Ne paremmat jengitappelut ennen vanhaan - Förr i världen var gängslagsmålen bättre

Otollisesti persuuntunut Jethro Rostedt kauhisteli tässä juuri jossain turkulaisessa kaljalassa tapahtunutta jengitappelua. Äärioikeisto riensi heti hyödyntämään Jethron möläystä julistamalla kuinka maahanmuuttajat jengitappelevat ja tekevät asioita joita Suomessa ei ennen vanhaan koskaan voinut kuvitellakaan.

Jethro Rostedt, som allt mera liknar en sannfinne, förfasade sig nyligen över ett gängslagsmål på något ölsjapp i Åbo. Extremhögern skyndade sig att utnyttja Jethros inpass och förkunnade att invandrarungdomar åter gör saker som man i Finland förr i världen aldrig ens kunnat tänka sig, dvs ha gängslagsmål.

Hyvä. Puhutaan sitten jengitappeluista. Kun minä olin pikkupoika, nuorison väkivalta oli osa arkielämää ja jengitappelut vaivasivat koko maata, myös omaa kotikaupunkiani Savon persereiässä. Silloin tällöin ne vaativat kuolonuhrinkin. Jostain syystä niitä ei nähty kovin merkittävänä ongelmana. Toki niitä päiviteltiin, mutta päivittelyssä oli vahva "ei meidän poika sellaista tee" -henki - naapurin kakarat niitä rikollisia ovat. Tai sitten jengitappeluista ja koulukiusaamisesta valittajat leimattiin nynnyiksi, jotka eivät osanneet pitää puoliaan, ja heille suositeltiin taistelulajiharrastusta - joka pelätyn kung fun taitaa, sitä kaikki kunnioittaa, lauloi junttidiskokunkku Frederik Sysimetsäkin aikoinaan. Nyt kun sattuu pitkästä aikaa ihan 70-80-luvun tasoisia rähinöitä, niin heti niistä ollaan syyttämässä nimenomaan maahanmuuttajia ja maahanmuuttoa. Eli - taas kerran asialla ovat "naapurin kakarat".

Fint. Låt oss då tala om gängslagsmål. När jag var en liten gosse var ungdomsvåld en del av vardagslivet och gängslagsmål grasserade i hela landet, inklusive i min hemstad bortom civilisationen, i Savolax. Av och till krävde de ett dödsoffer också. Av något skäl uppfattades detta inte som ett betydande samhällsproblem. Visst himlade man sig, men man medgav aldrig att det kunde vara ens egna barn som höll på med sådana vådligheter. Det var alltid grannens ungar som slogs och begick brott. Eller kanske de som jämrade sig över gängslagsmål och skolmobbning bara var mesar och ynkryggar som inte kunde försvara sig, och då rekommenderade man för dem att ägna sig åt kampsporter - som bonndiscokungen Ilkka "Frederik" Sysimetsä sjöng i sin låt Kung fu taistelee, "den som förstår sig på den fruktade sporten kung fu, åtnjuter allas respekt". Om det i dag råkar sig att det blir bråk i sjuttio-åttiotalsstil, är det genast invandrare och invandring man skyller dem på. Alltså - än en gång är det "grannens ungar". 

Rähinöiden taustalla voi olla ja usein onkin esimerkiksi se, että jokin rasistinen rehentelijäremmi on haastanut, uhkaillut tai käynyt käsiksi maahanmuuttajiin, ja että maahanmuuttajat ovatkin yllättäneet liian itsevarmat rasistit puolustautumalla joukolla. Minulla ei itselläni ole ollut ikinä minkäänlaista ongelmaa mistään "maahanmuuttajajengeistä", mutta minä alankin olla niin vanha horisko, että saatan kompuroida ostoskeskuksen portaissa, jolloin kohteliaat ja vanhoja setiä kunnioittamaan kasvatetut maahanmuuttajanuoret auttavat minut pystyyn. En ole rasistinen törkysuu enkä nuori testosteronipäissään hilluva tappelija, jota maahanmuuttajanuorilla voisi olla legitiimi ja ymmärrettävä syy kalauttaa käkättimeen.

Det som ligger bakom dessa konflikter kan vara och är vanligen en mobb rasistiska skrävlare som utmanat någon utlänning, kommit med hotelser eller utövat handgripligt våld, och som sedan överrumplats av ett helt gäng invandrare som försvarat sig och de sina tillsammans mot de alltför självsäkra rasisterna. Jag har aldrig haft problem med några "invandrargäng", men jag är ju en sån gamling att jag kan snubbla i trapporna på ett inköpscentrum, för att sedan hjälpas av hövliga invandrarungdomar som uppfostrats till att respektera gamla gubbar. Jag är ingen rasistisk grobian och inte heller någon testosteronberusad bråkstake, som invandrarungdomar av något legitimt och förståeligt skäl kunde ge en rak höger på käften.

Tietysti vielä hupaisampi tapaus on puhe "aggressiivisesta kerjäämisestä". 80-luvulla kenenkään mieleen ei olisi tullutkaan hälyttää poliisia avuksi, kun kadulla tultiin pummaamaan "huggea" "daijuun" iskemisen uhalla. Rahan kerjääminen kadulla ventovierailta väkivallalla uhkaamalla oli osa urbaanin asvalttiviidakon lakia, johon oli vain alistuttava. Mutta annas olla kun Romanian romanit alkoivat "kerjätä aggressiivisesti". Silloin siitä yhtäkkiä tuli valtava yhteiskunnallinen ongelma, jollaisia Suomessa muka ei ollut koskaan ollut ennen kuin kauheat maahanmuuttajat ilmaantuivat näille rannoille.

Ett ännu löjligare exempel är skitsnacket om "aggressiva tiggare". På åttiotalet föll det ingen in att kalla på polis när man på gatan tilltalades av en buse som krävde stålar "eller annars så får du på käften". Tiggeri med våldshot var någonting man var tvungen att tolerera, det var vad asfaltdjungelns lag påbjöd. Men när rumänska romer började med sitt "aggressiva tiggeri", ja då blev det ett massivt samhällsproblem av en sort som aldrig hade funnits i Finland förrän dom där hemska invandrarna dök upp i vårt avlånga land.