Nythän on kuitenkin niin, että nuo ajat kokeneet maltilliset porvaritkin muistelivat lapuanliikettä hyvin katkerina. Minun isoisäni oli maalaisliiton paikallispoliitikko ja sota-aikana sen kansanedustaja (myönnetään, että hän nousi eduskuntaan varamiespaikalta, Petter Wilhelm Heikkisen siirryttyä Kuopion läänin maaherraksi), ja hänkin piti lapuanliikkeen miehiä roskaväkenä ja roistoina - jopa siinä määrin, että hän vielä vanhana miehenä varoitti meitä lapsenlapsia lapuanliikkeen saastuttamana pitämästään kokoomuspuolueesta. Vanhana alahärmäläisenä hän ei tietystikään suhtautunut erityisen arvostavasti "lapualaisina" esiintyneisiin "paskahoususavolaisiin".
Itse asiassa lapuanliike edusti monille oman aikansa porvareille laittomuutta ja rikollisuutta, ja laillisuus oli niin keskeinen arvo juuri senaikaiselle maalaisliitolle, että lapuanliikkeen nyrkkivalta herätti luultavasti suurinta inhoa juuri maalaisliittolaisten keskuudessa. Lapuanliikkeen kunnianpalautus edustaa pikemminkin nykyaikaisia arvoja, kun lakia ja laillisuutta halveksitaan ja pilkataan oikealla, vasemmalla ja keskellä - lähestulkoon kaikkialla, missä suomea äidinkielenä puhutaan - ja taparikolliset lurjukset partioivat kadulla tekemässä ilkitöitään poliisin luvalla.
Oma hauskuutensa on siinä, että Vanjka on otsikoinut puolustelubloggauksensa sanoilla Wie es eigentlich gewesen ist. Tällä hän viittaa saksalaisen klassikkohistorioitsija Leopold von Ranken vaatimukseen, että historiankirjoituksen tulisi arvioida historiaa sekoittamatta siihen oman aikansa arvoarvostelmia. Me täällä saksan laitoksella haluamme kuitenkin huomauttaa, että Ranke jätti sivulauseesta pois liittomuodon apuverbin ja sanoi Wie es eigentlich gewesen. Hänen aikanaan se oli käypää saksaa, mutta on jäänyt sittemmin pois käytöstä (ruotsiinhan tämä saksasta lainattu tapa on juurtunut niin, että se kuuluu luontevaan nykykieleenkin). Jos Vanjka haluaa korostaa, että joka aikaa on arvioitava sen omasta näkökulmasta, hän voisi opetella myös siteeraamaan auktoreita oikein ja ajanmukaisesti.
Vår försvarsminister Jussi "Vanjka" Niinistö snyftade nyligen över att författarna till en ny bok om finsk fascism anser hans forskningsarbeten om lapporörelsen vara tendentiösa och rättfärdigande. Enligt hans mening är det någon sorts politisk korrekthet, ett försök att tillämpa dagens värderingar på gårdagens värld. Och tydligen är det bara en kommunist eller en "kulturmarxist" (för att använda det ord hans gelikar numera föredrar) som kan ogilla lapporörelsen.
Faktum är dock att även moderata borgare som upplevde lappotiderna i egen person talade mycket bittert om lapporörelsen. Min morfar var politiskt aktiv i Agrarförbundets led, för det mesta bara en lokal pamp, men under krigsåren var han riksdagsman (det bör medges att han inte blev invald, utan steg till riksdagen från suppleantplats, när Petter Wilhelm Heikkinen blev landshövding för Kuopio län) - och han såg lappomännen som kriminell pöbel, till den milda grad att han ännu som gammal gubbe varnade oss barnbarn för samlingspartiet, som för honom framstod som fascistiskt förorenat. Han var hemma från Alahärmä, och att "savolaxare med skit i byxorna" fördristade sig att uppträda som "lappomän" var en förolämpning för honom som genuin österbottning.
Det var faktiskt i många samtida borgares ögon som lapporöreIsen stod för laglöshet och brottslighet, och lagligheten var just för Agrarförbundet ett så centralt egenvärde att lapporörelsens knytnävsvälde bör ha väckt mest avsky just bland agrarerna. Det här med att återupprätta lapporörelsens rykte är snarast ett resultat av dagens förvrängda värderingar: nu är det ju på alla håll i politiken, både inom högern och vänstern och i djupaste huvudfåran - nästan överallt där man talar finska som modersmål - som lag och laglighet föraktas och förlöjligas, och vanekriminella sluskar patrullerar gator och begår illdåd med polisens goda minne.
Det var också på sitt sätt roligt att Vanjka rubricerade sin bloggdrapa om temat med orden Wie es eigentlich gewesen ist. Med detta hänvisar han till det krav som den tyska historieskrivningens klassiker Leopold von Ranke ställde för historikerna: att de bör beskriva historiska händelser utan att blanda in sin egen tids värderingar. Vi här på tyska insten vill dock påpeka att Ranke utelämnade den sammansatta tempusformens hjälpverb i bisatsen: sålunda lyder citatet i sin originella tappning Wie es eigentlich gewesen. På Rankes tid var det här fin tyska, men sedan dess har tyskarna slutat utelämna hjälpverbet så (som vi vet har den här tyska vanan slagit rot i svenskan så djupt att vi fortfarande skriver "hur det egentligen varit"). Om Vanjka vill framhäva att en historisk epok alltid bör värderas utifrån samtida synvinkel, borde han även lära sig citera auktorerna i deras egen ordalydelse.