Suomalaiset eivät ymmärrä KGB:tä - Finnarna förstår sig inte på KGB

Nyt kun Jessikka Aron kirja on julkaistu, arvostelijoita tuntuu siinä ennen kaikkea häiritsevän se, että hän heidän mielestään näkee KGB-mörköjä kaikkialla ja on tunnistavinaan KGB-toimintaa sielläkin, missä tyhmyys ja konformismi olisi parempi selitys. Jälkimaailma tietysti aikanaan kertoo parhaiten, miten oikeassa Aro on ollut ja missä hän on erehtynyt, mutta olen itse vähän sitä mieltä, että arvostelijoiden nihkeyden taustalla kummittelee jo yya-ajalta periytyvä suomalaisten kykenemättömyys ymmärtää, mikä KGB oikeastaan on ja miten se toimii.

När Jessikka Aro nu gett ut sin bok om ryska onlineprovokatörer, förefaller recensenterna mest ha irriterats av att hon - som de påstår - ser KGB överallt och inbillar sig KGB-verksamhet även där vanlig dumhet och konformism skulle förklara saker och ting bättre. Eftervärlden kommer givetvis på sin tid att ta reda på i vad Aro haft rätt eller fel i, men jag anser att recensenternas attityder beror på att finnarna - som ett arv av vsb-tiden - inte riktigt är kapabla att inse vad KGB egentligen är och hur det arbetar.

Sen perusteella mitä jo pikkupoikana luin Solženitsynin muistelmateosta Puskipa vasikka tammeen, Neuvostoliiton loppuaikoina KGB:n yleisenä taktiikkana oli delegoida toisinajattelijoiden häiritseminen epämääräisille "närkästyneille kansalaisille", jotka sitten lähettelivät uhrilleen nimettömiä kirjeitä tai lehtiin paheksuvia yleisönosastokirjeitä. Yksi suosittu keino oli myös, että ammattirikollinen tai sellaisena esiintyvä uhkaa "rangaista" uhria alamaailman lakien mukaan "luopioudesta" tai "vasikkuudesta" - taustalla lienee tarve esittää uhri alamaailmaan kuuluvana ja sen lain alaisena.

Enligt vad jag redan som en liten gosse läst i Solzjenitsyns memoarbok En kalv med eken stångades, föredrog KGB under Sovjetunionens sista årtionden att inte på egen hand störa oliktänkare. I stället delegerades detta till allehanda lynchningsmobbar av "förargade medborgare", som sedan plågade offret med anonyma hotelsebrev eller skickade ogillande insändare till tidningar. Ett populärt knep var också att yrkeskriminella eller påstådda yrkeskriminella hotade "straffa" offret för att ha uppträtt som "avfälling" eller "angivare" - meningen är att framställa offret såsom tillhörande den kriminella världen och lydande under dess oskrivna lagar.

Kaikesta tästä sekä minulla että Arolla on kokemusta. Sekä minua, Jessikka Aroa että muita putinistis-äärioikeistolaisen roskaväen kiusaamia on ahdisteltu tasan samoin keinoin kuin Solženitsyniä aikoinaan. Ja kun keinot ovat samat, myös sylttytehtaan voi olettaa olevan sama.

Allt det här har både jag och Aro erfarenhet av. Såväl jag, Jessikka Aro och de andra som den putinistisk-högerextrema onlinepöbeln har fått för sig att punktmarkera och trakassera har plågats med precis samma medel som Solzjenitsyn på sin tid. Och när det är samma medel, kan man föreställa sig att det är samma sorts hjärnor bakom det.