Helsingin Sanomien jutussa kerrottiin, että suomenruotsalaiset raiskaavat Suomessa kaikkein vähiten. Suomenkieliset ovat siis raiskaajakansaa, koska maahanmuuttokriitikot ovat suuressa viisaudessaan määritelleet raiskaajakansoiksi kaikki ne etniset ryhmät, jotka tilastojen mukaan raiskaavat enemmän kuin jotkin muut Suomessa (tai tietyssä maassa) asuvat. Koska mieleemme ei tulisikaan niin halju ajatus, että maahanmuuttokriitikot kohtelisivat omaa viiteryhmäänsä jotenkin eri tavalla ja enemmän silkkihansikkain kuin muita, olemme vakuuttuneita, että he ovat kanssamme samaa mieltä suomenkielisten olemuksellisesta luonteesta raiskaajakansana.
Suomea äidinkielenään puhuva mies kuuluu siis raiskaajakansaan. Tämä on ongelma. Meidän tulee pohtia, mikä on syynä suomenkielisen miehen olemukselliseen raiskaajuuteen ja miten hänet, tai ainakin hänen lapsensa - siittipä hän heidät syvimmän luontonsa mukaisesti raiskaamalla tai epäluontevan sivistyneellä tavalla eli halukkaan naisen kanssa - voitaisiin parantaa tästä surullisesta sielullisesta puutteesta.
Ensimmäisenä tulee mieleen sellainen ajatus, että suomenkielinen raiskaa, koska se on hänen rodullinen ominaisuutensa. Teoria on hyvin houkutteleva, varsinkin kun olemme Homman tieteellisiltä älymiehiltä saaneet kuulla, että rotuja tosiaan on olemassa. Tarkemmin ajatellen oletus on kuitenkin hylättävä. Asiantuntijoiden mukaanhan suomenkieliset suomalaiset ovat antropologisesti hyvin epäyhtenäistä joukkoa ja itäsuomalaiset selvästi eri rotua kuin länsisuomalaiset.
Tietenkin olisi hyvä selvittää, kuinka paljon itäsuomalaiset raiskausluvut eroavat länsisuomalaisista, mutta on syytä uskoa, että nykyisellään nämä tilastot eivät ole vertailukelpoisia keskenään. Itäsuomalaisia raiskaustilastoja nimittäin vääristää Itä-Suomen hovioikeuden tunnettu pyrkimys vapauttaa kaikki raiskaajat syytteistä, ainakin jos heillä on työpaikka ja säännölliset tulot. Siksi joudumme käytännön syistä lähtemään siitä, että kaikki suomenkieliset edustavat samaa rotua kuin suomenruotsalaiset, eli että suomalaiset eivät ole raiskaajarotua, vaikka kuinka tekisi mieli uskoa tai sanoa niin ja vaikka he raiskaajakansaa olisivatkin.
Jos raiskaajuus ei ole suomenkielisten DNA:ssa, se on kulttuurikysymys. Suomenkielisiä ei erota ruotsinkielisistä muu kuin äidinkieli, tai ehkä juhannustavat: suomenkieliset yleensä polttavat juhannuskokkoja, ruotsinkieliset pystyttävät salkoja. Onko siis niin että juhannussalko suojaa raiskaamiselta? Itse asiassa Satakunnassa on alueita, kuten Ahlainen ja Merikarvia, joiden väestö on suomenkielistynyt historiallisesti katsoen vasta hiljattain ja joissa juhannussalkoperinteitä tiettävästi vielä ylläpidetään. Meillä ei kuitenkaan ole tietoa siitä, tehdäänkö Satakunnan juhannussalkopitäjissä vähemmän raiskauksia kuin muualla, joten juhannuskokkojen ja raiskauksien yhteyttä ei käytettävissä olevien tietojen valossa voi todentaa.
