikka miksi silloinkin kun kyse on paikallisten
asukkaiden spontaanista kansalaistoiminnasta.
Armeijan
rooli tässä asetelmassa ei tietenkään ole maanpuolustus, koska
ainoa uhka, jota vastaan Suomea pitäisi asein puolustaa, on Venäjä,
ja Venäjän vasallivaltiollahan ei tietenkään ole mitään tarvetta
moiseen. Kuten Jussi Niinistön hiljattainen menettely
kansliapäällikköasiassa todistaa, uudessa perusvenäläisessä
Suomessa ammattitaitoiset kenraalit vaihdetaan poliittisiin
upseereihin. Armeijan roolista tulee tällöin ritualistinen.
Paraateja pidetään ja siniristilippuja heilutetaan, mutta
puolustuspoliittiset ratkaisut eivät perustu ammattimiesten
harkintaan eivätkä todellakaan itärajan puolustustarpeisiin.
Mitä
sitten tulee Venäjän tiedustelupalvelujen toimintaan Suomessa,
hiljattaisessa lehtiartikkelissa Tšetšenia-aktivisti Mikael Storsjö
kertoi KGB:n (minä kutsun sitä periaatteessa edelleen KGB:ksi)
häneen kohdistamista painostustoimista ja uhkailusta. On
merkillepantavaa, miten perussuomalaisen puolustusministerimme
avustaja Petteri Leino suhtautui asiaan. Hän kommentoi sitä
Twitterissä sanomalla, että KGB:n voima ulottuu
kaikkialle, halusi sitä tai ei, eikä sitä kannata haastaa.
Tämä
on puolustusministeriön huipulta tulevana erittäin merkillepantava
lausunto. Sehän on avoin antautuminen Venäjän tiedustelupalvelun
ylivallalle – toteamus, että Suomi ei voi suojella kansalaisiaan
ylivoimaisen Venäjän uhalta. Samalla logiikalla koko
puolustuslaitos voisi lakkauttaa itsensä, jos emme voi
Venäjälle kuitenkaan mitään, kun se kerran päättää ottaa
Suomen itselleen.
Vielä
kerran: persuja ei todellakaan kiinnosta Suomen eikä suomalaisten
puolustaminen Venäjältä. KGB ja sen juoksupojat saavat riehua
maassa valtoimenaan, uhkailla, pahoinpidellä ja kuka ties murhatakin
Suomen syntyperäisiä kansalaisia. Mitä väliä – eiväthän he
kuitenkaan ole vaaraksi ystävilleen ja liittolaisilleen persuille.
Det
är kanske en överdrift att misstänka att sannfinländarna strävar
till en orwellsk-hitlersk totalitarism med gaskamrar och massgravar.
Som vi vet har de ofta uttryckt beundran för Singapore och Ryssland.
Ingendera staten är trots sin dåliga mänskorättssituation och sin
förtryckande inrikespolitik totalitär i ordets egentliga mening.
Både förfogar över någon sorts demokratiska institutioner som
dock antingen tillåtits förfalla eller aldrig utvecklats utöver
kulisser. Som ett förtryckssystem är en sådan skendemokrati dock
effektivare än en riktig hårdför och brutal diktatur. I en
skendemokrati är de oppositionella deprimerade och saknar
självtillit: demokratins yttre former har bibehållits, men rösterna
kan inte förändra någonting.
Framtidens
skendemokratiska, auktoritära Finland kommer givetvis att vara
Ryssland underordnat, en vasallstat. I dag kryper både
sannfinländarna, samlingspartisterna och det gamla
kollaboratörpartiet centern för Ryssland, något som är tydligt t
ex i Fennovoimas projekt på ett nytt kärnkraftverk i Pyhäjoki
(nära Brahestad i Norra Österbotten). Fennovoima ger katten i
Finlands nationella intresse, i naturvärden och i folkhälsan: det
hela går ut på att öka Finlands ekonomiska Rysslandsberoende.
Man
bör inte heller inbilla sig att vänstern på något sätt vore
mindre beroende av Ryssland. Nyligen kunde jag på nära håll följa
med hur intensivt ryska infiltratörer försökte bre ut sin
propaganda på Facebooksidan för den stordemonstration mot
regeringens nedskärningar som ägde rum mot slutet av augusti.
Administratörerna var ständigt upptagna med att slänga ut dessa
putinister. Ryssland kunde sålunda inte ta över evenemanget, men
hittade på ett annat trick och matade in i medierna en lögnhistoria
om kommunisters och anarkisters ledande roll bakom demonstrationen.
Det här visar på sitt sätt att Ryssland idkar påtryckning mot
alla politiska krafter i landet och hämnas om det inte får sin
vilja igenom.