Toisin sanoen ainoaksi eroksi kahden kansankulttuurimme välille jää kieli. Suomen kieli on siis olemuksellisesti raiskaajakieli, ruotsin kieli raiskaamattomuuden kieli. Suomen kielen sanoihin ilmeisesti sisältyy jokin salattu resonanssi, joka saa kuiskauksen raiskaa-raiskaa-raiskaa kaikumaan suomenkielisen miehen korvissa ja aivopesemään hänet seksuaaliseksi väkivallantekijäksi, joka nyt vain ei voi itselleen mitään.
Meidän on syytä luottaa siihen, että suomenkieliset miehet ovat parannettavissa raiskaajuudestaan. Olisi julmaa rasismia väittää, että suomenkielinen raiskaa olemuksellisista syistä ja että sille vain ei voi mitään. Ja vaikka näin olisikin, seuraava sukupolvi on varmasti parannettavissa.
Arvaatte varmaankin, mihin suuntaan tämä vie: ruotsin kielen opetusta ja käyttöä on lisättävä kaikilla tasoilla ja sen pakollisuutta vahvistettava. Tavoitteena on sellainen Suomi, jossa raiskaajakieltä ei enää puhuta eikä se enää viettele ketään raiskaamaan. Emme varmastikaan pääse eroon raiskauksista kokonaan, mutta kaikki keinot vähentää niitä tulee ottaa käyttöön.
Aivan niin: tämä on tietoinen provokaatio. Mutta huomatkaa: tämä ehdotus on kaikesta huolimatta paljon humaanimpi kuin maahanmuuttokriitikoiden sivuilla vellova pystypeniksinen riemu siitä, että taloja poltetaan ja lapsia tapetaan. Tässä nyt kuitenkin ehdotetaan raiskaavan ryhmän parantamista kulttuuristaan, ei kenenkään maastakarkottamista, tappamista eikä sulkemista keskitysleiriin, kuten maahanmuuttokriitikoiden vaahtosuu- ja kuolafoorumeilla jatkuvasti tehdään.
Mieti sitä (jos sinulla on millä miettiä), ennen kuin rupeat raivoamaan siitä, millaista kielisortoa ja rasismia tässä blogissa harjoitetaan. Enkä minä suoraan sanoen usko ollenkaan, että sinua kiinnostaa mikään suomenkielinen kulttuuri, paitsi amerikanenglannista suomeen käännetty. Sellaisiahan te olette.
Den malligaste morgontidningen i Finland, Helsingin Sanomat, konstaterade att finlandssvenskarna är den etniska grupp i vårt land som begår minst våldtäkter. De finsktalande är sålunda ett folk av våldtäktsmän, ty invandrarkritikerna har i sin gränslösa visdom så definierat alla etniska grupper som enligt statistiken gör sig skyldiga till fler sexualbrott än andra sådana i Finland (eller i vilket som helst land som står under observation). Det skulle givetvis aldrig falla oss in (hemska tanke!) att misstänka, att invandrarkritiker skulle tillämpa andra kriterier på sin egen referensgrupp än på resten av mänskligheten - vi är säkra på att de är eniga med oss om att finnarna är till sin väsentliga karaktär ett folk av våldtäktsmän.
En finsktalande man representerar sålunda ett folk av våldtäktsmän. Det här är ett problem. Vi bör reflektera över orsakerna till den finsktalande mannens essentiella karaktär som våldtäktsman och fråga oss, hur han eller åtminstone hans barn - oberoende av om han avlat dem genom att våldta, som hans karaktär förutsätter, eller om han haft sexuellt umgänge med en villig kvinna, hur onaturligt det än är för honom - kunde botas och bli av med denna sorgliga karaktärsbrist.
Allra först kommer man på att fråga sig, om inte finnen våldtar därför att det ligger i hans blod, att det är så hans ras är beskaffad. Teorin är mycket lockande, särskilt med tanke på att de vetenskapliga ljushuvudena på rasistforumet Homma alltid orkar upprepa att människoraser är en seriös vetenskaplig kategori. Vid närmare eftertanke bör teorin dock förkastas. Enligt de sakkunnige är de finsktalande en antropologiskt mycket oenhetlig skara: om raser finns, är östfinnarna definitivt av annan ras än västfinnarna.
Naturligtvis vore det förnuftigt att ta reda på, hur mycket östfinska och västfinska våldtäktsstatistiker skiljer sig sinsemellan, men det är skäl att anse att dessa statistiker i dagens situation inte är jämförbara. Östfinska statistiker förvrängs nämligen av att Östra Finlands hovrätt som bekant brukar frikänna alla våldtäktsmän med arbetsplats och regelbundna inkomster. Därför bör vi av praktiska skäl utgå från att finnarna och finlandssvenskarna är av samma ras. Sålunda utgör inte finnarna en ras av våldtäktsmän, hur mycket man än frestas säga så och trots att de kanske är ett folk av våldtäktsmän.
Om våldtäkt inte ligger i finnarnas DNA, är det en kulturfråga. Finnarna och finlandssvenskarna skiljer sig från varandra endast språkligt, eller kanske även i hur de firar midsommar: finnarna tänder en brasa, finlandssvenskarna hissar upp en stång. Är det sålunda stången som gör män mindre benägna att begå sexualbrott? I själva verket finns det orter i Satakunda, t ex Vittisbofjärd och Sastmola, där befolkningen historiskt sett förfinskats först nyligen och där det veterligen fortfarande är tradition att ställa upp midsommarstång. Vi vet dock inte om det begås mindre våldtäkter i ovannämnda socknar i Satakunda, så det är omöjligt att vid det här laget bevisa, om det finns ett sammanhang mellan midsommarbrasor och våldtäkter.
Sålunda är det bara språket som skiljer på de två folkkulturerna i vårt land. Finskan är sålunda essentiellt ett språk för våldtäktsmän, svenskan står för en sexualkultur där våldtäkter inte accepteras. Kanske de finska orden resonerar med varandra på ett hemlighetsfullt sätt, så att det uppstår ett viskande våldta-våldta-våldta i öronen på den finsktalande mannen och hjärntvättar honom till en sexbrottsling och våldsverkare som bara inte kan ändra på sitt inre och sin natur.
Trots allt bör vi utgå från att finsktalande män går att bota, så att de inte längre våldtar. Det skulle vara brutal rasism att påstå att finska män föds till våldtäktsmän och att vi inte kan göra någonting åt det. Och även om det vore så vill jag hoppas att åtminstone den följande generationen kan bli av med denna beklagliga karaktärsbrist.
Ni gissar säkert vartåt det här lutar: svenskundervisningen och användningen av svenskan bör ökas på alla nivåer och det ska läggas mera tvång i "tvångssvenskan". Målet är ett Finland där våldtäktsspråket inte längre talas och inte längre förför någon till våldtäkter. Vi blir säkert inte av med våldtäkterna helt och hållet, men våldtäktssiffrorna bör minskas med alla möjliga medel.
Alldeles riktigt: det här är en medveten provokation. Men märk väl: det här utspelet är trots allt mycket mera humant än den jubel, med kuken i högsta hugg, som härskar på invandrarkritiska webbsidor varje gång ett invandrarboende brinner eller invandrarbarn dödas. Mitt förslag är ju bara att bota den etniska grupp som våldtar, i stället för att utvisa, avliva eller internera någon, som folk på de invandrarkritiska webbforumen hela tiden kräver, med fradga kring munnen.
Om invandrarkritikerna alls kunde tänka, skulle de noga reflektera över det innan de började ondgöra sig över det språkförtryck och rasism den här bloggen står för. Inte för att de själva alls intresserar sig för någon finskspråkig kultur, med undantag av amerikansk masskultur i finsk översättning. Det är vad de är.