Och
faktum är att Vänsterförbundet har sina egna rysksinnade koryféer
– namnet Antero Eerola faller en osökt in. Eerola satsar på det
gamla vänstertricket, dvs framställer det som en alltför lätt och
ointellektuell tolkning av Ukrainakonflikten att skuldbelägga
Ryssland. På det här sättet tilltalas alla som tror sig vara
mycket intelligenta och intellektuella. Även i husockupant- och
anarkistkretsarna finns det rysksinnade personer, för vilka Ukraina
är ett fascistiskt land och som stöder Ryssland, även om de gärna
uppträder som odogmatiska och individualistiska vänstermänniskor.
Är det frågan om Rysslands evangelium eller de rasistiska klichéer
den högerextremistiske opinionsledaren Jussi Halla-aho översatt
från engelska till stapplande finska, i båda fall kommer man alltid
att hitta någon som lär sig dem utantill och anser sig vara en
självständig tänkare.
Som
vi vet har Ryssland sina högljudda anhängare och beundrare även på
det högerextrema webbforumet Homma. Sålunda kan vi konstatera att
vår östra granne redan har sina representanter i alla politiska
grupperingar från extremhögern till extremvänstern. Det mest
pålitligt västsinnade partiet, dvs SFP, inom vilket det funnits
öppen Natovänlighet sedan hur länge som helst har kastats ut ur
regeringen, och de gröna har på ett liknande sätt fått sona för
Heidi Hautalas öppet kritiska attityd till Putin.
Det
här visar redan vad det är för en framtid som vi kan vänta oss
när sannfinländarna och deras stödpartier centern och
samlingspartiet styr och ställer i landet. Alla de politiska
grupperingar som går med på att underkasta sig rysk överhöghet
får gärna konkurrera om vilket av dem som hörsammast gör ryssarna
till lags när grannen ställer krav för oss. På så sätt invaggas
folket i att tro, att vi lever i en pluralistisk demokrati med
genuina alternativ.
Offentligheten
kommer givetvis att jäsa, koka och bubbla av nationalistisk,
kantänka ”fosterländsk”, propaganda. På det viset kan den
ryskstyrda finska ”republiken” framställas som ett självständigt
land med eget nationellt öde. Samtidigt säljs naturrikedomarna för
en spottstyver till Ryssland, och naturen skövlas och förstörs med
nya projekt i stil med Talvivaara och Fennovoima. Alla
medborgarrörelser som motsätter sig sådana företag utmålas som
ofosterländska, kommunistiska osv, även när det är frågan om
spontana gräsrotsaktiviteter.
Arméns
roll i den här konstellationen är givetvis inte att försvara
landet. Det enda hot som det behövs soldater och vapen att försvara
Finland emot utgörs av Ryssland, men i en rysk vasallstat består
ingen sådan nödvändighet. Som Jussi Niinistö visade genom att
utse sin egen handgångne man till kanslichef för
försvarsministeriet, kommer yrkeskunniga generaler i det nya
sannryssländska Finland att ersättas med politiska officerare.
Försvarsmakten kommer då att endast spela en ritualistisk roll. Det
blir fina parader med blåvita flaggor och liknande, men
försvarspolitiska lösningar kommer inte att vara baserade på
professionella överväganden och allra minst på försvarsbehov vid
östgränsen.
Vad
sedan gäller ryska underrättelseorgan och deras verksamhet i
Finland, så vill jag ta upp en intervju med Tjetjenienaktivisten
Mikael Storsjö, som berättade om hur KGB (jag kallar det av princip
fortfarande för KGB) idkat påtryckning och riktat hotelser mot
honom. Det är värt att lägga märke till hur Petteri Leino,
assistenten till vår sannfinländske försvarsminister, reagerade.
Han kommenterade den här historien på Twitter genom att påpeka,
att KGBs makt når överallt, vill vi det eller inte, och
det är bättre att inte utmana dem.
Det
är skäl att särskilt uppmärksamma ett sådant här uttalande, när
det är från försvarsministeriets högsta topp det härrör. Det är
ju en öppen kapitulation för den ryska underrättelseapparaten –
ett konstaterande att Finland inte kan försvara sina medborgare mot
det överlägsna Ryssland. Med samma logik kunde försvarsmakten
genast läggas ned, eftersom vi ändå ingenting kan göra när
ryssarna en gång får för sig att inta vårt land.
Än
en gång: Sannfinländarna struntar i att försvara Finland och
finländarna om fienden heter Ryssland. KGB och dess springpojkar får
grassera ohejdat: hota, misshandla, kanske även slå ihjäl
finländare, infödda medborgare. Det intresserar inte
sannfinländarna, för vilka Ryssland är en vän och allierad.